Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Bergman>Österbergska
sambälls-kurserna i Bohnslän
togo» som redan i förra numret
omnämndes, sin början den 15 sept. Hittills ha
föreläsningar, vanligen tre å fyra på
varje ort, hållits i Krokstrand, Strömstad,
Gräbbestad, Hamburgsund, Smögen och
Lysekil,
Intresset har på det hela tagit varit
ganska livligt, om också åhörarantalet
på grund av för Bohuslän säregna
förhållanden ej varit så stort. När
församlings-borna från predikstolen varnas för
föreläsningar i allmänhet såsom syndiga och för
söndagsföreläsningar i synnerhet såsom
sabbatsbrott, så är det ju inte så illa —
från föreläsningssynpunkt — att femtio
personer infinna sig för att höra om
kommunernas organisation oeh förvaltning på en
sondagsafton. Så i Gräbbestad, där F. K.
P. R. har en verksam och praktisk socialt
intresserad ordförande och där
folkhögskolans lokal ställts till förfogande. Det kan ju
å andra sidan inte heller förvåna att
mången uteblir, som om varningarna, för att
inte säga hotelserna, från predikstolen inte
hade varit, utån vidare betänkande skulle
deltagit i kursen. Skollokaler, som i andra
län ofta upplåtits, har man här inte ens
kunnat tänka på att få.
I Hamburgsund måste
föreläsningarna hållas i varmbadhusets väntrum, som
vid sista föreläsningen, då åhörarnas
antal uppgick till 70—75, utökades med de
båda badhytterna och
avklädningsrummen. Denna lokal, som för övrigt
visade sig vara alldeles utmärkt, uppläts
och sattes i brukbart skick tack vare en
intresserad och upplysningsfrämjande
landstingsman, på övriga orter ha medlemmar
av F. K. P. R. ordnat för kursen.
Prästerskapets ställning till kurserna här i
Bohuslän förefaller så mycket
egendomligare som på en hel del orter i andra län,
där kursen hållits, den kommit till stånd
just tack vare prästen i församlingen, som
på en plats — kanske flera — kungjort den
från predikstolen med uppmaning att
deltaga i den. På minst två andra håll har
prästen själv bevistat söndagsf
öreläsningarna, den ena strax efter gudstjänsten, den
andra på eftermiddagen. Man behöver ju
inte gå så långt att fordra att kyrkans
tjänare positivt skola främja
upplysningsarbete och folkbildning, men det bör man åt-
Arbetet ute i landet
Färila F. K. P. R. hade den 7 okt. till
förmån för sin kassa och i anledning av
opinionsyttringen anordnat en
aftonunderhållning i Folkets hus. Den talrikt
besökta och av god anda präglade festen bjöd
på ett föredrag av fru Emma Kring, som
på en värdigt och sympatiskt sätt
framhöll några av de skäl, på vilka vi grunda
vårt rösträttskrav. Några vackra
sångnummer utfördes av fröknarna’* H.
Her-modsson oeh R. Vagenius. Till sist
uppfördes av amatörer pjäsen ,?När begreppen
klarna”, där huvudrollerna med talang
spelades av apotekare Bergvall och fröken A.
Assarsson. Festen gav gott ekonomiskt
resultat.
Göteborgs F. K. P. R. anordnar som förut
möten i olika delar av staden, varvid listor
för namninsamlingen utlämnas. Den 21
sept. talade fru Augusta Tonning å
Brä-maregården och den 30 sept. å
Arbetarföreningen för en tacksam och fulltalig
publik. Vid det senare tillfället uppfördes
en dialog "Samma don”, i vilken ”Lovisa
Andersson, skurmadam” (spelad av fröken
Hildur öijer) gjorde stormande lycka.
Hennes talang att hantera skurtrasan tillvann
henne en massa anbud att medverka vid
höstrengöring och fönsterinsättningar m. ni.
Betydelsen av namninsamlingen kunde
knappast inskärpas på ett kraftigare sätt.
Och publiken har enträget bett om ”mera”.
Vilket den också får, enär tre möten
komma att hållas under de närmaste dagarna.
Härnösands F. K. P. R. sammanträdde den
29 sept. Mötet öppnades av v. ordf.,
fröken Anna Holm, som i ett av varm
känsla präglat anförande erinrade om den
förlust, som genom fru Emma Setterlinds
från-fälle drabbat föreningen. — Av frågor, som
behandlades, må särskilt framhållas den
pågående namninsamlingen till 1914 års
riksdag. Föreningen har genom upprop
och tidningsartiklar, föredrag och utsända
brev gjort kvinnorna uppmärksamma på
minstone fordra, att de inte direkt i sitt
ämbetes utövande skola mota och hindra
dylik verksamhet.
Åhörarantalet har trots detta inte någon
gång understigit 20-talet och i allmänhet
varierat mellan 30—70 till upp över 100 i
Strömstad.
E. A.
namninsamlingen. Ett 50-tal kvinnor ha
anmält sig som namninsamlare, 35 från
landsbygden och 15 från staden. Särskilt på
landsbygden har namninsamlingen gått
med fart, och åtskilliga kvinnor ha visat
synnerligen stort nit och intresse.
Föreningen beslöt utsända ytterligare åtskilliga
listor, då ännu en hel del namn, som
föreningen med säkerhet räknar på, fattas.
Malmö F. K. P. R. hade den 22 sept. ett
väl besökt möte i Industriföreningens
lokal, varvid föredrag om folkpensioneringen
hölls av jur. kand. Elisabet Nilsson.
Talarinnan uttalade sin glädje över att
folkpensioneringen äntligen blivit en
verklighet i vårt land, men kunde inte uraktlåta
att uttala sitt djupa beklagande över den
egendomliga och orättvisa särställning, som
kvinnorna blivit försatta i av sina
maktägande bröder. Det sakrika och
medryckande föredraget mottogs med stort bifall.
Vid mötet redogjordes vidare för de
intressanta rön och erfarenheter, som gjorts
under namninsamlingsarbetet. Av
redogörelsen så väl som av alla fulltecknade listor,
som framlämnades, framgick att intresset
varit stort aven under de varma
sommarmånaderna, och beslöts det enhälligt att
inte vila utan ytterligare göra allt för att
inte Skånes kvinnor skola få sova bort sin
plikt och ansvarskänsla mot hem, barn och
fosterland.
Strängnäs F. K. P. R. sammanträdde den
19 sept., varvid beslut fattades att den
under våren påbörjade namninsamlingen
nu skulle återupptagas. Vidare beslöts att
avlåta en skrivelse till stadsfullmäktiges
valnämnd med anhållan, att den måtte
beakta önskvärdheten av att det inväljes
någon kvinnlig medlem i pensionsnämnden.
Till ledamot i Landsföreningens
centralstyrelse återvaldes fru Augusta Widebeck, med
fröken Ninni Huldt och fru M. Lindblom
som suppleanter.
Söderhamns F. K. P. R. hade den 23 sept.,
sitt första sammanträde för hösten under
v. ordföranden fru Ellen Hofverbergs
ordförandeskap. Som suppleant i styrelsen
utsågs fru Hermanna Dahlqvist. FÖr
namninsamlingens mera energiska bedrivande
åtogo sig ett par personer inom varje av
stadens kvarter att agitera och söka få med
så många som möjligt av kvinnorna. Även
i Norrala, Trönö och Söderala skulle
namninsamling igångsättas och listor
utplaceras.
Stockholms länsförbund
hade den 28 sept. årsmöte i Norrtälje
samskola under ordförandeskap av fru Alma
Lénström. Härvid upplästes protokollet
från förra årsmötet samt
styrelseberättelsen, som godkändes, varpå till medlemmar
i arbetsutskottet utsågos: fru Alma
Lénström, Vaxholm, ordf., fru Maria Dehn,
Södertälje, vice ordf., fru Maria Bolin,
RÖn-ninge, fröken Maria Andersson, Vaxholm,
fru Ella Billing, Stockholm, oeh
överstin-nan A. Wirgin, Lidingö. Suppleanter blevo:
fru Nanna Zetterlund, Vaxholm,
borgmästarinnan Ebba Pettersson, Södertälje, fröken
Maria Hallström, Södertälje, fröken Signe
Jakobsson, Östhammar, fröken Elsa
Stenmark, Norrtälje, fröken Ada Molin, Tumba,
och fru Alma Gylling, GrÖdinge.
Revisorer: fröken E. Wahlberg, Vaxholm, och fru
S. Lemoine, Järna, med fru Hedvig
Almgren, Södertälje, och fru Greta Blomgren,
Tvärnö, som suppleanter.
Fru Billing höll härpå ett med livligt
bifall mottaget föredrag om kvinnorna oeh
fosterlandet, vari hon slutligen manade till
kraftigt understödjande av arbetet med
namninsamlingen. Efter föredraget
utfördes en del mycket senterade sånger till luta
av fru Bolin.
Värmlands länsförbund
hade den 21 sept. sammanträde i Kil under
fru Gerda Hellbergs ordförandeskap för att
överlägga om vad som ytterligare kan
göras för massopinionen för kvinnans
rösträtt till 1914 års riksdag under den tid av
året som återstår. Tio av länets föreningar
voro representerade vid mötet. Av de
avlagda rapporterna framgick, att
namninsamlingen på många trakter går med liv
och lust och att alla vilja vara med, medan
det däremot på andra ställen ser mörkare
ut till följd av bristande ekonomiska och
personliga resurser.
Västerås’ F. K. P. R. hade sitt första
föreningsmöte för hösten måndagen den 6
oktober. Mötet, som var talrikt besökt,
präglades alltigenom av en trevlig stämning.
Som ordförande fungerade vice ordf.,
skolföreståndarinnan fröken Anna Löfgren.
Sedan samling skett, intogs gemensam
tesupé, varefter föreningsangelägenheter
diskuterades. Därpå förevisade fröken
Löfgren vackra skioptikonbilder från Ungern
och dess huvudstad samt berättade om
land och folk, humoristiskt och målande.
Fru Ruth Randall-EdstrÖm redogjorde
sedan på ett utmärkt livfullt, dramatiskt och
medryckande sätt för sina intryck från den
internationella rösträttskongressen.
Föredraget mottogs med stort bifall av den
tacksamma publiken.
Gardm-Annas frtar.
En liten kulturbild.
Av Frigga Carlberg.
— Kan hon åvara den?
Den lilla gumman skjuter ifrån sig
gardinhögen, vars bristfälligheter hon håller
på att granska och låter blicken prövande
fara från slanten i sin hand — en hel krona
— till den framför henne stående unga
damen.
— Åja, nog kan jag undvara den,
svarar denna leende och tillägger: Varför
frågar ni såf
— Hon ä kanske inte gifter? fortsätter
gumman, som om hon i denna
omständighet såg lösningen av gåtan.
— Jo, det är jag, men jag kan ge bort
en krona ändå, till tack för tillflykten
under hagelbyn, då jag varit dum nog att ge
mig ut utan paraply.
— Kan hon verkligen ge bort en så stor
peng utan att få ledsamheter av sin man,
för det vill jag inte vara orsak till. Det
gami* ansiktet såg allvarligt bekymrat ut,
men så var det, som om det plötsligt
ljusnat vid en ny tanke: Frun är kanske
barnmorska!
— Bättre upp, lilla gumman — jag är
doktor.
— Å herregud, skulle jag få uppleva det
med! Gumman reste sig upp oeh neg så
djupt de giktbrutna lederna tilläto.
— Tänk en fru, som är doktor och tjänar
stora pengar, som hon själv får behålla!
— Å, så fasligt stora är de just inte,
skrattade doktorn, men nog kan jag ge bort
en krona då oeh då.
— Det kunde aldrig mina fruar, stackare,
suckade Gardin-Anna — Och när jag sitter
här i ensamheten och många gånger har
det knappt — gardinlagning är just inget
lönande yrke, och det lilla ”vården” ger,
räcker inte ens till hyran — så tackar jag
ändå vår Herre, att jag inte har det som
de fina fruarna jag tjänte hos. Och att det
var hushållspengarna, som tog livet av min
lilla löjtnantsfru, fast doktorn gav
sjukdomen ett latinskt namn, det går aldrig ur
mitt huvud.
— Berätta — doktorn ser på sitt ur; hon
har en halv timme till dess mottagningen
skall börja, och utsikten till en riktig
historia är alltför lockande — tala om for
mig om fruarna och hushållspengarna. Var
det så svårt att få dem?
— Om det var svårt! Gumman har tagit
av sig glasögonen och suckar djupt, i det
hon vaggar huvudet fram och åter. Jo, det
var visst svårt, somliga fick ljuga och
bedraga sig till dem, några fick gräla och
bråka, andra gråta och sucka sig till dem,
och de som va för goda och fina för att
begagna något av de sätten — dem gick det
som min lilla löjtnantsfru: hon dog av’et.
— Så illa var det väl inte ändå, inföll
doktorn leende, den unga frun var kanske
oförståndig, och satte sin mans kassa och
tålamod på för stora prov.
— Hon vär en ängel, om någonsin en
sådan levat på denna syndiga jord, svarade
gumman med eftertryck och gav sin
åhörare en förebrående blick. Och när
prostinnan stadde mig som ensamjungfru åt
fröken Ulla, så sa’ hon till mig, att en
snällare matmor kunde jag aldrig få. Och det
namnet hade prästgårds-Ulla om sig av
alla, som kände henne.
— Nå, hur gick det? Gick det sönder
genast? Med den husliga lyckan, menar jag?
— Ånej, utvärtes höll det nog ihop. Unga
och vackra och glada och förälskade va’ de
bägge, och hon andades bara för hans
lycka. Bortskämd var han nog av sin
mamma, det märktes på allt, och hans fru
fortsatte med att passa upp honom, som om
han varit ett lindebarn. Inte kunde han
själv ta fram ett par strumpor ur
byrålådan eller byta en smutsig näsduk mot en
ren, allt det fick hon tänka på.
— Nå, det var ju inte så svårt?
— Nej, maten var det värsta, att få
hushållspengarna att räcka. Löjtnanten ville
ha det bästa som fanns att få för pengar
oeh så ville han ha det så, att han utan
förberedelser kunna ta’ med sig ett par
kamrater. Bara du har ett litet gott
smörgåsbord, så ar det inte så noga med
kötträtten, brukade han säga till frun. Å
her-regud, så vi slog våra huvuden ihop om det
smörgåsbordet!
Gumman tycktes vilja försjunka i
drömmar, och det var först efter en påminnelse
hon fortsatte:
— I början tyckte vi det var bara roligt.
Vi hade ju en hel del godsaker med oss
från prästgården, men när de tog slut och
frun skulle be om pengar, blev det inte så
lättvindigt. En söndagskväll kom han hem
med två kamrater, som han bjudit på en
smörgås. Frun kom ut i köket alldeles vit
i ansiktet: Vad skall vi ta oss till, Anna?
Ja, inte vet jag, svarade jag litet kort, för
se det var inte utan, att jag tyckte hon nån
gång kunde gett sin man rent besked, så att
han fått lära sig, att ett hushåll är inte
bara: ”bord, duka dig”, som det heter. Han
var så snäll, att han nog låtit rätta sig,
men det ville hon inte, han skulle kanske
bli ledsen.
— Hum, kom det litet otåligt från
åhöraren.
— Ja, hon var sån, fortfor gumman
förklarande. Och när hon med tårar i ögonen
bad mig om hjälp, så gjorde jag förstås
mitt bästa. Ingen kan tänka sig så
påhit-tig hon var. Den söndagen, jag talade om,
fanns det — gud hjälpe mig — i skafferiet
inte mer än ett tjog ägg, en ask anjovis, ett
skinkben och en bräckkorv, och fick vi inte
ihop fem kallrätter och fyra varmrätter av
det förrådet. Bara av korven fick vi fyra
sorter.
— Den konsten får ni lära mig.
— Tacka gud frun inte behöver bry sin
hjärna såsom min lilla fru. Det var hon,
som hittade på alltihop. Utan sitt goda
hjärta och sin stora kärlek hade hon
minsann inte kunnat räkna ut att göra små
köttbullar — sådana små hårdstekta med
mycket lök i, som löjtnanten var så
förtjust i — av innehållet i en korvbit. En
annan gång stuvade vi kalvhjärna av
ma-krillmjölke.
— Nu skarvar gumman bestämt?
skrattade doktorn.
— Nej, det är dagens sanning, och
herrarna var minsann så belåtna med den
kalvhjärnan, att en av dem — ett riktigt
matvrak med respekt till sägandes — höll
tal för frun som husmor, och så drack de
hennes skål. De kunde de gott göra för allt
besvär och allt bekymmer hon hade för
dem. Men så blev hon klen — det skulle
ju komma en liten — och hon var trott
för jämnan, ska jag säga. Syns det på
mig? kunde hon fråga efter en sådan där
matpers ute i köket, och jag brukade doppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
