- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
383

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 10. Oktober 1933 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talar, skakas mikrofonen av ljudvågorna, dess elektriska
motstånd förändras därigenom oupphörligt, så att det minskas och
ökas i takt med de vågor, av vilka den talandes ord äro
sammansatta. Närmaste följden blir att den ström, som går genom
mikrofonen, omväxlande växer och avtar i styrka; pulserande i takt
med det talade ordet flyter den genom ledningarna till
mottagningsapparaten, där den i
hörluren åter förvandlas till ljud. Så
väl anpassa sig den elektriska
strömmens variationer efter
ljudvågornas växlingar, att telefonen
förmår återge den mänskliga
rösten med alla dess nyanser.

Vid samma tid (på 1880-talet),
då telefonen började komma i
bruk, framställde den tyske
fysikern Hertz för första gången
elektromagnetiska vågor. Det
dröjde icke länge förrän de
elektriska vågorna togos i bruk för
fjärrmeddelanden: den trådlösa
telegrafen såg dagen. Det
vållade snart ingen svårighet att med
elektriska vågor sända signaler
på långa avstånd, däremo£ dröjde
det, innan man lyckades lösa
problemet att överföra det talade
ordet på trådlös väg.

Först och främst måste därvid
de utsända elektriska vågornas
styrka variera i takt med
ljudvågorna. Och dessutom måste man uppfinna en mottagare, vars
elektriska motstånd är ytterligt känsligt för radiovågornas
inflytande. En sådan apparat är radiolampan, eller elektronröret,
som det hellre kallas. Detta urladdningsrör är liksom
Geissler-röret försett med en anod och en katod, som tillföra och bortleda
strömmen; det har dessutom ännu en elektrod, det s. k. gallret,
som sitter mellan de båda andra (se fig. 2).
Elektricitetstransporten i röret ombesörjes av elektroner; dessa äro oändligt små
partiklar, laddade med negativ elektricitet. De strömma ut från
katoden, men endast under förutsättning att den hålles uppvärmd;
den upphettas genom en särskild ström, t. ex. från en
ackumulator och blir ofta så het att den glöder, vilken omständighet
givit den namnet glödkatod.

A
G B
K

E

Fig. 2. Schematisk bild av ett
elektronrör. A är anoden, som
står i förbindelse med den positiva
polen av anodbatteriet, B.
Batteriets negativa pol är kopplad till
katoden, K. Denna består av en
tråd, som hålles uppvärmd genom
en elektrisk ström från
ackumulatorn E. G är gallerelektroden.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free