- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / II Årg. 1913 /
1:1

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
====================================================
        II ÅRG.STOCKHOLM, 1 JANUARI 1913.N:r 1.        
====================================================

RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR

utkommer den 1 och 15 i var månad

Redaktör: Esteb Brjsman,

Träffas onsdag och lördag kl. V2 3—Vs 4.

Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan X
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. Brunkeb. 944.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten

Pris for 1913 1 krona. Lösnummer 5 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
öre i postanvisning till tidningens expedition.

Annonspris t 20 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.

Rikstel. 456. Allm. tel. 604.

9 f. m.—7 e. m.

Vad vår strid
gäller.

Liksom det under
upplysningstidevarvet arbetades för folket men icke
med folket, så stredo kvinnornas
första förkämpar för dem, men ieke med
dem. Kvinnofrågan — ena sidan av
historien om de svagares
exploaterande — har funnits långt innan det av
naturliga skäl genom individernas
isolering kunde finnas någon
kvinnorörelse. Kvinnorna voro förblindade av
okunnighet, emedan samhället
vägrade dem uppfostran, de voro ofria lika
mycket av andligt som ekonomiskt
beroende, de voro tvingade till tystnad,
emedan samhället och seden förbjödo
dem att tala.

”Det är icke utan högtidlighet”,
säger Le vert in i sin biografi Över fru
Nordenflycht, ”som man lyssnar till
den första rösten bland så många
stumma och av dess tonfall söker
vetskap om de fjättrade tankarna i tallösa
tigandes bröst”. Men de första
ensamma protesterna mot förbiseende och
förtryck kunde ej fånga
uppmärksamheten hos dem, som lagen och rätten
skrevo.

Det var först efter Fredrika Bremers
livsgärning som kvinnorna i Sverige
började samla sig till resning mot det
ofullständiga, missaktade och osäkra i
sin tillvaro. Denna kvinnorörelse,
som genom sitt målmedvetna
uppträdande, sitt sakliga och gedigna
arbete alltid varit en heder för vårt land,
har förberett och medverkat till en i
många avseenden ny tingens ordning.
Men ännu återstå många ouppfyllda
berättigade krav, många
missförhållanden att ordna på arbetsområden och
inom lagstiftningen. Och då en ofta
bitter erfarenhet lärt, att direkt
inflytande på lagstiftningen är en säkrare

Det är härtid och stormtid i människors värld,

och det susar i luften av tankar och svärd,

medan andarna drabba tillhopa;

och skulle där vapnen och ödena slå

och de slagna och segrande ropa,

beständigt blott genljud och följder oss nå?

Nej, I skurar, som ösen

på människors ätt,

och I söndrande murar och rösen:

vi flocka vår skara, där kampen står tätt,

om vår medborgarrätt,

och vår medborgarrätt är vår lösen!

K. G. OSSIAN-NILSSON.

och genare väg till de mål man vill nå,
än allt underdånigt petitioner ande, ha
kvinnorna det senaste årtiondet
koncentrerat sitt arbete på erhållandet av
den politiska rösträtten.

vDet sägs, att kvinnorna i politiken
representeras av männen. De, som så
säga, borde även kunna upplysa om, i
vilken paragraf av vår
riksdagsordning det representantskapet
omnäm-nes. När skedde valet? Var avgåvos
rösterna? Eller är det ett självtaget
represen t an t skap? Ingen kan säga, att
kvinnorna någonsin varit tillfrågade
om på vad sätt de ville bli
representerade.

Det sägs även, att kvinnornas
intressen skulle fullt tillgodoses, om vid
den förberedande behandlingen av
frågor, som anses även eller i särskild
grad beröra kvinnorna, kvinnliga s. k.
sakkunniga tillkallas. För det första
ges ingen säkerhet, att så alltid sker.
(Invaliditets- och
ålderdomsförsäk-ringskommittén är ett exempel härpå!
Likaså
moderskapsförsäkringskommit-tén).

För det andra: vid frågans
avgörande behandling i riksdagen skola de
kvinnliga s. k. sakkunniga sakna
möjlighet att försvara sina synpunkter.

För det tredje: kvinnornas intressen
kunna dock ej alltid anses
begränsade till några få bestämda ”frågor”. Då
vi leva med som arbetande
innebyggare i ett rike, beröra alla ”statens
affärer” oss i lika hög grad som
männen.

Under den långa kampen för
männens rösträtt fälldes så många stora,
varma ord om, att det inte vore
börden, inte penningen, inte arten av
arbete och levnadsställning — utan män-

sko värde t endast — som därvidlag
vore det avgörande. Kvinnorna
lyssnade till de orden, togo dem på allvar
och komina nu inte att glömma dem.
Vi vilja se dem helt förverkligade, se
dem gälla även oss. Och vi anse, att
sker samhällets utveckling ensidigt,
bered es åt folkets ena hälft ökad makt
och starkare inflytande, större frihet
och upplysning, utan att den andra
hälften av folket föres upp på samma
högre plan, kommer icke någon djup
och livskraftig kultur till stånd.

Gladsto nes ord 0111 konservatismen
såsom misstro och liberalismen såsom
tilltro till folket bli särskilt träffande
vi s-å-vis den del av folket som kallas
kvinnor. Våra motståndare må
förneka detta faktum, men förhållandet är
dock, att man icke längre diskuterar
rättvisan av vårt krav, utan endast
hur länge man skall kunna uppskjuta
det slutliga avgörandet. Finns det
någon berättigad anledning till denna
misstro mot Sveriges kvinnor? Och
finns det någon annan vishet än
envishet i denna uppskovspolitikl Ära
komma visserligen icke dess barare att
skörda i eftervärldens dom.

Finlands och Norges kvinnor ha
vunnit sin rätt och Danmarks stå nära
målet. Skall vår fråga lösas 1914 — den
sista riksdagen i denna 3-årsperiod —
eller skola vi ödsla med ännu mera tid,
ännu mera pengar, ännu mera krafter!
Är det ytterst kvinnorna själva, som
genom sin fulltaliga anslutning till
rösträttsrörelsen, avgöra detta, — fast det
borde ej behöva vara så, då det
berättigade i kravet erkänts av alla partiers
målsmän —, så måste varje kvinna på
allvar fråga sig, ”skall min tystnad och
likgiltighet få tagas till förevändning,

då det gäller att förhålla Sverige den
rangplats bland de framåtgående
kulturstaterna, som med rätta tillkommer
det?” Vi våga säga, att liksom det för
kvinnorna själva för närvarande ej
finnes någon större och viktigare
angelägenhet än deras medborgarrätt, så
kunna de nu ej göra sitt land en större
tjänst, en större heder, än att aktivt
och solidariskt deltaga i eller
åtminstone uppenbart stödja den kamp, som
av ”späda krafter spända av en eldig
håg” förts och föres mot fördomar och
okunnighet.

Genom ”utredningen” veta vi att
orsaken till att vi blivit glömda och
förbisedda är den, att vi ej tillräckligt
kraftigt stått på vår rätt. När vi
framhållit denna, har vädjats till vårt
ädelmod att ej gå i vägen för något sim
för tillfället ansetts mycket viktigt re
än vår fråga. På sistone börjar ännu
en annan ton anslås. Kvinnorna
anklagas for en trångsint egoism, som
endast ”för personliga förmåners och
rättigheters vinnande” vill störa
landets lugn och välfärd.

Det finns väl i historien knappast
någon världsrörelse, som kan uppvisa så
mycket tåligt, självuppoffrande,
obelönat arbete. De allra ilest a av dem, som
strävat och arbetat för rösträttens
ernående, skola själva ej beröras av den
i den mening, att de själva skulle vinna
något genom den. De glädjas åt det
erkännande, som ligger i den, men ej
kan den bli ett plus i deras
välbefinnande eller existensmöjligheter. De ha
ej arbetat egoistiskt, de ha arbetat för
andra och för de stora skaror, som
komma efter och som få leva i genom
nya lagar förbättrade förhållanden. De
ha arbetat av fosterlandskärlek, en
fosterlandskärlek väl så stark som deras,
som jämt föra ordet på läpparna.
Kvinnornas rösträtt vill bliva en
försvarsfråga för kulturella och andliga
värden, ett försvar, ett skydd för den
sociala rättfärdighetskänsla, som
börjar växa fram, men som ännu är späd
och svag och som ofta hotas att
trampas ned.

Frihet är grundvillkoret för
utvecklingen. Någon har sagt: ”Ett folk är
stort i den mån det sätter värde på
friheten.” Detta gäller i lika hög grad 0111
individen. Vi kvinnor begära inte
blott, att männen erkänna vår rätt och
ge oss den. Vi vänta oss att männen
skola ha så mycket större aktning för
oss därför att vi begärt denna rätt, och
det arbete och det ansvar, som med den
följer.

Jönlsöpixxgs-Magasixxet

Etobl. 1873. Regeringsgatan 45. A. T. 55 41.
Parfym- ooh Ramaff&n*

Grand Pensionat

A. DEHN
Stockholm, Strandoägen 7

Telegramadress Dehnpenslonat
Rikstel. 31 69, 2506 AUm. Tel. 547, 873

CONSTANCE MALMSTRÖM

f. d. A. E. Schuldh*ls — Firman grundad 1764

KAM- & BDRSTJFFiR sant rikhaltigt lager af ToilBttaiiiklar

23 Regeringsgatan 23 73 C Drottninggatan 73 C

Alim. Tet. 112 42

Allm. Tei. 10338

LAGERSONS

SKOMAGASIN

<Jakobsgatan 18 • Fredsgatan 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:26:11 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrattkv/2/0001.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free