Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
22 RÖSTRÄTT FÖR K¥IKMOR
N:r 3
Rösträttspropositionen i pressen.
Intet kan för den initierade vara
roligare än att läsa alla de artiklar och
klipp, med vilka pressen firat
propositionens överlämnande till riksdagen.
Som vanligt har den högra handen
alls icke vetat vad den vänstra gjort,
och samma dag som Göteborgs
Aftonblad konstaterar, att
redan hava flera personer än statsnyttan
kräver politisk rösträtt,
skriva Aftonbladet och Arbetarbladet
ordagrant samstämmigt om
propositionens yrkande om rätt till fullmakt
för äkta makar:
Den anordningen kommer också utan
tvivel att i ej ringa grad öka deltagandet
i valen, vilket ju för alla bör vara
tillfredsställande.
Härav må dock ingen sluta, att
Aftonbladet alltid skall hysa en mot
högersynpunkterna konträr åsikt, dess
ledare slutar med den förmodan, att
vad gifta män beträffar, lär väl i det
långt övervägande antalet fall reformens
verkan i realiteten bli, att de få två röster.
Detta visar, något diskretare
uttryckt, samma syn på de svenska
männens uppförande i äktenskapet som
mera oförblommerat uttryckts av Nya
Dagligt Allehanda.
Tidningen skriver att hr Branting
påpekat att K. P. R. ingalunda är
betydelselös ur radikal synpunkt, ett
uttalande som det dessvärre icke lyckats oss
att återfinna i Socialdemokratens
spalter. Därefter fortsätter N. D. A.:
Och han kunde tillägga, att den med
större säkerhet fördubblar rösterna åt
arbetarna än åt andra klasser. Ty arbetarna
gifta sig tidigare och utöva på denna och
andra grunder mera verkningsfull
bestämmanderätt över sina kvinnors röstning än
andra klasser.
Här ser man åtminstone ett klasspolitiskt
motiv för kvinnorösträtten. Om detta
speciella motivs värde skola vi ej här närmare
uttala oss.
Man frågar sig med oro, vad
tidningen egentligen menar med "den
verkningsfulla bestämmanderätten".
Enbart glädjande är det däremot att se
samtida av blygsamhet avhålla sig
från att tala om klasspolitiska motiv
i samband med K. P. R. Så blyga av
sig äro minsann icke alla
högertidningar. Stockholms Dagblad befarar dels
att ett stort antal kvinnor kommer att
ryckas med åt det håll, från vilka de
fetaste fraserna komma (detta kan
naturligtvis icke vara från hrr Lindmans
och Peterssons parti, när det gäller
kvinnorna!) samt att
kvinnorösträtten skulle i tillämpningen
med nödvändighet bidraga till en stark
radikalisering av stora delar av vår politik.
Samma synpunkt framkommer mer
eller mindre tydligt i hela
högerpressen. Hr Lindman underströk den ju
också synnerligen oförblommerat i sitt
Kalmartal.
Dagens Nyheter polemiserar i en
längre ledare mot högerns
invändningar mot förslaget och konstaterar, att
för högern återstår till slut endast att
falla tillbaka på anmärkningen att
kvinnorna inte själva visat tillräckligt livligt
intresse for sin valrätt. Anmärkningen
be-mötes på ett avgörande sätt av
justitieministern, men alldeles frånsett detta bemötande
lära väl kvinnorna ha möjligheter att
innan regeringspropositionen kommer under
kamrarnas avgörande behandling förmå
alla som inte äro blinda eller hypnotiserade
att inse att regeringen här tillmötesgått ett
krav, som på det varmaste omfattas av det
alldeles övervägande flertalet svenska
kvinnor.
Justitieministerns motivering till
förslaget har fått en mycket god
liberal press, under det att
högertidningarna icke finna något som helst
övertygande i den, och till och med
insinuera att statsrådet icke gått med
någon större övertygelse till värvet.
N. D. A. finner det
synbart — i trots av alla välvilliga ord
för propositionens syfte — att
justitieministern gått till sitt arbete med skäligen
ljumt intresse.––
Att han icke själv är positivt ivrig för
saken eller entusiast för densamma märkes
genast av motiveringen,
menar St. D., samt tillägger att
det fordras icke synnerligen stor skarpblick
för att se, att hos ofantligt många liberaler
det egentligen finnes ren likgiltighet för
saken eller en personlig, men tyst antipati.
Det är på alldeles samma sätt i den liberala
pressen. Flera tidningar, som nu uttala sig
för kvinnorösträtten, skulle knappast kasta
sig fram som de göra, för så vitt de icke
innerst hoppades att Första kammaren skall
avslå saken, så att det hela mera är en
frisinnad demonstration än något som har
en allvarlig risk med sig. Vi tro att
ledande rösträttskvinnor genomskådat allt
detta, och att de icke ställa sina
förhoppningar för högt i fråga om de
frisinnades verkliga intresse för deras strävanden.
Men de bygga naturligtvis på
valprogrammet och på partisammanhållningen på
liberalt håll.
Dessa fromma önskningar få genom
den frisinnade pressens hållning sin
rätta belysning. Göteborgs
Handelstidning hänvisar till högerns ställning
till frågan 1907 och fortsätter:
Det som då var berättigat, det som då i
en nära liggande framtid skulle
genomföras, det avfärdas nu från högersidan nära
nog med hån. Men vänstern och dess
regering, som var försiktigare med att lova, har
visat sig starkare i att hålla. Dess
proposition om lika rösträtt för gifta och ogifta
kvinnor som för män ligger nu på
kamrarnas bord och blir nog icke minst för
rösträttsvännerna av högern en spännande
påsklektyr.
Det är ett synnerligen gott arbete som
ligger bakom justitieministerns sakliga och
logiskt bindande motivering för denna
proposition, vilken alltigenom utmärker sig för
vederhäftighet och tillika genomströmmas
av en verkligt liberal uppfattning, ägnad
att göra intryck även på de liberaler, som
icke varit ivrare för kvinnorösträtt.
Det är emellertid icke dylika
opportunistiska synpunkter, som bestämma de
frisinnades hållning i denna del. Har en
med-borgargrupp rättmätiga krav på
delaktighet i den politiska makten, och kan det
icke uppvisas, att några samhälleliga
intressen därav allvarligen skadas, då är det
medborgarplikt att verka för det kravets
genomförande så snart ske kan. Härtill
kommer, att alla de tre partien här vid lag
givit löften, vilka vänstern åtminstone icke
givit utan känsla av skyldigheten att också
infria dem. Det blir intressant att se, huru
högern nu inför avgörandet kommer att
ställa sig till den förbindelsen.
Göteborgsposten skriver:
Vad denna motivering beträffar, så
samstämmer den i sin principiella del
synnerligen nära med det uttalande, som gjordes
av den avgångna högerregeringens
justitieminister 1907 och vilket är av så stort
intresse att det bör bringas i åtanke, när nu
en vänsterregering i fråga om den
kvinnliga rösträtten i Sverige gått från ord till
handling.
Efter att ha citerat hr Peterssons
all-bekanta uttalande fortsätter tidningen:
I detta uttalande instämde samtliga den
Lindmanska regeringens dåvarande
ledamöter, inklusive regeringschefen. Man bör
då ha rätt att antaga att från högerns sida
inga principiella betänkligheter mot den
kvinnliga rösträtten äro tillfinnandes,
eliu-ruväl högern på den allra senaste tiden
tycks ha blivit gripen av en viss
förskräckelse vid tanken på att allvarets tid i denna
fråga nu står för dörren. Är det så, att det
nu framlagda förslaget visar sig vara
tekniskt hållbart, borde det alltså kunna röna
ett gynnsamt mottagande från alla partier
— förutsatt att det från högerns sida låg en
uppriktig mening i de många högermännens
medverkan till 1906 års riksdagsskrivelse
och högerregeringens nyss citerade
principförklaring 1907.
Gävle Dagblad skriver:
Den k. propositionen skall nu prövas av
riksdagen, och med den inom Första
kammaren rådande partiställningen är det väl
sannolikt, att frågan där faller i år. Men
den kommer i så fall förvisso mycket snart
åter, och Nya Dagl. Allehandas förmodan
om justitieministerns ljumma intresse för
saken blir nog i sinom tid vederlagd.
Känna vi honom rätt, är han ej den man, som
skall i någon mån underlåta att vad på
honom ankommer göra vad möjligt är.
Vad Syepska Morgonbladet under så-
dana förhållanden kan mena med sitt
påstående:
ännu lär det val dröja, innan frågan här i
landet blir verkligt aktuell och mogen för
sin lösning,
förstår man icke riktigt. Vi
rösträttskvinnor få se att sörja för att till och
med Svenska Morgonbladet får klart
för sig att frågan verkligen är aktuell.
Ännu mera oförstående står man
inför Lunds Dagblads heliga indignation
över att
k. proposition framlägges, utan att
regeringen avvaktat en pågående utredning av
denna rösträttsfråga, ett förhållande som
gör det sannolikt, att vi här stå inför en
partitaktisk åtgärd snarare än inför en
allvarligt menad grundlagsreform.
Den moderata regeringen föranstaltade
om en lika grundlig utredning av denna
reformfråga, som ägnades den manliga
rösträtten, och det säger sig självt, att innan
denna utredning ligger på bordet, och
innan således riksdagen fått material i sin
hand att bedöma den nya reformen, innan
dess kan denna aldrig bliva beslutad. Det
naturliga hade sålunda varit, att regeringen
avvaktat detta Ögonblick, och om det nu
är så angeläget, att frågan löses genast,
påskyndat utredningsarbetet. Men i stället
har regeringen valt en annan, mycket litet
tilltalande väg, nämligen att kasta in
frågan i riksdagen i sitt hittillsvarande
fullkomligt outredda skick.
en politisk reform av denna innebörd kan
eller får icke beslutas, förrän den är
mogen, och detta kan icke sägas vara fallet,
förrän frågan är ordentligt utredd. Och
således finnes det fullt fog för de
moderates avvisande hållning för ögonblicket.
Det är att hoppas att den höger, som
kommer att avslå förslaget, gör det på
bättre grunder än de som anvisats av
Lunds Dagblad, vilkets intresse för de
omprisade utredningarna som synes
icke är större än att tidningen svävar
i okunnighet om att dessa sedan längre
tid föreligga i tryck och kunna för ett
pris av respektive 3 och 1 kr. erhållas i
närmaste bokhandel. Vår tro på
samtidans sanningskärlek styrkes icke av
slutorden i dess artikel till högerns
förhärligande:
Det är allenast detta parti, som har det
rätta reformsinnet och den rätta
reformförmågan.
Till slut har Sv. Dagbl. haft ett långt
principanförande mot rösträtten, i
vilket det till en början konstateras, att
det torde ej finjias många för vilka
kvinnans deltagande i valen och riksdagsarbetet
framstår såsom något samhällsstörtande
eller som en riksolycka,
och utspinnande sig på kända vägar:
oro för kvinnans egentliga uppgift
(vilken denna gång för ovanlighetens skull
anses vara utjämningsarbete emellan
partierna, och icke det genom
rösträtten nödvändiggjorda partitagandet!);
konstaterandet av att allt är bra som
det är för kvinnorna samt till slut den
sedvanliga förmodan om att intresset
bland kvinnorna själva icke är så stort.
Icke ens de 142,128 underskrifterna 1907
(petitionissorna kallar N. D. A., "den
goda tonens väktare", dem för!) synes
imponera på Sv. D. lika litet som våra
180 lokalföreningar. "De flesta av dem
torde ha bildats genom en enda
persons, fru Ann-Margret Holmgrens
energiska agitationsarbete."
Det är för märkvärdigt med våra
motståndares intresse för och uppgifter om
vår sak. Nog borde det ha varit en
relativt lätt sak för författaren av de
fyra spalterna i Sv. D. att taga reda på
att endast en knapp tredjedel av våra
lokalföreningar bildats av fru
Holmgren, detta enligt hennes egen uppgift.
Den enda del av propositionen, om
vilken pressen synes vara enig i sitt
beröm, är förslaget om äkta makars
rätt att rösta med fullmakt för
varandra; särskilt framhålles att detta
kommer att draga landsbygdens befolkning
fram till valurnorna.
Gwen.
IN MEMORIAM.
F. d. ledamoten av Första kammaren
C. H. Björck.
Med f. d. provinsialläkaren Carl
Henrik Björck, som avled i Stockholm
natten till måndagen den 1 april, bortgick
en av kvinnorösträttens vänner. Han
var härutinnan ett av de lysande
undantagen bland högern och som sådan
väl värd ett tack från kvinnornas sida.
Från hans riksdagsmannatid — han
var ledamot av Andra kammaren 1897
—1902, av Första kammaren 1905—1911
— är särskilt att anteckna hurusom
han den minnesdigra 24 april 1909, då
Första kammaren utan debatt och utan
votering avslog den Staaffska motionen
om kvinnors valrätt och valbarhet,
vilken enhälligt antagits i Andra
kammaren, dock hyste tillräckligt intresse för
kvinnornas sak för att framkomma med
medlingsförslag om politisk rösträtt
för kvinnor, något som han fann "både
rättvist och för det allmänna
gagne-ligt". — Heder åt hans minne!
Vad våra vänner säga.
Rösträtt för Kvinnor.
Som sekreterare i den Internationella
rösträttsalliansen och som redaktör av
Jus Suffragii är det mitt privilegium
att önska Rösträtt för Kvinnor dubbelt
välkommen: att lyckönska L. K. P. R.
till att ha fått ett eget organ och att
på samma gång välkomna en ny syster
bland rösträttstidningarna.
Jag är Övertygad om att ingen
propaganda är så mäktig som den pressen
bedriver, särskilt i ett stort land med
spridd befolkning, och där denna är så
ivrig att läsa och visar ett så alltjämt
växande intresse för socialt
reformarbete och politik som fallet är i
Sverige.
Rösträtt för Kvinnor kommer att för
alla svenska rösträttsvänner utgöra en
gemensam mötesplats, om icke för dem
personligen (som på årsmötena), så
åtminstone för deras tankar och åsikter.
Jag tror att intet kan verka bättre för
ömsesidig förståelse och bättre främja
gemensamt arbete och gemensamma
ansträngningar än att var 14: de dag
läsa om regeringens och de olika
politiska partiernas hållning gent emot
kvinnorösträtten, om rörelsens
utveckling i alla delar av landet och de
uppmuntrande ord, med vilka framstående
vänner till saken hemma och
utomlands glädja rösträttsarbetarna.
Jag är säker på att utgivandet av
Rösträtt för Kvinnor är ett stort och
gott företag, väl värt att lyckas.
Martina G. Kramers,
redaktör av Jus Suffragii.
Kvinnlig rösträtt — nykterhet. Under
denna rubrik skriver nykterhetskommitténs
ordförande riksdagsman S. H. Kvarnzelius
i L. K. P. K:s artikelserie: Bland de många
olika slag av föreningsverksamhet vår tid
har att uppvisa, är det ingen som
kvinnorna omfattat med så stort intresse som just
nykterhetsrörelsen. En blick i våra större
nykterhetsorganisationers medlemsstatistik
är tillräcklig för att bestyrka riktigheten
av detta påstående. Så t. ex. utgjorde
kvinnornas antal, enligt senast tillgängliga
statistik, inom Goodtemplarorden 68,625 eller
45 proc., inom Templarorden 22,519 eller 46
proc. och inom Verdandiorden 6,359 eller 36
proc. av samtliga medlemmar.
Hr Kvarnzelius slutar sin artikel med
följande ord: För en god och
tillfredsställande lösning av nykterhetsfrågan, så långt
den på lagstiftningens väg kan lösas, måste
det bliva mycket säkrare utsikter, därest
kvinnorna i vårt land erhålla lika politisk
rösträtt som männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
