Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ”Trosartiklar om
kvinnans frihet”.
Av Lawrence Honsman.
(Övers, från engelskan av H. Phn.)
I.
Människan är ett äventyrslystet djur.
Genom att upptäcka nya vägar, bereda nytt
utlopp för sin energi, lyder hon blott sitt
väsens lag; oclx det är hennes
överlägsenhet i detta avseende gentemot alla andra
levande varelser, som efter oräkneliga
utvecklingsperioder givit henne det
herravälde över naturkrafterna hon nu äger.
Utan äventyret, utan vågspelet, utan det
fulla oeh fria övandet av alla kroppens
oeh själens förmögenheter skulle hennes
utveckling ha begränsats oeh fördröjts, och
hon skulle icke, vare sig fysiskt,
intellektuellt eller moraliskt, ha stått, där hon nu
står.
Men man kan ieke ge sig ut på äventyr
utan en viss risk, oeh människans fysiska
och andliga framåtskridande har alltid
haft något av detta heroiska över sig: det
har uppnåtts med risk av stort lidande, ja
till och med med risk av livet självt. För
att erövra livet måste hon nödvändigt vara
villig att mista det, oeh genom att
framhärda i sitt beslut att låta sitt liv för
frihetens sak har människan blivit
medveten om sin makt att vinna det tillbaka.
Åter och åter har det förborgade, det av
en gudomlig försyn bestämda mysteriet,
varit det, som direkt eggat henne, det, som
drivit henne vt på hennes forskningsfärder
såväl på det fysiska som på det andliga
området. Men hindrande i hennes väg ha
stått oeh stå alltjämt fiender, som hon
själv skapat sig: de, som orättmätigt
tillvälla sig en högre försyns makt och till
de stora naturliga hemligheterna i
universum söka lagga konstlade anordningar, som
undertrycka det fria handlandet och den
fria forskningen — försök, som alltid haft
till resultat förföljelser, spillda krafter,
blodsutgjutelse, avskyvärd och grym
reaktion, men till sist dock alltid seger och ett
förnyat hävdande av människans rätt att
i frihet välja den väg hon vill gå. Att
lägga hämsko på människans inneboende
Kvinnan och arbetet.
En studie över Olive Schreiners
berömda bok.
Av Elin Wägner.
(Forts, och slut).
Jag kan icke neka, att det skulle varit
av det största intresse om hon gjort det.
Alla ärliga feminister äro ense om, att
kvinnan icke bör utestängas från något arbete,
endast emedan hon är kvinna. Och med
Guds och rösträttens hjälp skola väl
dörrarna öppnas för oss, där de ännu äro
stängda. Men kommer det inte av sig
själv, av rent praktiska skal att bli en
arbetsfördelning, och böra vi väl motarbeta ten
sådanf Olive Schreiner påstår, att vi ännu
ingenting veta om mannens och kvinnans
olika anpassningsmöjligheter för
uppgifterna i det moderna samhället. Jag tror dock
att erfarenheten sagt oss en del och
eftertanken lär oss åtskilligt. Jag skall be att få
återkomma till saken i mina
slutpåminnelser och fortsätter nu min redogörelse för
bokens innehåll.
Dess författarinna undantar icke ens
krigsarbetet från de verksamhetsfält, dit
kvinnan bor få tillträde. Det är radikalt
av henne, allra helst som hon själv på nära
håll sett krigets fasor. Hon betvivlar icke,
att kvinnan skulle kunna lära sig att
sköta en maximkanon lika bra som en man,
men det är dock icke vid kanonerna utan
vid själva krigshushållet, hon anser att
kvinnan bör finna en plats. Till dess den
dag kommer, då hon får tillräckligt
politiskt inflytande för att avskaffa krig och
ersätta det med skiljedom! Den gärningen
anser hon skall bli den nya kvinnans
insats i historien. Ty här nalkas man ett
äventyrslust och driften att våga liv och
ägodelar för att få pröva sina krafter
skulle verka vida mera förödande och
åstadkomma större skada än något mått av
tillfällig förlust och spilld kraft, som skulle
kunna bli en följd av tillfredsställandet av
denna inneboende drift.
Men om detta är sant om människan, så
är det sant om kvinnan såväl som om
mannen. Även hon, i egenskap av kvinna,
av livets moder, har alldeles samma rätt
som mannen att vedervåga något, att
experimentera, att utveckla sina yttersta
krafter, utan veto, utån tillrättavisningar eller
utifrån påbjudna konstlade inskränkningar.
Och ehuru i stort sett kvinnans,
moderlighetens inneboende drift gör sig gällande på
områden, där jorden är befolkad snarare än
där den ligger vild och ofruktbar, är
principen likafullt densamma och det pris, som
måste betalas för varje undertryckande av
denna drift likaledes detsamma — ett
förödande av kvinnans medfödda krafter och
som följd därav en försämring av släktet.
Om manligheten fordrar frihet att gå sin
egen väg, så fordrar kvinnligheten det även;
man kan icke för den ena hälften av
mänskligheten göra anspråk på Öppen väg, medan
man driver den andra hälften ned i en
återvändsgränd, in i en inhägnad, som den icke
själv valt. Liksom åt mannen måste åt
kvinnan givas en avgörande röst, då det
gäller hennes egen bana; hon måste ha
frihet att stå sin egen risk, göra sjua,
experiment och sina egna upptäckter.
I forna dagar, innan något land söder om
ekvatorn hade utforskats, var det en punkt
på Afrikas kust, som europeiska
sjöfarande voro rädda att passera, delvis på grund
av dess klippor och oroliga farvatten, men
mera på grund av tron, att den vite, som
dristade sig passera den punkten, skulle —
bli svart!
Naturligtvis innebär den föreställningen,
att en människa plötsligt (eller t, o. m,
så småningom) skulle kunna förvandlas
från vit till svart, emedan hon liade
passerat en viss punkt på jordytan, något
oändligt löjligt för den moderna anden.
Men den är i själva verket inte löjligare
än den föreställningen, att kvinnorna skola
upphöra att vara kvinnliga, om man ger
dem samma handlingsfrihet som männen
och samma herravälde över sitt eget öde.
av de få men viktiga områden, där kvinnan
just i sin egenskap av kvinna har en annan
uppfattning än mannen. Ty kvinnan
allena vet vad livet kostar. Hon betalar det
första priset för mänskligt liv. Männen ha
tillverkat svärd och kanoner, kvinnan har
med oerhörd uppoffring försett slagfälten
med den främsta ammunitionen, utan
vilken ingen annan skulle finnas. Intet
slagfält, hur än betäckt med sårade, har kostat
kvinnan mindre i blodförlust och smärta än
det kostat de män, som ligga där slagna.
Och den största krigskostnaden får
kvinnan betala; den att föda nya liv till
världen, i stället för de slagna. Därför
kommer kvinnan aldrig att tillåta kriget, den
dag hon får beslutanderätt inom staterna.
Ett helt kapitel ägnar författarinnan åt
en satir över vissa manliga försök att
undanhålla kvinnan rätten till arbete under
förevändning att hon, den gudomliga
liv-giverskan, icke bör arbeta, endast vara
moder. Hon påvisar, att dessa män, som vi
också känna till hos oss, icke äro oroliga
för de kvinnor, som ha ett hårt och dåligt
avlönat arbete och likväl måste bära
bördan av att vara släktets mödrar. De
ängsla sig mycket mera över den välbetalda
läkaren eller affärskvinnan, det är icke
myckenhet av arbete som gör dem rädda,
utan myckenhet av betalningen. Kvinnan
har ju aldrig förr varit endast moder, hon
har burit ett drygt arbete därjämte,
varför skulle hon icke allt framgent kunna
göra det?
Skall alltså med visShet, frågar
författarinnan, kvinnans del i arbetet för
mänskligheten i framtiden bli lika betydande
som mannens? Vi veta det icke och vad
betyder det slutligen vem som är främst
eller sist, bara var och en får använda sina
gåvor till det yttersta av deras mått.
Det enda som kvinnornas frigörelse kan
förstöra, är den gamla vidskepelsen, att
sann kvinnlighet är mindre akta eller
mindre varaktig än manligheten själv. Då
kvinnlighet är något av naturen givet, kan
den icke annat än utvecklas till större
fullhet och kraft, om den en gång medgives gå
sin egen väg.
II.
Vad är kvinnligt?
Vad man vanligen förstår med
kvinnlighet har ingenting att göra med
ytterligheter. De kvinnor, som i ordets
konventionella bemärkelse se sig mest kvinnliga i
våra dagar, äro de, som befinna sig väl
försörjda och även tro sig väl skyddade, och
i vilkas liv ännu ingen skriande motsägelse
mot denna tro inträtt. I sin egen lugna
och trånga krets visa de sig verkligen
behagfulla, milda och älskvärda, oeh mycket
ofta äro de vacl de synas vara.
Men sida vid sida om all denna mildhet
och allt detta behag trän ges en hel värld,
den stora massan av betungade,
överansträngda kvinnor, gent emot vilka vi hopa
skuld på skuld, då vi alltjämt låta dem
vänta på att missförhållanden skola
avhjälpas och att rättvisa skall vederfaras
dem.
Äro de mera lyckligt lottade kvinnorna i
det självtillräckliga liv de föra fullt så
”kvinnliga”, när de ses i samband med det
moderna livets dystra och ‘trängande
problem? Är det ”kvinnligt” av dem, att så
att säga stoppa bomull i öronen och med
låg röst tala blott om sina egna lugna,
husliga angelägenheter, döva för ropen
omkring dem från en civilisation i nöd? De
råka på många saker, som stöta deras
samveten, men de ägna inte sin uppmärksamhet
åt att finna ett verkligt botemedel, ty dessa
saker bero, säga de, på lagar, ekonomiska
och andra, över vilka de icke ha någon
makt, och så, instängda i sin egen trånga
uppfattning av ”kvinnlighet”, gå de
tillfället förbi, alltför vana att i fråga om
medborgerliga angelägenheter betrakta
mannens hjärna såsom det fulländade och
praktiska verktyget och sin egen som det
opålitliga oeh bihangsartade för att inse,
att vad världen för närvarande lider av, är
förlusten av ena hälften av sitt mått av
människohjärta ocli människohjärna till lö-
Till sist upptar författarinnan till
behandling en fråga, som en gång varit
aktuell även hos oss. Tänk om, säger hon,
när kvinnan får sin vilja fram och tillåtes
att beträda de nya arbetsfälten, efter som
hon påstår att det är nödvändigt för
hennes framtid, detta tilltag hämnar sig
därigenom att den erotiska dragningskraften
könen emellan minskas?
Tänk om vi skulle sätta kvinnorörelsens
motståndare här i landet på det hala genom
att ge dem denna samvetsfråga! Vi skulle
fråga dem om de skulle finna sig bättre
tillsamman med frihetstidens preeiöser eller
romantikens liljor än med oss, och vore de
hederliga, tror jag att de måste medge, att
den nya kvinnan ändå till slut är vad som
passar dem och tiden allra bäst.
Om jag nu skulle vara nog förmäten att
foga några små anmärkningar till denna
min redogörelse, så undrar jag först om
mina läsare tänkt på vilka nya och
revolutionerande satser Olive Schreiner predikar?
Ty kom till antifeministerna av bägge
könen och säg dem, att kvinnan är arbetslös,
att det är en livssak för henne att vinna
nya arbetsfält och tillräcklig träning för
dem, kom och säg dem att den kvinna, som
icke gör ett ordentligt dagsverke, är en
sexuell parasit och ett skadedjur, och att det
bleve mänsklighetens fördärv, om
kvinnorna över lag komme att likna dem, kom och
säg dem att ingen skillnad får göras på
arbetsfältet mellan man och kvinna, kom
och säg dem, att kvinnan skall utrota
kriget, viska dem i örat litet av vår modiga
tro på framtidens kvinna och de
lyckligare och ärligare förhållanden könen
emellan, hon skall skapa — så få vi se
vad min de göra! Sannerligen allt detta är
grekerna en galenskap. Ett exempel
härpå fingo vi förra riksdagen, då frågan om
Ny attack mot de gifta
kvinnornas kommunala rösträtt.
En ny attack mot de gifta
kvinnornas kommunala rösträtt kommer i en
motion till innevarande riksdag av hr
Åkerlund om sådan ändring i
skattelagarna att inkomst som av gift
kvinna förvärvas genom arbete skall vara
skattefri om den ej överstiger 300 kr.
samt mannens och hustruns
sammanlagda inkomster ej Överstiga 1,200 kr.
Ett liknande angrepp gjordes år 1910
av hr Johan Östberg, vilken då
motionerade om följande ändring av
bevill-ningsförordningen:
”Inkomst taxeras i jämna hundratal
kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal
bortfaller. Inkomst som understiger
200 kronor taxeras icke i något fall”
Båda motionernas syfte är
detsamma: att fråntaga de gifta kvinnorna
deras rätt att erhålla egen debetsedel
och därmed kommunal rösträtt redan
för en inkomst av 10 kr., endast
makarnas sammanlagda inkomst uppgår till
minst 1,800 kr.
sande av de sociala oeh moraliska problem,
som hota civilisationen med undergång.
”Kvinnligheten” förbjuder dein att tro,
att samhället har behov av deras hjälp för
att rätta de misstag och det överdrivet
hårda inflytande, som åstadkommits genom
männens ensidiga, av ingen motvikt
hämmade lagstiftning. Mannens behov av hjälp
vid lagstiftningsåtgärder är en upptäckt,
som gjorts av de sanna kvinnor, vilka i dag
kämpa för att vinna medborgarskap, oeh
det är det trängande behovet av denna
hjälp, som komma dem att kämpa som de
göra.
Många kvinnor hänga med hela sitt
hjärta fast vid en huslig frid, som de icke hava
förtjänt, och det är stundom, tror jag, som
en balsam för sina oroliga samveten som
de såsom okvinnliga klandra dem, vilka
avstått från sin frid och det bekväma
konventionella liv, som är så angenämt och
lätt att fora, emedan på intet annat sätt
seger kan vinnas i denna stora strid för
kvinnlighetens rätt och med seger för
kvinnlighetens rätt även mänsklighetens.
kvinnans rätt att vid giftermålet behålla
biträdestjänst i statens verk var före. Man
fick då höra grevar oeh biskopar,
professorer och borgmästare yrka att kvinnan
vid inträde i äktenskap bor betraktas som
avskedad om hon icke av särskild nåd får
kvarstanna som tillfälligt biträde, allt
under motivering att kvinnans plats är i
hemmet. Och vi sågo hur litet den
genomgripande sociala betydelsen av den fråga,
som här var före, gått upp för vissa
först akammarledamöter, då en av dem
förklarade att det betydde föga om
kvinnorna enligt statsutskottets förslag finge
stanna kvar med rätt för myndigheten, att om
det ansågs nödvändigt avskeda henne eller
om hon bleve avskedad med ens. Varför!
Emedan kvinnor i statens verk icke äro
några guldfiskar och ytterst sällan hugnas
med äktenskap! Nu gick emellertid
utskottets förslag igenom, men debatten
visade dock hur litet många män tänkt över
saken. Jag tror icke att varken biskop
Billing, eller hr Person i Stallerhult läst
Olive Schreiners bok, men jag är viss om,
att hade de gjort det, skulle den förefallit
dem som den rena galenskapen!
Men varför är det dem en sådan
galenskap? Därför, att motsatsen sedan länge
synts dem så självklar, att de icke kunna
tvinga sin tanke till att fatta vad vi ha
att säga. Ibland, när jag funderat över
kvinnans ställning och varför kvinnans
arbetsfält på det hela är så begränsat och
hon själv så dåligt betald, då har jag sagt
mig själv, att kvinnorörelsens mål måste
vara att upphäva självklarheten av en
mängd förhållanden. Det är så självklart,
att kvinnan inte duger till det och det, så
självklart att hon skall ha litet betalt,
så självklart att det tråkigaste, tysta
osynliga arbetet skall tillfalla henne, även om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
