- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / II Årg. 1913 /
18:5

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rättegångar

Bevakning av mål i Överrätter och
Ämbetsverk, Äktenskaps-, Arvs- och
Testa-mentsrätt, Skilsmässor, Skogs- och
Jorda-tvister, Beskattningsfrågor m. m. billigt.

Juridiska Ombuds- & Advokatbyrån

Gamla Kungsholmsbrogatan 88, Stockholm.
Tel. Brunkeberg. 29 41.

Berga, fredsföredrag hållits, talade jag över
samma ämne oeh fick glädjen att därefter
utlämna flera listor för namninsamling.
Skärgårdsbefolkningen är i allmänhet mer
vaken och förberedd för påverkan i
frisinnad riktning än folket på fastlandet och
jag tror, att om man kunde trotsa de
obekväma kommunikationerna med skjuts ocli
båtar och göra fler besök hos dem,
rösträtts-arbetet skulle bli mycket tacksamt.
Stämningen vid båda mötena höjdes genom att
jag medförde min luta och utförde sånger,
som upptogos med bifall.

Nu går färden i sällskap med fru Aug.
Tonning och lutan mot , norra delen av
Stockholms län, där möte hålles först i
Östhammar den 10.

Af. B.

Särlagstiftning för kvinnor.

Med anledning av att frågan om
lagstad-gad tio timmars arbetsdag för kvinnor
kommer att behandlas på den internationella
arbetarskyddskongressen i Bern under
innevarande månad, ha deputerade från
socialdemokratiska kvinnokongressens
verkställande utskott och socialdemokratiska
kvinnornas samorganisation i Stockholm
uppvaktat civilministern och till honom
Överlämnat en skrivelse av innehåll att en
dylik särlagstiftning icke skulle vara till
skydd för kvinnorna, utan endast skärpa
konkurrensen mellan män och kvinnor samt
försvåra kvinnornas utkomstmöjligheter. I
skrivelsen hänvisades särskilt till det
uttalande mot lagstadgad tio timmarsarbetsdag
för kvinnor, vilket gjordes den 26 augusti
på ett möte av arbeterskor i Stockholm.

En Iroscliyri ett aktuellt ämne.

BARNS OCH MÖDRARS RÄTT, särskilt
med hänsyn till frågan om bidrag från
försumliga försörjare och om
barnpensioner in g. Av Anna Lindhagen. P. A.
Norstedt & Söners förlag. Pris 40 öre.

Fröken Anna Lindhagen, som i många år
ägnat det livligaste intresse åt de
ensamma mödrarnas och deras barns rättsliga
ställning, sammanför i denna innehållsrika
lilla broschyr dels redogörelse för lagar
och lagförslag i Danmark och Norge i
hithörande frågor, dels sina egna förslag till
ändringar och tillägg av nu gällande
lagbestämmelser i Sverige.

Det första kapitlet ägnar hon skildringen
av de ensamma mödrarnas och deras barns
ställning, vilken skildring hon belyser
med exempel från det praktiska livet.
Sedan uttalar hon sig med anledning av hr
Brantings förslag om barnpensionering
såsom tillägg till lagen om folkpensionering,
i det hon uttrycker som sin önskan, att en
sådan lag, dock mera vidsträckt, skall bli
verklighet.

Hon ägnar därefter lagstiftningen om
försumliga försörjare ett synnerligen
ingående kapitel och visar genom redogörelser för
förhållandena i Danmark oeh Norge, samt
även i Finland och Tyskland, huru
mödrarnas ställning i dessa länder är
betydligt mera tryggad än i Sverige.
Uppdelningen av denna redogörelse är mycket
överskådlig, även för dem som icke äro
fackmän i ämnet Redan titeln på de
olika avdelningarna visar detta, t. ex.:
Bevakandet av barnets rätt, Övervakning och
förmyndarskap, Anmälningsskyldighet
angående föräldraskapet, Bidragets storlek
och åldersgränsen för dess betalande,
Särskilt bidrag vid barnets födelse och under
amningstiden och Utkrävning av bidrag.

I ett särskilt kapitel sammanfattar hon
de senast genomförda och under
behandling varande förändringarna i
lagstiftningen rörande hithörande frågor i såväl
Norge som Danmark. De tvänne sistnämnda

kapitlen vittna om särdeles goda
kunskaper om våra grannländers förhållanden.

Slutligen redogör fröken Lindhagen för
vad i hithörande ämnen gjorts i svenska
riksdagen och framlägger även sina egna
åsikter beträffande möjligheter till
utvecklingen av alimentationslagstiftningen. Hon
påpekar bl. *a. Önskvärdheten av att
myndigheterna skola äga skyldighet att
bevaka barnets rätt, i likhet med det system
som sedan länge är rådande i Norge.
Detta skulle på ett lämpligt sätt kunna
komplettera en lagstiftning i enlighet med den
i Danmark införda. Även ifrån Finland är
uppslag till lagstiftning att hämta.

Hon föreslår vidare, att i Sverige
utredning omedelbart bör företagas angående
införande av en effektiv
alimentationslagstift-ning, varigenom bidrag från det allmänna
av annan myndighet än fattigvården kan
utbetalas i förskott. Hon fasthåller, att
verklig trygghet för erhållande av bidrag
från försumliga försörjare kan endast nås
genom att kommunen själv lägger ut
bidraget ifråga. Förslag till såväl
barnpensionering som till moderskapsförsäkring
bör framläggas samtidigt med nya förslag
angående lag om fosterbarns vård och lag
angående försummade barn för att enighet
skall vinnas inom barnavårdslagstiftningen.

Fröken Lindhagens här ovan omnämnda
förslag torde vara väl värda att beakta,
då hon genom sin mångåriga verksamhet
som barnavårdsinspektör vid Stockholms
stads fattigvårdsnämnds
utackorderings-byrå samlat en rik erfarenhet i hithörande
ämnen, och broschyren bör därför läsas av
en var, som är intresserad för dessa för
kvinnorna så viktiga spörsmål.

Spectatrix.

H E MB RYGGER! ET, STOCKHOLM

ii

*JV å j/li ^

...

01.

t

O)

&

{/J Heleneborgsg. 15. A. T. 3164

Rekommenderas som en erkänd god oe
rande måltids- och läskedryck.
Finnes på buteljer samt svagdrieka på

TT

ftj

CD

mm

■3

h nä*
fat.

Kvinnor i pensionsnämnd.

I pensionsnämnden för Arvika stad
har invalts handlanden fröken Stina
Andersson, med handlanden fru
Amanda Larsson som suppleant och i
landsförsamlingens nämnd fru Maja
Fjse-stad, Rockstad, med fröken Nanna
Norbäck, Strand, som suppleant.

Kommentarier överflödiga.

I N. D. A. har på framskjuten plats oeh
under uppseendeväckande rubriker stått att
läsa följande insändare:

”Som ett belysande bidrag till halten av
agitationen för kvinnans politiska rösträtt
kan anföras, att tvänne kvinnor, mor ocli
dotter, bägge gifta, utån sina makars
vetskap* tecknat sina namn å en ’
agitations-lista, och då de tillfrågades varför de gjort
detta, så svarade de, att den som
presenterade listan bad dem skriva sina namn.
Nämnda kvinnor togo ingen kännedom om
listans innehåll, men den som frambar
listan sade, att det var för kvinnans bästa
att få så många namn som möjligt.
Till-läggas bör alt det allra bästa förhållande
är rådande emellan dessa underskrivande
damer och deras makar.*”

* Kurs. av oss.

Rekvirera opinionslistor!

RYNKTINKTUR

Majorskan Edmann

borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar

förmåga att föryngra oeh försköna, ty hyn blir skär oeh
genomskinlig. Anses vara det yppersta medel i sitt slag
I parti och minut i

FRANSKA PARFYMMAGASiNET

Hovle Trer&n tör
SI Drottninggatan 21, Stockholm

samt i förnämsta Farftrmaff&rer. (A. F. 1555)

Resebrev och
intryck från England.

Av Jenny Lindhagen.

Red Cottage 28 aug. 1913.

Den 21 juli anno 1913 startade min man
oeh jag vår länge påtänkta resa till
England från Kristiania och togo vägen över
Bergensbanan till Voss för att därifrån
fortsätta resan över Eide m. fl. vackra
platser, med omväxlande skjuts och båt, med
Stavanger som närmaste mål. Vi gjorde där
några dagars uppehåll i anledning av en
fredskongress, vartill vi voro inbjudna.

Norge är ett underbart vackert land, och
dess skönhet verkar mäktigt. Jag kom
under vår resa åter och åter till strofen i
den norska sången: ”Norges beste vsern og
fasste er dets liöie fjeld”. Dessa bergjättar,
som stupa brant ned i fjordarne och skjuta
upp bredvid varandra så långt ögat ser, de
imponera på oss små människor. Men vad
jag också lärde under resan genom Norge,
var tanken på, hur svårt det måtte vara
att leva i denna fjällvärld, som för
turisten var så vacker att se på. Också sade
en av dessa fjällbor, som skjutsade för oss:
”ja, turisterna tycka att fjällen äro vackra,
men vi tycka att låglandet är vackrare, ty
därpå kan man leva.” Det sade mycket i
få ord. Det var gripande att se dessa
oerhört fattiga små grå stugor på
fjällsluttningarna här och var, med sina små, små
rutor av jord att odla. Man kunde ej
förstå vad dessa människor livnärde sig med
hela den långa vintern där uppe i fjällen,
där de ej ha skogskörslor att leva av, som
på många håll i Sverige. Bonden, som
skjutsade oss, sade också, att vad han nu
under sommaren förtjänade med skjutsar,
måste han noga spara för vintern. Så man
ser att allting har två sidor, även det man
finner skönast många gånger.

Staden Stavanger har ett vackert läge,

med sin oerhört vidsträckta utsikt åt alla
håll och där all slags natur syntes förenad,
men jag måste bekänna, utan att vara allt
för mycket nationell, att jag föredrar de
svenska städerna framför de norska, ehuru
de senare kunna vara nog så intressanta.

Så kom stunden, då vi måste säga Norge
farväl, och vi skulle ut vidare i det stora
okända. Vi kände oss också gripna, men
ej av hänförelse utan av fruktan, ty
barometern stod på storm, och vi skulle med
en norsk ångare tvärs över den för sin ej
alltför stora mildhet kända Nordsjön till
Neweastle. Och under väntan på båten,
som av stormen blivit tre timmar försenad,
sutto vi kusliga och lyssnade i den mörka
natten på, hur det tjöt och gnisslade
utanför knutarna. Båten, som skulle kommit
kl. 10, kom kl. 1. Men mitt i allt detta
mörker lyste dock för oss en liten stjärna,
och stjärnan hette ”Mothersills”, ett
ofelbart medel mot sjösjuka, som vi hade med
oss, ett engelskt preparat, som fås på alla
större apotek, säkrast hovapotek, då det
”lär vara infört i Sverige av vårt
kronprinspar”. Jag vill här passa på att sprida
detta till glädje för alla dem, som lida
sjösjukans kval, och ber Er följa exemplet.

Så kommo vi alltså, tack vare Harriet
Bosse, som givit oss anvisning härpå,
helskinnade över Nordsjön till Neweastle, en
stor industristad, där allt verkade grått i
grått, och i dockorna vi passerade, som vi
tyckte i oändlighet, var vattnet som en
lervälling. Denna stad jämte en stor del av
dylika industristäder, Englands
guldgruvor, gör ett beklämmande intryck på
främlingen, och man frågar sig hur är det
möjligt att människor kunna och vilja leva
under sådana förhållanden. I Sverige ha vi
ingen aning om så mycken fattigdom, nöd
oeh elände, som här är. Och dock äro dessa
”slavar” i de flesta fall minst av allt
socialdemokrater. Detta kan man endast
förklara så, att de, genom hårt arbete och stor
fattigdom, generationer igenom, äro så
för-slöade, att de ej kunna klart övertänka sin
ställning. Och man kan ju också tänka sig,

att det måste vara långt kvar ännu till
verklig humanitet och demokrati i ett land,
där ännu i vår tid de, som representera
de högsta platserna i parlamentet eller
annorstädes, vid högtidliga tillfällen
använda sig av så föråldrade bruk som peruk
ocli stångpiska, något som jag trodde
numera var hänvisat endast till teater och
maskerader. Och nästan överallt, var man
går och står, är det privat egendom.

Ja, det rika England kan skatta sig
lyckligt, så länge ”slavarna” sova, — men om de
vakna!

X Neweastle, för att återgå till resan,
mötte oss vår älskvärda värd och värdinna,
mr och mrs Coates-Hansen, till vilkas
vackra hem i närheten av Middlesbrougli vi
voro inbjudna att tillbringa några lugna
sköna veckor.

Red Cottage, mr och mrs Coates-Hansens
förtjusande hem, var beläget femton
minuter med tåg från Middlesbrougli, i härlig
luft med vidsträckt utsikt Över bergen och
de milsvida engelska ljunghedarna, som
man först måste se för att kunna förstå
och älska. Deras hem låg där så soligt
och fritt, en bild av dem själva, och
omgivet av en härlig rosenträdgård och gav
en helt annan föreställning om ett
snffra-getthem, än vad man i allmänhet liar,
d. v. s. motståndarna till rörelsen. Dem
ville jag svara: det beror ej på om man
är suffragett eller icke, utan på
intelligensen och förmågan att ordna det hela och
förståelsen av vad verkligt duglig hjälp i
hemarbetet är värd.

Allt detta har mrs Coates-Hansen förstått
att göra gällande, och jag kan gärna säga,
att jag aldrig sett ett hem och ett
samliv präglat av så mycken finhet och
nobless som deras, på alla händer. Arbetet
gick sin gilla gång som ett urverk, utan
att man visste, när arbetet utfördes, och det
var ett verkligt ”dukkehjem”, allt i glada
ljusa färger med mjuka fåtöljer, kuddar,
puffar, pallar överallt framför de
obligatoriska öppna spislarna. Men så ha de
själva gjort ritningarna till sitt hem, och

minsta småsak var noga genomtänkt. Köket
ined den vackra spisen, glömmer jag aldrig.
Olika arbeten med sina tillbehör voro
hänvisade till olika rum, och tillvaron av våra
i Sverige s. k. skräp vindar ha de ej en
aning om här.

Mrs Coates-Hansen, en av de ”föraktade
suffragetterna”, sköter på detta efterföJ
jans-värda sätt sitt hem på sju rum och kök
med endast en jungfru, den präktiga Annie,
fin och stilla som hennes matmor, och som
även sköter hemmets tvättar en gång i
veckan. Mrs Coates-Hansen stickar t. o. m.
alla sin mans strumpor, och hon behöver
aldrig säga: ”alltid när man har som värst,
kommer det främmande.” Till henne kan
man komma vilken dag, vilken tid på
dagen man vill och se allt i minsta vrår,
och dock är hon suffragett, visserligen
ingen av dem som suttit i fängelse, och
själv gillar hon icke de senare årens
yttcrliglietsmetoder, men hon räknar sig*
som en av dem. Jag skulle önska att
till alla dem, som tala emot
suffragetter-na, kunna säga: kom och se hur ett
verkligt suffragetthem ser ut och döm
sedan. Och dock är hennes arbete ej endast
hemmets. De fattiga i Middlesbrougli lia
också stora fordringar på henne, hon
arbetar bl. a. nämligen i en
fattigvårdskommit-té, och är det något gott gjort för de
fattiga kvinnorna och barnen i Middlesbrougli,
då veta de att mrs Coates-Hansen haft sin
hand med. Och det är underbart att tänka
sig denna lilla bräckliga, fina kvinna, ofta
så sjuk, att hon knappt kan hålla sig
upprätt, tack vare sin okuvliga energi och
hänförelse, många gånger ensam stå där och
modigt kämpa och genomdriva, att de
fattiga kvinnorna få några kronor mer i
veckan att leva av. Hon vet vad det gäller för
dem och då måste hänsynen för egen del
vaka för saken.

Ja, det är också en bild av den engelska
suffragetten, ett bevis på vad som kan
göras med energi och hänförelse oeh må man
säga vad man vill om den engelska
suffra-gettrörelsen, det ligger något stort i att vå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free