Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 9—10
Yarfor böra kvinnorna ha rösträtt?
Därför att rösträtt är varje
medborgares rätt i ett land med allmän
rösträtt. Kvinnorna äro medborgare.
Därför att riksdagen, så länge
kvinnorna uteslutas, ej representerar
ens halva nationen.
Därför att det villkor som lagen
uppställer för rösträtt, fullgjord
skattskyldighet, även åligger kvinnor.
Därför att kvinnornas krav böra
tillgodoses genom lagstiftningen. Ingen
klass, ingen grupp inom samhället kan
i riksdagen fullgiltigt representeras av
en annans grupp eller klass. Mäns
lagstiftning för kvinnor bekräftar
detta.
Därför att staten ej har råd att
undvara kvinnornas insats i
samhällsarbetet.
Därför att det oansvariga
inflytande inom politiken, som kvinnorna
kunna skaffa sig, innebär en
samhälls-fara.
Därför att samma
utbildningsmöjligheter måste beredas såväl kvinnlig
som manlig ungdom, vilken den
ekonomiska utvecklingen bragt i samma läge
på arbetsmarknaden.
Därför att värdesättningen av
mäns och kvinnors arbete bör ske efter
samma grunder.
Därför att hemmets kvinnor skola
bli i stånd att värna hemmet och
mödrarna mödrars och barns rätt.
Därför att ingenting skulle
kraftigare befrämja nykterhetsarbetet i
vårt land.
Därför att ingenting kunde bättre
väcka och egga den medborgerliga
ansvarskänslan hos kvinnor av alla
klasser.
Därför att många välsituerade
kvinnor, vilkas tid nu övervägande
upptages av tomt sällskapsliv eller
planlös välgörenhet, skulle få impulser till
nyttigt samhällsarbete.
Därför att reformen är rättfärdig
och det rättfärdiga också är det för
staten nyttiga.
Därför att kvinnornas starka
rätt-färdighetskänsla behöves inom
statslivet.
Därför att det innebär en
missaktning att jämnställa kvinnorna med de
män, som äro medborgarrätten
förlustiga — en missaktning som återverkat
på hennes ställning som maka, mor,
självförsörjande kvinna och som är en
kulturstat ovärdig.
Därför att den anslutning till
rösträttsrörelsen, som skett av kvinnor i
alla samhällsklasser, visar att alla
kvinnor behöva rösträtt.
Därför att riksdagen genom att
medge kvinnorna rösträtt till Första
kammaren redan sanktionerat
kvinnors politiska rösträtt.
Därför att reformen i de länder,
där den genomförts, visat idel nyttiga
följder men inga skadliga.
På vad sätt kunna kvinnorna visa
att de önska rösträtt?
Detta sker lättast genom anslutning
till närmaste rösträttsförening.
Lokalavdelningar av
Landsförenin-•gen för kvinnans politiska rösträtt
finnas numera i nästan alla Sveriges
städer samt i ett flertal samhällen på
landsbygden. Årsavgiften överstiger
aldrig 1 kr.
Det är ej nog med tysta sympatier
och ett lamt gillande av
rösträttsrörelsens mål. Här måste alla vakna,
sam-hällsintresserade kvinnor vara med.
Den organiserade rösträttsrörelsen
räknar nu omkring 12,000 medlemmar.
Denna siffra måste under de närmaste
åren betydligt ökas. Till detta kunna
alla kvinnor medverka.
Sammanslutning ger styrka, styrka ger seger!
På sommarfest hos Öxnereds F. H. P. R.
Det är roligt för en förbundsordförande
att bli inbjuden till föreningarna i
förbundet till fester eller möten; att slippa stöta
på och säga, att det kan vara tid på att
föreningen ger ett livstecken ifrån sig.
Det var också med stor glädje jag mottog
inbjudan att komma och tala på den
sommarfest, som öxnereds F. K. P. R.
anordnade på Brinkebergs kulle 2 juni. Vädret
var det härligaste, och kullen är en av
traktens vackraste platser. En lövklädd
båt hämtade sångkör m. fl. från Trollhättan.
På festplatsen var mycket folk församlat,
300 festmärken voro sålda, och man roade
sig med varjehanda, som kan förekomma
på en dylik trädgårdsfest.
Festplatsen var nämligen ordf:s, fröken
Hilma Jacobsons vackra välvårdade
trädgård, och skolhusets lokaler voro festligt
dekorerade och inredda till matsal och
kafé. Allt hade man tänkt på, och de
praktiska anordningarna läto oss ana, att festen
ekonomiskt skulle ge öxnereds F. K. P. R.
ett tillskott till agitationskassan.
Heder åt de F. K. P. R. som skaffa pengar
i stället för att beklaga sig över fattigdom.
En friluftsfest nu i sommar med tombola
och spågumma, blomsterflickor och
frukt-försäljerskor ev. försäljning av föremål,
som skänkts till föreningen, servering m. m.
tror jag flera F. K. P. R. i förbundet med
god vilja skulle kunna åstadkomma. Jag
har alltid tyckt, att det är nedsättande för
F. K. P. R. det ständiga talet om bristande
agitationsmedel. Det är en mörk punkt,
som vi borde enas om att skaffa bort. Vi
måste rusta oss för mycken agitation, d. v.
s. vi måste skaffa pengar. Låt oss göra
något i sommar för att stärka våra
föreningskassor; jag vädjar till de unga flickorna i
våra föreningar, ni, som ännu inte äro
trötta, ni, som ännu inte lärt er att räkna
stegen, det är en uppgift för er.
För en agitator är sommaren en härlig
tid; då har man lokal överallt. Det kändes
befriande att få tala ut en del av allt det,
som grott inom en efter riksdagsdebatten
och få känna att folkstämningen, hr
Lindman till trots, är för rösträttskvinnorna.
Härligt klingade sången före och efter
föredraget, och då festens allvarliga del var
Stockholms F. K. P. R:s
10-årsfest.
Trots det kalla regniga värdet samlades
ett sextiotal av stockholmsföreningens
trognaste medlemmar den 4 juni till ett
synnerligen angenämt samkväm å Lidingöbro
värdshus för att fira minnet av föreningens
bildande för 10 år sedan. På den med
blommor och rösträttsflaggor dekorerade
glasverandan var en liten utställning anordnad
som i ord och bild åskådliggjorde
föreningens verksamhet under det gångna
decenniet. Föreningens ordf. fröken Anna
Lindhagen hälsade i några vackra, varma ord de
närvarande välkomna, varefter fröken Anna
Ljungberg i korthet redogjorde för det
agitations- och upplysningsarbete föreningen
bedrivit. Aftonens huvudanförande hölls av
d:r Lydia Wahlström. Sedan applåderna
efter detta tystnat, bidrog fröken Gerda
Fri-sell med några sånger att ytterligare höja
stämningen. D:r Alma Sundquist gav en
återblick över de första mötena och
kommittéerna och föreningens bildande. Till sist
föredrog fru Greta Holmgren under stort
jubel en för tillfället skriven rösträttsvisa
på melodin Tre trallande jäntor. Efter
supén, under vilken fru Maria Bolin talade
för styrelsen och fröken Anna Ljungberg
för mannen, fortsatte det glada samkvämet
ännu en god stund med sång till luta av
fru Holmgren. Flera telegram anlände
under aftonen bl. a. från F. R. P. R. i
Göteborg, Ernst Beckman, Ann Margret
Holmgren; även från Finland ingingo
telegrafiska lyckönskningar.
Genom vänligt tillmötesgående från d:r
Lydia Wahlström hoppas vi kunna
meddela det väsentliga av hennes anförande i
nästa nummer av Rösträtt för Kvinnor.
slut, vidtog dans och lekar, livligt
senterade av traktens ungdom. Även då vi sent
på kvällen gjorde uppbrott, hördes från
lekplatsen: Flickan går i dansen med röda
gullband.
Signe Wollter.
Strindberg, kvinnan och kvinnofrågan.
Av C. J. Engström.
IL
Kvinnan som den oändligt rika och
djupa känslans representant i
jämförelse med mannen, hur många
Strind-bergar skall det behövas »för att få
bort den dogmen? Det underliga är,
att vardera parten omhuldar den både
i och mot sitt eget intresse. Ja, säger
professor Thyrén eller andra, kvinnan
är ett rov för sin allt översvallande
känsla. Den utgör hennes heder och
styrka, men ock hennes svaghet och
den gör henne oskickad till statsbestyr,
ty de äro ej någon känslosak.
De äro en förståndssak och böra
behandlas av förståndiga, besinningsfulla
män, vilka stå som starka ekar mot
nervstormar och deras efterdyningar
eller vad sir Almroth Wright kallar
"reverberationer", för vilka kvinnan
skulle vara särskilt farligt utsatt. Vi
se runt omkring i de moderna
parlamenten hur ekarna stå, när
upphetsningens heta blåst stryker fram över
dem, vi se huruvida nerverna vägra att
vara mottagningsapparater för de
trådlösa vågorna. Nästan varje dag
vittnar om annat. Skandaler, larmscener,
nedklubbningar, utvisningar höra till
kamrarnas dagordningar på mer än ett
håll. Det parlamentariska bläckhornet
kastar sin slagskugga framför sig,
stolar och örfilar äro icke alldeles okända
vapen i kampen för idéerna. Skulle
diskussionen verkligen bli i så
bokstavlig mening saklig, röra sig i så bråda
och livsfarliga kast from sounds to
things, om kvinnor vore med?
Skarpt praktiskt sinne, det är just
det som kvinnan har, från förmågan
att behändigt skjuta in en motsträvig
byrålåda och schasa in en skock höns,
såsom de amerikanska humoristerna
visa, till förmågan att styra land och
rike, som historien visat. Förfinade
nerver, djup, omätlig, allt bärande, allt
nedbrytande känsla, det är just det hon
icke företrädesvis har i jämförelse
med mannen. Lidande och lidelse, utom
kanske dryckenskapen, bär hon
ojämförligt bättre än han. Hennes större
uthållighet i smärtor betyder antingen
och sannolikt att hon känner dem
mindre eller behärskar sig mera. I bägge
fallen talar det för rösträtt i den mån
det talar om mindre beroende av
affekten. Vem är det som ej kan betvinga
den suggestion tanken på
alkoholberus-ningen inger? Vem är det som lever
mest i ruset, bedövningens,
upphetsningens, handlingens, hasardens rus —
som mest går upp i drömmens,
lyrikens, musikens rus — han eller hon?
Det kan ej råda ett ögonblicks tvivel
om svaret. Men rusets botten är
känslan och dess yttersta form vansinnet.
Och det finns också en långt störde
procent vansinniga män än kvinnor.
Man behöver endast tänka på ordet
"drömmare", det passar in på ofantligt
många fler män än kvinnor relativt och
absolut taget. Mannen är ojämförligt
mycket mera avgjort vänd åt dröm- och
känslosidan i livet, hon åt den yttre
iakttagelsen och reflexionen. Hon är
vaken och kvick i ögonen för vad som
företer sig. Engelska experiment ha
visat, att få män och nästan alla
kvinnor kunde säga färgen på tapeterna i
ett rum där de varit inne. Inom
dikten är hon nästan jämställd med
mannen som romanskribent; den svenska
romanen i egentlig bemärkelse bäres
helt och hållet upp av kvinnor. Den
svenska satiriska genremålningen på
vers har sin klassiska representant i
fru Lenngren. Här där det gäller
fyndig kombination och slutledning, skarp
blick och logik, förmåga att återgiva
verklighets- eller sagostoff, med ett ord,
att skildra och berätta, ha kvinnor nått
något stort. För sång i högsta mening
har instrumentet ej varit tillräckligt
fint stämt. Kvinnorna ha endast ett
verkligt namn inom lyriken, men icke
ens ett halvnamn inom musiken, en
konst, som man anser ligga deras
väsen närmast — den ligger det tydligen
fjärmas t av alla.
I Kalmar omnämnde amiral Lindman
de enligt hans mening förträffliga
anförandena på det stora Guild-hall-mötet
mot kvinnorösträtten. Det bästa av
dessa tal hölls av en kvinna och i
vartenda ett av de övriga upprepades som
det starkaste argumentet påståendet
om att kvinnan icke lämpade sig för
politiken. Varenda talare och även
ta-larinnan glömde att England haft
många kungar, därav endast en som
kunnat kallas stor, en som kanske
förtjänade att kallas stor (Erövraren), några
framstående, de flesta ordinära eller
undermåliga. England har haft ett
litet antal drottningar i spetsen för
staten, 4 eller 5, kanske någon mer under
medeltiden, bland detta ytterst ringa
fåtal finns den som blivit kallad
landets största regent af kungligt blod, en
nationalhjältinna (Boadicea) och en
som blivit uppskattad för sin politiska
insikt och klokhet. Tre ha givit namn
åt tidevarv, endast två ha varit på
minussidan. I Österrike har en enda
kvinna varit regent och varit den största
landet haft, Ryssland har styrts av
många tsarer och tre kejsarinnor,
bland de förra många enkelt begåvade
män och endast ett snille, bland de tre
kvinnorna landets näst största regent.
Det väldiga Kina har väl icke på
århundraden haft någon innehavare av
högsta makten jämförlig med den
gamla änkekejsarinnan. Under den
oerhörda omvälvning som timat eller håller
på att fullbordas i Mittens rike, har
den nuvarande änkekejsarinnan
betecknats som den ende mannen inom
mand-schurhovet. I underhandlingarna med
revolutionsmännen har hon varit den
ledande själen och därvid prisats för
sin klokhet och seghet. Kar någon
boskapsvallande tjuguårig bondpojke
omedelbart övertagit ledningen av en
härsmakt och inlett sitt lands
nationella befrielse som »Jeanne d’Arc? Har
någon av de många danska kungarna
efter Valdemarerna övergått eller
uppnått den enda kvinna som regerat
landet, Margareta? Inga samtida
skandinaviska namn kunna mäta sig med
hennes och Birgittas. Den ena utförde
en religiös och kulturell, den andra en
politisk organisation, som berörde hela
Skandinavien. Vår andliga odlings
första betydande namn är
Birgitta-Nästan den enda kulturrörelse som gått
från Sverige till Danmark och Norge,
har henne till upphov. Hon var en
praktisk och organisatorisk förmåga i
stor stil och något av en
kyrkopolitiker. Så förhåller det sig med kvinnans
oduglighet eller olämplighet för
allmänna och politiska värv. Hon har i
alla tider haft ohindrat tillfälle och alla
anledningar att utbilda sig i
tonkonsten, med resultat att det icke finns en
enda kvinnlig tondikt av betydelse.
Hon har haft några ytterst få
sporadiska tillfällen att leda staters öden
och därvid visat en fullständigt
abnorm proportion av politisk begåvning
i jämförelse med mannen. Hon
överväldigas av sin oemotståndliga,
omätligt djupa, omätligt rika, omätligt vida
känsla på det viset, att till och med i
de elementäraste historieböcker
anmär-kes, med hvilken kallblodig hårdhet
Elisabeth och Katarina höllo isär
hjärtats och huvudets angelägenheter,
politiken och kärleken, andra exempel att
förtiga. När män regerat, ha kvinnor
stundom styrt, sällan tvärtom. Var
icke drottning Victoria känd för att
alltid, när det gällde politik, vara
drottning gent emot den rent av dyrkade
gemålen? Så är det med kvinnans
käns-lotänkande och eftergivenhet för
mannen i statliga och samhälleliga ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
