Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Svensson
11 STORGATAN 11
Stockholm
Största urval
SYBEHÖR, MODEVAROR
GARNERINGSARTIKbAR.
Order till landsorten mot efterkraf.
gled bort från hemmet ut till livet
därute, Ellen Key har mer än träffande
skildrat, hur kvinnorna lidit av att få
stanna ensamma kvar i hemmet,
isolerade från det rörliga livet därute,
medan männen fylla sitt behov av arbete
och förströelser, av intressen och nya
intryck, av livgivande idéer och
impulser utom hemmet. Denna männens
väg bort ifrån hemmet, den har
emellertid livet självt, i dess ständiga
fÖr-änderlighet, med dess nya krav och
nya former orsakat. Då det sedan
bjudit oss gå samma väg har vår kamp,
i stället för att förminska våra
möjligheter till hemlycka, tvärtom
tillskapat nja sådana genom att göra det
möjligt för oss att fylla de krav, som ett
nytt hemideal kommer att ställa på
oss.
Det nya hemlivet ”med öppna fönster
ut mot livet” är redan nu i många fall
ett faktum. Och dess förnämsta lycka
ligger i att just därigenom att var och
en på sitt sätt med sitt arbete och sina
intressen deltar i livet därutanför,
tillföres hemlivet det tillskott av andligt
och rörligt liv, som det måste ha för
att nu tillfredsställa oss. Ellen Key
säger; ”Det rörligaste livet är också
det högsta”, och det gäller för alla, män
som kvinnor. Helt visst har en och
annan kvinna ”stött sin panna
blodig” under kampen för delaktighet i
detta rörliga liv, men vad som är
säkert är, att oändligt många flera skulle
gjort det i än högre grad under
hopplös och fåfäng kamp att tvinga sig
själva till att fortfarande leva ett
isolerat liv utan gemenskap med det
hela.
Varken vi eller hemmet behöva för
övrigt förlora någonting på, att det
icke längre utgör vår enda värld.
Antagligen kommer förändringen i stället
att medföra, att hemmets
lyckomöjlig-heter bli oss dyrbarare än förut och
att vi bli än ivrigare om att
tillvarataga desamma. Någon erfarenhet, som
ger oss verklig anledning att
misstänka motsatsen, ha vi då åtminstone
hittills icke att stöda oss på.
Till slut — var finns i själva verket
plats för begreppen ridderlighet,
optimism eller hemmets ro för den stora,
stora massan kvinnor, som leva sitt
strävsamma liv i det hårda arbetets
ständiga trampkvarn! För dem äro
dessa begrepp helt enkelt skenvärden,
vars möjliga förlust väger ringa i
vågskålen i jämförelse med vinsten av
verkliga värden.
Karin F jällbäck-Holmgren.
Nya kvinnliga stadsfullmäktige.
Genom inträffad vakans i
Helsingborgs stadsfullmäktige har fröken
Léo-nie Deshayes inträtt som ordinarie
medlem. Ett liknande förhållande har
inträffat i Härnösand, där fröken Ulla
Sehmidt blivit invald i
stadsfullmäktige_
PRÖVA
Kronans lästpulver
från
A. B. Teks. Fabriken KRONAN
i Karlstad.
+
Carl Carlson Bonde,
Burkar å“251öre. överlägsen*kvalité.
Begär det genom Er vanliga leverantör, men
godkänn intet annat.
Det var med en sällspord känsla av
vemod man den 16 november såg
döds-tecknet ristat över detta namn — ett
vemod, som ökades då man fick del av
de gripande omständigheter, som rått
då denne man gick bort ur tiden.
Baron Bonde rymde ju i sin
personlighet så mycket av vad man önskar
se hos en representativ man, och hans
bortgång ur vårt officiella liv lämnar
ett tomrum, som säkerligen aldrig kan
bliva fyllt. Den blandning av gammal
aristokrat och modern demokrat, i
ordets bästa mening, som kom till ett
sant uttryck i både hans offentliga och
enskilda gärning är något, som man
så sällan möter, men vilket där det
finns väcker ens livliga sympati.
Bland alla de många, både enskilda
och korporationer, som vid baron
Bondes frånfälle hava anledning att
känna den saknad och tomhet han
efterlämnar äro icke minst kvinnorna, för
vars medborgarfråga han alltid varit
en ridderlig förkämpe, såväl inom
riksdagens Andra kammare, som inom
konstitutionsutskottet. Alltifrån det
första framförandet av kvinnornas
krav har han varit en av dess
pålitligaste förespråkare, och riksdagens
protokoll förtäljer om huru många
gånger han använt sin skickliga talkonst
till förmån för kvinnorösträttsfrågan.
Första gången han trädde upp för
den var vid 1905 års riksdag, då han
dels förordade den av borgmästare
Lindhagen begärda utredningen
angående den kvinnliga rösträttsfrågan,
dels på ett elegant, skarpt och
träffande sätt bemötte och vederläde de
gammalmodiga, av hr Nydal förfäktade
åsikterna om kvinnoxnas kompletta
oduglighet till annan verksamhet än
den, som sedan urminnes tider varit
dem given inom hemmet. Han
framhöll huru man börjat inse, att man och
kvinna dock äro av samma släkt och
att samma gåvor blivit nedlagda hos
den ena likaväl som hos den andra, och
huru männen så småningom ha fått
vika bort från den plats de usurperat
i samhället såsom skapelsens herrar.
Vid 1907 års riksdag framhåller han
i ett längre anförande faran av att
fördröja lösningen av
kvinnorösträtts-frågan, sägande att den dag kan
komma, då kvinnorna tvinga sig till
allmän rösträtt, och varnar för den
benägenheten riksdagen har att ständigt
uppskjuta avgörandet av de stora
frågorna.
Tillsammans mer hr Staaff och det
liberala samlingspartiets
förtroenderåd motionerar han vid 1908 års
riksdag om rösträtt och valbarhet för
kvinnor, såsom ett tillägg till det vilande
forfattningsförslaget, och han fick
även tillfälle vid denna riksdag att
föra vår talan.
Den majdag 1909 då vår
rösträttsfråga åter skulle upp till debatt sutto
tvänne damer, varav undertecknad var
den ena, på Andra kammarens läktare,
väntande med spänning på, när vår
rösträttsfråga skulle komma före.
Ryktet hade vetat berätta, att både den ena
oeh andra motståndaren skulle upp och
slå ihjäl frågan. Men, döm om vår
förvåning, då varken debatt uppstod
eller votering begärdes, utan då på
talmannens framställda proposition ett
enstämmigt ja blev svaret, åtföljt av
ett livligt sorl bland kammarens
ledamöter. Bland dem, vilka muntrast sågo
upp till oss var baron Bonde, som satte
sin pincené på näsan och med sin
karaktäristiska, skälmska blick sände en
hälsning till de glatt häpna damerna
på läktaren. Vid 1911 års stora
remissdebatt finna vi åter baron Bonde i
elden for vår sak. Han gick därvid
ganska grundligt till rätta med den då
sittande regeringens sätt att behandla
kvinnornas medborgarfråga oeh den
förhalningspolitik, som så otvetydigt
blivit blottad.
”Möjligen”, sade han då med lekande
ironi, ”har hans excellens
statsministern blivit så bedövad av det stora
jubel skri, varmed den av honom
kallade stora rösträttsreformen hälsats
överallt i landet, att han anser de
vunna lagrarna tillräckliga och ej
eftersträvar också kvinnornas lov, även om han
själv understundom vid
uppvaktningar ej försummar att sjunga det.”
Så slutar han med en uppmaning till
kammaren att själv föra fram denna
fråga, ”vilken”, säger han, ”skall bli
väls i gnelseb ringande för utvecklingen
av vårt politiska liv, och med
tillfredsställelse skola vi hälsa den dag, då män
och kvinnor såsom jämnbördiga få
deltaga i avgörandet av fosterlandets
öden.”
Detta var den sista gången av de
många, som baron Bonde stod upp och
talade för kvinnornas medborgarfråga,
och hans varmhjärtade, av sann patos
burna slutord vittna om det uppriktiga
intresse han hyste för det rättfärdiga
i kvinnornas krav.
Det är också med verklig saknad man
går till mötes en ny riksdag, där vår
fråga åter skall behandlas, och vet att
han icke med sitt klubbslag skall få
befästa det beslut, man väntar av
riksdagens Andra kammare, och vilket
säkerligen skulle hava berett honom en
glädje att få fastslå. Dock skola vi
ingalunda glömma den tack vi äro
honom skyldiga för vad han talat och
verkat för vår sak.
Vid den stora rösträttskongressen i
Stockholm 1911 var han kallad till
hedersledamot och var dessutom
representant därvid för den svenska
fredsföreningen.
Fredsfrågan var ju också en sak, sota
låg honom varmt om hjärtat och det
var ej endast i välformade
kongressanföranden och ett charmant
representerande av sitt land som han visade sitt
intresse, utan även i handling
ådaga-lade han sin önskan att främja och
utveckla fredstanken. En bland de
första, som anslöt sig till den Nordiska
in-terparlamentariska unionen, har han
under dess sjuåriga verksamhet gjort
en stor insats i dess utveckling och med
iver arbetat för ett gott samförstånd
mellan de tre nordiska länderna. Det
var honom nog också därför en stor
glädje, att efter det Nordiska
interpar-lamentariska mötet i Stockholm
sistlidna augusti månad få se samlad till fest
ute på det vackra Eriksberg många
representanter för de nordiska ländernas
politiska liv.
Sent skall den, som fick vara med
därom, glömma den gripande
stämning som rådde, då den ena efter den
andra av de olika ländernas mest
framstående representanter vid festens slut
stod upp och tackade baron Bonde för
vad han verkat och uträttat i Norden,
och för vad han genom sin insats gjort
för den Nordiska interparlamentariska.
unionen.
Det lät ju nästan som en
avskedshälsning, och man förstod det ej då,
men nu efteråt framstår starkare
något av den innerlighet, varav de olika
anförandena präglades och den
hyllning, som ägnades konungaättlingen
med det folkliga sinnelaget.
Det var den sista festen baron Bonde
gav på Eriksberg och en värdig
avslutning på det mål han strävat att
befrämja, nämligen förverkligandet av
samförståndet mellan Nordens folk.
Frid över hans minne och ett tack
från alla de många, som i honom
aldrig skola glömma den ridderlige
förkämpen, den vidsynte mannen och den
goda människan.
Ebba Palmstierna.
■ * 47 * ■
| Västerlånggatan. i
® (f. cl. Barnänerens lokn.1V •
i ASTRID SÖDERQUIST
JJJ KAPPAFFAR
1 Klass Damskrädderi.
Välsorterat lager av:
Engelska Ulstrar, Kostymer, Plysch o. Astrakan,
Frukappor, Affconkappor, Baekåschkappor etc.
ars ii
På förfrågan av en tidning har från
justitiedepartementet meddelats, att
bland de ärenden av större vikt, som
regeringen ämnar förelägga nästa
riksdag, är även införande av politisk
rösträtt för kvinnor.
mmn
L. K. P. R:s centralstyrelse.
Till medlemmar i centralstyrelsen
har Stockholms F. K. P. R. på
sammanträde den 26 nov. återvalt fröken Signe
Bergman, fru Ezaline Boheman oeh d:r
Karolina Widerström samt till
suppleanter friherrinnan Ebba Palmstierna
och fru Ester Brisman.
Dagarna för nästa
centralstyrelsemö-te äro nu bestämda till torsdagen den
8 och fredagen den 9 januari.
Centralstyrelsens medlemmar oeh suppleanter
uppmanas att snarast insända anmälan
om deltagande i mötet till L. K. P. R:s
sekreterare.
Ny landvinning.
En ny F. K. P. R. är bildad i
Pers-berg, Värmland, efter föredrag av
fröken Ottilia Marin. Ordf. oeh
Centralstyrelsemedlem blev
folkskollärarinnan fröken Hilda Fagerquist med fru
Dagmar Dahlgren som suppleant.
Ro sika Schwimmer till Stockholm.
Den 4 december bjudes Stockholms
rösträttsintresserade allmänhet på det
utsökta nöjet att få höra en av
Internationella kvinnorösträttsalliansens allra
mest fascinerande talarinnor, den
sedan Stockholmskongressen 1911 även i
Sverige kända och uppburna ungerska
rösträttskämpen Rosika Schwimmer.
På inbjudan av Stockholms F. K. P. R.
kommer Frau Schwimmer nämligen då
att tala på offentligt möte i
Viktoria-salen, därvid tal även kommer att
hållas av ledamoten av riksdagens Första
kammare, redaktör Mauritz Hellberg.
Biljetter å 50 öre säljas från och med
den 1 december i Allm.
tidningskontoret, Gustav Adolvs torg samt å
Rösträttsbyrån, 6 Lästmakaregatan.
Jlar ffli?
Ännu återstår en månad för
namninsamlingen, och ännu återstår på de
flesta platser säkert rätt mycket att
göra. Har Ni utnyttjat alla
möjligheter att skaffa namn inom Eder
bekant-skapskrets, bland Edra arbetskamrater,
bland alla andra kvinnor, som av en
eller annan anledning komma i Eder
väg? Har Ni skrivit till Edra vänner
i avlägsna orter på landsbygden och
skickat listor till platser även utanför
Eder F. K. P. R;s område, dit listor
annars haft svårt att nåt Ingen har
säkert så utnyttjat alla möjligheter,
att icke ännu mycket, mycket kan
göras,. Vi kunna, om vi sätta till alla
krafter, på denna återstående månad
uträtta lika mycket som förut på hela
året. Men då gäller det att använda
tiden och komma ihåg, att vad vi
försumma nu, kan aldrig gottgöras. Den
1 januari är det för sent!
Det är på var enskild medlem av F.
K. P. R., som slutresultatet av
namninsamlingen kommer att bero.
Rekvirera listor och flygblad från
närmaste rösträttsförening eller från
L. K. P. R:s expedition, 6
Lästmakaregatan, Stockholm. Tel. Riks. Norr 600*
Allm. 147 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
