Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
90 RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:R 20 A
Mannens första internationella kvinnorosträttslongress.
Från en Londonkorrespondent.
Den första kongress av Men’s
International Alliance for Woman
Suffrage, som hölls i London den 23—29
oktober, torde vara av särskilt intresse för
de svenska rösträttskvinnorna,
eftersom det var vid den internationella
rösträttskongressen i Stockholm, som
denna männens allians bildades,
vilken som första frukt av sin
verksamhet såg det svenska Männens förbund
för kvinnans rösträtt. Det var en
lycka för Sverige att vid detta tillfälle
representeras av ordföranden i detta
förbund, hr Ernst Beckman, som
närhelst han talade, erhöll det
hjärtligaste mottagande och som gjorde ett
djupt intryck genom enkelheten,
allvaret och uppriktigheten i sina nobla och
värdiga uttalanden.
Helt naturligt hölls den första
officiella kongressen i London,
huvudkvarteret för den äldsta Men’s League
for Women’s Suffrage (grundad 1907).
Två av dess medlemmar togo en
framstående del i bildandet av den
internationella alliansen, och en av dess
vicepresidenter, sir John Cockburn,
K. C. M. G., f. d. premiärminister i
Syd-Australien, utsågs till dess ordförande,
till vilken post han nu omvalts. Och
som flera av de delegerade påpekade,
är det dessutom mot Storbritannien
som de större nationerna i världen nu
rikta sina blickar. Det är i detta land,
som hr Beckman med rätta anmärkte,
som striden stått hårdast. Där ha
kvinnornas hängivenhet och
obetvingliga mod mötts av det mest tyranniska
motstånd, vilket i sin ordning
framkallat männens djupaste harm över
slöseriet med kvinnornas goda egenskaper
och de grymheter, för vilka de blivit
utsatta. Men om de utländska
delegerade hade mycket att lära i England,
kunde de också bringa kraftig hjälp.
Det var uppmuntrande för engelska
rösträttsvänner att träffa så många
kamrater i arbetet från så många
skilda länder, och vida kretsar måste ha
rönt intryck av närvaron av så
erfarna och ansvarsfulla politiker som hr
Beckman och M. Ferdinand Buisson,
député de la Seine och ordförande i
den franska föreningen för
proportionella val samt i Ligue d’électeurs pour
le suffrage des femmes. Kongressen
hade även förmånen att bland sina
deltagare räkna så bemärkta kvinnor som
d:r Tekla Hultin, Martina Kramers
och Rosika Schwimmer.
Pressen skulle utan tvivel kunnat
göra mera, men den stora allmänheten
lämnades i alla händelser icke utan
underrättelser, och flera av de antagna
resolutionerna kommo i mer eller
mindre sammanträngd form in "i de
dagliga tidningarna.
Kongressens mötesförhandlingar
höl-los i den internationella
rösträttsklubbens lokal vid Grafton Street. Efter
cn del hälsningstal och sedan inbjudan
till den internationella
kvinnoröst-rättskongressen i Budapest 1913
antagits, fattades följande resolutioner:
"Meirs I. A. W. S:s första kongress vill
göra män ur alla nationer uppmärksamma
på de allvarliga ekonomiska verkningar
ifråga om löner och trygghet i arbetet, som
följa av det Ökade användandet av
oorganiserade och orepresenterade kvinnor, vilka
med nödvändighet finna sig i lägre lön för
lika arbete. Den framhåller att införandet
av kvinnans rösträtt i 12 länder och stater
i Europa, Förenta Staterna och Australien
i nästan varje fall medfört ett steg på
vägen mot lika lön för män och kvinnor inom
många yrken och sysselsättningar. Och den
anser att kvinnornas frigörelse i andra
länder är ett nödvändigt villkor för att uppnå
ekonomisk likhet och sålunda hindra att
män ersättas av kvinnor, vilket
oundvikligen kommer att fortfara, om de senare
icke få medborgerligt ansvar och
inflytande."
"Denna kongress fäster
uppmärksamheten på de allvarliga faror, som hota släktet
genom den vita slavhandeln och genom
kvinnornas förtryckta ställning i
samhället. Den anser att kvinnornas rösträtt är
ett oeftergivligt villkor för att en klok och
rättvis lagstiftning och rättskipning i
dessa frågor skall kunna genomföras. Den
framhåller att i alla de länder, där
kvinnlig rösträtt införts, har skyddsåldern för
flickor avsevärt höjts och den vita
slavhandelns omfattning betydligt minskats."
"Kongressen beklagar att i viss^ kretsar
den uppfattningen härskar att kvinnornas
politiska och allmänna frigörelse är
förbunden med faror för moderskapet och
släktets bestånd. Som bevis på motsatsen
framhåller den det faktum att i Australien,
där kvinnorna längst haft rösträtt,
dödligheten såväl bland barnen som de vuxna
blivit den lägsta i världen, och vill
framhålla som sin övertygelse att
rasförädlin-gens intresse bäst tillgodoses genom att
kvinnorna erhålla de rikaste tillfällen att
utveckla sina anlag."
"Kongressen uttrycker sitt kraftiga
avståndstagande från den ofta hörda
uppfattningen att kvinnans rösträtt skulle
medföra en fara för nationens säkerhet och
försvar. Då den tror att kvinnornas
inflytande i politiken kommer att gå i riktning
av ett fredligt uppgörande av
internationella tvister, framhåller den att Australiens
senat och representantförsamling officiellt
erkänt kvinnornas duglighet då det
gäller frågor som röra försvaret och hela det
brittiska väldet, och att Nya Zeeland och
Australien varit de första att förverkliga
kvinnornas fordringar på ett effektivt
försvar till lands och sjöss som ett medel för
nationens upprätthållande."
"Kongressen sänder de hjärtligaste
hälsningar till dem som arbeta för den
kvinnliga rösträttssaken i alla länder och
uttrycker sin allvarliga förhoppning att deras
ansträngningar skola krönas av snar
framgång."
Utom de enskilda
kongressförhandlingarna hade en mängd offentliga
möten och mottagningsfester anordnats
till nytta och nöje för gästerna och i
en del fall även för deras värdar. Över
200 personer deltogo i
mottagningsfesten och middagen på Hotel Cecil, där
gästernas skål föreslogs av mr Israel
Zangwill och besvarades av hrr Ernst
Beckman, Zsombor Szasz, H. L.
Brsek-stad och Yoshio Markino. Ett
offentligt möte i Portman Eooms var tyvärr
fåtaligt besökt, men medgivas måste
att förhandlingarna voro utan
aktualitet, till dess mr Philip Snowden reste
sig, då han utsattes för häftiga
förebråelser från de stridande
rösträttskvinnorna med anledning av
arbetarepartiets hållning. De avbrytande blevo
ej utkastade eller ens hejdade av
ordföranden, earl Russell, och om också
många av de närvarande högeligen
ogillade deras uppträdande, fingo
gästerna åtminstone göra en första hands
’bekantskap med hur de stridande
rösträttskvinnorna avbryta talare vid
offentliga möten. Och dessutom tvungos
de att fästa uppmärksamheten vid vad
som i själva verket f. n. är
situationens kärna i engelska parlamentet,
nämligen: skola arbetarepartiets
medlemmar öva något verksamt tryck på
regeringen, vilket indirekt skulle
kunna avlägsna irländarnas fientliga
hållning mot kvinnorösträtten? Sedan man
på fredagen åsett "Fannys första
stycke", följde en charmant
mottagningsfest hos lady Brassey å den engelska
Landsföreningens vägnar. Tal höllos
där av lady Brassey, mrs Fawcett, hr
Beckman, M. du Breuil de St.
Ger-main och Rosika Schwimmer.
Lördagens utflykt till Oxford visade
sig trots ett ihållande regn mycket
angenäm, tack vare det vänliga
mottagande som bereddes av
Oxfordavdelningen av Men’s League, professorerna
Margoliouth och Gilbert Murray, d:r
J. Estlin Carpenter m. fl.
På söndagen fingo främlingarna
göra praktisk bekantskap med ett fri-
luftsmöte i Hyde Park, anordnat av
Men’s League, där flera av de
delegerade uppträdde och rönte ett mycket
vänligt mottagande från allmänhetens
sida. Bland andra visade Rosika
Schwimmer hur behändigt hon förstod
att bemöta åhörarnas inkast. Möten i
det fria och i gathörnen tyckas vara en
så speciellt engelsk företeelse, att
överste Mansfeldt vid en middag
förklarade att om han skulle försöka sig på
något dylikt i Holland, skulle han bli
utskrattad av sina vänner och
förmodligen snart bli internerad.
Måndag gavs en mottagning av
Wo-men’s Tax Resistance League, där tal
höllos av mrs Cobden Sanderson och
mrs Louis Fagan. På kvällen gav
Wo-raen’s Freedom League en angenäm
fest i Caxton Hall, med miss Nina
Boyle som ordförande och där mr
Lau-rence Housman höll ett
utomordentligt präktigt tal. Underhållningen bjöd
vidare på en daldans, utförd a"v»
engelska unga flickor i Rättviksdräkt.
Kongressens viktigaste tilldragelse
var utan tvivel tisdagens
mottagning hos den förenade
parlamentskommittén för kvinnorösträtten i
underhuset. De delegerade mottogos av
mr Arthur Henderson m. fl.
medlemmar av parlamentet. Tal, som gjorde
betydligt intryck på de närvarande,
höllos av hr Ernst Beckman, M.
Ferdinand Buisson, d:r Muncli Petersen
(Köpenhamn), d:r Megyery de
Megy-ere (medlem av ungerska parlamentet)
m. fl. På åftonen hade den
internationella kvinnorösträttsklubben sin årliga
middag på Criterionrestauranten och
begagnade tillfället att säga de
delegerade farväl. Ordförande var earl of
Lytton. Av största verkan var
otvivelaktigt hr Beckmans tal. Denne
yttrade, med syftning på den välkända
engelska skålen för "absent friends",
att de icke vid detta glada tillfälle
borde glömma dem som gått före
och vilkas arbete de nu övertogo, eller
de tusenden av nitiska arbetare för
den stora saken, som finnas i alla
länder, okända för ryktet, men var och en
verkande i sitt hjärtas trofasthet.
Det är ännu alltför tidigt att säga
något om verkningarna av kongressen.
Vad rösträttstidningarna beträffar, äro
de stridande av dem helt naturligt
böjda för att betrakta den med något
liknande förakt; medan The Common
Cause lika naturligt anser den "för i
visst avseende den viktigaste
tilldragelsen i hela striden för kvinnans
rösträtt". Intet av dessa båda
betraktelsesätt förefaller att slå huvudet på
spiken. Verkningarna av en sådan
kongress kunna sträcka sig långt, men de
äro sällan ögonblickliga, och för
närvarande kommer säkert dess inverkan
på den engelska politiken att vara lika
med noll. Men å ena sidan ha de
delegerade själva fått se mycket av
förutsättningarna för rösträttsarbetet i
England, vilket troligen kommer att
ge dem en helt ny syn på saken. De
ha gjort personlig bekantskap med
representanter för rösträttsrörelsens
alla grenar och ha fått höra
sanningen om mycket som aldrig kommer i
tidningarna. De intryck de mottagit
skola, som hr Beckman yttrade, på
nytt tända i deras hjärtan en lågande
hänförelse för denna sak och föra dem
hem för att arbeta ivrigare än
någonsin förr. Å andra sidan tycktes de
delegerade vilja framhålla enighetens
betydelse för sina kamrater i England.
Deras vädjan kommer att förklinga
ohörd, och det bästa vi kunna säga är
att meningsskiljaktigheterna inom den
engelska rösträttsrörelsen äro ett
tecken till intensiv livskraft. De, som
besegla sina åsikter med sitt liv, ändra
icke dessa åsikter inför kritiken, vare
sig den kommer från vän eller ovän.
De ändra sin hållning endast i
överensstämmelse med händelsernas
följdriktiga utveckling.
Anna Bugge Wicksell hyllas.
Då fru Wicksell tillfälligt vistades i
Stockholm, samlades den 4 nov. ett 50-tal
medlemmar av rösträtts- och
fredsföreningarna till en fest på Hotel Royal för att
personligen få bringa henne tack och
lyckönskan. Å den svenska rösträttsrörelsens
\ ägnar talade doktor Karolina Widerström,
som tackade för hennes uppoffrande och
gagneliga arbete i rösträttssakens tjänst,
och som bevis på rösträttskvinnornas
tacksamhet överlämnade hon ett hängsmycke
av guld med det internationella
rösträttsmärket. Fru Fanny Pettersson talade
därefter om fru Wicksells stora
upplysningsarbete för fredssaken, och till sist tackade
fru Wicksell med ett litet improviserat tal,
vari hon bad de närvarande att inte
skämma bort henne och framhöll att
rösträtts-arbetet medförde sin egen rikliga belöning.
Höstens samhällskurser
äro, såsom förut meddelats, förlagda till
Dalarna och Blekinge. Den nyvalda
ordinarie kursledarinnan jur. kand. Eva
Anden började sin verksamhet den 2
november med föredrag i Sundborns socken. Från
Sundborn gick färden till Borlänge och
vidare till Säter, Leksand, Grycksbo,
Vikarbyn, Mora, Orsa, Älvdalen. Järna och Nås.
Varje kurs omfattar följande ämnen:
1) Kommunalförvaltningen och i
samband därmed den allmänna hälsovården.
2) Fattigvården, dess omfattning och
organisation; i samband därmed ogifta
mödrars ställning och
barnavårdslagstiftningen.
3) Äktenskaps- och
försäkringslagstiftningen.
4) Statsförvaltningen och statsskicket.
De samtidigt pågående kurserna i
Blekinge togo också sin början den 2 dennes
med fru Frigga Carlberg som föreläsare.
Jämte fru Carlberg komma även fru Anna
Wicksell och fröken Sigrid Kruse att leda
dessa kurser, vilka äro avsedda att omfatta
ett tiotal platser.
Kommittén för Fredrika Brementatyn konstituerad.
Föreningen för kvinnans politiska
rösträtt i Stockholm, som upptagit idén att
verka för resandet av en staty åt Fredrika
Bremer, beslöt att för detta ändamål söka
bilda en kommitté, bestående av
representanter för en del andra kvinnoföreningar
såväl som för den ejrna föreningen. Ur
rösträttsföreningen valdes d:r Kerstin Hård
af Segerstad, fruarna Ann Margret
Holmgren och Hilda Sachs samt fröknarna Stina
Quint ocli Anna Frisell. Fredrika
Brerner-förbundet valde fru Agda Montelius, fröken
Sigrid Leijonhufvud och d:r Lydia
Wahlström; Vita bandet utsåg fröken Emilie
Rathou och fru Tora Fries, och Xya Idun
fröken Bertha Hiibner och fru Sigrid
Elm-blad.
Vid det konstituerande sammanträdet har
denna kommitté nu valt till ordförande d:r
Hård af Segerstad, till vice ordförande
fröken Leijonhufvud, till förste sekreterare fru
Sachs, till andre sekreterare fru Fries och
till skattmästare fröken Frisell. Till
revisorer utsågos fröknarna Kerstin Wall och
Elin Rosén och till revisorssuppleanter
fröknarna Mathilda Silow och Adéle
Phi-lipson. _
KYinnorna och homerule-billen.
Den 5 nov. behandlades i engelska
underhuset mr Philip Snowdens tilläggsförslag
till homerule-billen om rösträtt för
kvinnor till irländska parlamentet. Förslaget
föll med 314 röster mot 141.
Arbetarepartiet, med undantag blott av 5, röstade för
förslaget. A regeringens vägnar talade
ministern för Irland, mr Birrell, mot
förslaget, särskilt ur den synpunkten att det
vore lämpligare att låta det irländska
parlamentet, då ett sådant kommit till stånd,
själv avgöra saken. Av liberalerna
rostade endast 24 för, medan flertalet anslöt sig
till regeringens ståndpunkt. Många
före-drogo att ej rösta alls. De irländska
nationalisterna röstade mot, då de ansågo att
förslaget, om det ginge igenom, skulle
stjälpa homerule-billen i dess helhet. A
andra sidan rostade de flesta unionisterna
(konservativa) för, bland dem partiets
ledare, mr Bonar Law, samt mr Balfour och
lorderna Robert och Hugh Cecil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
