Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gengångare.
Kvinnorösträttens verkningar i Finland.
I. Det politiska livet.
Det ges vissa lik som alltid titta,
även om de blivit aldrig så grundligt
ihjälslagna. De spöka ändå. Nu har
N. D. A. pekat på det ovedersägliga
faktum, att de senaste lantdagsvalen i
Finland givit till resultat, att
socialdemokraterna inkommit som det
starkaste partiet, nära på lika starkt som
samtliga borgerliga partier
tillsammans. Och — för att citera
ordagrant: ”Det är naturligtvis intet
tvivel om, att socialdemokraternas vid
varje val allt starkare framryckning i
Finland till väsentlig del beror på
kvinnornas rösträtt.” ”Naturligtvis”.
Det är så självklart att något bevis
behövs icke. Det enda försök som
gÖ-res i den vägen är, att tidningen
”upplysningsvis” meddelar, att av 20 — i
verkligheten valdes 21 — valda
kvinnliga ledamöter av lantdagen 12 — i
verkligheten 13 — äro
socialdemokrater, endast 8 borgerliga.
Att det socialdemokratiska partiet,
då det till numerären är betydligt
mera än dubbelt så stort som det
starkaste av de borgerliga partierna (90
socialdemokrater mot 38 gam mal f
enno-maner) och mer än tre gånger så stort
som vart och ett av de Övriga, också
skulle ha flera kvinnliga ledamöter,
absolut taget, än de andra, borde väl
ej förvåna. Men hur litet detta väger
som bevis, framgår utan vidare, om
man räknar efter, hur stor procent de
kvinnliga lantdagsmedlemmarna
utgöra även av de andra grupperna. Det
högsta procenttalet kommer då icke på
socialdemokraterna utan på svenska
folkpartiet, vilket inom sig räknar 16
proc. kvinnor; socialdemokraterna ha
14,4 proc., ungfinnarna 7 och
gammalfinnarna 5,3 proc.
Någon statistik av de senaste
lantdagsvalen, på grundvalen av vilken
man kunde undersöka halten av N. D.
Ars påstående, är naturligtvis ännu ej
tillgänglig; men hela påståendet är
endast en gengångare; det har både
framställts förut och förut funnit sitt
bemötande. Redan år 1908 sade prof. P.
Fahlbeek alldeles detsamma
(Statsvetenskaplig Tidskrift okt. 1908), oeh
påståendet upptogs då till granskning av
medlemmen av lantdagen d:r Arvid
Neovius (Nutid febr. 1909) och senare
av syskonen Dagmar och Arvid
Neovius (Nutid 1911); den förra uppsatsen
behandlar endast valen i Nylands län
1908, vilkas statistik då var den enda
tillgängliga, den senare är däremot
byggd på hela den samlade
valstatistiken för 1909 års val.
Något direkt bevis för hur
kvinnorna röstat kan ju ej hämtas ur någon
valstatistik, emedan omröstningen i
Finland som annorstädes är hemlig; !
men författarna anse sig på indirekt
väg kunna få fram det verkliga
sakförhållandet genom följande
resonemang. Ifall det socialdemokratiska
partiets växt huvudsakligen beror på
kvinnornas röster, bör det finnas en
viss korrelation mellan procenttalet
kvinnoröster och procenttalet
socialdemokratiska röster, så att ju större
procent kvinnorna utgöra av den samlade
(effektiva) väljarmassan, dess större
. övervikt borde även det
socialdemokratiska partiet ha inom samma kommun.
Om man därför ordnar kommunerna
inom en och samma valkrets enligt
stigande kvinnoprocent, borde även
mellan dessa kommuner finnas en analogt
stigande socialistprocent. Förf. ha
företagit denna beräkning för varje
valkrets inom landet (utom för finska
Lappmarken, som endast väljer en re-
presentant) och slutligen för hela
landet, och det visar sig med en alldeles
förbluffande otvetydighet, att precis
det motsatta är förhållandet: ju större
procent av de röstande som utgöres av
kvinnor, dess mindre gynnsamt blir
valresultatet för socialdemokraterna.
Vi ha här naturligtvis ej plats att
avtrycka samtliga dessa tabeller, men
vilja dock som åskådningsmaterial
återgiva en, där man å priori snarast
kunde väntat sig ett motsatt resultat,
nä.m-ligen tabellen över samtliga städer.
Den ser ut så här:
kv. %
48.3
50.3
52,1
54,0
sd. %
39.6
33.7
30,9
32,1
kv. %
56,4
58,8
61,3
sd. °ä
27,1
18,3
13,9
Det är svårt att jäva dessa siffror.
Det finnes heller intet skäl att antaga
att förhållandena vid innevarande års
val varit annorlunda; i alla händelser
blir det N. D. A. som har
bevisskyldigheten för ett sådant påstående.
Innan vi lämna denna gengångare,
må det vara oss tillåtet att peka på
ett annat yttrande i samma artikel.
Tidningen skriver:
”Följderna [av kvinnorösträtten]
skulle [i Sverige] bli långt
betänkligare än i Finland. Det där rådande
trycket nödvändiggör, som nyss
antyddes, en viss moderation, och man vet,
att i Petersburg kommer att dragas ett
brett streck över allt för radikala
beslut. Detta verkar dämpande på
överdrifterna.”
Ett mycket gouterat höger argument
mot kvinnornas rösträtt har som
bekant varit, att kvinnornas inflytande
skulle så äventyra landets
utrikespolitik och försvaga landets värnkraft, att
det bleve ett lätt byte för en
erÖvrings-lysten fiende, till äventyrs Ryssland.
Vi betvivla nu ingalunda, att N. D. A.
finner det fullt förklarligt, och ingen
motsägelse alls, om de ologiska och
omogna kvinnorna å ena sidan vilja
”bringa socialdemokraterna i högsätet”
och å andra sidan själva i sitt
oförstånd hitföra det verksamma motgiftet.
För vår del känna vi kvinnorna
bättre, och vi veta, att, socialdemokrater
eller i eke-s o ci ald em ok rater, behöva de
intet försvar på denna punkt. Och
visste vi det icke från oss själva, så ha
just de finska kvinnorna visat oss det.
Men är N. D. A. säker på sig själv?
Det kan icke förnekas, att i de ovan
citerade orden framhålles ryssväldet i
Finland som en välgörande motvikt
mot de äventyrligheter, som
socialdemokraterna tack vare kvinnorösträtten
skulle kasta landet uti. Det är nästan
som om tidningen beklagar, att man
icke här liar en dylik hämsko att sätta
mot det hotande soeialist-kvinnoväldet.
Så är det väl ändå icke. Vi anse oss
icke ha rätt att ens misstänka, att
högerns mest utpräglade organ i
verkligheten skulle önska en sådan motvikt
mot ens det förskräckligaste
socialist-och kvin nostyre. Men det är ej första
gång vi ha förnummit samma ton i den
tidningen, och man kan känna ångest
för mindre.
Ty det är ju just det, att i Finland
lagliga myndigheters lagliga beslut
omintetgöras i och av ett annat land,
som utgör det stora övergreppet; det är
detta som är förtrycket, det är därför
att detta äger rum, som vi alla i
fosterlandskärlekens namn äro villiga att till
det yttersta värja vår självständighet.
Nu har läsandet av denna artikel i N.
D. A. väckt i oss en beklämmande
känsla av att, när dessa lagliga
myndigheters lagliga beslut i N D. A:s ögon äro
allt for radikala, då ser dock tidningen
i förtrycket — en nyttig garanti.
Märkvärdigt nog har ingen människa
reagerat mot detta; såvitt vi kunnat se,
har ingen enda tidning slagit allarm.
Vi kvinnor må vara otränade i
politiken, och omogna i mångt och mycket;
men vi ha en oförvillad rättskänsla,
och den säger oss, att ii ven ett halvt
eller helt omedvetet skelande efter
förtrycket, då det kan utnyttjas emot
politiska motståndare, är ett farligt
symptom på vad som kan hända i farans
stund.
Låt då även oss kvinnor se i den
spegel, som N. D. A. håller upp för oss
för att visa oss kvinnorösträttens
sorgliga verkningar, och se vad Finlands
egna män säga om de finska kvinnorna
och om orsaken till deras erhållande av
politisk rösträtt. Den frejdade
vetenskapsmannen och f. d. lantdagsmannen
prof. Ossian Aschan uttalar härom
(Nutid maj 1913):
”Det var dock våra kvinnors härliga
insats i striden för vår fäderneärvda
kultur, som slutligen och utan varje
motstånd ställde dem politiskt
jämbördiga ined mannen, den strid nämligen,
som under åren 1899—1904 fördes mot
de av den ryske generalen Bobrikoff
med största energi igångsatta
åtgärderna mot allt vad vi lärt skatta högt
och heligt. Man kan säga, att kvinnan
då gick i spetsen för motståndet. Med
sin vida klarare blick för de stora räta
linjerna i rättsuppfattningen var det
ofta hon, som eldade modet oeh
uppehöll hoppet hos männen.”
Kanske även N. D. A. kunde ha något
att lära av dessa finska kvinnori
II. Hemlivet.
Ännu ett skarpskott mot den
kvinnliga rösträtten har N. D. A. hämtat från
Finland. Den 27 aug. återger
tidningen ett utdrag ur en uppsats i Finsk
Tid skrift av hr Onui Gra nh ol m, d ä r
förf. vill hävda, att kvinnorösträtten
eller rättare hela den utveckling, som
legat bakom ocli fört till kvin no
rösträttens genomförande, har gjort
kvinnorna i Finland allt mera omöjliga för
hemmets uppgifter. Vi känna ej hr
Onni Granholm och veta ej vilken vikt
som bör f ii st as vid hans ord. Men
lyckan liar fogat det så, att i loppet av
detta år ha lämnats jämväl en hel rad
av uttalanden från lin sk a män,
samtliga nuvarande eller f. d. medlemmar
av lantdagen, kända och skattade på
båda sidor av Bottenhavet, angående
verkningarna i Finland av den
kvinnliga rösträttens införande. Vi
rekommendera studiet av dessa uttalanden —
de återfinnas i den finska tidskriften
Nutid febr., mars, april, maj d. å. — åt
alla, som vilja kannstöpa om
kvinnorösträttens verkningar i Finland. I
första hand gälla dessa anföranden ett
bedömande av kvinnornas direkta
politiska arbete, först och främst i
lantdagen; men en del av de h ii rom
tillfrågade beröra i sina svar även den hiir
om-handlade sidan av saken.
Prof. Aschan siiger i samma-
anförande, som vi redan här ovan citerat:
”Allt genom vissa utländska
tidningar utkolporterat tal därom, att deras
politiska emancipation hos oss gjort
våra kvinnor olämpliga och
ointresserade för sitt egentliga, maktpåliggande
kall inom familjen, är grundat på
bristande information och falska
föreställningar.”
Prof. Th. Rein skriver:
”Den farhåga man ej sällan hört
uttalas, att kvinnans rätt till deltagande
i det politiska livet skulle göra henne
främmande och likgiltig för sin
huvudsakliga uppgift, att vara hemmets och
det uppväxande släktets vårdarinna,
har icke hiir vunnit någon bekräftelse ”
Senator Leo Mechelin yttrar:
”På förhållandena i familje- och
samhällslivet- har tilldelandet av politisk
valrätt åt kvinnorna icke haft någon
skadlig verkan; snarare tvärtom. Det
ligger ju i sakens natur, att
likställig-wct i rättigheter liar en sund och
förädlande verkan på människors sätt att
bemöta varandra. Och att kvinnornas
utövande av den politiska valrätten
vore ägnad att störande ingripa i
familjelivet och i husmoderns omsorger,
är ej annat än ett fantasifoster av
svaga män, som frukta, att deras
traditionella auktoritet skall minskas genom
en sådan reform.”
Och frili. prof. R. A. Wrcde
förklarar:
”Att slutligen kvinnornas deltagande
i det politiska livet icke utövat någon
skadlig verkan på familje- och
samhällslivet, därom är jag fullt ense med
dem, som tidigare uttalat sig i
frågan.” —
Sedan vi nu presterat fyra vittnen
mot ett, kunde vi egentligen vara
färdiga med även denna gamla
gengångare. Men då den alltså för fem ti elfte
gången manats upp emot oss, så kan
det ju vara frestande att sii ga litet
mera om den med detsamma.
Hr Granholm har ändå det
förståndet, att han icke tillskriver enbart
rösträtten de gravamina, han vill göra
gällande mot de nutida kvinnorna vis å
vis deras hemuppgifter. ”Ty innan det
stora språnget togs, hade redan många
fjät trampats i samma riktning”, siiger
han mycket riktigt. Men då han nu
verkligen ser, att det ligger en
utveckling bakom rösträtten, förklarande och
medförande den, varför gör han då icke
också klart för sig den orsak, som
ligger bakorn hela denna utveckling? Han
känner säkert denna orsak mycket viil,
om han endast vill tänka sig för; det
iir industrialismen, som drivit
kvinnorna ut ur det gamla hemlivet. Då
hemmen icke längre givit kvinnorna vare
sig arbete eller bärgning, ha de måst
söka båda delarna i ”yttervärlden”, och
det är icke mer än rimligt och
naturligt, att de ändrade förhållandena
också i viss mån ändrat kvinnorna oeh fått
dem att ställa andra fordringar än
förut såväl på hemmen soin på männen,
och likaledes att de därute så
småningom fått samma behov att skydda sig
själva och själva taga vara på sina
egna intressen, som männen därute i
yttervärlden alltid känt. De män, som
nu icke känna sig sinnade att honorera
dessa nya fordringar och nya behov
hos kvinnorna, kunde då gärna göra
sig själva den enkla frågan: vilja
männen på fullt allvar ha hela denna stora
industriella utveckling ogjord? Vilja
de offra det materiella framsteget och
leva som för ett par hundra år sedan
eller ännu längre tillbaka? De varken
vilja §ller kunna detta, oeh de veta det.
Men vore det då icke både ärligare och
även förståndigare, om de slutade med
jämrandet, sågo sanningen i ögonen
och helt enkelt hjälpte kvinnorna att
göra det bii sta möjliga av de nya
förhållandena? Det iir väl större chanser
för ett gott resultat om de båda hjälpas
åt, iin om de hindra och bekämpa
varandra.
De naturliga verkningarna av en stor
allmän orsak kunna icke ändras genom
en förvirrad tankegång, varandra
motsägande slutledningar och fruktan för
inbillade faror. Felaktiga slutsatser
hålla aldrig län ge, och de leda alltid på
villovägar. Vad sade icke re (lan salig
Palm ner:
Allmänheten varnas för dålig logik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
