- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / I Årg. 1912 /
1:5

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:R 1

RÖSTRÄTT FÖR E1TISST0R

5

Ett litet suffragettfrö.

Av E. Ayrton Zangwill.

(Övers, från engelskan.)

Historien handlar om en liten flicka, som
jag håller mycket av, en mycket liten flicka,
ty hennes ålder räknades i månader. Det
enda stora hos henne var hennes ofantliga
"snällhet". Hennes sköterska ansåg henne
för ett mönster; hon var så snäll — alltid
snäll och tacksam. Man märkte knappast
att det fanns ett spädbarn i huset. Timme
efter timme låg hon lugn och belåten i sin
vagn eller sin lilla säng, sakta jollrande
om hon hörde någon tala. Trots att hon
alltså var mycket lättskött, var jag orolig
över denna ständiga förnöjsamhet. Hennes
rosiga knubbighet borde lugnat mina
farhågor, men jag tyckte i alla fall att litet
mera bråk skulle varit naturligare.
Dessutom föreföll det mig som om den lilla
redan finge lida för sitt milda sinnelag. Hon
lämnades ensam, utan eftersyn, medan
hennes treårige broder i sin späda ålder alltid
hade funnit villiga slavar att utföra hans
i kraftiga crescendotjut givna befallningar.
Vi veta att de saktmodiga hörer
himmelriket till. Men vad skulle min dotter ha
för nytta av en sådan arvedel i denna vår
strävsamma värld?

Det var i fråga om denne samme broder,
som lillan tydligast visade sitt hjärtas
mildhet. Hennes beundrande blickar följde
varje hans rörelse. Glädjeskrin hälsade
hans inträde; en stilla suck följde hans
bullersamma avtågande. Och hur
besvarade han å sin sida denna kärlek? Ack —
just inte på något tilltalande sätt. Kanske
fann denne lille gosse hjältedyrkan
prövande; kanske besvärades han av hennes
ständiga förnöjsamhet, hennes
oföränderliga, belåtna mildhet. Vilken än orsaken
kunde vara, visade han sig överlägsen och
förändrad. Ty väl att lägga märke till
hade han icke varit sådan från början.
Vid sin första bekantskap med
nykomlingen hade han, blek och darrande av rörelse,
blygt klappat hennes små knutna händer,
medan han med osedvanlig ömhet viskade:
"Lillans små fingrar". Och då dessa
samma små fingrar något längre fram trevande
irrat omkring i hans glänsande lockar och
där trasslat in sig — hade han då häftigt
ryckt undan dem? Nej, vi hörde honom
endast säga med tårar i rösten: "Å, Peggy,
kan du inte släppa håret? Å, snälla Peggy,
kan du inte släppa håret?" då han med
artighet ville blidka sin ofrivilliga
plågoande.

Men nu behandlade han sin lilla syster på
ett sorgligt olika sätt. Leksaker rycktes
ifrån henne, som aldrig gjorde motstånd.
Hon knuffades och skuffades och hennes
förtjusta närmanden stöttes oföränderligt
tillbaka. Stackars Lillan, som förlät
allting, kröp tvärt över rummet — för henne
en lång och andlös färd — för att komma
i närheten av sin kärleks föremål. Hennes
ankomst besvarades med att gossen hastigt
gav sig av, och hennes mödosamma färd
började på nytt. Förebråelser tjänade
ingenting till. "Hon tråkar ut mig",
förklarade den förföljda avguden. En gång stack
han i förtvivlan sitt ena finger i sin
till-bedjerskas öga, men icke ens detta
upp-A/äckte något agg eller någon förebråelse.
Den lilla Griselda satt där och såg lika
beundrande på honom med det
misshandlade ögat fyllt av tårar, men det andra
fritt från anklagande dylika. Jag tror att
hon ansåg, att allt vad denna stora och
dyrkade varelse företog; sig måste vara rätt —
det var bara ett misstag av henne att det
gjorde ont. Jag kysste henne med en
plötslig farhåga — mitt lilla
antisuifragett-frö.

En vecka innan hon fyllde ett år, blev

hon plötsligt sjuk. Det gick så hastigt att
vi knappast gjorde oss reda för den hemska
faran, som hotat oss, förrän vår älskling
åter var räddad. Ännu en tid såg hon
emellertid svag och lidande ut. Under denna
tid höllo vi henne i stillhet, skild från sin
bror och hans barnsliga upptåg. Så kom
färgen tillbaka till hennes bleka kinder och
knubbigheten till hennes lilla kropp.
Barn-kammarlivet började på nytt. Allt tycktes
vara som förr. Vi visste icke, att vår
Peggy kommit upp från sjuksängen som en ny
kvinna.

Inom kort uppenbarades hennes ändrade
sinnelag. En kväll låg hennes äldre bror i
sin lilla bädd. På skämt lade jag lillan
bredvid honom, då jag tänkte att närvaron
av hennes älskade skulle göra henne utom
sig av förtjusning. Till min förvåning
tycktes hon knappast märka honom.
Hennes hela uppmärksamhet var i stället
riktad på gymnastiska övningar. Med sina
små händer hade hon gripit tag i
säng-spjälarna, och andlöst försökte hon resa sig
upp. Slutligen lyckades hennes ivriga
strävanden. För första gången kunde lillan
stå. Och då hon triumferande såg sig
omkring, fick hon syn på broderns uppåtvända,
intresserade ansikte på kudden. Hon smålog,
Plötsligt lyfte hon litet osäkert sin ena
nakna fot och placerade den helt bestämt
på det rosiga ansiktet under sig. "Hon
trampar på min näsa", flämtade den lille
gossen, halvkvävd av skratt. Därpå kysste
han ömt den lilla egenmäktiga foten.

Hädanefter var allt förändrat. Den lille
brodern pinades ej längre av något
övermått av kärlek. Tilltagande ålder och
krafter gåvo Peggy nya möjligheter. Den nya
världen, som öppnade sig för henne, var så
stor och vacker, den fyllde hennes tankar
till bredden och däröver. Det ålåg henne
nu att övervinna de första grunderna i
många olika färdigheter. Under de
närmaste månaderna måste hon lära sig tala, gå,
hålla fast — storartade talanger, vilka
vanan kommit oss att underskatta, men vilka
helt säkert överträffa många av våra
övermänniskors företag. Föga tid hade min
dotter nu att ägna sig åt systerlig
tillbedjan. De minuter hon kunde taga från
allvarligare sysselsättningar ägnades nu ät att
vinna den nya ingefärsgula kattens kärlek.
Det var nu katten som framkallade
beundrande joller, katten som utgjorde målet
för hennes krypande pilgrimsfärder. När
barnjungfruns uppmärksamhet var vänd åt
annat håll, hände det att läckerbitar från
lillans egen mun funno vägen till hennes
spinnande älskling på golvet. "Jam, jam",
brukade lillan ropa och förtjust sträcka ut
armarna.

Men fastän det gamla förhållandet var
slut mellan gossen och flickan, dessa små
grundelement i den stora mänskliga
blandningen, började ett nytt förhållande dem
emellan. De började nu beundra varandra
ur den säkra och varaktiga synpunkten av
likställda kamrater. I själva verket blev
lilla Peggy "den som hittade på odygden",
som barnjungfrun kallade det. Fast
brodern var större och starkare, tror jag inte
han kände sig överlägsen på grund därav.
En dag såg jag vår Peggy på osäkra fötter
begiva sig fram till en väldig S: t
Bernhardshund, medan hennes äldre bror ängsligt
drog sig tillbaka. "Näll liten vov-vov"
skrattade min dotter med sublim
oför-skräckthet och sträckte förgäves på sig för
att klappa det lurviga huvudet. Brodern
viskade sedan i mitt öra jämte sina övriga
sängdagsförtroenden: "Ibland är jag en
liten smula rädd, men Peggy, hon är inte
rädd för någonting."

Och underligt att säga, med Peggys
andliga förändring följde även en kroppslig
sådan. Min Peggys ögon ha alltid varit
stora, liknat djupa, mökra sjöar, men nu

se de ännu större ut, då de glänsa av
skratt och skälmaktighet. Och de mörka
ögonfransarna ha alltid varit långa; nu äro
de ännu längre, nästan hjärtekrossande!
På dem hänga i långa rader hennes
tillbed-jares hjärtan. Till och med Peggys hår har
förändrat sig. De första släta, ljusa
testarna ha blivit guldgula, de locka sig trotsigt
på det mest bedårande sätt. Den tåliga
Peggy blev ofta förbisedd; ansågs blott som
ett bihang till sin broders triumfer. Peggy
i stridshumör är en mycket beundrad
person.

Och orsaken till Peggys förändring? Den
kan jag ej säga er; jag kan bara gissa
den. Kanske var det så, att Peggy, när hon
uppnådde den höga åldern av ett år, i
stället för att hon förut existerat som ett
kronologiskt bråktal, kände det vara på tiden
att hon fick en fast ställning. Kanske hon
under de 14 dagar hon tvangs att vara
skild från sin älskades oroande närvaro var
bättre i stånd att uppgöra en plan för att
vinna hans tillgivenhet. Kanske åter —
detta är min sista gissning — kanske under
den omvälvning av hela ens varelse, som
alltid åtföljer häftiga sjukdomsfall, någon
tapper stammoders ande tog sin boning i
lilla Peggy. En sådan dog för länge sedan,
Peggys mormor. För nära ett halvt
århundrade sedan ledde hon kvinnornas kamp
för frihet — frihet att tjäna mänskligheten.
Jag tycker om att tro, att det är hennes
flammande och tappra ande som leder min
lilla flicka. Jag tycker om att tro, att lilla
Peggy också skall hjälpa till att giva
världen ett bättre utseende.

Doktor Gulli Petrini kommer att för
Rösträtt för kvinnors räkning skriva
en artikelserie som behandlar
kvinno-röstrattens riksdagshistoria. JBörjan af
denna serie inflyter i nästa nummer.

Den svenska kvinnorösträttsrörelsens
historia i korta drag av Klara Lindh är
titeln på en ny rösträttsbroschyr, som
utkommer i dagarna och är illustrerad
med porträtt av Fredrika Bremer,
Gertrud Adelborg, Ann Margret Holmgren,
Anna Whitlock, Lydia Wahlström,
Signe Bergman, Ezaline Boheman, F. T.
Borg, Carl Lindhagen och Karl Staaff.
Broschyren, som särdeles väl lämpar
sig för spridning före
landstingsman-navalen, rekvireras till ett pris av 5
öre från L. K. P. R:s expedition, 6
Läst-makaregatan, Stockholm.

Hälsingborgs första kvinnliga
stadsfullmäktigeledamot. Hälsingborg
erhåller i dagarna sin första kvinnliga
stadsfullmäktigeledamot i det i
ledigheten efter avlidne sakföraren J. Rooth
inrycker suppleanten
folkskollärarinnan fröken Sarah Thåström.

De finska kvinnorna hylla L. K. P.
R:s representant. Vid
kvinnosaksförbundet Unionens 20-årsfest i
Hälsingborg var L. K. P. R. representerad av
fröken V. Öländer, ordf. i Falu F. K.
P. R. Hon hyllades i ett varmt
anförande av d:r Jenny av Forselles, som
slutade sitt tal med att utbringa ett
leve för de svenska kvinnornas
framgångsrika arbete. Fröken Öländer
tackade och framhöll den avundsfria
glädje kvinnorna i Sverige känt över de
finska kvinnornas rösträttsseger och den
sporre till ivrigare verksamhet denna
seger för dem utgjort.

Efter svenskt mönster.

I Ungern pågå förberedelserna till
den 7:de Internationella
kvinnorösträttskongressen 1913. Stadsfullmäktige
i Budapest hava anslagit 5,000 kr. till
kongressen. Till julen anordnades
en basar, som inbrakte 8,000 kr. netto
och förestods av fröken Francziska
Schwimmer, känd från
Stockholmskongressen. Konstlotteri och
språkkurser hava även anordnats, allt efter
svenskt mönster.

En "Slnger" är alltid sin
ägares stolthet

Ordet »Singer» behöver ej någon
förklaring. Då en kvinna kan peka på
namnet Singer å sin symaskin, vet hennes
väninnor, att hon har den bästa maskin,
som kan fås för pengar — och varje
kvinna vet detta.

De tyska kvinnorna och valrörelsen.

I Tyskland hava kvinnorna i år för
första gången aktivt deltagit i
valrörelsen. Det var icke förrän 1908, som den
tyska lagen tillerkände kvinnorna rätt
att tillhöra politiska föreningar. Nu
finns det intet politiskt parti, som icke
räknar kvinnliga medlemmar. Det
socialdemokratiska partiet är det, till
vilket de flesta kvinnorna anslutit sig, då
detta tillerkänner kvinnorna fulj
politisk likställighet med männen. Även
till den demokratiska föreningen
(de-mokratische Vereinigung), som har
kvinnorösträtten på sitt program, har
ett stort antal kvinnor anslutit sig.

Alla riksdagsmannakandidater hava
interpellerats om sin ställning till
kvinnorösträtten. Flera gynnsamma
svar hava inkommit; samtliga svar
voro affattade i artiga ordalag.

Föredragsverksamheten. Fru Augusta
Tonning har på kallelse av Skaraborgs
länsförbund under februari hållit en serie
föredrag i Mölltorp, Tibro, Skara, Vara,
Töreboda och Tidaholm mellan 19 och 24
febr. Fru Tonnings turné har varit i alla
avseenden lyckad, och länsförbundet är i
den största tacksamhetsskuld till såväl
henne som till Landsföreningen för att denna
präktiga handräckning lämnats.

I Värmland har länsförbundets
ordförande, fru Gerda Hellberg, under februari
månad hållit föredrag med ljusbilder om
rösträttskongressen i Stockholm 1911 å
följande orter: Forshaga, Kil, Eds valla,
Kristinehamn, Karlstad, Munkfors, Arvika och
Charlottenberg — alla försedda med F. K.
P. R.

Redogörelse för centralstyrelsemötet 1912
har samtidigt lämnats i de föreningar, som
ej voro representerade på mötet.

Gävleborgs länsförbund har kallat fröken
Elin Pählman att hälla en serie föredrag
inom länet. Föredrags turnén börjar den 1U
mars. -

Nya landvinnigar. Föreningar för
kvinnans politiska rösträtt äro bildade i Sala
och Frövi.

På initiativ av i samhället boende
intresserade kvinnor sammankallades ett möte
den 1U februari i Sala med föredrag av fru
Ellen Hagen och fru Ezaline Boheman. Ett
femtiotal medlemmar ingingo genast i
föreningen. Sala var en av de få städer i
Sverige som saknade rösträttsförening.

Den nya föreningen i Frövi, som är den
10:de inom Örebro länsförbund har
likaledes tillkommit på initiativ av kvinnor inom
samhället

Till medlemmarna av
L. K. JP« R.

Då Landsföreningen nu utsänder
första numret av sin egen tidning Rösträtt
för kvinnor sker det under förhoppning
att alla medlemmarna skola
understödja tidningen med varmt intresse
och ett verksamt nit. Rösträtt för
kvinnor har satt sitt pris så lågt som
till 75 öre för 1912 för att den skall nå
ut i de vidaste kretsar och sprida sig i
de många hemmen där kvinnorna
vaknat till intresse för sin livsfråga och
gärna vilja följa dess utveckling.

All prenumeration av Rösträtt för
kvinnor sker p4 posten.

Prenumerera själv och samla
prenumeranter för Edert eget organ!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/1/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free