Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnornas opinionsyttring ocb
nykterlietsvännerna.
Redan från allra första början
förstodo förkämparna för kvinnans
politiska rösträtt, att de hade sina
naturliga bundsförvanter bland
nykterhets-vännerna.
Det var en stor del kvinnor, som
koin mit att intressera si g för
rösträttsfrågan just på grund av de
erfarenheter de gjort vid arbetet att hjälpa och
bota samhällsont av olika slag. Och
då man är sysselsatt med dylikt arbete,
råkar man snart på rusdryckerna som
den förnämsta källan till snart sagt
allt socialt elände.
De förstodo att bl. a. det för
nykter-hetsfrågans lyckliga lösning vore av
den allra största betydelse, att
kvinnorna finge göra sitt inflytande
gällande. Så uppstod helt naturligt sympati
mellan dessa tväime stora folkrörelser,
vilka båda hade ett gemensamt mål i
åvägabringandet av lyckligare sociala
förhållanden. Kvinnorna förstodo, att
de kunde vänta hjälp av
nykterhets-vännerna, och nykterlietsvännerna
förstodo, att for deras speciella
strävanden skulle kvinnornas rösträtt ha den
allra största betydelse.
Under masspetitionens dagar
vädjade kvinnorna med framgång till
nyk-terhetsorganisationerna, och då nu den
stora opinionsyttringen för kvinnans
fulla medborgarrätt igångsattes, vände
sig åter Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt förtroendefullt till
dessa organisationer för att erhålla
deras stöd, på det att opinionsyttringen
måtte bli så verkningsfull som möjligt.
Att man inte missräknat sig på
nyk-terhetsfolkets sympati, visade sig även
därigenom att Verkställande rådet av
Sveriges I. O. G. T. med anledning av
Landsföreningens skrivelse genast
beslöt att göra följande, av lektor Johan
Bergman formulerade uttalande: ”V.
K. har för sin del med hänsyn till den
kvinnliga rösträttsfrågans
otvivelaktiga samband med nykterhets frågan
funnit sig böra föreslå storlogen ett
sympatiuttalande for kvinnornas, de av
dryckenskapen mest och i regel
oskyldigast lidandes, rösträtt.”
De nykterhetsvänliga tidningarna ha
även livligt uppmanat sina läsare att
stödja den pågående namninsamlingen.
I Bärgslagsbladet förklaras, ”att den
kvinnliga rösträtten bör på allt sätt
stödjas av Sveriges nykterhets folk, ty
nykterhetsrörelsen har att tacka den
svenska kvinnan för mycket. Men
rösträtten är ej något, som bör givas
kvinnan endast som tacksamhetsgärd,
utan som en gärd av rättvisa.”
I N. O. V:s organ Verdandisten
un-derstrykes i en längre artikel, att
nyk-terhetsfolket har ovillkorlig plikt att
verkligen göra något för att
kvinnorna skola nå sin medborgarrätt.
”Erfarenheten från såväl vårt land som i
än högre grad de länder, där
kvinnorna redan ha rösträtt, visar också
att de använda sitt inflytande på ett
sådant sätt, att nykterhetstillståndet
förbättras allt mer och mer”, heter det
där.
Såsom rimligt är, har särskilt den
speciellt kvinnliga
nykterhetsföreningen, Vita bandet, på det kraftigaste
uppmanat alla sina medlemmar att
stödja strävandena för kvinnans
rösträtt. I ett av de senaste häftena av
Vita bandets tidskrift förklaras, att
plikten kräver ”att varje vitbandist nu
ger sitt namn till den opinionsyttring,
Sveriges kvinnor söka åstadkomma till
förmån for vinnandet av det
berättigade kravet på full politisk
medborgarrätt”. —
Man tycks verkligen ha insett
sanningen av de ord, som Sir John
Cock-burn yttrade på en stor
internationell nykterhetskongress i London:
”Australien har genomfört den största
av alla nykterhetsreformer — det har
Högerpressens kampanj
II.
Sedan högerpressen genom
förutsägelser om hemska sam hällsoms t
örtnin-gar efter bästa förmåga sökt skrämma
kvinnorna från att delta i
opinionsyttringen, söker den på andra vägar nå
samma mål. Den vill övertyga svaga
och obefästade själar, 1) att
kvinnoröst-rätten ingenting nämnvärt uträttat i de
länder där den genomförts, 2) att den
där gjort skada. Som bevis för det
första påståendet anföras prof.
Lundströms ord i rösträttsdebatten vid 1912
års riksdag. De skadliga följderna av
kvinnorösträtten skulle enligt en
åberopad tysk professor (för detta fall tycks
inte de svenska professorernas vetande
räcka till) särskilt visa sig i Amerikas
”kvinnostater”, där tillståndet med
avseende på nykterhet, sedlighet och
kvinnokraftens exploaterande vore s^unre än
i ”mansstaterna”. Utan att fästa
alltför stor vikt vid att de båda
påståendena till en viss grad upphäva
varandra, vilja vi ägna prof. Lundströms
ord och den auktoritet, på vilken han
stöder sig, ett Ögonblicks eftertanke.
Prof. L. har blivit beklämd vid
genomläsandet av Vera Hjelts redogörelse för
det politiska och sociala samarbetet
mellan män och kvinnor i Finland,
därför att kvinnorna i sina motioner
endast sysslat med sådana saker som
förbättrande av kvinnors och barns
ställning, men ej haft sinne för näringslivet
och den högre kulturen eller
statsförvaltningen. De stora initiativen oeh
de mera viktiga och genomgripande
frågorna ha de inte befattat sig med.
Och därför vill nu högerpressen
förmena vårt lands kvinnor inträde i
statslivet. Jag tror att vi kunna lätta
prof. L:s och högerns beklämning. Vi
kunna göra det med Vera Hjelts egna
ord i broschyren: ”Våra politiska och
sociala svårigheter äro så exceptionella
att varken man eller kvinna kan
uppvisa några större positiva resultat av
sitt arbete. Man får därför icke mäta
kvinnans arbete i lantdagen efter den
vanliga måttstocken för
parlamentariskt arbete. Man kan härav icke fullt
bedöma huru kvinnan under normala
förhållanden skulle arbeta, vilka
initiativ hon skulle inlämna och bära
fram till slutlig seger.” De stora och
genomgripande frågorna skulle fordra
utredning från regeringens sida, denna
är det man fruktar och avstår därför
hellre från att ta initiativen. ”Att
överhopa utskotten med ett övermått
av remitterade ärenden, vilka icke hin-
givit rösträtt åt kvinnorna. Om
andra länder mena något allvar med
sina ny k t erliets strävanden, böra de göra
på samma sätt.”
Sveriges organiserade nykterhet
s-vänner ”mena säkerligen allvar med
sina nykterlietssträvanden”, och vi
vänta nu, att den sympati de
tillförsäkrat oss på sina möten och i sin press
även skall omsättas i handling.
Vi vänta, att alla våra vänner
verkligen skola hjälpa oss vid den nu
pågående namninsamlingen, då denna har
den allra största betydelse för
framgången av vår sak.
Just nu under sommarmÖternas tid
ha även nykterlietsvännerna ett
utmärkt tillfälle att verksamt arbeta för
att kvinnorna runt om i landet få
tillfälle att med sina namn stödja
arbetet för de svenska kvinnornas fulla
medborgarrätt.
Också har man på en mängd stora
nykterhetsmöten denna sommar
anordnat upplysande föredrag om kvinnans
politiska rösträtt av kvinnliga talare.
Detta är säkerligen ett mycket både
praktiskt och bekvämt sätt att i
handling visa sin uttalade sympati.
Både opinionsyttringen och
nykter-hetssaken komma för visso att vinna
på samarbetet. Sigrid Kruse.
mot opinionsyttringen.
na behandlas och f. n. icke böra
behandlas, är ett fel och utvisar varken
förmåga eller förtjänst, möjligen
naivitet”, säger författarinnan. För övrigt
torde de lies ta kvinnor och även många
män ha en annan uppfattning än prof.
L. och högerpressen om betydelsen av
de motioner, som de finska kvinnorna
framfört och som röra: kvinnans och
barnets, särskilt de oäkta barnens
ställning, äktenskapslagstiftningen,
alkoholmissbruket, sedlighets frågor, understöd
åt skolor och bibliotek, folkskolan som
bottenskola, humanisering av
strafflagen etc.
Och minst av allt torde dessa
motioner lämpa sig att bevisa, att kvinnans
inflytande på statslivet skulle skadligt
återverka på nykterhet och sedlighet.
Också är det ej från Finland prof.
Sigismund hämtat sin ammunition
utan från Amerikas vilda väster.
Tyvärr beräknar den gode professorn
inte, att den internationella
kvinnorörelsen spinner tusen förbindelsetrådar
länderna och även världsdelarna
mellan och gör det utomordentligt
vanskligt för en tysk professor att sitta i
sin studerkammare och konstruera
fram ”sanningar”. De okritiskt
troende finner lian inom redaktionen till
någon högera visa i den svenska
landsorten, övriga läskunniga
kollationera hans uppgifter med den rikhaltiga
litteratur i ämnet, som står dem till
buds. Av denna litteratur be vi att få
rekommendera redaktör von Koclis
redogörelse för nykterhet och
kvinnorösträtt i Amerika i L. K. P. 11: s
års-redogörelse för 1911 samt en broschyr,
utgiven av Internationella
kvinnoröst-rättsalliansen: Kvinnoröst-rätten i
Colorado av George Creel och domaren
Ben B. Lindsey.
Eftersom Norges kvinnor ej
utarbetat någon Översikt över sitt politiska
arbete till svenska professorers
vägledning vid riksdagsanföranden och
”eftersom de svenska rösträttskvinnorna
ej gjort någon affär av den saken”,
förmodar högerpressen att de norska
kvinnorna ingenting nämnvärt
uträttat oeh avfärdar saken med en gest.
Dock torde högern ha anledning att ta
upp den frågan till nytt Övervägande,
enär en tredje part nu har uttalat sin
uppfattning. Det är det norska
stortinget. Som bekant har nämligen
detta enhälligt och utan debatt beviljat
Norges kvinnor lika rösträtt med
Norges män. Det tycks således ej befara
några för nykterhet oeh sedlighet
skadliga verkningar av de norska
kvinnornas rösträtt. De kanske rentav finna
den ur statsnyttans synpunkt gagnelig.
T. o. m. aen norska högern tycks ha
den uppfattningen. Elin Wahlquist.
N amni n s anilin gen
pågår alltjämt över hela landet, och från
Centralbyrån ha nu utsänts 34,182 listor och
utgivits 210,000 flygblad, vilka alltjämt ha
en strykande åtgång. En del fyllda listor
ha redan inkommit från personer, som rest
bort under sommaren och önskade lämna
ifrån sig de förefintliga, fast ej slutgiltiga
resultaten av sitt arbete. Men redan dessa
förelöpare till de stora sändningarna visa,
att mycket arbete nedlagts och med goda
resultat. De skriftliga meddelanden, som
ingå från skilda delar av landet — och ej
minst från dem, som äro ute på längre eller
kortare namninsamlingsresor — äro också
fyllda av mod och glad tillförsikt.
Motigheterna, som ju måste finnas, väga lätt mot
alla anledningar till glädje.
Bet är oek så med rörelse man
genom-bläddrar dessa fullskrivna listor oeh tänker
pä vilken stark opinion, som doek — trots
allt som skrives om motsatsen — står
bakom dessa enkla namn. Oeh när man så
kommer till listorna från den allra högsta
Norden, från platser, där det blott finns
några få torftiga byggnader eller kåtor oeh
där kvinnorna bredvid sitt namn ibland rita
sitt bomärke, då känner man sig stolt och
glad öfver det stora gemensamma intresse,
som förenar så många kvinnor i de vitt
skilda delarna av vårt land! E—e.
Få språng med rösträttslistor,
Efter en dags spring med namnlistor i
ett småländskt industrisamhälle kunde vi.
två stycken rösträttskvinnor, omsider på
hemväg med ett skakande godståg,
repetera dagens upplevelser.
Första stället vi stueko in på var
bebott av en äldre kvinna. Hon mottog oss
välvilligt, men ville för all del inte vara
det första namnet på listan. Man skulle
bara skratta åt henne. Vi fortsatte till
mista granne med löfte att komma åter, när
vi kunde visa henne, huru många andra,
som skrivit på.
Ut och in i de små stugorna. Ibland var
man förekommande oeh besparade oss
trapporna till nästa familj. ”Karolina! Vill
du ha rösträtt?” ropades det uppåt
vindslägenheten. Karolina kom då ner till oss,
som representerade rösträtten, och skrev.
En oeh annan kvinna hade läst i
”tidningen”, eller Arbetet, om vara listor och var
genast redo att ge sitt namn.
Tveksamhet i början var annars det
vanligaste mottagandet. Men det låg inte
någon ovilja däri. Det var bara den där
tveksamheten man ser på post oeh
banker, varhelst en arbetskrum, ovan hand
skall fylla i en tryckt blankett eller ett
kvitto.
Mången gång, när hustrun stod obeslutsam
inför listan, kom mannen oss tiII hjälp med
ett gott ord: ”Det är klart, att du ska
skriva på.” Medan hustrun skrev, tog mannen
barnet ur hennes armar oeh lugnade det.
Det var inte utan, att jag ryste. Där hade
vi redan den naturvidriga tavlan, där den
kvinnliga rösträtten gör mannen till
barnsköterska. Ty pappan hade nog aldrig för
någon huslig angelägenhets skull tvingats
att se till den lille några ögonblick?
Upp oeh ner för trapporna. Ut och in
genom dörrarna. Det var enkla små hem
de allra flesta, men ändå så olika oeh med
växlande karaktär.
Det var inte inånga liem vi behövde gå
ifrån med oförrättat ärende. De få, som
vägrade oss sina namn, stå därför som desto
mörkare punkter i våra erinringar från
namninsamlingen. Det var några äldre
kvinnor och ett par unga flickor med
cliail-ser på äktenskapsmarknaden.
En kvinna plockade fram sin lilla avgud:
en lärarinna; om hon visste, att den
lärarinna n kunde skriva på, så skulle hon
också göra det, ty den lärarinnan ville bara
det som var rätt oeh gott.
Alla de motskäl man kan få sig till livs:
från vägrare skulle inte vara fullständigt
representerade, om vi inte också fått äta
upp det där otäeka äpplet, som Eva stal
i lustgården. Det var ett äldre ogift
fruntimmer, som serverade oss det i kompott
nied klagovisor över nutidens förvillelser.
Kvinnorna voro så onda, att de inte voro
värda rösträtt. Det var kvinnan, som först
förde synden i världen.
Dagens resultat var emellertid gott. Vi
hade åtskilliga namn på våra listor, när
vi stuvade in oss på tåget. Det var namn
mest från unga mödrar, som det var så
gott om i industrisamhället, men även från
gamla kvinnor oeh t. o. m. namn från
sjuksängen i ett mörkt kasernrum.
Pandor a.
9e frisinnade och opinionsyttringen.
Sedan Frisinnade Landsföreningen på sitt
årsmöte beslutat uttala sig för att på allt
sätt stödja kvinnornas opinionsyttring för
politisk rösträtt och valbarhet, har
föreningens verkställande utskott i meddelande till
lokalföreningarna uppmanat dessa att på
allt sätt stödja namninsamlingsarbetet,
”genom praktiska anvisningar åt de
arbetande kvinnorna rörande lokaler för deras
opinionsinöten oeh sätten för dessas
annonserande, rörande bostäder åt
föredragshållarna o. s. v., varjämte ortens kvinnor böra
uppmanas och uppmuntras att påteckna
listorna samt själva arbeta för
namninsamlingen”.
Tag listan med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
