Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opinionsyttringen
och opinionen.
L. K. P. R:s beslut om en opinionsyttring
till 1914 års riksdag har så vitt vi kunnat
döma mottagits med allmän
tillfredsställelse av dem saken ytterst gäller, nämligen
kvinnorna. Den s. k. folkviljans speciella
tolk pressen iakttar däremot en påfallande
tystnad. Såsom typiskt för åsikterna på
vänsterhåll får man väl doek anse ett
uttalande i Karl stadstidning en, där det bland
annat heter:
”Det är för att visa ohållbarheten i
mot-ståndarnes ideligen upprepade påstående
att kvinnorna själva ställa sig likgiltiga
till sin egen sak som rösträttskvinnornas
representation nu enat sig om att vädja till
samma medel, som männen vid olika
tillfällen tillgripit för att visa vedersakare
att en stark folkmening står bakom ett
visst krav.
Den krävande uppgift, som
rösträttskvin-norna sålunda satt sig för 1913, kommer
givetvis närmast att medföra ett
omfattande och energiskt upplysnings- och
agi-tationsarbete i tal och skrift från deras
sida. Ett sådant arbete är i och för sig
gott och nyttigt. Det kommer att väcka
kvinnorna ute i bygderna — och troligen
även männen — till större intresse för och
klarare medvetande om medborgarskapets
betydelse och ansvar. Och en sådan
väckelse är väl behövlig; ännu leva allt för
många både män och kvinnor i det gamla
tillståndet från den tid, då
samhällsangelägenheterna betraktades såsom något det
egentliga folket ovidkommande. Den nya
tiden ropar på allas medverkan för det
helas väl.”
I högerpressen ha gjorts några matta
försök att förringa betydelsen av en
opinionsyttring, sådan som den av L. K. P. R.
beslutade, under framhållande att endast
en pekuniär uppoffring för en sak man vill
stödja har något att betyda.
”Om underskrivandet av kvinnopetitionen
varit förenat med ett utlägg, aldrig så litet
och avsett exempelvis till en
agitations-fond, skulle det givit en helt annan
vederhäftighet åt saken”, förklarar en
ledare-skribent i landsortspressen helt kategoriskt.
Vi kunna upplysa honom om att enligt
centralstyrelsemötets beslut kommer varje
opinionslista att förses med en särskild
kolumn för upptagande av frivilliga bidrag
till bestridande av kostnaderna för opini-
Lon skall i de enskilda fallen duga till
något bättre, så självklart att hon varken
förtjänar belöning eller tack eller stundom
ens det mest primitiva skydd därför att
hon föder släktet till världen och vårdar
det under dess hjälplösa år. Tänk om
självklarhetens skygglappar kunde tas bort från
våra mäns ärliga, men litet klena ögon,
vilken värld av häpnad skulle de inte skåda!
Men allting hämnar sig. Männen ha sett
mer på det husliga, enkannerligen det
praktiska arbetet, som utföres av kvinnor, och
detta har haft en följd, varover de nu
själva bittrast klaga. Ty när
kvinnoemancipationen gjorde sitt intåg hos oss och vi
skulle börja på att försörja oss själva, då
hade vi så ofta fått höra, att hushåll och
sånt det var väl inget, tacka vet jag då
att sitta på en bank eller studera, det var
något förfärligt svårt, men det var något
för en verklig intelligens. Flickorna gingo
naturligtvis till banken eller togo
studentexamen för att bevisa att också de kunde
duga till intellektuellt arbete, men nar
flickorna gjorde det, då var det en annan sak.
Då hindrade de sina nya kamrater att
bilda hem oeh förstörde sin egen framtid.
Vårt svar på dessa förebråelser måste bli:
höj det husliga, praktiska arbetet, icke
bara genom att hålla förmaningstal, men
genom att betala och akta dess utövare
oeh hjälpa dem till yrkesutbildning.
Kvinnorna komma icke att bli okänsliga härför.
Och härmed är jag inne på frågan om
arbetsförmedlingen.
För mig ställer sig frågan icke: vad
duger kvinnan till att uträtta för
arbetet ty jag tror att kvinnan i ganska stor
utsträckning kan vad hon vill, utan: vilka
yrken bör genomsnittskvinnan välja för
att med dem bekvämligen kunna förena
eeh i viss mån även fysiskt oeh praktiskt
onsyttringen. Med kännedom om den
förmåga att offra även i pekuniärt hänseende,
som kvinnorna städse lagt i dagen, då det
gällt rösträttssaken — och som, då det
gäller den speciella del därav som heter
opinionsyttringen, tog sig ett så vackert och
spontant uttryck vid kollekten på
rösträtts-mötet i Lund i somras, då på 10 minuter
insamlades över 1,000 kronor, hava vi ingen
anledning att misströsta om utgången, även
om de ekonomiska bidragen skulle komma
att utgöra måttstocken för kvinnornas
intresse.
En annan representant för högerpressen,
redaktör Birger Peterson från Ulricehamn,
har på ett av Moderata valmansföreningen
anordnat möte i Alvaborgs län med
anledning av den blivande opinionsyttringen
ställt de ekonomiska synpunkterna mot
kvinnorösträtten. I ett referat i en
ortstidning heter det: -
”Talaren anförde en hel del skäl som
talade för att politisk rösträtt f. n. ej
tillerkändes kvinnor. Mot en dylik utvidgning
talade bl. a. klart och bestämt det
förhållandet, att de ekonomiska synpunkterna få
allt större plats i vårt politiska liv. Det
behöves att man kan resonera kallt och
lugnt. Kvinnan är emellertid mera
för-stånds- och känslomänniska och detta gör
henne mindre lämplig att just nu rycka in
i det politiska livet.”
Mot detta yttrande kan det ha sitt
intresse att ställa några ord av en av
Englands förnämsta statsmän lord Salisbury,
som en gång på ett stort högermöte i
Edinburgh yttrade: ”Det är tydligt att de
(kvinnorna) äro i lika hög grad kvalificerade
som många som nu äga politisk rösträtt,
genom kunskaper, genom uppfostran och
karaktär och att de komma att utöva
inflytande — vilket är ytterst viktigt i en sd
materiell tid som. vår — i moralisk och
religiös riktning.”
Till och med hr Peterson medger
emellertid att ”när kvinnan på landsbygden blir
intresserad i politiska frågor och kräver
rösträtt, då först är tiden inne att införa
den”. Det är just detta, som
opinionsyttringen bl. a. är avsedd att visa — att
även landsbygdens kvinnor kräva rösträtt
och att tiden är inne att införa den.
Rösträttsklnbben i Stockholm
sammanträder den 10 februari kl. 8.30
e. m. Jakobsgatan 20 *L
förbereda sig för sin uppgift som hustru
och mor?
Om det vore så, att några kvinnor skulle
i hela sitt liv oavbrutet utföra
förvärvsarbete och andra nästan lika oavbrutet föda
barn, då vore problemet ett annat och
enklare, men så är det ju lyckligtvis inte.
Det är nog sant, att de finnas, som
formulera frågan: skall jag gifta mig eller
arbeta, och de ännu mera gynnade, som
glädja sig åt att de slippa både att gifta
sig och arbeta, men, dessa typer äro efter
sin tid och måste bättra sig eller försvinna.
I längden kan det ju nämligen inte fortgå,
som det hittills varit, att
medelklasskvinnans liv skall bli ett den brutna linjens
liv, en sysselsättning före giftermålet, en
annan eller ingen efter detsamma. På det
sättet blir det ju för den flicka, som går
och väntar på en man, som skall uppträda
både som friaren eller befriaren aldrig
något allvar och energi över arbetet. Och
den, som åter nedlagt hela sitt
ungdomska-pital på ett arbete, för att släppa det just
då skörden är mogen, och lärdomen skulle
tillämpats, gör sig skyldig till ett
irrationellt slöseri.
Nej, jag tror fullt och fast att vi måste
komma därhän, att den allmänna
uppfattningen ålägger varje kvinna, där mannen
i samma samhällsställning försörjer sig,
att också göra det, antingen hon blir gift
eller ej. Detta må nu ske antingen genom
förvärvsarbete eller genom dagsverken i
hemmet. Det senare arbetet skulle hon
naturligtvis ofta, kanske oftast välja, men
hon skulle sköta det som man sköter ett
yrke och betalas därefter. Då skulle ju
hennes färdighet i huslig ekonomi och
barnavård även vid behov kunna användas
som förvärvskälla. Och hade hon före
giftermålet lärt sig något yrke, så borde hon
aldrig helt släppa det, aldrig tillåta sig
Arbetet ute i landet.
Eringsboda F. K. P. R. hade den 14 jan.
sitt årsmöte. Till ordförande och kassör
omvaldes fru Jenny Johanson, till
sekreterare fröken Mathilda Jonason och
biträdande sekreterare lärarinnan fröken Edit
Lundgren. Till centralstyrelsemedlem
valdes fru Jenny Johanson med fru Ida
Petersson som suppleant. Till revisorer
valdes fru Gerda Bengtson och fröken Hilda
Petersson. Revisionsberättelsen föredrogs
och godkändes. Ordföranden uppläste
årsberättelsen, varav framgick, att föreningen,
som förut tillhört Ronneby F. K. P. R. som
filial, nu är egen förening och ansluten
till L. K. P. R., att två av föreningens
medlemmar under året invaldes i församlingens
fattigvårdskommitté, och att för övrigt
arbetet under det gångna året varit jämt och
gott. Föreningen beslöt att inom den
närmaste tiden för ett 20-tal af församlingens
fattiga tillställa en liten festlighet.
Kalmar F. K. P. R. hade den 13 jan. sitt
första möte för året, vid vilket
ålderdoms-försäkringskommitténs förslag utgjorde
diskussionsämne. Mötet beslöt göra
följande uttalande:
Föreningen för kvinnans politiska
rösträtt i Kalmar uttalar som sin bestämda
önskan, att sådan ändring i kommitténs
förslag vidtages att rättvisa må vederfaras
kvinnorna och hela folket betraktas såsom
en enhet med icke blott lika avgiftsplikter
utan också lika pensionsrättigheter, samt
att varje individ må såsom vederlag för
under ett helt liv erlagda avgifter erhålla
en av varje prövning av dess ekonomiska
ställning oberoende rätt till en pension, som
lemnar nödtorftig bergning.
Kristianstads F. K. P. R. hade den 21 jan.
ett mycket talrikt besökt sammanträde.
Vid detsamma redogjorde fröken Anna
Möller för ålderdomspensioneringsförslaget
och uppehöll sig speciellt vid de delar av
detsamma som röra kvinnorna. Fröken
Elisabeth Nilsson redogjorde därefter på ett
livligt och medryckande sätt för
centralstyrelsemötet i Stockholm. Till
samkvä-mets trevnad bidrogo i hög grad fru
Caval-lin med sång och fru Louise Carlsson med
musik.
Visby F. K. P ,R. hade den 10 jan. sitt
första sammanträde för året under den nya
ordförandens, fru Sigrid Herlitz’, ledning.
Till sekreterare utsågs därvid fru Majken
Klintberg, till kassaförvaltare fröken
Her-manna Arweson samt till vice ordf., vice
sekr. och pressombud fru Clara Bolin.
att glömma sina kunskaper. Den dag kan
ju lätt komma, då hon måste ersätta eller
biträda mannen såsom familjeförsörjare,
eller då hon finner att hem och barn icke
längre ta hela den arbetskraft, som är
tränad genom ett rationellt arbete. Det finns
många kvinor, som icke ana vad där är
för en arbetsmöjlighet hos dem, ty de ha
aldrig brukat den till det yttersta.
Mannen är ändå mången gång en
underlig logiker. När han inte fått lära bättre,
älskar han kvinnan, som han kan hålla i
hemmet, som dammar lite och går ut och
går lite, och vattnar blommor lite, eller
kanske inte ens det. Men den, som
arbetar ärligt för sitt liv,* den liknar han
vid galizierna på arbetsmarknaden. Jag
tycker det är märkligt att han aldrig
snavat över den enkla sanningen att det
icke är kvinnan som arbetar, som hindrar
mannen att bilda hem. Det är kvinnan
som icke arbetar! Ser man på
kvinnoarbetet från den synpunkten, förmodar jag
att man skall märka att somliga arbeten
äro fördelaktigare än andra, sådana t. ex.
som kunna utföras i hemmen eller på
oregelbundna tider eller utan allt för stor
svårighet kunna brytas av och tas upp
igen. Över huvud skulle det nog visa sig,
att om kvinnan bara vill och lär mannen
förstå att hon vill, så skall hon kunna
förena mycket fler arbeten med sin
ställning som gift, än vad vi nu anse vara
möjligt
Som bevis på att det även finns män,
som tro kvinnan om att kunna lösa denna
uppgift, skall jag be att få citera
Strindberg i Svenska folket, kapitlet om
sjuttonhundratalets kvinnor.
”Tidevarvets brott äro försonade, säger
han avslutande, prinsessan är löst ur
förtrollningen, en ny tid går in. — Och i
tempelportarna möter oss den älskliga bil-
De Bergman-österbergska
samhällskurserna i
Västerbotten.
De Bergman-Österbergska
samhällskurser-na i Västerbottens län pågå från den 20
jan. till den 15 mars med juris kandidat
Eva Andén som ledarinna. Den första
kursen, som hölls i Nordmaling
(kommunalhuset) den 20—23, har rönt en ovanligt stor
anslutning. Åhörareantalet har växlat
mellan 75 och 145. Nästa kurs blir i Hörnefors
(bolagets samlingshus) med en föreläsning
i det närbelägna Norrbyskär (kyrksalen).
Därpå kommer turen till Holmsund
(skolan), Robertsfors (ordenshuset) och Vindelm
(folkhögskolan). Från dessa sydliga
kusttrakter av länet förflyttas kurserna
sedermera till de nordliga och sist till de större
orterna inom Lappmarken. Mera härom i
nästa nummer.
A. G—dt.
Hundraårsminnet av Camilla Collett,
banbryterskan för de norska kvinnorna»
frigörelse, som föddes den 28 januari 181S,
firades av Norges kvinnor under
storartad tillslutning. Norske kvinders
National-raad och Norsk Kvindesaksforening hade
på middagen anordnat en enkel
högtidlighet med tal och kransnedläggning vid
Camilla Collettmonumentet, och på aftonen
höll Kvindestemmeretsklubben en
stämningsfull fest i Grand Hotel med tal av
fru Ragna Nielsen.
Inledning till diskussion av
ålder-domspensioneringsförslaget.
Från och med den 29 januari kan genom
Fredrika-Bremer-Förbundets byrå,
Stockholm, mot insändande av 1 kr. rekvireras
en av fröken Anna Åbergsson gjord
översikt av kvinnornas ställning i det
föreliggande ålderdomspensioneringsförslaget,
vilken är lämplig att som inledning uppläsas
vid eventuella diskussionsmöten i frågan.
Ett rekord.
Krokstrands F. K. P. R. räknar nu 142
medlemmar, vilket utgör en tiondedel av
platsens hela befolkning.
den av den nya tidens kvinna, eller
mönstret för densamma, vars förverkligande är
den nya tidens uppgift. Anna Maria
Lenn-gren blir sitt köns återupprättare och
försvarare, hon har gisslat dess * dårskaper,
men i liv och leverne har hon visat vad
vi vänta och vad vi hoppas av nittonde
århundradets kvinna: självständig
personverksamhet utan åsidosättande av
husmoderns och makans plikter
När jag lade igen Olive Schreiners bok,
slog mig det underliga och sköna däri, att
långt borta vid Goda Hoppsudden sitter
den kvinna, som lärt oss, hennes systrar
över hela världen, att tydligare kanske än
vi någonsin gjort det förr, inse att det är
mödans och arbetets väg vi skola gå för
att uppnå vår egen fullkomning och vår
jämlikhetsställning vid mannens sida. Det
är en långsammare väg än agitationens och
petitionerandets, men det är likväl den vi
måste gå.
Det kommer en stund, vid sysslandet med
frågor som dessa, då vi ovillkorligen låta
händerna sjunka och vända våra blickar
mot framtiden. Vad den bär i sitt sköte,
veta vi icke. Kanske blir framtidens kvinna
lika litet just det vi hoppas i våra stilla
stunder, som vi äro förkroppsligandet av
det ideal våra mormödrar drömde om i
kvinnoemancipationens första tid. Men äro
vi oroliga därför? Nej. Vi äro trygga.
Frågar man oss på vad vi bygga denna
trygghet skola vi kanske icke kunna ge
så klara skäl. Men det är emedan vi bära
en visshet i vårt hjärta om en hittills icke
anad kraft till fullkomning hos kvinnan.
Vi äro som fågeln i Olive Schreiners vaekra
liknelse, som, när alla stodo omkring och
undrade, så förtröstansfullt såg upp mot
skyn, litande på de vingar han ännu ieke
prövat, ty han visste att han var en
örnunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
