Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 12. December 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porträtt av Chesterton blir det inte. Det blir som att på en
papperslapp rita upp hans självsvåldiga mustasch, på en annan
hans snoddförsedda pincenez, på en tredje hans lummiga
frisyr, och så överlåta åt lyssnarna själva att sätta samman detta
puzzle. Och just sammansättningen är, när det galler
Chesterton, speciellt besvärlig. Ty, såsom redan nämnts, till sin
läggning är han paradoxal. Han är verkligen ett puzzle. Fast
med tanke på att han tillgodoser inte bara intellektuella
synpunkter utan också estetiska, borde man kanske snarare säga,
att han är en mosaik. Och nu skola vi göra ett försök att
lägga upp åtminstone några av bitarna till denna sammansatta
bild.
Det paradoxala präglar allt som har med honom att skaffa.
Att säga om hans stil att den är paradoxal, är som att säga
om havet, att det är vått. Ty paradoxen är dess element och
väsen. Den förekommer i hans författarskap inte som en
dekoration på fasaden utan som ett fundament för hela byggnaden.
Den markerar inte hans sätt att skriva utan hans sätt att tänka
och resonera. Man kunde kanske tillägga, att den markerar
hans sätt att vara. Ty det räcker inte med att det han skriver
är paradoxalt; det är paradoxalt redan att han alls skriver.
Till hela sin typ •—- en festlig, gemytlig, umgängesam och
het-levrad typ •—• hör han till den sortens människor, som bruka
vara alltför upptagna med att leva och alltför glada över att
få tillfälle till det för att de skulle kunna få någon tid över till
att beskriva och meddela sin glädje. Om Rickard Lejonhjärta
och sir John Falstaff varit författare, skulle det inte varit
orimligare. Och när man betraktar så pass mycket av hans litterära
alstring, som på en gång bekvämligen låter sig överblickas,
vet man inte, vad man mest skall förundra sig över: att han
verkligen hunnit vara med om, se och läsa allt vad han skrivit
om, eller att han verkligen hunnit skriva om vad han varit
med om, sett och läst. Hans författarskap är lika brokigt som det
är omfattande. Han har åstadkommit schwungfull och klangfull
lyrik, behandlande gott öl, historiska hjältar och liknande ämnen,
han har skrivit fantastiska romaner i stor stil, av vilka några
utkommit på svenska •—- Mannen som var Torsdag, Det flygande
värdshuset, Livslevande — han har författat litterära eseayer
och biografier, av vilka somliga höra till det bästa i denna
genre som på långa tider sett dagen och två utkommit på svenska
—- Fransiscus av Assisi och Charles Dickens —’, han har
skrivit mästerliga kriminalberättelser och i det facket skapat
en odödlig detektiv, den katolske prästen fader Brown, vilkens
äventyr likaledes kunna avnjutas i svensk översättning, han har
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
