- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / II Årg. 1913 /
10:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För och mot kvinnorösträtten.

Två mftten.

(Frisinnade landsmötet och
kvinnornas opinionsyttring:.

Till Frisinnade landsföreningens
årsmöte, som ägde rum i Stockholm den
27 april, hade fru Emilia Broomé väckt
en motion om att landsmötet måtte
såsom sin mening uttala, att de
frisinnade, såväl organisationer som
tidningar och enskilda inedlemmar, borde på
allt sätt stödja kvinnornas
opinionsyttring för rösträtt och valbarhet
genom att på sina möten behandla
frågan, i pressen verka för densamma och
aktivt understödja
namninsamlingsarbetet.

Vid frågans behandling på
landsmötet redogjorde L. K. P. B:s sekreterare,
fru E, Boheman, i korthet för
orsakerna till den av L. K. P. R. igångsatta
namninsamlingen och framhöll, att det
vore af stor vikt för de
rösträttskrä-vande kvinnorna att få fram en så
kraftig opinionsyttring som möjligt
till riksdagen 1914, då en kungl.
proposition om rösträtt och valbarhet för
kvinnoir åter torde komma att av
regeringen framläggas.

Härefter beslöt landsmötet enhälligt
att göra det i motionen föreslagna
uttalandet.

Kongressen.

Från kongresskommittén i Budapest
meddelas:

Delegerade, hedersgäster,
regeringsrepre-sentanter oeh legitimerade
pressrepresentanter betala ingen kongressavgift och
erhålla fribiljetter till alla festliga
tillställningar. Suppleanter och enskilda
medlemmar av Alliansen betala ingen
kongressavgift, men erhålla fritt tillträde endast till
de festligheter, till vilka alla
kongressmed-lejnmar äro inbjudna, t. ex. den ungerska
festen på Bastion, som anordnas av
huvudstaden, och till vilken staden är inbjudare.
Delegerade från andra föreningar och
enskilda kongressmedlemmar måste lösa
medlemskort till kongressen och ha fritt
tillträde endast till de festligheter, som
anordnas av myndigheterna. Däremot erhålla
alla kongressdeltagare nedsättning i
biljettpriset på de ungerska och österrikiska
järnvägarna. Svenska delegerade och
suppleanter erhålla kongresskort och
legitima-tionskort till de ungerska järnvägarna
genom V. U.; enskilda kongressdeltagare
erhålla sådana genom kongresskommittén,
adr. Istvån-ut 67, Budapest VII, efter
insändande av kongressavgiften (10 Krönen).

Den 13 juni anordnas en ångbåtsfärd frän
Wien till Budapest. Färden varar irån kl.

8 på morgonen till kl. 6 e. m.; det är en
billig och behaglig resa, som ger deltagarna i
den tillfälle att vila ut mellan de bägge
mötena och att få se en god dei av Ungern.

Dagarna för de förelopande mötena äro
nu bestämda: Berlin 5 och 6 juni, Dresden t
oeh 8, Prag 9 och 10, Wien 11 och 12.
Programmet blir lika på aiia fyra platserna
och omfattar mottagningsfest första
aftonen, offentiigt möte andra aftonen och
visning av de respektive städernas
sevärdheter under dagarna. Kongressdeltagare, som
även önska deltaga i dessa möten, torde
anmäla sig hos nedanstående personer: Frau
Marie Stritt, 110 Diirerstrasse, Dresden, för
Berlin och Dresden; Vy bor pro
volebni-pravo zen, Jungmaunova 7 u, Prag 1,
Böh-men, för Prag och The Woman’s Suffrage
Committe, Reichsratsstrasse 7, Wien I, för
Wrien. Mottagningskommittéerna önska
uppgift på tiden för gästernas ankomst
samt vad slags inkvartering som önskas.
Alla kongressdeltagare äro välkomna.

Opinionsyttringens flygblad n:r 5 har nu

utkommit. Det är författat av Ann
Mar-gret Holmgren och har till titel:
”Betydelsen för Sveriges kvinnor av den nu
pågående namninsamlingen”. Erhålles gratis
från Rösträttsbyrån, 6 Lästmakaregatan,
Stockholm.

BÖsträttsklubben sammanträder
måndagen den 26 maj kl. Va 9 e, m. Jakobsgatau
21» 2 tr.

Det i förra numret av R. f. K.
omnämnda, av L. K. P. R. utlysta
disputationsmö-tet, vartill Ungsvenska förbundet
inbjudits, ägde rum den 29 april i Grand Hotells
stora sal och hade samlat alldeles fullt
hus.

Mötet öppnades av L. K. P. R:s v. ordf.,
fröken Signe Bergman, som hälsade de
närvarande välkomna och i korthet redogjorde
för mötets förhistoria, vilken våra läsare
redan känna. Till mötets ordförande
utsågs därefter fru Emilia Broomé, som
efter att ha uttryckt den förmodan att U.
S. F. icke skulle försumma ett så utmärkt
tillfälle att visa sin slagfärdighet som det
nu erbjudna anhöll att eventuellt
närvarande representanter for U. S. F. ville
anmäla sig och själva välja sin plats i
diskussionen. Efter en aktningsvärd paus
nödgades ordf. emellertid konstatera, att U.
S. F. tycktes föredra att föra sin strid
bland meningsfränder och överlämnade
därför ordet åt den första av de av L. K.
P. R. utsedda talarna, d:r Lydia
Wahlström.

D:r Wahlström började med att påpeka U.
S. F:s ställning till kvinnorna — det vill
ej ha dem som aktiva medlemmar, men
vänder sig med ett upprop till dem att
ingå som stödjande sådana — och
framhöll att slagorden ”realpolitik” och ”makt
bakom orden” komma att bli tongivande
för U. S. F:s samtidiga möte. För sin del
kände hon sig övertygad om att
åtminstone den akademiska ungdomens motstånd
mot kvinnorösträtten utgick från den av
prof. Reuterskiöld formulerade
statsrätts-iiga principen: Lika litet, som det kan, från
riktiga utgångspunkter, anföras något som
helst principiellt skäl för kvinnans
politiska rösträtt, lika litet kan något sådant
skäl anföras däremot. Talarinnan gick
därefter in på en redogörelse för de två mest
framträdande teorierna för
kvinnorösträtten: den från Rousseau och hans Contrat
Social stammande rättighetsteorin, vilken
utgår från läran om de skilda individerna
och deras skilda makt i staten. I denna
teori betraktades individerna som varande
i strid med staten och individens rätt att
opponera och att skydda sig mot ingrepp
frän statens sida framhölls kraftigt.

Mot denna teori har emellertid en mo-4
dernare tid satt funktionsteorin, som
utgår från att staten är den nu levande
befolkningen tillsammantagen med
ioregaen-ue och efterkommande generationer, loi
vilka staten blir den overindividueiia
en-neten. Denna teori innebar att for statens
intressen eriordernga lunktioner skola
meu-iora inedDestaminanderatt i statens
ange-icigenneter. Särskilt uen tyska
kvmnororei-oen har fogat sig efter denna åskådning
uen framhaliit att kvinnan just genom sin
uiikhet med mannen har ett nytt tillskott
att ge statslivet. Däremot förkastar den
moderna åskådningen iaran om ett byte
mei-ian staten och individen, sä att den som
be-taiar skatt, gor värnplikt etc. måste ha
med bes t ammander ät t.

Prof. Reuterskiöld anser emellertid i sin
utredning att det ur statsrättslig synpunkt
ar lika felaktigt att tala om bagge dessa
teorier. Staten är nämligen ett
maktsam-nalie, och ior att den skall kunna ge
kvinnorna röstratt, maste de på forhand
utgöra en social eller politisk makttaktor i
samhället. D:r W. framhöll häremot, att på
sista tiden kvinnorna enats till en
maktgrupp i fråga om moderskaps- och
ålder-aomsförsäkringen och att de därvid visat
männen att de bilda en enhet mot
samhället, så länge de icke äga rösträtt.

D:r W. ansåg slutligen att staten sättes i
fara som kulturstat, om kvinnorna skola
ova inflytande utan att äga rösträtt. Med
den berömde tyske statsrättsprofessorn
Jel-iinek ansåg hon att staten ej blott innebär
en rättsordning, utan även vård av alla
kulturintressen, och att kvinnan i denna ej
får vara som den slumrande prinsessan i
skogen. Kvinnorna ha rätt att tro på sin
individuella uppgift, om ock
statsrättslä-rarna ha svårt att plaeera in dem i sina
csystem.

Efter det med kraftigt bifall mottagna
föredraget framträdde L. K. P. R:s andra
talare för aftonen, d:r Gulli Petrini, som
på sitt vanliga briljanta sätt företog en
vidräkning med talarna från
rösträttsde-batten vid 1912 års riksdag. Bakom alla
deras argument såg hon den manliga
egoismen.

Att kvinnorna ej lyckas göra sina
intressen gällande visas bl. a. av att ingen
kvinna insatts i
moderskapsförsäkringskom-mittén och ingen i
pensionsförsäkrings-kommittén. Därför blev också den förra
ett fiasko, den senare en enastående
orättvisa. Men även om en eller annan kvinna
invaldes som kommittéledamot, kunde
därmed kvinnornas intressen ej bli
tillgodosedda. Ty kommittéerna tänka alltid vid
utarbetande av sina förslag på att dessa
skola ha utsikt bli antagna av riksdagen.
Den grupp, som därför ej har sate och
stämma där, är predestinerad att bli orättvist
behandlad. Talarinnan bemötte härefter
invändningarna av konstitutionell art mot
rösträttspropositionen, särskilt i fråga om
utskyldsstrecket. Efter ytterligare kritik av
mer eller mindre värdefulla motargument
mot den kvinnliga rösträtten, slutade
talarinnan med att erinra kvinnorna om det
särskilda arv av frihet och rättigheter som
de — tack vare uppoffrande och energiska
föregångskvinnors arbete — ha att värna
och förkovra. Det är ej en berömvärd
handling av kvinnor att sitta overksamma eller
till och med kasta stenar på detta arbete
för samhällets bästa. Alla kvinnor, som
känna ansvar för sitt fosterland måste
komma till hjälp.

Sedan de intensiva applåderna efter d:r
Petrinis föredrag tystnat, yttrade fru
Broomé några ord av tack till de båda talarna
för deras förmåga att breda ny fraicheur
över de gamla argumenten och förklarade
därefter ordet fritt.

Hr MiUqvist inledde diskussionen med att
förklara, att han ej tillhörde Ungsvenska
förbundet. Han hörde, sade han, till dem,
som ej äro helt motståndare mot
kvinnorösträtten, men ej heller vilja vara med om
något sådant som förra årets regeringsförslag.
Han ville så skärskåda de argument, som
vanligen bruka anföras — om statsnyttan
och rättvisan. I Norge har erfarenheten
visat, att rösträttsforsöket slagit illa ut,
och i Finland hade en iramstaende man
förklarat for honom, att kvinnorna
visserligen ej begått nägra dumheter, men ej
hei-ler gjort några insatser av värde,

Viaare ansäg han £ien k. propositionen
oantaglig i sitt nuvarande skick. Det vore
en stor orättvisa att en man som resteraac
ior utskylder ej skulle utöva rostratt, under
uet att en gift kvinna utan skattpiiki
skulle ha politisk medbestammanderatt.
Kvinnornas krav borde därfor begransab
till fordran på rösträtt endast for
kommunalt skattskyldiga kvinnor.

Nästa talare var redaktör v. Koch, som
nyss anlänt från ungsvenskarnas
protest-mote på Runan, och delgav sina intryck
därifrån. Den ”varieté”, som där utspelats,
oorde övertyga envar om den mission
kvinnorna hade att fylla.

bedan d:r Petrini och d:r Wahlström samt
hr Millqvist haft ordet för repliker, yttrade
sig fru Wa^rn-Bugge, fröken Klernan, fru
BilistrÖm och froken Lindgren, varefter
mötet enhälligt antog följande resolution:

Män och kvinnor, samlade till oJtfentligi
möte i Stockholm den april 1913, uttaia
sin anslutning tili kvinnornas krav på
politiska rättigheter, vilket krav för
narva-rande bäst främjas genom ett kraftigt
understödjande av den L. K. P. R. igångsatta
opinionsyttringen för politisk rösträtt och
valbarhet för Sveriges kvinnor. E.

På L. K. P. R:s inbjudan till ett
offentligt diskussionsmöte sände den unga
högern ett nekande svar med ett slags
svävande undskyllan, att i inbjudningen ieke
iakttagits sedvanliga former. Om därmed
menades, att åt den utmanade bort
överlämnas att välja tid och ställe, bevisades
dock, att tisdagen den 29 april, som Lands-

föreningen valt, voro förbundets
medlemmar ingaluncfe, hindrade, eftersom de hade
tillfälle, att till just den dagen utsätta
ett eget möte, vilket emellertid
annonserades flera dagar senare än kvinnornas.

Detta möte på Runans festsal hade lockat
en fulltalig, till största delen mycket
ungdomlig publik.

En foga övad gossorkester inledde med en
ÖrondÖvande dansmusik, varefter d:r
Hjalmar Haralds talade om ”Ungsvenskhet
och feminism”. Då anförandet började med
några ord, som den franske kungen Filip
August en gång yttrat, och därefter
konstaterades, att vår stormaktstid slutade
med Pultava, överraskades man av, att det
hela var slut inom få minuter, efter att
hela feminismen avfärdats med, att den
var en snyltgäst på den nationella
renässansen. Talaren belönades med ihärdiga
applåder.

I stället för d:r J. Kolmodin, som nu
skulle ha talat, uppsteg därefter på
talarstolen Allmänna valmansförbundets
ombudsman i Göteborg d:rG. Rahmn,som med
oför-tydbar belåtenhet delgav en del studier av
antisuffragettrörelsen i England, vilka han
gjort under ett besök i London år 1910. FÖr
den ungsvenska högern voro dessa
meddelanden som ett ljuvligt och nytt
evangelium; för de tillstädes varande
kvinnosaks-kvinnorna däremot var alltsammans
välbekant, endast att företeelsen sågs genom en
kraftigt förstorande kikare. För
antirörel-sens makt, ära och anseende hade talaren ej
ord stora nog. När talet däremot blev om
rösträttsrörelsen, vändes kikaren hastigt.
I England spreds den icke märkbart, i
Amerika var den starkt på retur — dess nyaste
landvinningar där voro naturligtvis talaren
obekanta. I vår liberala press, så fortfor hr
Rahmn, fortiges antirörelsens verkningar,
ty ”där censurera kvinnorna”, och även i
prof. Reuterskiölds utredning, som annars
förklarades utmärkt, hade denna rörelse
knappt med ett ord uppmärksammats. Det
är i det kommunala arbetet kvinnorna
kunna finna ett fält för sina samhällsintressen,
och nöja de svenska kvinnorna sig ej med
detta, antyddes en hotfuii möjlighet om
bildande av en svensk antiliga.

Anförandet mottogs med stormande bifall
av en publik, som ej tycktes ha öga och
ura för det osmakliga i hela dess
gäckande ton och vuigarkvicka yttranden. Rent
av pinsamt hade talarens uppträdande
verkat, da några damer, försenade av en
sammankomst på annat håll, kommo in i salen
och begav o sig upp på läktaren. Hans
nållning kom publiken att med löje möta
uessa personers entré — man förstår ej vad
uppfostran denna ungdom fått — och han
ansag sedan lämpligt, att demonstrativt
Kasta en dei satser, som ansågos särskilt
imponerande, upp mot denna laktare.

Ordföranden framlade följande
resolution:

Då ett upptagande på nytt av
rösträttsfrågan icke ar ur synpunkten av nationens
aroetsro gagneligt, sä nära efter 1907 åi*B
stora uppgörelse, och då kvinnans intresse
ior det onentiiga livet endast visat sig i
aen kvinmiga rösträttsrörelsens kamp för
lormell likställighet, men icke före denna
rörelses fraintrauande i intresse för den
aven åt kvinnor medgivna kommunala
rösträtten, iinner motet icke i något avseende
uevisat, att något skäl föreligger till
forman ior att i strid mot urminnes hävd
in-uraga kvinnan i det politiska iivet.

Bland mängden av jaröster forekommo
en hel del nej, men trots att votering
begärdes, företogs ingen sådan, och det är
ganska troligt, att den ej heller kunnat
ordentligt utföras bland denna skrikande och
odisciplinerade eller rättare, som det
tycktes, på förhand uppagiterade, oerfarna
publik.

En talarinna från rösträttshåll, fröken
Anna Åbergsson, försökte frambära några
protestyttranden, men lick ej fortsätta.
Redaktör G. H. von Koch tilläts emellertid
uttala sitt klander mot det sätt på vilket
mötet anordnats: ett sådant förkvävande av
det fria ordet hade han aldrig bevittnat.
Hans ord dövades emellertid under oväsen,
och den skrällande musiken togs till hjälp
för att förtydliga att mötet var afelutat.

E* &

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free