Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidning, begagnar jag med tacksamhet det
mig givna tillfället att framföra ett
önskemål i avseende på föreningens
strävanden, vilket ligger mig på hjärtat att
få uttalat.
Jag vill uttrycka detta önskemål så
här: sträven frimodigt för Eder sak,
ty den är god och rättvis och kan för
den skull icke i längden motstås, men
gören det samtidigt sättande Eder
samhälleliga uppgifter före att
förverkliga, när politisk makt faller Eder till.
Att begära makt utan att säga från,
till vilka samhällsgagnande ändamål
man önskar bruka den, giver lätteligen
intryck av maktlystnad blott för
maktens egen skull och reser upp stegrat
motstånd mot sig. Och vad som är
ännu värre, är att maktsträvare utan
positiva program, som de vilja
förverkliga, själva lätt glömma, att makt är
till för att gagna med eller åtminstone
lätt falla för frestelsen att se den
sanningen i någon mån förbi. Med vilken
påföljd när de ernått den åtrådda
maktutvidgningen, är lätt att förstå.
Den kvinnliga rösträtten är — liksom
naturligtvis all politisk rösträtt —
egentligen alltför god att falla i
händerna på dem, som icke lärt sig förstå
vad sant samhälleligt liv kräver,
nämligen att man offrar sitt liv för att
vinna det, utan partisinne lever för det
hela och allas gemensamma bästa och
betraktar ökat inflytande såsom
förpliktande till ökade självoffer, ständigt
är på spaning efter goda samhälleliga
idéer och stadigt på färd med att
bereda rum för deras förverkligande.
In summa och ännu en gång: faren
efter makt, men alltid med sikte på att
göra gagn; skåden revorna i
samhällslivet och övervägen, huru i viljen att
de skola botas; fostren Sveriges
kvinnor ej blott till att hava samhälleliga
intressen in abstracto, utan uppsåt att
göra positiva inslag i
samhällsutvecklingen; låten edert strävande efter makt
vara buret av, att det är något bestämt,
som I viljen ha fram och som I
övervägt och begrundat.
På det sättet fostren I Eder själva
för kommande uppgifters fyllande och
gören det oemotsägligt, att det är en
förlust för samhällslivet att längre
utestänga Eder från politiskt inflytande.
Då jag säger detta, är jag
naturligtvis ej främmande för, att vad jag
yrkat måste leda till meningsstrid
inom det kvinnliga lägret. Men dels är
det min övertygelse, att det utanför det
nakna yrkandet på politisk rösträtt för
kvinnor finnes mycket, om vilket alla
välsinnade kvinnor kunna enas, dels
vet jag att meningsbrytningar, som
uppbäras av för alla parter gemensamt
intresse för samhällslivets bästa, till
sist skola visa sig hava verkat icke
splittrande utan enande och på
gemenskapen stärkande.
Stockholm den 23 februari 1912.
H. E. Hallberg.
—
Understundom förverkligas våra
drömmar. Min mångåriga dröm om
ett billigt rösträttsblad för Sveriges
kvinnor är nu ett glädjande faktum.
Jag har även drömt fagra drömmar
om vad detta blad skulle uträtta. Det
skulle verka som murbruket mellan
stenarna i bygget, som bandet kring
blommorna i girlanden, som vinden på
vingarna i väderkvarnen, som oljan på
maskindelarna, som solsken och vatten
på plantorna —.
Ja — få nu se i vad mån även dessa
mina drömmar kunna bli verklighet!
Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden.
—
För denna tidning finnes ingen
bättre önskan än att den med det snaraste
må avlida, men höljd av vapenära efter
en vacker seger!
Ellen Key,
Strand, Alvastra.
1 febr. 1912.
—
Jag skulle vilja önska, att tidningen
fyllde sin uppgift så väl, att den snart
ej hade någon uppgift vidare att fylla.
Carl Lindhagen.
—
Det kan icke hjälpas, att frågan om
den kvinnliga rösträtten, sedan den
blivit en partisak allt mera gått över
till en ren maktfråga. Prof.
Reuterskiölds rösträttsutredning, som skulle
kunna ha mycket att lära våra
riksdagsmän av olika partier, slår med
nyktraste objektivitet ihjäl hela
knippen av s. k. principskäl, bara genom
att påpeka, att rösträttsutvidgningar i
olika länder vanligen i huvudsak så
anordnats, att "blott de kategorier av
människor, vilka tillsammans bildat en
ny maktfaktor i samhället", kommit i
åtnjutande av rösträtt — allt under det
man sökt övertyga sig själv om
riktigheten av fiktionen att utvidgningen
genomförts, enär och emedan de nya
väljarklassernas individer mognat för
rösträtt.
D. v. s. man har beviljat en ny grupp
människor tillträde till lagstiftningen,
i den mån den kunnat tilltvinga sig
detta genom att redan på förhand
genom sammanslutningar av ekonomisk
eller politisk art ha satt sig i respekt.
Detta låter visserligen ej så ideellt och
humant som när man säger att
kvinnorna böra ha rösträtt, så fort de
mognat för det politiska livet, men att
maktargumenteringen redan börjat
framträda, det synes bäst på det ofta
upprepade påståendet, att kvinnorna
icke i någon högre grad visat sig vilja
ha rösträtt. Den "maktfaktor" vi redan
ha av omkr. 30,000 för rösträtt medvetet
organiserade kvinnor — jag medräknar
Hvita bandet och socialdemokratiska
kvinnoorganisationerna — är icke
tillräckligt stark alltså för att kunna göra
sig gällande som maktfaktor, och här
viker man endast för masspåtryckning.
I grunden fordrar man här en
starkare masspåtryckning än den man
förut fordrat av rösträttslösa män.
Skulle lantarbetarnas rösträtt någonsin
blivit genomförd, om man fordrat,
att de skulle organisera sig i samma
grad som man nu fordrar av
kvinnorna? Men att man skruvar upp
fordringarna är härvidlag det naturligaste i
världen, ty bakom den politiska
maktfrågan ligger familjernas och
känslornas maktfråga, segare och ömtåligare
än någon annan.
När jag för flera år sedan en gång
talte om anledningarna till att vi då
ännu icke hade flera kvinnor i
rösträttsföreningarna, yttrade en gift
kvinna ur de högre samhällslagren till
mig: "Doktorn glömmer att nämna de
många, många gifta kvinnor, som för
husfridens skull inte våga gå in i
någon förening". Och jag tillstår, att jag
före mitt deltagande i rösträttsarbetet
icke hade en aning om det myckna —
låt vara i rosor inlindade —
familjetyranniet i våra bygder — och i
Stockholm.
Lydia Wahlström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>