Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid Undset, en norsk
författarinna.
Kär man förr talade oin en kvinnornas
poet, tänkte man på någon sentimental
författare eller spännande romanskribent. Det
är med tanke på den stora metamorfos
kvinnornas tanke- och känsloliv genomgått,
som man kan kalla Sigrid Undset en
författare, som framför allt kommer att
uppskattas av kvinnorna, men som tyvärr i
närvarande stund är ännu alldeles för litet
känd utanför sitt lands gränser.
Sigrid Undsets författarskap är
emellertid en bekantskap att göra. Det finns
kanske ingen nu levande författare i
Skandinavien, som är en sådan god och skarp
psykolog, och det fmnes säkert ej heller
någon, som med en sådan djärv
uppriktighet dragit ut de yttersta konsekvenserna
av de problem han ställt upp för sig. Hon
skyr ej någonting, som kan ge hennes
skildringar liv och verka övertygande
sanningsenligt.
Sigrid Undset började skriva böcker un*
der det hon satt på kontor, och först sedan
några av dem gjort lycka, vågade hon
ägna sig helt och hållet åt
författarveik-samhet. Under dessa första år skrev hon
den delvis mycket intressanta
novellsamlingen ”Den lykkelige alder”. Det är den
självförsörjande Kristianiaungdomen hon
så mästerligt skildrar. Det är alla dessa
små kontorister, som tillbringa sin dag vid
pulpeten, men för vilka livet dock först
leves de få kvällstimmar de ha till övers.
Som sorglösa fjärilar ila de unga flickorna
från ett till ett annat, tills de, sårade i
själen, få vingarna brutna.
Det melankoliska i deras ofta
ofullbordade kärleksdrömmar, det tragiska i dessa
hemlösa, till tarvliga pensionat hänvisade
ungdomars Öde lämnar ett djupt intryck,
oeh läsaren förstår allt för väl den skarpa
ironin i bokens titel.
Redan detta tidiga arbete visar att vägen
kommer att bära framåt för Sigrid Undset,
och att en kvinna vid knappt 30 års ålder
skrivit en roman som ”Jenny” är i och för
sig en märklig företeelse. Om man än
emot den digra bokens komposition kunde
ha ett och annat att invända, så är den ett
mästerprov av psykologisk skildring.
Jenny Winge är en ung, oberoende kvinna,
som till 28 års ålder väntat på den stora
kärleken, som skulle betytt allt för henne,
men när den till dess ej kommit, kan hon
ej motstå frestelsen att göra som många
i hennes omgivning och tar emot det som
bjuds henne. De män hon möter äro ej de,
Det som inte hörde
till spelet.
Av Evelyn Sharp.
(Översättning från engelskan.)
1 den lilla smala gränden, där jag råkar
bo, medför fritiden en skarp gränslinje
mellan gossar och flickor. Den märks inte så
mycket under arbetet, då de alla,
sammanförda i gemensamt ogillande av
obligatorisk skolgång, ge sig i väg till skolan
nästan som bundsförvanter, till och med hand
i hand i många fall.
Men då skolan är slut, börjar genast
könsmotsatsen, till stor del framkallad av
föräldrarna, att göra sig gällande. Jag, som
känner storleken av den vanliga gården i
min trakt, är full av deltagande med den
mor, som önskar hålla barnen därifrån.
Men jag har alltid undrat varför hon för
att nå sin avsikt ger gossen en smörgås
och en boll, medan flickan får en smörgås
och en barnunge. Oeh jag är ännu inte
på det klara med vilken av de båda
leksakerna, som är mest störande för mitt lugn.
Varenda kväll under hela sommaren spela
gossarna kricket just nedanför mitt
fönster timmen före solnedgången. Så som
kricket spelas i min gata, är det mindre
bullersamt än fotboll, där vad som helst
som lämpar sig som ersättning för boll kan
-användas, företrädesvis en gammal bueklig
som hennes ytterst ömtåliga erotiska
samvete skulle velat välja; hon handlar
medvetet, men alltjämt övertygad, att hon
syndat mot sitt innersta samvete. FÖrst när
hennes lilla barn dör, vars far hon ej ens
då önskar träffa mer, går hon i sitt innersta
sin undergång till mötes, till dess att hon,
åter givande vika för en tillfällighet, ser
sig ej längre någon möjlighet att kunna
leva, utan väljer döden.
Och Sigrid Undset har skildrat sin
hjältinna fri från alla konventionella
betänkligheter, kanske just för att visa, att även
om dessa voro bragta ur världen för alla
kvinnor, så ägde de dock i erotiskt
avseende ett så ömtåligt samvete, att de ej skulle
kunna handla emot detsamma.
Jenny Winge är en varmt kännande och
renhjärtad kvinna, som omständigheternas
makt drivit in i den allvarligaste av alla
konflikter. Hon är lättledd och känslig och
på samma gång förstår hon att läsa i sitt
eget hjärta, att hon ej kan älska de män,
som bjuda henne sin kärlek, fastän de
önska det.
Vilken än den ståndpunkt må vara, som
man intar inför det problem Sigrid Undset
behandlat i sin roman, så gripes inan
ovillkorligen av en djup beklämning inför den
kvinnosjälens fint nyanserade känsloskala
hon så väl förstått att avläsa.
De öden, som äro Jennys, äro så
speciellt kvinnliga, oeh en man kan aldrig stå
inför samma konflikter, emedan hans
känslors samvete är av helt annat slag. Man
gör dock ovillkorligen den reflexionen, om
ej även kvinnorna borde sträva efter att
frigöra sin själ från allt för stora
betänkligheter och ej sätta målet så högt, att det
alltför sällan kan nås.
En senare novellsamling, som utgavs för
endast några månader sedan, kallar Sigrid
Undset med det träffande namnet ”Fattige
sksebner”. Vi finna här åter en del av
samma typer som i ”Den lykkelige alder”,
men de ha åldrats och mognat. Bägge
novellsamlingarna börja med en
barnberättelse, där en liten flicka får sin första
allvarliga desillusion. I den första boken är
det gåvan från den hemkomne fadern, som
vållar desillusionen och i den andra
upptäckten av den älskade dockans tjuv. Så
börjar livet för dem, som äro mina
hjältinnor, tycks hon vilja säga oss.
Den lilla guvernanten ur den förra
samlingen är nu den åldrande
husföreståndarinnan, hvars känslorikedom tar sig
uttryck i kärleken till andras barn. En annan
än hon blir barnens styvmor, därför att hon
bättre förstått sig på att fånga mannen i
fråga. Den gamla fröken, som arbetat
strävsamt, skickas bort, och finner ett tröst-
sillfjärding. Kricket varar emellertid
längre, då nerverna hos de föräldrar, vilkas
fönster vetta åt lekplatsen, lättare stå ut
med det. Då min bästa arbetstimme blir
lika förstörd av båda delarna, har jag
inget utpräglat sinne för någondera, det
skulle då vara att kricket tilltalar mig mera,
då det erbjuder flera tillfällen att på ett
överlägset sätt reda sig ur svårigheterna.
Det är jämförelsevis lätt att åstadkomma
någon likhet med fotboll till och med i
en trång stenläggning mellan husen, där
man kan placera det ena målet i ingången
till de fina husen vid tvärsidan av
återvändsgränden och det andra vid gatans
början. Men ett första klassens
kricket-spel blir mycket svårare att åstadkomma
på ett sådant ställe.
Trots alla hinder spelas emellertid
kricket varje kväll före solnedgången, och hela
tiden sitter den lilla flickan, som för några
timmar sedan vandrade till skolan på en
sådan glad grundval av jämlikhet med sin
bror, på trappan och ser efter familjens
yngsta. Jag vill inte påstå att hon har
något direkt emot det, jag vet bara med
pinsam visshet att den lilla har mycket
emot det, och en lång tid kände jag att
det åtminstone skulle bli intressant nog
att se vad som skulle hända, om den lilla
flickan för ombytes skull ställde sig med i
spelet, medan hennes bror tog hand om
lil-lan.
Och härom kvällen inträffade detta.
En mor, som gjorde* ett av dessa utfall
löst hemvist hos en besvärlig gammal fru,
där hon känner sig övergiven och ej på sin
plats.
I ännu en novell i samma samling finner
en stackars ensam kvinna det enda
innehållet, som livet kan ge henne, i omsorgen
för en annans lilla son. Även här förstår
författarinnan att på ett mästerligt sätt
återge den stämning av medlidsamt förakt,
som på ett mer eller mindre finkänsligt sätt
visas den åldrande fröken.
Berättelsen om den snälle, men oduglige
mannen, som sedan åratal bott tillsammans
med en kvinna, hans stöd i hans eljest
hållningslösa tillvaro, men som den
konventionella ocli ”välmenande” släkten
skiljer honom från, för att mannen skall
komma till ”ordnat” arbete, är gripande i sin
sorglustighet.
Den lilla novellen om sömmerskan och
studenten, som diskutera livets
allvarligaste frågor och göra en träffande parallell
mellan den ”stora världens” och
”halvvärldens” moral är en pärla av novellkonst,
Sigrid Undset är icke en författarinna,
som de skola tycka om att läsa, som vilja
se livet endast från dess solsida, och som
tycka att allting är bra, som det är.
Hennes böcker lämna en större beklämning än
de, där människor skildras som frysa och
svälta. Att mycket måste ändras, att
många värden behöva omvärderas, detta visar
hon på ett mästerligt sätt, och ändå äro
hennes böcker inga tendensböcker. Hon
tröttar ej med att låta sina hjältar och
hjältinnor hålla långa tal och utveckla
teorier, de leva fram sina stackars usla liv,
tills deras själar äro förkrympta eller tills
de funnit mod att själva slita sig från en
tillvaro utan sol och glädje,
Spectatrix.
Namninsamlingsarbetet i
Skåne.
För Skåneförbundets räkning har fru
Augusta Tonning under senare hälvten av
juni företagit en föredragsturné, särskilt i
avsikt att verka for kvinnornas
opinionsyttring. Följande platser besöktes: Svedala,
Staffanstorp, Veberöd, Tomelilla, Vollsjö,
S:t Olof, Hammenhög, Borrby, Degeberga,
Everöd, Åhus, Tollarp, Stävie, Flädie,
Fjä-lie och Vittsjö. Föredragen mottogos
överallt med stor förståelse,
namninsamlings-listor utdelades, och intresset visade sig
livligt.
~Nj landvinning.
Filial till Rönning-e F. K. P. R. har
bildats i GrÖdinge, Södermanland, med
fru Alma G-ylling som ombud.
från sin position inne i huset, vilka i min
gata alltid framkalla ett skyldigt uttryck
i den oskyldiges ansikte, ropade något jag
inte kunde uppfatta, plockade upp sällträet,
bankade någon i huvudet med det, gav
barnungen till en pojke och skickade hans
syster i väg till boden med en fotogenkanna
i ena handen och en penny hårt sluten i
den andra. Efter avbrottet fortsatte spelet
av sig själv med undantag för en av de
spelande, vilken i förbigående sagt visade
förvånande anlag som barnjungfru.
Så kom den lilla flickan tillbaka från
boden. Jag vet inte vad det var för en
upp-rorsande, som plötsligt bemäktigade sig
hennes förtryckta lilla själ. Kanske var
det åsynen av en pojke som barnsköterska
som ingav henne tanken på en omvälvning
av universum, som krävde hennes
ögonblickliga medverkan, kanske hade hon
ingen klart utformad tanke utom den att göra
uppror. Vilka hennes skäl än voro, — där
stod hon plötsligt med hatten i handen
och väntade på bollen, medan barnet
belåtet jollrade i armarna på pojken, som mot
all sed och hävd bröt mot sitt köns
vedertagna bruk.
I nästa ögonblick ljödo rop och skrin.
Framför grinden stod den lilla
upprorsanden med tillrufsat hår och trotsiga ögon,
flämtande efter sin språngmarsch och
berusad av framgången, runt omkring henne
ljödo häftiga protester från det
förolämpade kricketlaget, fånget i generationers
konventionalism.
RYNKTINKTUR
fflajorskan Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förmkga att föryngra ocb försköna, ty byn blir 8kär oeb
genomskinlig. Anses vara det yppersta medel t sitt slag.
I parti och minnt i
FRANSKA PARFYMMAGASINET
Ho vlever&n tÖT
21 Drottninggatan 21, Stockholm
samt i förnämsta Parfym affär er.
(A. F, 1555).
EN BAN BRYTER SK A. Skildringar från
Ellen Fries’ studentår i Uppsala. Av
Maria Cederschiöld. P. A. Norstedt &
Söner 1913. Pris kr. 1:75.
Det är en intressant kulturbild utgivaren
ger oss i dessa drag ur brev oeh
anteckningar av Ellen Fries från fiennes
studentår i Uppsala. Studiehågen har tagit den
unga flickan fången; den betvingar hennes
saknad efter de älskade föräldrarna, vars
’enda barn hon var; den övervinner hennes
skygghet för att — ofta ensam kvinna bland
manliga kamrater — besöka föreläsningar
och kollegier, gå upp i skrivningar och
tentamina. Fri och otvungen känner hon
sig visserligen aldrig i lärdomsstaden —
hon plågas alltjämt av att vara ett fenomen
som man troligen mera kritiskt än
välvilligt iakttar — men hur det är så växer
hon sig dock så småningom in i
Uppsala-livet, lär känna en del kamrater, deltar en
smula i nationslivet, något mer i vanligt
umgängesliv och följer med vaket intresse
de frågor, som fängsla eller uppröra det
akademiska samhället. Detta, dess stora
mångsidigheter, det alltid vakna intresset
för allt och alla, för människor, händelser
och spörsmål likaväl som för teoretiska
studier var det som framförallt utmärkte Ellen
Fries och som gjorde umgänget med henne
så tilldragande. Hade ej hennes
pliktkänsla och längtan till hemmet drivit henne
fram till tentamina och examina, så kunde
hon gott ha blivit överliggare — en sådan
bland dessa som hedra ett universitet.
Emellertid, efter 6 års vistelse vid
universitetet är Ellen Fries klar att disputera
pro gradu philosophieo. Den 26 maj 188B
gick disputationen ay stapeln. Det var en
glad och stolt dag, oförgätlig ej blott för
Ellen Fries själv utan även för alla, som
stodo henne nära.
liar olina Wider ström.
Vad som hänt var helt enkelt följande.
Den lilla tösen, som helt improviserat
kastat sig in i spelet, hade i ett ögonblick
gripit det enda möjliga tillfället och kastat
bollen mot väggen högt Över deras
huvuden, varvid den studsade in på den öppna
gatan och försvann i folkträngseln. Sedan
sprang hon till dess hon inte förmådde
mera. Varför var det inte rätt? det
önskade hon veta.
— För att det är det inte — hör du.
var ett av de uplysande svar hon fick.
— For att vi aldrig spelar på det sättet,
lydde ett annat svar, som hon hastigt slog
ner på.
— Det har bara aldrig fallit er in förr,
sade hon.
Hon blev ohjälpligt överröstad. Det var
storslaget gjort, men det var inte
kricket, dessutom var hennes plats på
trappan, varom hon i samma ögonblick
påmindes, då dörren åter öppnades, och den
straffande modershanden ännu en gång
visade sig på scenen. En skakning här, en
ruskning där — och så var gossen tillbaka
i leken, medan den lilla upprorsanden satt
och grät utan att bekymra sig om den
gråtande barnungen i sitt knä.
Det underliga är att den nyhet, som den
lilla flickan införde under sitt enda vilda,
upprorsögonblick, nu antagits av det
krie-ketlag, som varje kväll i solnedgången
spelar kricket i min gata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
