Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
II. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 AUGUSTI 1913.
N:r 16.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Ester Brisman.
Träffas onsdag och lördag kl. Va 3—1/24.
Redaktion och Expedition : 6 Lästmakaregatan 1
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstei. Norr 600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rosträtt, Stockholm,
Prenumeration genom posten
Pris for 1913 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
Öre i postanvisning till tidningens expedition.
Annonspris: 15 öre per millimeterliÖjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Rikstei. 456. Allm. tel. 604.
9 f m.—7 e. m.
Me d männen för
fosterlandet.
Högerpressen sysselsätter sig för
närvarande, som redan förut
framhållits, ofta med kvinnornas
rösträttsfråga, och detta är ju ur en synpunkt ett
glädjande teeken, ty det visar, att vår
fråga icke mer skymtar i framtidens
gyllenblå drömbelysning, utan står
inpå oss som en kompakt verklighet, med
vilken de politiska partierna måste
räkna. Mindre glädjande äro visserligen
förvridningarna av fakta, de grundlösa
anklagelserna för bristande
fosterlandskärlek, för blind
partiunderkastelse, för antagonism mot männen liksom
det i sin orimlighet groteska
förblandandet av vår svenska taktik, byggd på
upplysningens och övertygelsens säkra
grund, med de engelska suffragetternas
hysteriska våldsmetoder. Alla dessa
förvrängningar upprepas med nya
eller gamla vändningar i olika
högerorgan landet runt.
Som regel lönar det sig knappt att
bemöta dylika av partifanatism
uppkonstruerade vrångbilder med annat
än ett smålöje och med tystnad. Men
någon gång gripes man av lust att med
några enkla ord belysa haltlösheten av
de mot vår rösträttsrörelse riktade
anklagelserna, i all synnerhet om de ha
något av nyhetens behag, vilket ju är
sällsynt nog.
N. D, A. innehåller den 29 och 30 juli
ett par ledare, riktade mot
rösträttsrörelsen. Kvinnorna anklagas for
frånvaro av allt politiskt intresse och för
att sätta sin rösträtt före fosterlandets
väl. Det förutspås, att de kvinnliga
väljarna skola framförallt öka de
socialdemokratiska rösterna, och hela vår
fråga betecknas som ”en livsfientlig
konstruktion”. Men allt det där ha vi
hört förut i så många tongångar, att
det verkar som en slagdänga,
fram-hasplad på ett utslitet positiv.
Artiklarna i fråga innehålla dock
denna gång en ny anklagelse, som i
På förhållandena i familje- och samhällslivet har
tilldelandet av politisk valrätt åt kvinnorna icke i
något avseende haft någon skadlig verkan; snarare
tvärtom. Det ligger ju i sakens natur att likställighet
i rättigheter har en sund och förädlande verkan på
människors sätt att bemöta varandra. Och att
kvinnornas utövning av den politiska valrätten vore ägnad
att störande ingripa i familjelivet och i husmoderns
omsorger, är ej annat än ett fantasifoster av svaga
män, som frukta att deras traditionella auktoritet
skall minskas genom en sådan reform.
Leo Mechelin.
sanningens — eller rättare i
tankeredans namn — bör bemötas. Den lyder
sålunda: Det finnes ett ord, som dömer
hela den kvinnliga rösträttsrörelsen
och det är ”könssolidariteten”. Detta
ord förekommer ofta angivet som hela
rörelsens nyckel.–-Livet vet icke
av denna konstruerade könssolidaritet,
som i sina värsta yttringar leder till
könsfiendskap. Den könssolidaritet,
som livet vill, det är mellan man och
kvinna. Den som
kvinnosakskvinnor-na gå ut ifrån, den har inga rötter i
livet och naturen. Och skulle
samhället bestå vapen till det ena könets
väpnande mot det andra, så beginge
samhället ett brott mot sig självt.
Hela detta resonemang är grundat på
en egendomlig begreppsförvirring.
Människor sammansluta sig för att nå
ett mål, och de äro solidariska i fråga
om detta, de bekämpa gemensamt
hindren för detta måls uppnående, dessa må
sedan bestå i andra människors
motstånd eller i sakliga svårigheter. Då
kvinnorna organisera sig för att
uppnå fullt politiskt medborgarskap, kan
man visserligen tala om
könssolidaritet, men denna är ingalunda liktydig
med antagonism mot männen, utan mot
kvinnorösträttens motståndare, dessa
må nu vara män eller kvinnor. Därtill
kommer att på vår sida står ett
ofantligt stort antal män, som äro våra
hjälpare, några av de varmaste
anhängarna ha ju t. o. m. bildat en förening för
att understödja vår rättvisa sak.
Köns-solidariteten utgör ej heller det
starkaste bindemedlet inom rösträttsrörelsen
— det består av kärlek till rättvisa och
omsorg för fosterlandets bästa.
Men att solidaritet mellan kvinnor
både finnes och än mera behöves, ar en
säker sak. I kamp för rättigheter hålla
alltid de uteslutna samman. Så har
borgarståndet gjort, så göra arbetarna,
och det vore mer än underligt om icke
kvinnorna skulle följa denna i hög
grad naturliga taktik. Men därifrån är
steget till könsantagonism och könshat
oändligt långt och ligger på ett annat
plan.
Hela den svenska kvinnorörelsen har
under kampen för rätt till utveckling
och rätt till arbete hållit sig fri från
könskampens styggelse. Dess
fortsättning — den kvinnliga rösträttsrörelsen
— har tidigt och medvetet sökt
samarbeta med männen och aldrig glömt, att
fosterlandets välfärd var huvudsaken.
Långt ifrån att kvinnornas
medborgarrätt kommer att leda till ”det ena
könets väpnande emot det andra”
kommer det i stället att skapa flera
gemensamma intressen, djupare förstående
och mer givande samarbete i
samhällets tjänst mellan män och kvinnor. En
rörelse, som har till sin innersta
strävan att arbeta med männen för
fosterlandet, har rätt att avvisa alla
förebråelser för att vilja väpna det ena
könet mot det andra.
Lantdagsvalen i Finland.
De kvinnliga kandidaterna.
Då lantdagen i början av maj
avslutade sin verksamhet, spred sig nästan
omedelbart ryktet att flertalet av de mest
beprövade och högst värderade förmågorna
inom representationen skulle för de
stundande valen avsäga sig kandidatur. Detta
besannade sig tyvärr. Mest känbart var
manfallet inom Svenska folkpartiet av vars
26 representanter mer än hälften av olika
skäl vägrade att ånyo låta sig uppställas.
Att denna omständighet var ägnad att
framkalla oro inom alla partiläger var
naturligt. Huru intressera väljarna för de
homines novi, som kunde förmås att
låta uppställa sig som kandidater? Huru
kunna med idel nya namn locka
lantmännen att från slåtter och skörd samlas kring
valurnorna? Huru förmå villaborna att
trotsa stadskvalmet för att genom sina
röster bidraga till att i lantdagen införa alla
dessa för den stora allmänheten ännu så
föga bekanta förmågor? Se där de frågor,
som dryftades om och om igen inom de
skilda politiska organisationerna, och
svaret blev: genom anordnande av en
målmedveten agitation. Men ack, även
härtill behövdes krafter och intresse mer än
som tycktes möjligt att i sommarhettan
uppdriva. Resultatet tyckes även tyda
härpå. Nästan från alla valområden
meddelas om ett svagare deltagande än vid
föregående val.
Med agitation förstå vi dock hos oss
någonting helt annat än i flera av de stora
kulturländerna» där ett formligt köpslående
om röster torde äga rum. Vår agitation
ställer som sitt första medel ett ständigt
framhållande för välj arma ssorna av deras
fosterländska plikt att icke låta några
personliga intressen avhålla sig från
deltagandet i valen, deras skyldighet att genom
så många röster som möjligt för den
ryska övermakten göra klart att lantdagen
verkligen representerar folkviljan. I detta
avseende tror jag verkligen att alla
partier åtminstone denna gång varit fullt
ense. Men sedan spela klass- och
språkintressen in och den vackra harmonien
förbytes till den mest kakofoniska musik man
kan tänka sig. De borgerliga varna för
socialisternas ansvarslösa tilltag och
tomma löften. Socialisterna hetsa sina
partikamrater genom bloddrypande skildringar
av det borgerliga förtrycket. De finska
partierna vilja avskudda sig det
”främmande, svenska väldet”, och svenskarna mana
till uthålligt försvar av modersmål och
fä-derneärvd kultur. Till heder for
kvinnorna tror jag mig kunna våga påståendet, att
den agitation, som bedrivits till förmån
för deras kandidater, ställt sig
jämförelsevis oberoende av de hjälpmedel, som
ligga i ett förklenande av motkandidater och
ett framhållande av andra partiers fel och
brister.
Inom Svenska kvinnoförbundet
uppställdes denna gång tvänne kandidater,
nämligen yrkesinspektören, fröken Vera Hjelt
samt förbundets ordförande, fröken Annie
Furuhjelm. Då den förstnämnda var en
av de få från tidigare lantdagar
kvarstående kandidaterna, men fröken Furuhjelm
nyuppställd, höll man före, att agitationen
företrädesvis borde rikta sig på den
senare. Vid allmänt valmöte inom
förbundet uppställdes trenne listor: en som i
första rummet bar namnet Annie Furuhjelm,
en annan med Vera Hjelt och en tredje,
å vilken bägge kandidaterna funnos
upptagna. Övriga platser å listorna (vid det
hos oss använda proportionella valsystemet
upptaga listorna i allmänhet tre namn)
fylldes med sådana manliga kandidater,
som ansågos kunna verka ”dragande” på
väljarna, naturligtvis dock även med
hänsyn tagen till deras riktning i de sociala
frågor, som speciellt beröra kvinnorna.
Sedan listorna försetts med tillräckligt
antal underskrifter, ocb deras respekt i va
valmansföreningar utan motsägelse intagits i
Svenska folkpartiets stora valförbund,
be-gynte den egentliga agitationen, för vars
fullföljande en särskild av 65
förbundsmed-lemmar bestående valkommitté med ett
trängre verkställande utskott hade valts.
I de flesta tidskrifter infördes uppsatser,
dels behandlande kandidaternas tidigare
Borstmagasinet
R. STOCKbASSA
25 Drottninggatan 25
^Ilm. Tel. SOSS. (A. F. 1582)
Svaluddens Pensionat
rekommenderas
Rikstei. Ulriksdal 17. Allm. tel. Ulriksdal 85.
Postadress Järva. Vördsamt Elin Johansson*
Ivar Hsggströms Boktr. A. B.
|~1 j 26 Gamla Kungsholmsbrogatan
AHt slags boktryck.
LAGERSONS
SKOMAGASIN
Jakobsgatan 18 - Fredsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
