- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / I Årg. 1912 /
14:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 14

RÖSTRÄTT FÖR KYIBTBTOR

3

riksdagfshistoria.

Av Gulli Petrini, VII. 1907 års riksdag.

Den frisinnade regeringen avgick
efter riksdagen 1906, och efterträddes av
den Lindmanska, som tog till sin
uppgift att driva igenom ett
rösträttsförslag, grundat på proportionella val till
båda kamrarna. Kvinnorna gjorde
fortfarande energiska försök att få sin
rösträttsfråga löst på samma gång.
Eedan vid årsmötet 1906 hade L. K. P.
E. beslutat anordna en masspetition
om kvinnans rösträtt. Denna, som var
undertecknad av 142,128 svenska
kvinnor, frambars till riksdagen den 6 febr.
1907.

Den nya regeringen ville emellertid
lika litet soin den avgångna uppta
frågan om kvinnans rösträtt samtidigt
med männens. I rösträttspropositionen
hänvisade den också till hr Staaffs
motivering i denna punkt samt till att
utredningen ej var färdig. Dock läses
där följande:

"För mig är det tydligt, att den na
pågående rörelsen för att kvinnan, den
gifta såväl som ogifta, må kunna själv
bevaka sina egna intressen och äga att
lika med mannen deltaga i det
offentliga livet är en yttring av själva
tidsandan och eyi omedelbar följd av den
större självständighet, kvinnan allt
mera i sin verksamhet kommit att
intaga. Det berättigade i denna rörelse
är jag också villig att erkänna. Och
jag är för min del övertygad, att det
mål, politisk rösträtt för Sveriges
kvinnor, som nu äger så många
varmhjärtade förespråkare, i en nära
liggande framtid kommer att bliva
verklighet:9

Detta är ju ett ganska märkligt
aktstycke för att vara författat av
dåvarande justitieminister Albert
Petersson och framlagt utan minsta
reservation på denna punkt från någon av
regeringens medlemmar. Visserligen
har hr Lindman sedermera vid
riksdagen 1912 kommit med följande för
graden av hans regerings
vederhäftighet betecknande förklaring
angående den uppfattning, som här uttalas:

"Det kan ju hända, att den uttalades
i något starkare ordalag än vad man
verkligen menade." Men det är ju i
alla fall betydelsefullt, att hr
Lindman den gången fann det opportunt
att uttala den så starkt. Att den
livliga agitation kvinnorna just vid den

tiden bedrivit inverkat på stämningen
ser man inte bara härav utan ock av
att det — trots att intresset blivit
alltmer koncentrerat kring männens
rösträttsfråga — dock vid denna riksdag
väcktes icke mindre än sex olika
motioner om kvinnans rösträtt. En
inlämnades i Första kammaren av hr
Alb. Bergström med instämmande av
hr G. Olsén, de fem övriga i den
Andra. Dessa voro en av det
socialdemokratiska partiet, en av hr Lindhagen
(med åtta underskrifter), en av- hr
Hörnstén med tvänne instämmanden,
en av hr Warburg och en av frih.
Adelsvärd. Av dessa upptogo hrr
Bergströms och Olséns endast
frågan om kvinnorösträtten, hr
Hörnstén yrkade äfven på valbarhet. Hr
Warburgs motion anslöt sig till det
liberala samlingspartiets motion om
majoritetsval i enmansvalkretsar men
upptog utom kvinnorösträtten även
bostadsbandets upphävande. Hr
Adelsvärds åter gick ut på proportionella
val, men efter andra grunder än
regeringens, och därtill kvinnans rösträtt.
Den socialdemokratiska och den
Lind-hagenska motionen upptogo utom
kvinnans rösträtt och valbarhet även
andra vittgående ändringar i
författningen. Vid denna riksdag hade man
således kommit så långt, att icke blott
rösträtt utan även valbarhet för
kvinnor föreslogs.

Vad motiveringen beträffar
påpekade flera av motionärerna att
rösträttsfrågan ej skulle bli löst, förrän man
tog med kvinnans rösträtt, liksom att
konsekvensen av den s. k. allmänna
rösträtten med det erkännande den
gav åt personlighetsprincipen måste
leda till kvinnans rösträtt. Hr
Bergström anförde som exempel på a,tt
kvinnorna ej bli rättvist behandlade,
så länge de ej ha rösträtt, det beslut
som riksdagen året förut fattat, "att
en lärarinna i folkskolan, oaktat sin
erkänt och i det enskilda livet
tillgodogjorda större lämplighet och naturliga
begåvning för barnuppfostran, dock ej
lämnades samma ersättning för sådant
arbete i statens tjänst som mannen,
och detta blott av det enda skälet, att
hon var kvinna, då ju ingen annan
kvalifikation fordras av mannen för
den högre lönen, än att han är man".

Vidare betonade han, att riksdagen i
allmänhet visade mer omtänksamhet
för att skydda männen under arbetet
än kvinnorna. Till sådana områden
som städernas sömmerskor
utsträcktes t. ex. icke industriens
skyddslagstiftning. Särskilt uppehöll han sig
vid det dryga arbete som utfördes av
en torpare- eller dagkarlshustru, ja, en
mindre hemmansägare- eller en
egnahems-hustru. Efter en skildring av
allt det arbete, som faller på hennes
lott, säger han: "Vem räknar hennes
arbetstimmar och trötta fjät, vem
tänker på hennes behov av vila, var
skall hon ens kunna få en söndag ifrån
utan möda och arbete? För henne
finnas inga utmärkelser och äreställen,
och tiden tillåter henne ej att söka
nöjen och förströelser. Hennes plikter
finnes knappast någon möjlighet att
fylla så, att hon ens vinner erkänsla
och tacksamhet från sin omgivning.
När det likväl icke torde kunna
förnekas, att det är huvudsakligen på henne
kommande generationers hälsa till själ
och kropp vilar, då låge det
åtminstone närmare till hands och vore
angelägnare att tillse, vad som kan göras
för henne med de inånga
arbetstimmarna, än för männen med de få och
med regelbunden vila, och när
ingenting göres härför, när från manlig
sida i sammanhang med den massa
sociala arbeten, som offras så mycket tid
och medel på, ej ens en tanke finnes
däråt, då synes sannerligen tiden vara
inne för kvinnan att taga sin egen sak
om hand, och faran av att neka henne
få sin röst hörd i allmänna
angelägenheter, att förhindra henne ifrån att få
sina intressen framförda och bevakade,
den faran är både mångsidig och stor.
Vi få icke med avseende härpå, som
med avseende på så många andra
stora frågor, komma för sentr Hr
Warburg påpekade särskilt de
förändrade arbetsområdena för kvinnan
samt det gagn staten skulle ha av att
tillgodogöra sig det intresse, den
energi och den oegennytta, varmed
kvinnorna ägna sig åt allmänna värv
ävensom kvinnornas praktiska
duglighet. Hr Adelsvärd framhöll att både
denna och den förra regeringen uttalat
sina sympatier för och sitt erkännande
av det rättvisa i frågan om kvinnans
rösträtt och ansåg, att "alla, till vilket
parti de än höra, äro i sak för den
kvinnliga rösträtten, men de flesta
vilja likväl icke nu bringa frågan på tal,

ii

äro ense om fördelarna
vid begagnandet av en

Singer Symaskin:

köp därför även Ni en sådan.

emedan, såsom de säga, den icke skulle
vara "opportun" eller "aktuell". Och
likväl kräves det, för att den skall
bliva både "opportun" och "aktuell"
endast att alla, som i sak intet hava att
invända, också verkligen arbeta för
densamma". Hrr Hörnstén och
Lindhagen samt den socialdemokratiska
motionen uppvisade att kvinnornas
rösträtt som konsekvens måste
medföra kvinnornas valbarhet.

Särskilda utskottet fann visserligen
strävandena att bereda kvinnan
likställighet med mannen i socialt och
politiskt avseende vara värda allt
beaktande. Men utskottet avstyrkte icke
dess mindre motionerna om kvinnans
rösträtt på samma grunder som
regeringen anfört emot frågans
upptagande denna gång. Hrr Kvarnzelius och
Larsson i Lund reserverade sig i denna
punkt.

Emellertid hade regeringen
sammanbundit sitt rösträttsförslag med frågan
om en reformering av den kommunala
röstskalan, och med införande av
proportionell valmetod vid en del
kommunala val. Det frisinnade partiet
framlade också ett förslag till
kommunalreform, men detta upptog i motsats
till regeringens, kvinnans kommunala
valbarhet. Detta gjorde även det
socialdemokratiska partiet och gruppen
Lindhagen. Utskottet tillstyrkte
kvinnans kommunala valbarhet med
följande motivering.

"Redan nu kan kvinna inväljas i
fattigvårdsstyrelse och skolråd (sedan år

(Professor MONO)
Oöverträffat medel för erhållande av klar och fräsch hy.
Pris Ki. 3,—t 5 50, och 10.—.

FRANSKA PARFYMMAQASåMET

Hovleverantör
21 Drottninggatan 21, Stockholm.

Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476)

Öknens drömmar.

(Fritt efter Olive Sclireiner.)

Av Frigga Carlberg.

(Forts. fr. föreg. n:r.)

Jag vaknade till hälften och medan jag
tänkte över min dröm nyss, slumrade jag
åter in och hade en annan dröm:

Jag såg en öken och en kvinna komma
vandrande ut ur den. Och hon kom till
brädden av en mörk flod, vars strand var
brant och hög.

Emot henne kom en man, och på
strängheten i hans muns linjer och på det
oändliga vemodet i hans blick kände jag igen
den främmande, som kallat sig "Tidens
samvete".

Och kvinnan sade till honom:

"Jag är kvinnan och jag letar efter
’Frihetens land’."

Han sade:

"Det är framför dig."

"Jag ser intet annat än en mörk,
brusande flod och en hög och brant strand,
avbruten av hålor fyllda med tung sand",
svarade hon.

"Och där bakom?" sporde han.

Hon sade:

"Där bakom ser jag intet, men när jag
skuggar mina ögon med handen, tycker jag
mig skymta den motsatta stranden och ser
träd och kullar och solen som skiner på
•dem."

"Det är ’Frihetens land’", svarade
mannen.

Hon frågade:

"Hur skall jag nå det?"

"Det finns endast en väg genom ’Arbetets
mödosamma klyfta* och genom ’Lidandets
strida vatten’. Det finns ingen annan."

"Finns där ingen bro?" — "Nej." — "Är
vattnet djupt?" — "Djupt." — "Har någon
förut gått vägen?" — "Några ha försökt."
— "Finns det något märke var övergången
är lättast?" — "Nej, detta ställe måste
finnas."

Hon skuggade sina ögon med handen, och
så sade hon:

"Jag skall gå."

Och han sade:

"Du måste taga av dig de kläder du bar
i öknen — deras tyngd skulle draga dig ned
i djupet."

Och hon kastade villigt av sig manteln,
vävd av fördomar och gamla fäderneärvda
meningar från ’Okunnighetens tidevarv’.
Och då hon löste den så länge omhuldade
gördeln, omsveptes hon av ett moln av mott
och mal.

Den gamle sade:

"Tag osjälvständighetens skor av dina
fötter."

Och hon stod där, endast klädd i en vit,
fotsid klädnad, som smög sig efter hennes
lemmar.

"Den må du behålla", sade han. "Sådan
dräkt bär man i ’Frihetens land’." Och han
räckte henne en stav, på vilken lästes ordet
"Klokhet", och han sade:

"Släpp icke denna stav ur dina händer,
ty den stund du gör det, är du förlorad.
Leta din väg med dess hjälp; sätt aldrig din
fot, där denna stav icke bottnar."

Och hon sade:

"Jag är färdig — låt mig gå."

När hon stod ute vid flodbranten hejdade
hon sig:

Varför går jag till detta fjärran land,
dit ingen ännu nått? J, jag är så ensam
— så fruktansvärt ensam!

Och mannen sade till henne:

"Tyst — vad hör du?"

Hon lyssnade intensivt och så sade hon:

"Jag hör ett ljud som av trampande
fötter, tusen gånger tiotusen, och alla komma
de denna väg."

Han sade:

"Det är skarorna som skola följa dig.
Framåt! Bana väg! Där du står nu, skall
vägen jämnas av trampet från tiotusen
gånger tiotusen fötter."

Och han sade:

"Har du sett en gräshoppssvärm gå öfver
ett vattendrag. Först kommer en ned till
vattenkanten och sopas bort, så kommer
ännu en och ännu en, tills slutligen deras
samlade kroppar bilda en brygga och de
återstående kunna gå över."

Hon sade:

"Och af dessa som komma först sopas
några bort och höras icke av mera — deras
kroppar bilda icke ens en bro."

"Sopas bort och horas icke av mera — vad
betyder väl det?" sade han.

"Vad betyder väl det"–-upprepade

hon. "Deras spår visa vägen till flodens
brädd."–-Och hon tillade:

"När vi så byggt en bro av våra kroppar
— vem skall gå över dem?"

Han sade: "Hela människosläktet."

Och jag såg kvinnan gripa sin stav och

följa den mörka stigen ned till floden.

*



Jag vaknade och fann min häst lugnt
betande det torra gräset, öknen lyste i
aftonens gula ljus, luften hade blivit svalare
och jag reste mig till hälften upp för att
fortsätta min färd. Men jag greps av
trötthet. Mitt huvud föll ned på sadeln, och jag
somnade på nytt.

Åter hade jag en dröm.

Jag drömde att jag såg ett land.

Och på kullarna vandrade modiga män
och kvinnor hand i hand. Och de blickade
utan fruktan in i varandras ögon. Och jag
såg även kvinnorna hålla varandras
händer.

Åter stod den främmande vid min sida
och jag sporde honom:

"Vad är detta för ett land?"

Han svarar:

"Det är himlen du ser."

"Var?" sporde jag.

Han svarade:

"På jorden."

"När skall detta bliva så?

’7 framtiden", svarade han.

Och jag vaknade. Solen sjönk sakta ned
vid ökenhorisonten, men jag visste, att nästa
dag skulle hon åter lysa över världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free