Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England.
Händelsernas utveckling.
Vad kvinnans rösträtt beträffar, är
händelseutvecklingen snabbare i
England än i något annat land. Knappast
har en månad förflutit efter
regeringens plötsliga oeh oväntade
återtagande av sin rösträttsbill, förrän National
Union of Women’s Suffrage Soeieties
(motsvarande vår LandsfÖrening) på
ett offentligt möte i Kensington Town
Hall, London, den 7 mars tillkännagivit
att föreningen på sitt
centralstyrelse-möte beslutat anlägga en ny taktik.
Detta möte kan betraktas som det
hittills viktigaste i föreningens
historia. Det var besökt av 596 delegerade,
representerande 288 föreningar med
tillsammans 42,000 medlemmar, och kan
alltså anses vara ett gott uttryck för
de konstitutionella rösträttskvinnornas
uppfattning av vad situationen f. n.
kräver. N. U. W. S. S. har ingen egen
partipolitik; den har kvinnans rösträtt,
och endast kvinnans rösträtt, på sitt
program, men den beslöt nu att för
framtiden stödja eller motarbeta
politiska partier allt efter deras
förhållande till kvinnorösträtten. Avsikten
härmed är att ge den sittande regeringen
ett ofÖrtydbart bevis på att det hädan*
efter kommer att vara fördelaktigare
for vilken engelsk regering som helst
att ha de organiserade och
konstitutionella rösträttskvinnorna med sig än
mot sig.
Denna nya taktik, som i själva
verket är densamma som vi här i Sverige
antogo genom det s. k. 20-junibeslutet,
ar dock icke alldeles ny, utan innebär
egentligen endast ett fortskridande på
den väg, på vilken föreningen slog in
redan förra våren, då den beslöt att
vid trekantsval stödja arbetarepartiet
som det enda parti, vilket som sådant
uttalat sig för kvinnans rösträtt.
Principen har nu ytterligare utsträckts, i
det föreningen beslutat att vid alla
fyllnadsval söka förkorta den nuvarande
regeringens ämbetstid, då den
huvudsakligen består av mot
kvinnorösträtten fientligt sinnade medlemmar, samt
att stödja vilket som helst parti i
Underhuset, som upptar kvinnans
rösträtt på sitt program. I de resolutioner,
som av mötet fattades, gavs ett tydligt
uttryck å den meningen, att medan N.
TT. W. S. S.,som är en politiskt neutral
förening, icke opponerar sig mot det
liberala partiet som sådant, måste den
dock beröva partiets kandidater sitt
stöd, så länge partiet representeras av
en regering, som är så litet liberal att
den nekar att ge hälften av landets
invånare deras medborgarrätt.
Emellertid beslöts att göra ett undantag för
”säkra vänner” till kvinnans rösträtt,
tillhörande det liberala partiet,
såtillvida som de vid valen visserligen icke
skulle stödjas, men icke heller
motarbetas.
Efter alla dessa år av ständigt svikna
förhoppningar har alltså N. U. W. S.
S. äntligen kommit till den
uppfattningen att en enskild parlamentsledamots
rösträttsförslag icke är till den
ringaste nytta, utan att det enda, som
kan föra kvinnorösträtten igenom, är
att regeringen upptar den i sin
rösträttsbill. Och det är regeringens egen
hållning, som drivit föreningen att
anlägga den taktik, som med störst
sannolikhet kommer att ge landet en
regering, som enigt är för kvinnans
rösträtt.
Ett kraftigt stöd anser X. U. W. S. S.
sig ha fått i den resolution, som
arbetarepartiet antog på sin nyligen
hållna kongress, i vilken dess
representanter i parlamentet uppmanas att
motsätta sig varje rösträttsförslag, som ej
även upptar kvinnorna. Om de nu
verkligen göra detta, ändrar detta
rösträttsfrågans hela läge i Underhuset, då
partiet med sina 40 röster är
nödvändigt för regeringens majoritet. Dessa
”Ingen at ta kam^
pen op mot.”
Brev fra Norge.
/Erede redaktör!
De vil ha noet om stemmeretssaken hos
os! Ja, jeg J ladde mer sagt, a t der er ingen
som taenker noet videre mere paa den nn.
Av den simple grund at slik som vor
politik har utviklet sig, gaar stemmeretten av
sig selv.
Stortinget er traadt sam men o g er i fuld
virksomhet. 123 mand Ii ge representanter
sitter der nu o g avgjör som i fordu ms tider
alle saker, som angaar land og rike, maend
og kvinder, stat og kirke. Ikke en eneste
kvinde er med. Hvor rneget dette end
kunde vaere a t Önske, saa forek ommer det mig
personlig at dette at faa kvinder ind i vort
storting ikke er det absolut vigtigste, for
det förste ial fald.
Venstre er* atter kommet til magten, idet
partiet ved valget ihöst fik stor majoritet.
Sammen med socialdemokraterne har de nu
avgjÖreLsen av alle grundlovsspörsmaal i
sin haand. Reg jer in g er dan ne t av
stortingets flertal med Gunnar Knudsen som
ministerchef.
Hvad angaar den lille rest stemmeret for
kvinder, som st aar igjen, saa er vi som sagt
fuldkommon trygge for att i löpet av denne
treaarsperiode vil den almindelige politiske
stemmeret for alle landets borgere vrere et
fuldbyrdet faktum. Som jeg skrev i mit
sidste brev, er alle politiske partier enige
om at det i vort demokratiske land ikke
lamger gaar an at forholde noet voksent
menneske deres rettigheter. Og: derfor staar
ogsaa almindelig politisk stemmeret for
kvinder paa samtlige partiers valgprogram.
Paa det er altsaa alle reprwsentanterne
valgt, og de har dermed förpliktelse til at
gjeiinemföre denne reform i sin
stortings-periode.
Den nydannede veustreregjering ta?ller
b land t si ne med lem mer rnamd som altid har
vai re t sakens tilhamgere. Dens chef.
Gunnar Knudsen, svar te — i föl ge ”Nylsende” —
da der fra England kom anmodning om at
faa uttaJelser om kvindestemmeretten fra
vore ledende politikere, fölgende: ”Her i
landet har kvinder hat ret til att stemme
ved to politiske vaJg. De liar deltat i
val-gene i raskt Öken de antal. Den erfa ring
man har gjort, er meget tilfredsstillende,
og alle partier i Norge ev nu overbevist oin
retfa&rdigheten av denne reform, som fra
begyndeisen av mödte adskillig motstånd
fra de konservative.” Og en anden av vor
sittende regjerings med lem mer, stat ar aa d
Castberg, uttalte ved samme leilighet:
”Kvindestemmeretten har vist sig gavnlig,
har git den moral ske si de ved landets
politik oket st yrke. Den har i like höi grad
kommet alle politiske partier ti i gode. Den
har ikke paa noen maate sva;kket den
na-tionale og politiske kraft i landets
politiske liv. Ingen fraktion av folket önsker
kvindestemmeretten ophaevet. Tvertimot
kraever alle politiske partier — det
konservative, det liberale og arbeiderpartierne —
paa sine programrner, at den skal utvides
fra den begramsede kvindestemmeret vi nu
har til almindelig kvindestemmeret. Dette
vil bli gjennemfört i nar fremtid.”
Stats-raad Bryggesaa har ved flere leiligheter
vaeret kvindestemmerettens och
kvindesa-kens bedste talsmand i stortinget. Og om
de andre 5 statsraader har jeg grund til
at tro att de er paa vor side, saa De
for-staar nok, at vi kvinder behöver ikke
Isen-ger at kjaunpe. Vi har faktisk ingen at ta
kampen op mot!
Kristiania 24. 3. 1913.
Fr. Mörck.
40 röster givna åt oppositionen göra
det nämligen till en praktisk
omöjlighet för regeringen att komma med
något förslag om utvidgad rösträtt för
män utan att kvinnorna äro med.
Ur den utländska
bokmarknaden.
Mutlerschoft. Ett sam mel verk över
problem rörande kvinnan såsom moder.
Utgivet av Adéle Schreiber i
samverkan med 52 medarbetare. Albert
Lange n, Miinchen. Pris 20 Mark.
För alla dem, som äro intresserade for
kvinnosaken oeh som läsa utländska
tidskrifter i ämnet, torde namnet Adéle
Schreiber vara bekant sedan mer än ett
tiotal år tillbaka. Det linnes knappast
någon feministisk sammanslutning i
Tyskland, där denna energiska oeh initiativrika
kvinna ej står bland de främsta ledarna.
Hennes internationella läggning oeh stora
språkkunskaper, tillsammans med en stor
lätthet att uttrycka sig i såväl tal som
skrift, ha gjort henne synnerligen lämplig
att representera vid kongresser och verka,
som journalist. Hennes fördomsfria,
bjärte varm a övertygelse har vunnit många
anhängare ät den sak hon förfäktat.
Bland de frågor, åt vilka hon i synnerhet
ägnat sin stora arbetsförmåga, stå de som
röra mor och barn i frän)sta rummet. Det
av henne för fem år sedan utgivna
sammel-verket ”Das Bueh vom Kin de” har på sin
tid rönt stor framgång i Tyskland och har
väl fyllt sin plats.
Allt sedan dess har Adéle Schreiber haft
planer på att ge ut ett verk rörande
kvin-nan såsom moder, och arbetet för denna
plans realiserande har nu bedrivits sedan
ett år tillbaka.
Man kan ej annat än uttala sin beundran
Över att u t g i v are 11 p å så kort tid k u n n at
samla ett så vittomfattande och rikt
material. Egendomligt nog är detta det
första arbete i sitt slag, som sysselsätter sig
uteslutande med kvinnan såsom moder,
och detta fastän kvinnosakens antagonister
ej nog kunna framhäva moderskapet såsom
kvinnans enda uppgift.
Fördomsfritt och sakkunnigt liar Adéle
Schreiber förstått att välja sina
medarbetare, som belysa moders k apets problem med
hänsyn till kulturhistorien, socialpolitiken,
hygienen, psykologin, statistiken, sexual
-vetenskapen och -reformen, konsten och
religionen. Ej blott de, som äro mödrar
själva, utan även de socialt arbetande
kvinnorna, lärarinnorna, författarinnorna och
ej minst alla de, både män och kvinnor,
som’ hålla föredrag, skola finna mycken
hjälp i denna bok. Den ståtliga lista
författare, där vi finna sädana namn som
Ellen Key och Anna Wicksell, Kosika
Schwiminer oeh Lily Braun, dr Ch,
Drys-dale, Bert ha von Suttner och Rosa May
reder, för att endast nämna några få,
borgar för att utgivarinnan skaffat sig
förträffliga medarbetare.
Helt nytt och synnerligen tilltalande
verkar det, att arbetet är rikt illustrerat med
väl lyckade reproduktioner av all världens
konstverk. Av våra egna lin na vi där bl. a.
Carl Larssons Ateljéidyll, Georg v. Rosens
Den förlorade sonen oeh Zorns Moder.
Den digra bokens eleganta utstyrsel gör
den även mycket lämplig till gåva åt dem,
som äro ointresserade för kvinnosaken,
Kanske att de då skola finna att deras
kämpande medsystrar hava många fler
anledningar än de likgiltiga tro att arbeta for
sina medborgerliga ?‘ättiglieter, ej som ett
mål, utan som ett medel att avhjälpa de
stora orättvisor, som i detta arbete
behandlats på ett lyckat sätt.
Käthe Sckirmacher: Die Suffragettes.
Verlag Alexander Duncker. Pris kr. 2: 25.
Käthe Schirmacher har återigen skickat
en eldskrift ut i världen till försvar för
sina medsystrar. Denna gång är det en
särskild grupp hennes försvar gäller,
nämligen suffragetterna.
Författarinnans varma medkänsla för
kvinnan och bittra anklagelser mot
männen finna stoff i stor mängd i
suffragetter-nas historia, en historia lika rik på
upprörande skildringar som på dylika av den
mest brinnande hänförelse och största
personliga uppoffring. Hon förstår på ett
mästerligt sätt att sammanföra det
väsentliga. Boken visar K. Schirmachers beun-
Folkpensioneringsf örslaget.
Regeringens med så stor spänning
emotsedda förslag till allmän
folkpensionering Överlämnades den 14 mars
till lagrådet. Med tillfredsställelse
hava kvinnorna erfarit, att den största av
de orättvisor, med vilka förslaget i
sitt ursprungliga skick var behäftat,
blivit rättad. Visserligen är full
solidaritet mellan män och kvinnor icke
genomförd, men regeringen har föreslagit
a vgi f t spen si o n erna till 30 procent, lika
för man och kvinna, av de erlagda
avgifternas sammanlagda belopp och att
de medel, omkring lVs million, som
härför ytterligare erfordras, skola
tillsättas av statsverket. Däremot har
regeringen icke ansett sig nu kunna
tillstyrka likställighet mellan man och
kvinna beträffande pensionstilläggen,
vilken skulle komma att kosta staten
ytterligare omkring 5 millioner kronor
årligen.
Samma dag, som regeringens förslag
blev känt, hade kvinnorna i
Norrköping anordnat offentligt möte med
föredrag av fröken Anna Åbergsson och
hr C. LandstrÖm. MÖtet antog en
resolution, vari uttalades
tillfredsställelse med regeringens förslag om lika
avgift spension samt ett önskemål 0111 att
även tilläggspensionen finge utgå med
lika stort belopp för man och kvinna
samt att de gifta kvinnornas ställning
måtte förbättras.
Det blir nu riksdagen, som kommer
att fälla vitslaget. Skola kvinnorna
ännu en gång komma att erfara
fruktlösheten av varje försök, att med de
medel, som f. 11. stå dem till buds, nå full
rättvisa? Skola de ännu behöva
många påminnelser som denna, om vad
strävandet efter den fulla politiska
medborgarrätten kan vara värt?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
