- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / II Årg. 1913 /
21:4

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

‘Farliga rösfer.

.71 v Vrida, handsoH.

Om man får rösta här i detta land,
beror på huvudet, ja det vill säga
struphuvudet, ty rösten måste äga
en ton ifrån tillräckligt långa band.

Man har ju konstaterat efter hand —
där manligt djupa stämmor överväga —
att vett och alla kloka dygder pläga
av kvinnlig röstton ej ha minsta grand.

Nu klingar det i väster och i öster
en kör av både mans- och kvinnoröster,
och där har tiden genast gått ur led.

Hos oss, där endast basar och tenorer

och barytoner välja senatorer,

hos oss kan aldrig något gå på sned.

De självförsörjande
kvinnorna och rösträtten.

Skälen varför självförsörjande
kvinnor böra ha rösträtt, äro först oeh
främst de, som gälla för kvinnor av
alla hederliga yrken och stånd, och det
är icke min uppgift att här uppräkna
dem.

Men av alla kvinnor äro vi
självförsörjande dessutom de, som ha mest att
vinna praktiskt och direkt sett av
politisk rösträtt. Så länge vår politiska
stumhet och maktlöshet varar, kunna
vi göra jämförelsevis litet för att
utvidga vår arbetsfrihet och förbättra
våra arbetsvillkor. Yi ha tvärtemot
fått åse en särlagstiftning för kvinnor,
som uteslutit arbeterskor från några
av de bäst betalda yrkena, och vi
hotas av ytterligare restriktioner, som
ännu mer skulle försvåra kvinnans
ställning på arbetsmarknaden.

Vi ha vidare fått åse ett försök att
göra grundlagens bestämmelse om
kvinnans rätt till statstjänst till blott
en död bokstav och vi vänta ännu på
de särskilda bestämmelser, som skulle
förvandla vår grundlagsenliga rätt till
en reell förmån. I så gott som varje
yrke stöta vi någon gång mot lagar,
vilka vi ingenting kunna göra för att
ändra; i alla yrken, vid varje steg,
möta vi vår politiska omyndighets
konsekvenser. Det finns ingen
självförsörjande, som icke mött dessa
konsekvenser i någon form, men vi skulle ha flera
aktiva rösträttskvinnor, om vi alla
förmått att leda dem tillbaka till sitt
ursprung.

Jag skall be att få belysa vad jag
menar med exempel.

För icke länge sedan gjorde jag
bekantskap med en S. B. K. från ett av
statens verk. Hon tillhörde ett av de
första arbetslagen kvinnor, som givit
sig in i verket, hade givit det hela sin
arbetskraft och kunde nu överblicka
sitt liv och den form hon valt för
detsamma. Emellertid hade hon ännu ett
par år kvar till pensionsåldern, och
hon motsåg dem med så pass tydligt
visad motvilja, att jag måste be om
förklaring.

Hon hade varit kort och knapp förut
i umgänget, men nu kunde hon tala.

Det var tungt att arbeta i det verket,
förklarade hon, så tungt och
missmodigt, att det tog hälsa, humör, att inte
tala om arbetsglädje ifrån en. — Var
då arbetet så tråkigt? — Nej, men de
kvinnliga medlemmarna av kåren
arbetade under trycket av vissheten att
vara ovälkomna och illa tålda. Den
stimulus i arbetet, som hoppet om
befordran skänker, ägde de heller icke.
De måste stå kvar i sin underordnade
ställning; där icke reglementena
stängde, där gjorde ledningen det på egen
hand. Och värst av allt var, att det
blivit sämre snarare än bättre. Vid en
nyligen skedd lönereglering hade
skapats en massa nya chefsposter, endast
tillgängliga för de manliga
kamraterna, men menige man, till vilka
kvinnorna hopplöst hörde, fingo i stället
arbeta hårdare.

Redan de unga flickorna, som kommo
in i verket trycktes av stämningen
emot dem, den halvt ringaktande
hållning, som fortplantades från
ledningen hela systemet neråt, men de hade
dock ungdomens sköld mellan sig och
verkligheten. De äldre, som måste
su-bordinera under kanske mindre
duglighet, som stampade på samma fläck,
blevo utledsna på alltihop.

— Och därför, slutade min S. B. K.,
är det ju klart, att–-

Jag var så övertygad att hon skulle
säga: att vi måste ha rösträtt, att jag
fick svårt att hämta mig, när hon icke
förstod att driva bollen rakt genom
målet, utan lät den flyga åt sidan,
sägande:

— Och därför är det ju klart, att
kvinnan icke passar för sådant arbete.

Hur likt en kvinna, men också ingen
annan, att när hon lider under
orättfärdiga arbetsförhållanden, ta skulden
på sig för den naturliga vantrevnaden
och förklara, att hon inte passar för
arbetet. Hon tänker mannens tankar
om sig, inte sina egna, och då är det
väl inte underligt då, om hon blir
dyster.

Tänk efter! Vilken man under
likartade förhållanden skulle kunna
trivas i ett arbete,’ hålla sig spänstig och
intresserad? Så livgivande och
lyckliggörande är ju icke arbetet å ett
ämbetsverk i och för sig för oss, män eller
kvinnor, barn av fäder, som tagit sitt
bröd ur jorden och levat under den
fria himmeln, att vi äro oberoende av
de omständigheter, under vilka det
utföres. Såsom ett ärligt brödstycke
däremot för ett liv, som skall levas,
när det är givet, är detta arbete lika
nödvändigt för kvinnor som för män,
och under rättvisa förhållanden lika
drägligt.

Jag minnes icke allt vad jag sade
min S. B. K., men jag minns en fråga:

— Hur är det möjligt, att Ni inte
inser sammanhanget mellan det
godtycke, varunder Ni lider och Er
rösträttslöshet i samhället?

— Vem var det, som reglerade Edra
löner, vem skar gränserna för Edra
be-fordringsmöjligheter så snäva? Jo,
riksdagen. Vem utnämner chef för Ert
verk? Jo, regeringen, som ytterst tar
sin makt ur väljarnas förtroende. Ni
måste ju förstå, att man vågar handla
mot Er som man gör, emedan Ni icke
äro väljare, ej ha någon representant
i riksdagen, som kan säga ifrån, när
det gäller Edra intressen, därför
slutligen, att Ni redan vid inträdet på Er
bana bära märket av att vara de
mindervärdiga och värnlösa, som man kan
behandla efter behag. Ni säger, att Er
chef saknar varje förstående för Edra
synpunkter, tror Ni inte, att det skulle
klarna betydligt snabbare för honom
vad som är riktigt och rätt, om Ni
komme som svenska medborgare med
en väljarskara av halva nationen
bakom Er? Hur är det möjligt, att Ni inte
äro aktiva rösträttskvinnor, varenda
en af Er?

Jag väntar ännu på svaret.

Elin Wägner.

Varför männen?

Redaktionen har bett mig i korthet
svara på frågan: ”Varför böra
männen stödja kvinnornas rösträttskrav?”

Först och sist, menar jag, därför att
här förts fram en stor
rättfärdighets-sak, som icke bör och på längden icke
kan avvisas.

Vidare. Kvinnans åstundan att
mera aktivt och direkt taga del i
samhällsarbetet har naturligt vuxit fram
ur själva samhällets, hemmets och
kvinnoarbetets utveckling. På samma
gång bär den vittne om hennes
jämsides med denna utveckling fortgående
prisvärda strävan att höja sig själv
och vidga sitt verksamhetsområde
samt alltjämt vara mannen och
samhället, det mindre som större, till
största möjliga hjälp.

Kvinnornas egen tro och förvissning
att de också kunna — utan att svika
sina plikter såsom hemmets
uppoffrande vårdarinna, som maka eller moder

— fullgöra medborgerliga värv, ha
männen ingen rätt och ingen
anledning att betvivla. Sveriges kvinnor,
om vilka det här är fråga, stå i
allmänhet högt i intelligens, kunskaper,
bildning och erfarenhet. Det brister
väl i ena eller andra avseendet hos
somliga av dem alldeles som hos
männen, och de begripa icke alla politiska
frågor, men det göra icke heller
männen. Många av våra viktigaste
spörsmål ligga kvinnorna närmare, och
deras vilja och förmåga att lära äro icke
mindre än männens. Och gäller det
plikttrohet kunna de stolta höja sina
huvuden. Sveriges kvinnor ha ock väl
dokumenterat sig genom det värdiga
sätt, varpå de skött sin
rösträttsrörelse, och det allvar, varmed de sökt och
söka rusta sig för de nya åtagandena.
Att låta dem lida för engelska
suffra-gettmetoder är en upprörande
orättfärdighet. Och att påstå, att de
ingenting gjort för att förtjäna
rösträtten är inte stort rättvisare, även om
man tager den bristande värnplikten
till hjälpbevis.

Att icke alla kvinnor eller
kvinnorna under alla förhållanden kunna
påtaga sig politiskt arbete är intet skäl
att förvägra kvinnan som sådan en
rättighet, av vilken många icke
allenast äro oförhindrade att begagna sig

Lektioner i linnesömnad

(även blusar, barnkläder m. m.) Praktisk metod, utan
tråckling. Varje elev disponerar en symaskin. Under
Okt., Nov. oeh Dec. även aftonlektioner,

KARIN EGNÉR. EVA EGNÉR.

Sibyllegatan. £50

(A. F. 1956)_R. T. 35 30. A. T. 210 04.

utån för vilkens utövande de kunna ha
alldeles särskilda betingelser. Finnes
någon anledning att i detta
hänseende hos dem förutsätta mindre
urskill-nings- och omdömesförmåga än hos
männen?

Jag tror, att det finnes män, helst
yngre, som mena uppriktigt, när de
säga sig frukta, att kvinnan skall
förlora mycket av sin kvinnlighet och
sitt fina väsen genom sysslande med
politiken. Deras uppfattning av den
verkliga kvinnligheten är tyvärr så
ytlig. Och de tro sig sätta kvinnan så
högt, när de sätta henne på en
piedestal. — Jag tror ock, att det finnes män,
helst’ äldre, som mena uppriktigt, när
de säga sig vara rädda för, att
hemmet skall förlora mycket på, att
kvinnan, där så oumbärlig, drages in
i politiken. Vad är det för ett
nedsättande misstroende detta, att våra
annars så plikttrogna kvinnor skulle
genom politiken förledas att
försumma sina närmaste uppgifter? Ligger
icke här bakom åtskilligt av
räddhågad konservatism och av — manlig
egoism?

Och den veka kvinnonaturen, vilkens
beskaffenhet i sig själv skulle
förbjuda allt syslande med den hårda
politiken! Hur låter den förena sig med
grovarbetet i hemmet, i fabrikerna,
på åkern? Hur ha männen här
förmått skydda och helighålla
kvinnonaturen?

Statsnyttan slutligen, som en del
rättslärda politici förmena icke
påkalla eller ens medgiva kvinnorna full
medborgarrätt! Vad menas med detta
djupsinniga tal? Skulle det icke vara
till statens och fosterlandets gagn att
låta kvinnorna dela omsorgen om och
arbetet för dess bästa? Det gäller även
om kvinnan vad Pontus Vikner sagt
om människan: ”Ju flera vårt hjärta
kan omfatta med desto fullare slag
måste det slå.” — Låt kvinnans ömhet,
hennes behov att giva komma även
det stora hemmet till godo! Det skall
draga nytta och välsignelse därav och
kvinnan själv skall växa. I stället för
att behöva frukta den mjuka handen
och det känsliga sinnet vid sidan av
kraften och manligheten kan man vara
viss om, att de alltjämt skola lyckligt
komplettera varandra.

Och låt oss icke dröja med vad som
är rätt och klokt och ofrånkomligt!
Professor Sundbärgs ord om den
manliga rösträtten, som kom 30 år för sent,
stå där som ett varnande memento.

När därför kvinnorna i dessa dagar
under outtröttligt arbete och vackra
uppoffringar samla varandra landet
runt till den kraftigaste
opinionsyttring för rätten att få arbeta vid
männens sida i det medborgerliga livet, då
borde männens svar på den förnyade
vädjan, som sålunda är att motse, icke
kunna bli mer än ett: att utan
dröjsmål med tacksamhet och fullt
förtroende räcka kvinnorna handen.

Karl M. Lindh.

Männens internationella
kvinnoröst-rättsallians.

som bildades under
rösträttskongressen i Stockholm 1911, räknar nu 11
anslutna länder. Dessa äro, uppräknade
i den ordning respektive länders
manliga organisationer anslutit sig till
Alliansen, följande: England, Holland,
Frankrike, Ungern, Förenta staterna,
Sverige, Tyskland, Danmark, Böhmen,
Galicien och Kanada. I Österrike är
en Männens F. K. P. R. f. n. under
bildande, i Norge och Finland har
kvinnorösträttsfrågan nått sin lösning,
innan några Männens F. K. P. R.
hunnit att bildas.

AD TnUNT T7 TnVC&DVKT JPr P«ft SveriSes äldsta, största o. bäst

rDi JUIlil Vi LUriXllJjil 06 UiU renommerade specialaffär i

–k™»,, h».,.™»,–SUen-&Tlle-Klädningstyger

Rikst. 4 29 Fredsptan 3j StQCkhOlHl« a. t. 5048 Prover t.landsorten sändas gratiso. franco.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/2/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free