Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
II ÅRG.
STOCKHOLM, 15 FEBRUARI 1913.
N:r 4
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Ester Brisman.
Träffas onsdag och lördag kl. 1/3 3—Vs 4.
Redaktion och Expedition : 6 Lästmakaregatan 1
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. Brunkeb. 944.
Telegramadress: Rosträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten
Pris för 1913 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
öre i postanvisning till tidningens expedition.
Annonspris i 15 öre per millimeterhÖjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 i. m.—7 e. m.
De brutna löftenas politik.
”Det är alltid olägligt att
tillmötesgå kvinnornas krav.”
The Rt. Hon. D. Lloyd George
i Underhuset den 23 jan. 1913.
Äter har ett nytt blad — än 1111
mindre ärofullt for parlamentet än de
föregående av samma slag — skrivits i den
kvinnliga rösträttsrörelsens historia i
England.
Aldrig förr liar spänningen varit så
oerhörd, förväntningarna hos många
så starka som vid detta tillfälle. Det
föreföll som 0111 det denna gång
verkligen skulle finnas en ärlig vilja
bakom löftena.
Det nu så snöpligt behandlade
förslaget erbjöd, försäkrade sir Edward
Grey, ”den bästa möjlighet kvinnornas
politiska rösträttsfråga någonsin haft
till framgång i Underhuset”. Vid
samma tillfälle — den 16 dec. 1911 —
yttrade mr Lloyd George: ”Vår framgång
nästa år anser jag vara fullt säker.
Jag ser inte vad som skulle kunna
hindra den.” Sir John Simon sade å ett
offentligt möte i dec. 1912, att
”regeringen givit kvinnorna ett tillfälle de
aldrig förr haft och att ministrarnas
förklaringar ge frågan en ställning
oändligt överlägsen den, som enskilda
personer någonsin kunde ha gett den”.
I brev till lord Lytton och mrs
Faw-cett har 111 r Asquith uttalat sig lika
löftesrikt. Den kvinnliga
rösträttsde-putationen i nov. 1911 erhöll bestämda
och tillfredsställande svar på frågan,
”om regeringen vill anse ett
tilläggsförslag 0111 politisk rösträtt åt kvinnor
såsom ett fullständigande av
rösträtts-motionen och stödja den genom de
olika stadierna?” — ”Ja visst.” — ”Är
det regeringens avsikt att
rösträttsförslaget skall genomgå alla stadierna år
1912!” — ”Ja visst, det är vår avsikt.
Vi hoppas att få den genomförd detta
år.” — ”Both in letter and in spirit” är
ett uttryck 1111* Asquith älskar att
använda, det förekommer två gånger
Naar Kvinden baade har den Mulighed, den
Eet og den Pligt at arbejde med paa de
almen-menneskelige Opgatfer og uddanne sin Personlighed
paa selvstcendig Maade, vil hun heller ikke kunne
holdes ude fra kommunal og politisk Stemmeret.
HARAM) HÖFFDING (1887).
som bekräftelse av hans löften till
kvinnorna. I debatten i Underhuset
påpekades hans egendomliga sätt att
infria löften — ”till bokstaven och
andan”.
Utgången kom som ett åskslag för
alla — även för regeringen, säges det.
Talmannens ingrepp är mycket
egendomligt och saknar prejudikat. Vid de
tilläggsförslag rörande kvinnorna, som
åtföljde röst rätt smotionerna 1867 och
1884, gjordes ingen invändning om
till-läggsförslagets inverkan på huvud
motionens öde. Det ligger nära till hands
att kvinnorna misstänka att
proceduren anses fullt riktig, om förslaget har
dåliga utsikter att gå igenom, men
förklaras oriktig, om utsikterna äro
gynnsamma — såsom nu var fallet.
Den förpliktelse regeringen iklätt sig
och som rösträttskvinnorna — särskilt
de konstitutionella — förlitat sig på i
femton månader är nu endast en detalj
i de brutna löftenas historia, som ökat
kvinnornas redan förut tillräckligt
bittra erfarenhet. Det cyniska försvar
för löftesbrott, som förekom i debatten
den 24 jan., bidrog icke att höja
förtroendet till (männens) politik. Mr F.
E. Smith (konservativ) yttrade bl. a.,
att ”det var endast de sista två eller
tre åren som någon, vilken givit ett
löfte i denna fråga, verkligen hade
tänkt att det kunde finnas den ringaste
utsikt för en motion att gå igenom i
Underhuset och bli lag.” —
Vad som i synnerhet är ägnat att
förvåna är den omständighet, att
frågan framskridit så långt, utan att
talmannen och premiärministern haft
tillfälle att konferera med varandra om
den eventuella följden av regeringens
rösträttsförslag med tilläggsförslag
rörande kvinnor.
De engelska röst rätt sk v in norna stå
nu inför en ny situation — ett nytt
slags löfte av mr Asquith, som
ersättning för det nu misslyckade försöket,
där ”den ärliga avsikten stod maktlös
inför en teknisk formalitet”. (Mr
Asquith i Underhuset den 24 jan.)
Förslaget går ut på att framlägga
frågan under nästa session i form av
en privat underhusmedlems motion.
Saken skall förberedas i en partilös
kommitté, bland vars medlemmar
Lloyd George och Balfour anhållit att
få räknas. Därjämte utfäster sig
regeringen att lämna förslagets
behandling samma tid, som 0111 det gällde dess
eget förslag.
Att ”löftet” icke framkallat
entusiasm bland rösträtt sk vinnorna och
deras anhängare, förstår man. Förslaget
är icke nytt, det förkastades av
regeringen 1910 såsom olämpligt, då det
hade möjlighet till framgång, men 1111
är ställningen en helt annan.
Arbetarepartiets representanter ha i
Underhuset öppet och kraftigt framhållit
som sin mening, att ett
regeringsför-slag är det enda som kan got t göra vad
som förbrutits —
”parlamentsmedlemmarnas heder och parlamentets
anseende står på spel”. — Och när
regeringen en gång förpliktigat sig att bringa
det nu omintetgjorda förslaget till en
lycklig lösning, så borde denna
förpliktelse icke anses vara upphävd genom
talmannens förkastelse av formen,
utan gälla även för den enskilde
parlamentsmedlemmens förslag, så att när
detta passerat andra läsningen,
regeringen tar det om hand och ansvarar
för att det verkligen blir lag.
”Kvinnornas rösträtt måste förr eller senare
bli en regeringsproposition”, slutade
Keir Hardie.
Denna uppfattning synes även vara
kvinnornas. Fullkomligt enhälligt ha
de kvinnliga rösträttsföreningarna
förkastat regeringens förslag såsom
värdelöst. I den ukas, som ordföranden
i den engelska Landsföreningen för
kvinnans rösträtt utfärdat, riktas —
jämte en sträng varning för
våldsamheter — en uppmaning till
medlemmarna att icke öda energi och arbete och
pengar på ett ”irrblossförslag”, utan i
stället koncentrera arbetet på att få en
regeringsproposition och att få en
regering som är medveten 0111 de
elementäraste principer för en
folkrepresentation.
”När herrar lagstiftare äro färdiga
med sitt arbete — så börjar vårt.” —
Så lyder suffragetternas program, och
att det innebär en hotelse inför ett nytt
gäcker i är tämligen klart. — ”Om män
varit utsatta för den behandling
kvinnorna rönt, skulle de gjort uppror”,
yttrades i Underhuset härom dagen.
Dåliga regeringars halva logik ligger
i detta ena sofistiska dilemma, säger
Macaulay: ”om folket bråkar, så är det
icke moget för rättigheter; om det är
lugnt, så känner det icke saknaden av
rättigheter.”
En regering kan icke ge vika för
hotelser, säges det. Men en förståndig
regering kan förekomma anledningar
till berättigade hotelser genom
vaksamhet och förstående inför nationens
växt, så att den icke når henne över
huvudet. Det är Englands stolthet, att
de reformer som blivit genomförda
med revolutioner i andra länder, de ha
genom klok förtänksamhet och öppen
blick för utvecklingen och för det helas
väl blivit genomförda i England på de
fredliga reformernas väg.
Skall denna vackra tradition
utplånas genom en barnslig halsstarrighet
av en regering som synes ha glömt det
ansvar en sådan tradition borde väcka.
Det ligger fara i att uppskjuta en
reform man principiellt erkänt som
rättvis och det ligger fara i att öka ett
allmänt missnöje genom ständigt nya
gäckade förhoppningar, och det
ligger alltid fara i oärliga medel.
De Bergrman-Österbergska
samhälls-kurserna i Västerbotten.
Den 5:te i ordningen av de
Bergman-österbergska samhällskurserna avslutas i
folkhögskolans lokal i Vindeln den 8 d:s.
Anslutningen har överallt varit glädjande
stor. Åhörareantalet, som naturligtvis
växlat efter platsens storlek, har aldrig
understigit 50 personer, men väl uppgått till
inemot 150. I regel ha fyra dagars kurser
anordnats enligt den fastställda
normalplanen. Intresset, att döma av frekvensen,
har under kursens lopp varit i jämt
stigande för att kulminera vid den näst sista
föreläsningen: Aktenskapslagstiftningen.
Den 9 förflyttas kursen till Skellefteå, där
första föreläsningen blir i
stadshussalongen, de tre följande i godtemplarlokalen.
De närmaste kurserna anordnas i det 3 mil
norr om Skellefteå belägna Byske
(sockenstugan) och i det 4 mil söderut liggande
Burträsk (godtemplarlokalen). Sista
kursen efter järnvägslinjen mot norr blir i
Jörn. Därefter kommer turen till
Lappmarken från slutet av febr. Mera härom i
nästa nummer.
Till sist må omtalas, att anordnandet av
kurserna på de olika orterna gått
synnerligen lätt. Från en del håll har begäran om
kursen ingått, redan innan vederbörande
hunnit tillskriva dem. Länspressen har
ställt sig mycket välvillig.
A. G—dt.
JöaJsöpings-M&gasinet
Etabl. 1873. Regeringsgatan 45. A. T. 55 41.
Parfym- och Ramaffäi»*
Grand Pensionat
A. DEHN
Stockholm, Strandvägen 7 A
Telegramadress Dehnpensionat
Rikstel. 3169, 2508 Allm. Tel. 547, 873
r
Ivar Haeggströms Boktr. A.B.
26 Gamla Kungsholmsbrogatan
Allt slags boktryck.
LAGERSONS
SKOMAGASIN
<Jakobsgatan 18 - Fredsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
