Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto : Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
II. ÅRG.
STOCKHOLM, 1 NOVEMBER 1913.
N:r 21.
RÖSTRÄTT FOR KYIHNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Ester Bbismån.
Träffas onsdag och lördag kl. 7*3—l/»4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan*
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress; Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1913 1 krona. Lösnummer 5 Öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.
Annonspris: 15 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 f. m.—7 e. m.
Framför oss ligger en diger volym.
Det är den Sundbärgska
emigrations-utredningen. Med respekt lör allt det
arbete, allt det skarpsinne, all den
kombinationsförmåga, som de 890 sidorna
rymma, öppna vi den, oeh siffror och
tabeller möta ögat. De upphöra dock
snart att vara torra, själlösa fakta, de
bli till levande, konkreta bilder. Vi
se en aldrig sinande ström av män och
kvinnor välla fram från alla bygder,
från socknar och städer i all Sveriges
landskap. I den avskedsblick de kasta
på hembygden ligger ofta nog en
anklagelse, i den blick de kasta framåt
mot det stora okända ligger hopp och
förväntan. Och det är i övervägande
grad det unga livsdugliga, som
strömmar bort, det som har vilja att bryta
sig en bana, det som har kraft att slita
sig loss från det gamla invanda, det
som har fantasi nog att bortom
vardagslivets grå töcken spana efter fågel
Fenix’ land. Missnöjet har varit den
kraftigaste sporren, som drivit dem
bort, missnöjet över att moder Svea
behandlar sina barn så olika, trycker
några till sin famn och skjuter andra
omilt ifrån sig.
”Emigrationen är”, som prof.
Sund-bärg säger, ”på en gång ett vittnesbörd
om gångna tiders försummelser oeh en
städse levande påminnelse om faran
att begå nya.” Och vilken avtappning
av nationens bästa krafter! Låt oss
höra siffrorna tala! Enligt den
officiella statistiken ha under 1851—1891
utvandrat 1,170,456 personer; av dessa
401,242 gifta, av ogifta män 434,572 och
av ogifta kvinnor 334,642.
Åv alla emigrationens samverkande
orsaker, som påpekas av prof. S., är
det särskilt en, som vi vilja
uppmärksamma. ”Utån tvivel”, säger han,
”skulle mycket i vårt land varit
annorlunda i god riktning — och även myc-
ett tvång, starkare än den egna naturens tväng, en fläkt av det
oförklarliga i världen f)ar satt kvinnorna i rörelse, flöan skall
förstå detta, ocl) man skall inte mer väga att Fjejda ocl) stånga,
©ulnande vetefält, nya städer, uppblomstrande stater visa oss
var emigrantens våg f)ar gätt fram. Kvinnan skall kanske också
visaren gång, att då l)on trängde in på mannens arbetsområde(
ville Ijon lägga vildmarker under kulturen.
Selma Lagerlöf.
ket emigration vara ogjord, om den
allmänna rösträtten införts omkring 1880
i stället för 1909. Och säkerligen skulle
då också patriotismen stått något
högre.” Som frukt av den allmänna
rösträtten tycker han sig, trots den korta
tid den utövats, märka en ökad känsla
av ansvar och därmed också ett ökat
intresse for landet och dess öden hos
de lägsta och talrikaste klasserna i
samhället (således hos de nya
väljar-massorna). Åtminstone märkes denna
förändring hos deras representanter.
Prof. Sundbärg tvekar ej att dra ut
konsekvenserna av vdessa åsikter när
det gäller kvinnorösträtten. ”Skälen
för äro väl ungefärligen desamma som
för den manliga rösträtten”, säger han.
”Vad angår följderna, tro vi, för vår
ringa del, att de bliva mindre
betydelsefulla än man ofta väntar — och detta
både i gynnsam och ogynnsam
riktning. I sistnämnda hänseende fruktar
man ju speciellt en minskning av
fÖ-delsefrekvensen, när kvinnorna dragas
ifrån sina särskilda uppgifter i
hemmet. Denna minskning gå vi
emellertid till mötes i alla händelser, eller äro
redan inne i densamma; och om man
får våga en gissning — mera är ju
knappt möjligt —, så torde icke denna
rörelses styrka komma att ökas av
rösträtten. Däremot hysa vi för vår
del den kanske kätterska
uppfattningen, att hemmens värde och betydelse
ökas i den mån deras intressekrets
växer
Och när prof. S. i annat
sammanhang talar om vantrevnaden, väcka
även dessa hans ord en livlig genklang
hos oss kvinnor. ”Det är en ytterst
vanlig företeelse hos oss”, säger han,
”att konstatera en uppflammande harm,
föranledd av något Övergrepp, en harm,
som kan stegras till ilska, ja ursinne,
men som ändock inom kort sjunker
trött ner igen och glömmes bort: man
vet av en lång erfarenhet, att n^an
ingenting förmår — att den som makten
har, gör som han vill. Detta förhållan-
de har ökat den förnimmelse av
samhällelig van trevnad, som vi litet
emellanåt måste återkomma till, som en av
de viktigaste orsakerna till
emigrationen från vårt land.”
Orättvisorna mot oss kvinnor ha
varit talrika nog på senare tid och
intrycket därav har förstärkts av den
störtskur av smädelser och
oberättigade angrepp särskilt mot
rösträttskvin-norna, som ljudit likt ett
ackompanjemang därtill från högerpressen. Det
vore skäl för motståndarna att
begrunda om icke den känsla av vantrevnad
och rättslöshet i eget land, som allt
detta framkallat, kan ha även en hel
del andra mycket betänkliga följder än
ökad emigration. De missnöjdas antal
är stort — hur stort det är, kommer
snart att visa sig — och det är åt dem,
som i första hand omvårdnaden av
nationens största värden, hemmet och
det unga släktet, är anförtrott. Om
enligt prof. S. hemmets värde ökas
genom rösträtten, som ökar kvinnans
intressesfär och stegrar ansvars- och
fosterlandskänslan, vad skall resultatet
bli för hemmet och samhället av att
rösträtten vägras henne, att hennes
rättskänsla ständigt kränkes, hennes
missnöje ständigt Ökas? Och
känsligheten för orättvisor kommer ej att
avta, tvärtom komma vi att reagera allt
starkare. Och detta i en tid, då staten
ställer allt större krav på såväl
mannen medborgaren som på kvinnan, icke
medborgaren. Vore det ej skäl att de,
som orda så mycket om vad
statsnyttan kräver, toge sig en ny allvarlig
funderare på detta krav från annan
synpunkt än den hittillsvarande:
”Staten det är vi.” Och märk väl, tiden
hastar! Det är fara att dröja för
länge. Om ej kvinnorna få sitt krav på
medborgarrätt beviljat vid 1914 års
riksdag, dömas de till ytterligare 6 års
väntetid. Missnöjet och
rättslÖshets-känslan hinna under denna tid bita sig
fast och bli kroniska hos dem. Nu stå
kvinnorna beredda att med glädje och
Kvinnor i pensionsnämnderna.
Vid stadsfullmäktiges sammanträde
i Stockholm den 20 ok t., förrättades
val av ledamöter i de 30
pensionsnämnderna. Valet föregicks av en
långvarig debatt som gällde principerna för
kandidatlistans uppgörande. Fröken
Anna Lindhagen talade för en bättre
kvinnorepresentation och d:r
Karolina Widerström framhöll, att
kvinnorna i en stor del av nämnderna icke
blivit representerade med ordinarie
ledamöter. Att kvinnliga suppleanter
föreslagits betyder föga, då det är
möjligt att dessa suppleanter aldrig
komma att träda i funktion. Talarinnan
yrkade bordläggning av ärendet.
Uppskovsyrkandet föll och
fullmäktige beslÖto, med 68 röster mot 24, att
omedelbart gå till val. I fråga om de
ordinarie ledamöterna följdes
valkommitténs lista med de ändringarna att
i stället för manliga kandidater insattes
i 24: de distriktet fru Ester Elf stam
och i 26:e distriktet fru Ebba
Lindstedt. Följande kvinnor valdes:
Ordinarie ledamöter;
2:a distriktet: fru Lilly Laurent.
3:e distriktet: fröken Dagmar Svensson.
4:e distriktet: fröken Nora Stael von
Hol-stein.
5:e distriktet: praktiserande läkaren Hedda
Andersson.
6:e distriktet: kontorsbiträdet Elin
Engström och fröken Ingrid Sundström.
7:e distriktet: fru Hulda Karlson.
8:e distriktet: fru Ruth Gustafson.,
9:e distriktet: fru Karin
Fjällbäck-Holm-gren oeh fru Agda Östlund.
10:e distriktet: fröken Eva Anderberg.
12:e distriktet: fröken Emmy Peterson.
13:e distriktet: fröken Ida Gadd och
fröken Anna Åbergsson.
14:e distriktet: fröken Gerda Meyerson.
15:e distriktet: fröken Alina Jägerstedt och
fröken Eugenie Sundholm.
16:e distriktet: folkskollärarinnan Augusta
Hellberg och barnavårdsinspektören
Anna Lindhagen.
tacksamhet ta emot sitt
medborgarskap, dess förpliktelser oeh dess
rättigheter, villiga att vara solicfariska med
männen i deras arbete för staten. Men
om de år efter år se sig gäckade i sina
rättvisa krav, vem vet om inte då till
det sönderslitande klasshatet även
kommer det ännu mer Ödeläggande
könshatet.
Vore det ej skal for våra
motståndare att i stället för att uppkonstruera
faror, som ej i något
kvinnorosträtts-land förverkligats, för en gångs skull
Överväga faran av att komma för sent
med rösträttsreformen och lystra till
prof. Sundbärgs ord: Att bliva efter
ligger så djupt i vår tröga svenska
natur, att den faran alltid står för oss
att övervinna.”
Ivar Haeggströms Boktr. A. B.
26 Gamla Kungsholmsbrogatan
Allt slags boktryck.
Svaluddens Pensionat
rekommenderas
R. T. Ulriksdal 17. A. T. Ulriksdal 85.
Postadr. Järva. Vördsamt Elin Johansson.
Frågob^rån Kronan
Amanuensen C. Mothander
Mästersamuelsgatan 71, Stockholm. 10—4.
Alla juridiska uppdrag. Alla slags förfrågningar mot
l kr. postförskott. Specialitet: Barnuppfostringsmål.
LAGERSOiVS
SKOmAGASIM
dakobsgatan 18 - Predsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
