Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almindelig politisk stemmeret för kvinder
enstemmig vedtat i Norges storting.
länge nekat att betala skatt, enligt den
konstitutionella principen: ”No
representation, no taxation”, att hon
numera endast äger sin säng, fröken
Ro-sika Schwimmer, den eldande
agitatorn — väl bekant sedan kongressen i
Stockholm — oeh sist men ieke minst
reverend Ånna Shaw. Även
svenskår-na ha vunnit erkännande som goda
talare; fruarna Wicksell, Petrini oeh
Hagen (vars föredrag på grund av fru
H:s tillfälliga illamående upplästes av
fröken Gerda Planting-Gyllenbåga).
Samtidigt med kvinnokongressen i
Budapest höll ”Männens internationella
förening för kvinnans politiska
rösträtt” en kongress under
ordförandeskap av geheimerådet, kultusministern
m. m. d:r Georg v. Lukaes. Bland
deltagarna märktes en hel del sedan
kongressen i Stockholm bekanta
förkämpar för den kvinnliga rösträtten, såsom
d:r Drysdale, överstelöjtnant
Mans-feldt, M. du Breuil de St. Germain,
M. x\lexander Patay m. fl. En ny och
värderad vän var mr Keir Hardie, som
så länge och ihärdigt talat kvinnornas
sak såväl inom engelska parlamentet
som arbetarepartiet. Likaså d:r André
de Maday, ungrare, professor i social
lagstiftning vid universitetet i
Neuf-chatel. — Föredragsämnena vid de
offentliga mötena voro bl. a. ”Vad kunna
männen göra för att hjälpa kvinnorna
i deras arbete för politisk rösträtt?” —
Svaret på frågan blev i sammanträngd
form: ”Agitation bland männen och
inom partierna.” — D:r Drysdale
bestraffade mycket strängt passiviteten hos
dem, som förklara sig vara anhängare,
men dock ej lägga två strån i kors för
saken. Ett annat diskussionsämne var
”sambandet mellan kvinnlig rösträtt
oeh männens ekonomiska, etiska och
politiska intressen”. — Hur starkt detta
samband var, betonades av samtliga
talare, och alla enades om sanningen i
professor de Madays ord, att
kvinnornas rösträttslöshet är ett slag i
ansiktet på civilisationen.
Kongressen var inte endast möda och
arbete — ehuru detta, som sig bör, tog
huvudparten av tiden — utan även vila
och förströelse. Därför hade den
omtänksamma kongresskommittén dragit
försorg. Det var så mycket nästan
överväldigande vackert att njuta av:
en ångbåtsfärd på Donau i månsken,
fest i Fiskarbastionen, vars härliga
läge med utsikt över floden, de ståtliga
broarna och staden i strålande
belysning, står i minnet som en trollsyn, en
åktur genom staden ut till
Margareta-ön, operaföreställningar och
festbanketter på inbjudan av staden o. s. v.
En så gammal och van
kongressbesökare som mr Keir Hardie yttrade, att
han besökt hundratals kongresser, men
aldrig sett någon så väl organiserad
som denna. Då orden upprepades för
en av kommittémedlemmarna, svarade
hon blygsamt: ”Vi lärde oss i
Stockholm, hur det skulle vara.” —
Svenskarna stå i särskild tacksamhetsskuld till
fru Lujza Lamåcs-Daniel, som icke nog
med att hon tar emot oss vid
ankomsten och på vacker, felfri svenska ger
råd oeh anvisningar, även överlämnar
en på svenska avfattad, rikt illustrerad
resehandbok Över Ungern.
Att rösträttsrörelsen åtnjuter allmän
sympati i Budapest, hade man ständigt
tillfälle att se. Under åkturen hälsades
vi med ”eljen”-rop, med viftningar och
slängkyssar, till och med rosor
kastades in i vagnarna.
Minnet av den glada gästfriheten, de
oförgätliga skönhetsintrycken av natur
och konst, de många goda lärdomarna
oeh den ökade trosvissheten på vår
saks framgång, är den dyrbara
behållning vi föra med oss hem — en som helt
säkert kommer att ge god ränta i ökad
arbetsglädje oeh arbetskraft.
Frigga Carlberg.
Maalet er naad! Seiren er vundet!
Alle norske kvinder er nu stillet paa
samme trin som norske niaend.
Klok-ken 10 iaf t en vedtok nemlig stortinget
enstemmig o g iden debat
konstitutions-komiteens, likeledes enstemmige,
ind-stilli?ig om almindelig politisk
stemmeret for kvinder. —
Det var en höitidelig stund. Og en
underlig fölelse grep de
tilstedevsBren-de kvinder, da presidentens
navneop-rop besvartes med lutter ja’er av
samtlige reprsesentanter, Höire som
venstre, frisindede som
socialdemokrater, alle stod de enige om at nu vilde
de retfserdighet, den og intet andet. —
Da avsteinningen var tilendebragt,
koni de tilstedevserende av
regjerin-gens medlemmer og flere av
reprsesen-tanterne fra de forskjellige politiske
partier hen til de i diplomatlogen
forsamlede kvinder, samtlig
kjend-te forkjsempere for kvinders
stemme-ret, og lykönsket dem med seieren.
— Efteråt mötet var haevet, samledes
en del kvinder, dannet en deputation,
sökte og fik foretrsede hos de to
stor-tingsprsesidenter, der sammen med den
fungerende sekretaer mottok dem i
prae-sidentskapets smukke kontor.
Fr k. Gina Krog, formand i Norske
Kvinders Nationalraad, henvendte sig
i omtrent fölgende ord til herrerne:
”Naar vi ser det som er foregaaet idag,
saa er det som et under! Da vi be-
Åter en ny stjärna i Förenta
Staternas rosträttsflagga*
Åter kommer underrättelsen att en
av Amerikas stater beviljat sina
kvinnor politisk rösträtt. Denna gång är
det Illinois, där nu både senaten och
underhuset fattat beslut härom. Enligt
speciella bestämmelser för denna stat
behöver ett dylikt beslut, om det i
underhuset erhållit 2h majoritet, ej
underkastas folkomröstning, utan träder
omedelbart i ki*aft.
Den nu vunna segern anses av de
amerikanska kvinnorna vara
synnerligen betydelsefull, då kvinnorösträtten
därigenom införts i den första staten
öster om Mississippi — det är alltså ej
längre endast ”Västerns halvvilda
nomadstater”, som infört rösträtt för
kvinnor. Den innebär bl. a., att
kvinnorna fått inflytande över ytterligare
29 röster bland elektorerna vid
presidentvalet.
De amerikanska kvinnorna själva
anse, att en stor del av framgången får
tillskrivas att Chicago, staten Illinois’
huvudstad, inom sig äger en sådan
mängd på olika områden framstående
kvinnor, främst bland dem Jane
Ad-dams, ”Amerikas mest älskade kvinna”,
som grundlagt det storartade
settle-mentet Hull House och vars
uppoffrande arbete bland de fattiga och olyckliga
i samhället gjort henne känd och
älskad långt utanför den egna statens
gränser.
Till den internationella
alliansens styrelse
valdes på kongressen i Budapest: mrs
Car-rie Chapman Cait, ordförande, mrs
Milli-cent Garrett Fawcett, l:sta vice ordförande,
fröken Annie Furuhjelm, 2:dra vicc
ordförande, frau Anna Lindemann, 3:dje vice
ordförande, madame Schlumberger, 4: de
vice ordförande, mrs Mc Cormick, l:sta
korresponderande sekreterare, fräulein Rosika
Schwimmer, 2:dra korresponderande
sekreterare, miss Chrystal Macmillan, l:sta
protokollförande sekreterare, frau Marie Stritt,
2: dra protokollförande sekreterare, mrs
Adela Stanton Coit, l:sta skattmästare, fröken
Signe Bergman, 2: dra skattmästare.
gyndte kampen for kvinders
stemmeret, var vi noen faa kvinder uten
ind-flytelse. Men vi hadde motet, o g vi
hadde troen paa vor sak. Og vi har
set det og fölt det, at med den kan
b erge flyttes. Det er sk j ön t det vi har
oplevet her i k veld, og det er gjasvt
gjort av norske msend at staa i en
samle t enighet om denne sak. Jag reiser
nu til Budapest, hvor kvinder fra hele
verden mötes. De vil alle motta
budskapet med glsede og begeistring, og de
vil baere sere hjem for norske msend og
for Norge. Vi frembaerer alle vor
hjer-teligste tak!” —
Den fungerende president,
sorenskriver Aarstad svarte i omtrent fölgende
ordelag*:
”At dette har gaat slik, skyldes först
og fremst det arbeide, som er gjort av
intelligente kvjnder. Men dernsest
og-saa, a t vi msend har hat troen paa, at
det vil bli til landets og vores alles
bedste!” —
Efteråt saa hver is ser av kvinder ne
hadde takket prsesidenterne og
sekretse-ren, samledes kvinderne til en
impro-viseret festlighet. — Telegram om
seieren sendtes straks til Mrs. Chapman
Catt i Wien. —
Gid nu snart de to andre nordiske
lande maatte komme efter!
Kristiania den 11: te juni 1913.
Där kvinnorna ha rösträtt.
Med anledning av en i ”Svenskt
Postarkiv” synlig notis, att norska stortinget den
3 sistlidne maj antagit nytt
avlöningsregle-mente för poststaten, och däri bifallit ”Det
norske postmandslags” förslag, enligt
vilket kvinnlig postexpeditors löneförmåner
skulle i slutlonen med 550 kronor understiga
manlig postexpeditors avlöning, skriver en
i norska postverket anställd kvinna till
samma tidning:
”1 siste nummer av Deres blad om det nye
loneregulativ for norske postfunktionaerer
er det insneget sig den stygge feil, att det
foreslaaede sacrregulativ for kvindelige
postexpeditörer skulde va?re vedtat.
Nei, hr redaktör, det norske storting
kunde ikke gaa med på noget saa reaktionärt,
og det blev nedstemt med stor majoritet.
Samme lön for msend og kvinder i
poststaten gjselder altsaa fremdeles hos oss.”
De galiziska kvinnornas
kamp för sin medborgarrätt.
Efter årtiondens ansträngningar har det
nu äntligen lyckats kvinnorna att skjuta en
bresch i den kinesiska mur, som så länge
avspärrat dem från medbestämmanderätt i
landets angelägenheter. Valreformkommit’
tén har nämligen nu tillerkänt de
skattebe-talande kvinnorna direkt rösträtt till
lantdag och kommun. Redan förut ägde dessa
en indirekt sådan; d. v. s. den måste
utövas genom en man.
Alltsedan förra hösten, då
rosträttsrefor-men började ta fast form, ha de galiziska
kvinnorna bedrivit en intensiv agitation
för sin medborgarrätt genom föredrag,
möten, deputationer o. s. v. Petitioner ha
överlämnats till lantdagen från 130 olika
kvinnoföreningar, och bland de kommunala
myndigheterna har en omfattande enquéte
anordnats med avseende på deras
ställning till kvinnornas kommunala valbarhet.
Av dessa myndigheter, som uppgå till ett
antal av 100, förklarade sig 52 utan
förbehåll vara för densamma; 82 ansågo sakeyi
bero på de kvinnliga kandidaternas
personliga kvalifikationer; 14 avhöllo sig från att
svara eller lovade svara senare; blott 3 av
de 100 uttalade sig avgjort emot.
Sanningen om antis.
Hur det förhåller sig i England. II.
Vid Ungsvenska förbundets möten
mot kvinnorösträtten brukar som ett
av huvudargumenten mot densamma
framhållas, att kvinnorna själva ej
önska rösträtt, och detta argument
grundas bl. a. på en undersökning, som den
engelska antirösträttsföreningen
anordnat år 191G bland kommunalt
röstberättigade kvinnor rörande deras ställning
till politisk rösträtt för kvinnor. Den
ansåg sig därvid uppnå det resultat, att
75 proc. röstat mot och blott 25 proc. för
kvinnorösträtten. Hur det i sjiilva
verket förhåller sig med dessa siffror,
framgår av ett av N. U. W. S. S. (den
engelska L. K. P. R.) utgivet flygblad
med titeln ”Women municipal electors
and the paiiiamentary vote” (De
kommunalt röstberättigade kvinnorna och
den politiska rösträtten). I detta
flygblad påvisas den fullkomliga
värdelösheten hos de vunna siffrorna.
Först och främst bedrevs
undersökningen i en mängd fall pr brevkort med
betalt svar, oeh det finns ingen
möjlighet att veta hur många av dessa, som
verkligen nådde sin adressat, eller vem
som ifyllt dem som återsändes. Anti- ^
föreningen drar utan vidare den
slutsatsen, att de, som ej svarade på dessa
kort, voro, ”till största delen — troligen
helt och hållet — motståndare till
kvinnans rösträtt”. I andra fall åter
sköttes undersökningen av avlönade
husbesökare, vilka försetts med listor på de
kvinnor de borde tillfråga. På en del
ställen hände härvid, att man
underlät att fråga kända rösträttskviimor,
även förekom det, att de tillfrågade
icke själva tillätos skriva ja eller nej
på listan, utan husbesökaren satte ett
märke vid deras namn. Det förekom
också, att man utan vidare räknade
som motståndare alla kvinnor, som vid
något tillfälle undertecknat en petition
mot kvinnans rösträtt, utan att fråga
efter om de sedan ändrat åsikt.
Vidare gåvo de tryckta frågorna
nästan undantagslöst anledning till
missförstånd. Så lydde de t. ex.: ”Önskar ni,
att den politiska makten skall förbli
hos männen eller önskar ni, att den
skall övergå till kvinnorna!” — vilket
ovillkorligen måste medföra den
föreställningen, att om kvinnorna få
rösträtt, tages den politiska makten från
männen. Likaså påträffar man
formuleringen: ”Jag önskar politisk rösträtt,
och jag tror, att flertalet av landets
kvinnor göra detsamma”, eller ”Jag
önskar icke politisk rösträtt, och jag tror
icke att flertalet av landets kvinnor
göra det.”
Resultatet blir emellertid ett helt
annat, då rösträttskvinnorna anställa en
dylik undersökning. Personliga
lius-besök i sju rotar i staden Liverpool
resulterade i att 75 proc. av de tillfrågade
kvinnorna skrevo under en petition om
rösträtt för kvinnor. I Bolton fann
man, att av 5,750 kvinnor uttalade sig
2,660 för kvinnans rösträtt och 610 emot,
medan de Övriga antingen ställde sig
likgiltiga till frågan eller av olika
orsaker ej anträffats.
Vi finna emellertid att antifÖreningen
själv ej tycks hysa något vidare
förtroende för de siffror den vunnit. I
februarinumret för 1911 av dess officiella
organ, Anti-Suffrage Review, skriver
utgivaren på tal om de
rösträttsresolu-tioner, som fattats av de kommunala
myndigheterna: ”Det är märkligt, att
dessa resolutioner nästan uteslutande
komma från de korporationer, som till
avsevärd grad äro beroende av
kvinnornas röster för sina val. Det tryck,
som övats på dem, må vara omedvetet,
men det är icke dess mindre ett
faktum.” Hur skulle detta ”tryck” ha
kunnat övas, om de kvinnliga väljarna
själva varit motståndare till kvinnans
rösträtt! Svaret faller av sig själv: de
äro naturligtvis icke motståndare,
Ester Brisman.
Fr. Mörck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
