Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR K¥IKMOR
N:r 3
mest, och det är för det ändamålet han
krånglar med siffrorna på detta sätt.
Den faktiskt befintliga större
övertaligheten hos kvinnorna i städerna kan ju
verkligen ge städerna något litet extra
övertag över landsbygden i de fall, då
städer och landsbygd höra till en
valkrets, men just då det gäller de
övertaliga kvinnorna, blir man litet
tveksam om, vad antagandet att de skola
rösta med sina manliga anhöriga
innebär. Några äkta män att följa ha de
"övertaliga" inte, och deras övriga
manliga anhöriga kanske finnas på
landsbygden. Övertaligheten i städerna
beror inté på, att det där särskilt föds
flera kvinnor än män, utan på en
invandring från landsbygden till
städerna. Men till vilka kategorier dessa
övertaliga kvinnor höra, det har hr
Wi-dell inte utrett. Jag vill bara anmärka,
att de alldeles inte som somliga tyckas
tro, blott utgöras av
fabriksarbeter-skor. Vi ha stora skaror av andra
yrken representerade, t. ex. lärarinnor, de
som äro anställda i post, telegraf,
telefon, banker, på kontor, i butiker samt
alla tjänsteflickorna. Hur alla dessa
kvinnor komma att rösta, vet inte hr
Widell och ingen annan heller. Någon
säkerhet för att de skola fördela sig
som männen i städerna finns inte.
Vidare kan naturligtvis den
Inöjlig-heten inte förnekas, att landsbygdens
kvinnor t. ex. vid första valet skulle
sluta upp något mindre talrikt än
kvinnorna i städerna. Intresset för en ny
fråga kommer väl i regel litet senare
till landsbygden. Men det må dock
anmärkas, att när kvinnorna en gång få
rösträtt, så är den frågan verkligen
inte ny. Den har redan nått
landsbygden, och vi ämna ärligt fortsätta
att göra den vidare känd där. Med den
livliga agitation, som nu pågår bland
alla partier även på landsbygden, är
det dessutom troligt att männen skola
vara nog så angelägna att få sina
hustrur med till valurnan, när de veta,
att det gagnar deras parti. Ingen har
märkt, att de mest svurna fiender till
kvinnorösträtten bland männen försmå
kvinnornas röster vid de kommunala
valen. Snarare vore att vänta att de
"övertaliga" stannade hemma. I Norge
ha de gifta kvinnorna deltagit livligare
i valen än de ogifta. Det berättigade i
hr Widells antagande om det ringa
deltagandet av kvinnorna på
landsbygden är därför minst sagt tvivelaktigt.
Men det var endast med detta starka
våldförande på de ursprungliga
siffrorna och en mängd andra mer eller
mindre plausibla antaganden, som hr
Widell kunnat komma till något resultat
alls om kvinnorösträttens inverkan på
partierna, och det blev ju ändå inte
mera, än att högern skulle få sitta i
orubbat bo, ja t. o. m. bli förstärkt med
Vio proc., medan en liten överflyttning,
som icke ens går upp till 1 proc., skulle
ske från de frisinnade till
socialdemokraterna. Det stora sifferberget födde
en ömklig liten råtta.
Lika litet resultat får man av den
andra avdelningen i utredningen
"Kvinnorösträtten ur social synpunkt".
Här har ju som sagt hr Widell
reserverat sig på förhand mot, att några
slutsatser kunna dragas med avseende
på kvinnorösträttens verkningar, men
efter att i inledningen ha gjort detta
medgivande åt sanningen, bemödar han
sig i avhandlingen om att få folk att
tro, att kvinnorösträtten, eller
åtminstone den kvinnoemancipation varav
den är ett uttryck, ändå kan ha högst
misstänkta verkningar i socialt
avseende.
Hr Widell börjar med Förenta
staterna. I Wyoming, Colorado, Utah,
Idaho, Washington och Kalifornien är
kvinnorösträtten införd, men hr Widell
räknar dit även Oregon, emedan
införandet där står inför avgörandet. Av
dessa ha Washington och Kalifornien
nyss fått kvinnorösträtt; i Wyoming
hade kvinnorna redan rösträtt, då
landet var territorium, och den blev sank-
tionerad, då det blev stat år 1890, i
Colorado infördes den först 1893 samt
i Utah och Idaho 1896. Några
verkningar av kvinnorösträtten kan därför inte
fås från dessa stater, allraminst i
befolkningsfrågor, helst hr Widells
uppgifter vanligen sluta vid år 1900.
Samtliga dessa stater äro dessutom i mer
eller mindre grad nybyggarsamhällen
med stark invandring, vilket gör att
alla befolkningsfrågor och även andra
sociala spörsmål äro helt olika våra
förhållanden. Kvinnorna äro här i
motsats till i gamla världen mycket
under-taliga. Härav följer också att deras
konkurrens med männen i olika yrken
är jämförelsevis liten. Detta
föranleder hr Widell till följande reflexion:
"I en stat där så gott som varenda
kvinna kan bliva gift, om hon så önskar,
synes en kvinnofråga i europeisk
mening knappast kunna existera".
Tanken är förmodligen lånad från någon
nyårsrevy, där den hör bättre hemma
än i ett allvarligt utlåtande. Ty nog
är det sannt, att de många orättvisor,
som begåtts och allt fortfarande begås
mot de kvinnor, som äro sysselsatta i
olika slags yttre arbete, gjort många
till anhängare av kvinnans rösträtt,
men att en kvinnofråga inte skulle
existera för de gifta, är väl ändå ett
besynnerligt påstående. Är det inte just
de gifta, som lida und§r en orättfärdig
äktenskapslagstiftning, och ligger inte
all lagstiftning rörande barnens skydd
och uppfostran, som spelar en så stor
roll i vårt sociala liv, dem
närmast? Hr Widell borde ha låtit
varna sig från att komma fram med
ett dylikt påstående inför det faktum,
att kvinnofrågan i dessa stater, "där
alla kvinnor kunna bli gifta", kommit
så långt, att den framtvungit
kvinnorösträtten. Likaså har hr Widell ju
själv upptäckt att i Norge de gifta
kvinnorna deltagit ej obetydligt
livligare i valen än de ensamma, "i
motsats till vad man å priori kunde haft
anledning antaga", säger hr Widell.
Felet är just, att hr Widell antar en hop
saker å priori i en fråga, som han
tyd-ligtvis inte förstår. Hr Widell har
tabeller över äktenskapsfrekvensen, som
visserligen visar, att den i dessa stater
varit högre under åren 1898—1902 än
under 1888—1892, men någon betydelse
för kvinnorösträtten kan detta just inte
ha. Hr Widell påpekar, att det
antagligen beror på att missproportionen
mellan kvinnor och män blivit mindre
med åren, vilket ökar
äktenskapsmöjligheterna. Någon statistik över
nativitet förefinnes inte i Förenta Staterna,
men hr Widell söker få fram en genom
att ta vara på hur många barn under 5
år, som upptas vid folkräkningarna,
och skriver några tabeller över det.
Därvid söker han visa, att
fruktsamheten bland infödda kvinnor är
utomordentligt ringa i Kalifornien och
Colorado, låg i Washington, medelhög i
Wyoming samt mycket stor i Idaho
och Utah. Siffrorna äro osäkra och
dessutom från åren 1890 och 1900, men
hr Widell anser sig i alla fall böra
påpeka att den sjunkande nativiteten är
"ett symptom av en
kvinnoemancipation som råkat betänkligt på avvägar".
Sedan kommer hr Widell till en
statistik, som han tydligen anser mera
givande, och det är skilsmässostatistiken.
Denna skulle ge vid handen att
skilsmässorna i Förenta staterna äro
talrikare i kvinnorösträttens länder än i
de andra med undantag för Utah, som
alltid tycks vara mer moraliskt och
bättre än de andra, om man får döma
av statistiken. Visserligen finns det
andra stater, där skilsmässorna också äro
talrika, men då skyller hr Widell på
negrerna. Emellertid går statistiken
även här inte längre än till 1902.
Dessutom måste hr Widell vidgå, att
statistiken gäller inte hur många
skilsmässor faktiskt förekommit i en stat, utan
huru många äktenskap som blifvit
lag-ligen upplösta vid denna stats
domstolar. Då skilsmässolagstiftningen är
olika i olika stater, fara folk som vilja
skiljas till den stat där det går lättast,
vilket gör att statistiken är ganska
litet belysande. För övrigt må
anmärkas, att ett mycket stort antal
skilsmässor visserligen inte talar till
förmån för det allvar, varmed folket
betraktar de äktenskapliga
förpliktelserna, men något säkert mått på dess
större eller mindre moral är
skilsmässostatistiken i alla fall inte. Det
är inte mer moraliskt om äkta makar
bedra varandra, än om de ärligen
skiljas, och det är antalet obrottsligt
hållna äktenskap i förhållande till de
faktiskt brutna, som skulle ge det verkliga
måttet på äktenskapets helgd, men
däröver finns ingen statistik.
Skilsmässorna bli vanligare i alla länder, men
inte kan man därför påstå, att folket
är sämre i moraliskt hänseende nu, än
t. ex. under 1700-talet, då nästan inga
skilsmässor förekommo. Ibland kan
det emellertid nog hända, att
"kvinnoemancipationen" kan öka
skilsmässorna, nämligen om den på ena eller
andra sättet underlättar möjligheten för
en hustru att skiljas från en ovärdig
man, men detta är knappast något fel.
Men så har hr Widell något som väl
skulle föreställa nykterhetsstatistik,
nämligen hur många "bartenders"
(krö-gare), som finnas på 10,000 av den
manliga befolkningen av 15 års ålder och
därutöver. Siffrorna äro från 1900,
men hr Widell anför dem i alla fall för
alla de stater, som nu ha
kvinnorösträtt, varefter han tar medeltalet för
antalet för hela Förenta staterna, och
finner att detta är lägre. Nu bör först
anmärkas, att i en del av dessa stater
rådde redan 1900 absolut
rusdrycksförbud, och där finnas väl antagligen inga
krögare — åtminstone inga som äro
intagna i den officiella statistiken —,
vilket naturligtvis sänker medelsiffran
för hela landet. Jämförelsen hade
varit mer belysande, om de stater, där
förbudet inte existerar, uppförts särskilt,
men då hade tabellen väl inte blivit så
lämplig för sitt ändamål. Därtill
kommer att hr Widell själv måste erkänna
att statistiken inte är riktig, därför att
en del innehavare av
utskänkningslo-kaler kallas "saloonkeepers", och de ha
inte tagits med — eller med andra ord:
hela tabellen är ren bluff.
Likartad är utredningen från
Australien. Först kommer statistiken över
befolkningsförhållandena, kvinnornas
anställande i yrken,
äktenskapsfrekvens, nativitet och dödlighet, och här
hittar man på sid. 115 den första
reflexionen i hela boken, som tyder på,
att hr Widell anser möjligt, att
kvinnorösträtten kan ha haft någon god
inverkan. Det gäller
äktenskapsfrekvensen på Nya Zeeland, vilken visar
en stark stigning sedan år 1890, eller
ungefär samtidigt med att kvinnorna
fingo rösträtt (1893). Hr Widell säger:
"Möjligt är åtminstone, att det djärva
och genomgripande reformarbete som
sedan 1890-talet pågått i Australien och
särskilt på Nya Zeeland, här utövat
inflytande. –Därest kvinnornas
rösträtt bidragit till att giva det sociala
reformarbetet fart — om så i
verkligheten varit förhållandet, kan
åtminstone ej statistiskt påvisas — skulle den
hava medfört den överraskande och
gynnsamma verkan, att den bidragit
till äktenskapsfrekvensens höjande."
Varför överraskande? Här ha vi åter
en bekännelse av hr Widell, att han
gått till verket med den förutfattade
meningen, att kvinnorösträtten
nödvändigt skulle inverka menligt.
Likaså misstänker hr Widell
verkligen, att en hastig nedgång i
barnadödligheten från och med år 1904 i
Com-monwealth (Australiens förenta
stater) skulle kunna bero på någon social
lagstiftning, därvid kvinnornas
rösträtt kunnat vara en medverkande
faktor. Här går statistiken ända till 1909.
Men hr Widell har inte varit i tillfälle
att ta reda på den saken. Härtill kan
jag blott upplysa, att i professor Reu-
terskiölds jämförande tablå över nyare
social lagstiftning för de länder där
kvinnor ha rösträtt och en del andra,
står för Australien upptaget en lag:
"Infant life protection" samt en om
"Skyldighet för oäkta barns fader att
betala vissa kostnader och lämna visst
bidrag till modern", vilka ju båda
kunna tänkas ha bidragit till den minskade
barnadödligheten.
Slutligen påpekar hr Widell att
rusdrycksförbrukningen uträknad i liter
pr invånare ökats i Australien sedan
kvinnorösträtten införts, särskilt på
Nya Zeeland. Den tabell han anför till
stöd härför upptar emellertid endast
tre år: 1893, 1903 och 1908, så att man
inte får någon översikt över saken.
Varför just dessa år tagits, står inte,
så man vet inte, om de äro
godtyckligt valda eller till äventyrs
tagna därför att de passade bäst för
ändamålet. Tabellen visar i alla fall
i det stora hela ingen Ökning för
brännvin och spirituösa för Australien taget
som helhet, men däremot någon
för Nya Zeeland. Talen äro här i alla
händelser mycket små i förhållande
till Europa, ungefär hälften av
Sveriges. Däremot är ölkonsumtionen större
än Sveriges, och det är egentligen
denna som har ökats. Men så vitt jag vet,
är det en vanlig företeelse att
förbrukningen av öl ökats under de senare
åren. Vidare söker hr Widell bestyrka
sin uppfattning om
rusdrycksförbrukningens ökande genom att anföra en
tabell över lagligen beivrade
fylleriförseelser pr 1,000 invånare, vilka
också ökats under senare åren. Härvid
medger dock hr Widell, att detta är ett
mycket osäkert mått, då en ökning
naturligtvis lika väl kan bero på
strängare beivrande som på ökat fylleri.
Men i detta sammanhang har han en
reflexion, som inte bör förbigås. Från
Nya Zeeland finns en statistik i detta
avseende, från 1900 till 1909, där det
skiljes på könen, och därav framgår,
att siffrorna, som naturligtvis
genomgående äro mycket högre för män än
för kvinnor, dessutom stiga för
männen, medan de falla för kvinnorna. Hr
Widell skriver: "Då det synes föga
sannolikt, att nykterheten skulle hava
samtidigt minskats inom det ena könet och
ökats inom det andra, torde detta
förhållande sannolikt bero på en ökad
mildhet vid lagens tillämpning gent
emot kvinnorna. Huruvida detta kan
i någon mån stå i samband med att
kvinnorna numera vunnit politiskt
inflytande, kan ej avgöras." Vad säges
om en dylik insinuation? Om
ökningen för männen beror på större
stränghet eller innebär en verklig ökning, må
vara oavgjort, intetdera hindrar, att vi
häV ha en verklig minskning för
kvinnorna, och att den kan vara beroende
just på kvinnornas ökade inflytande.
Detta kan t. ex. ha medfört ökat skydd
för unga flickor, så att de inte så lätt
råka in i lastens nästen.
Fylleriförseelser för kvinnor höra så ofta samman
med prostitution och dylikt elände, och
därför synes det ganska naturligt att
kvinnorna skola ha lyckats minska det
ena så väl som det andra.
Då hr Widell kallat den andra
avdelningen: "Kvinnorösträtten ur social
synpunkt", och icke uteslutande
inskränkt sig till befolkningsfrågor —
eftersom han t. ex. tagit med
nykterheten, sådant han nu behandlat den —
skulle man väntat, att han också ägnat
någon uppmäi^samhet åt de många
andra sociala frågor, som uppkommit
samtidigt med kvinnornas rösträtt,
såsom gift kvinnas äganderätt,
förbättrad fattigvård, skyddslagstiftning
för barn, uppfostringsfrågor m. m.
Men därav finns så godt som intet, och
ändå kunde väl detta också höra till
den "sociala miljön" i dessa länder.
Reservationen i inledningen, att man
egentligen inte kan tala om några
verkningar av kvinnorösträtten, kan
inte försvara saken. Besynnerligt är
också hr Widells svar på den kritik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
