Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnornas julkalender.
FREDRIKA BREMERS BILD. Kalender
utgiven av Sigrid Leijonhufvud och
Ellen Kleman. P. A. Norstedt & Söners
förlagr, Stoekholm. Kr. 2: 25.
En fin doft av något hemlikt
gammaldags ligger redan i den beteckning
utgiva-rinnorna av denna nya Fredrika
Bremer-bok givit densamma. Kalendrarna kommo
till julen, lågo på sybordet som nätta
vängåvor för att läsas en liten mellanstund —
hur mycket mer diskreta än sena dagars
braskande jultidningar!
En julkalender, billig som en sådan bör
vara, är denna ämnad att gå till tusentals
hem. Den ger en bild, i spridda drag,
men dock akta, personlighetsfärgade och
friska av hemtecknarinnan, sökerskan»
sierskan, drag, som äro kära för de äldre och
som bos de unga skola väcka lust att känna
mer om henne och om den
morgongryningens tid, i vilken hon levde.
Boken bjuder på porträtt av Fredrika
Bremer — ett par andra än de redan mera
kända — en teckning av hennes hand, ett
par av hennes dikter och utdrag ur hennes
resehandbok från ungdomsåren, jämte bidrag
av flera författarinnor. Docenten Hilma
Bore-lius har i ”Vägen till Hertha”
karaktäriserat de kvinnliga figurerna i de Bremerska
tidigare romanerna, sökt vad som hos dem
finns av Fredrikas övertygelse och ande,
och visat, hur detta långsamt men säkert
växte och slutligen blev till Herthas höga
gestalt. Hon har även visat, att det var
mer än en skildring det här gällde; Hertha
var en anklagelse och en fordran: ”Hertha
har rätt. Samhället har orätt.”
”Hertha som figur och tendens” av Emilia
Fogelclou innehåller väl många
utläggningar och spetsfundigheter om bokens
kärlekshistoria — en bok dar sådana minst
hör till — utläggningar, vilka ej undgå
sådanas öde att verka uppkonstruerade,
tomma, torra, snarare fjärmande från
ämnet.
Lotten Daifclgren har en uppsats om de
bilder vi äga av Fredrika Bremer.
Märket K. J. har skrivit om ”Vandrerskan”
och Ellen Kleman om ”Årsta”, båda i ett
språk höjt över det vardagliga och som det
därför är en lisa att läsa i en tid, som
bjuder på så mycket formlöst och klanglöst.
Vi bjudas också på en skiss av Selma
Lagerlöf, ”Mathilda Vrede”. Frågar någon
om sammanhanget mellan Fredrika och
denna finska kvinna, blir svaret, att den
senare ägnar sitt liv åt att bistå fångar,
för vilket också Fredrika Bremer varmt
ivrade och även Bysslade med. Synes
bandet svagt ville dock ingen ha den biten
borta.
Det intressantaste i boken är ”1 en
vänskaps spegel”, utdrag ur brev mellan
Fredrika och Malla Silfverstolpe, där vi i den
senares längtan att själv litterärt skapa se
något av det mest tragiska i denna värld:
ett rikt intellekts nöd. Här var ej yttre
omständigheter som hindrade, här var
läggningen själv, den mera kritiska, en stor
begåvning, som ser hur de, som våga,
vinna och röner förtvivlan inför att ej
kunna våga, att veta sig ha något att ge och
ej kunna ge, att mäkta och dock ej mäkta.
Sigrid Leijonhufvud avslutar det hela
med det vackra poemet ”Spinnerskan”, och
inleder med högstämda ord — sådana ord,
som göra gott att läsa.
Rik syns den lilla kalendern. Vi äro
många, som vilja se den hågen vidsträckt
väckt att resa åt Fredrika Bremer en
värdig bild och varje ord om henne tänder
denna håg. Vi äro därför många, som tacka
dess utgivarinnor.
Hilda Sachs.
Brev fra Norge.
Kommunevalgene,
Idag föreligger resultatet av valgene til
bystyret for Kristianias vedkommende for
den kommende treaarsperiode.
Der har iaar vaeret större spsending her
i byen end noensinde, da der var mange
tegn, som tydet paa at socialdemokraterne
skulde gaa av med seiren, det vil si: faa
saa stor majoritet at de kunde besaette
ord-forerposten. Nu — saa eT imidlertid ikke
forholderne blit, men socialdemokraterne
har dog gaat ganske godt fremover i
antal. Med hensyn til fordelingen, er det
skedd at ingen av partierne har faat
absolut majoritet.
Med hensyn til antallet av de valgte
kvinder, er vi langtfra at vaere fornöid.
Visstnok er det saa, at der iaar er valgt
noen flere kvinder end noensinde tidligere,
og visstnok er de valgte kvinder meget
dyg-tige og anseede mennesker, men det er et
sÖrgelig faktum, at fremgangen i det at
faa kvindelige kandidater stillet, og endda
mere i det at faa dem valgt, er saare liten.
Höire hadde opfört 12 kvindenavne blandt
sine 62 kandidater, de frisindede stillet
mel-lem sine 45 12 kvinder, venstre av 37 9
kvinder, og endelig opförte socialdemokraterne
blandt sine opstillede 59 kandidater 9
kvinder. Av disse kvinder, hvorav höire
kumu-lerte 4 blandt 22 kandidater, er samtlige 4
valgt, frisindede som fik 3 kvinder av de
11 kumulerte kandidater opfört, opnaadde
bare at faa 1 av disse — professor Kristine
Bonnevie — valgt. Men til gjengjasld blev
hun partiets förste kandidat, idet hun
hadde det störste antal stemmer inden hele
partiet. Venstre kumulerte 2 ganger 10 av
sine kandidater, deriblandt 2 av de
stille-de kvinder, som begge blev valgt. Og
socialdemokraterne opförte 25 navne til
ku-mulation, derav 4 kvinder, som samtlige
naadde frem og blev valgt. Efter dette
kommer der i perioden 1914—1917 til at sitte
11 kvinder i Kristiania bystyre, hvilket bare
er mellem en syvendedel og en ottendedel
av det samlede antal repreesentanter.
Imidlertid er der valgt ganske mange kvin-
delige varamasnd (suppleanter), og da disse
hos os gjör tjeneste ved det mindste
fra-var av en repraesentant, saa kommer nok
flere end de 11 kvinder til at gjöre tjeneste
i bystyret i löpet av sessionen. — I forrige
periode var der 9 kvindelige
repraesentan-ter, saa fremskridtet er ikke stort.
Det ligger nser til at sporre hvad der kan
vaere grunden til at det gaar saa smaat med
at faa kvinderne ind i bystyret. Men,
dette spörsmaal er meget vanskelig at
besva-re. Grunden er visst ikke heller bare én,
men skyldes mange forskjellige forholde.
Skal jeg se helt nögternt og fordomsfrit paa
det, er jag rced for at vi kvinder nok, for
en del ialfald, har litt skyld selv. Der er
og blir for litet samhold mellem os. Vi
er for litet fremme med vore krav, samler
os ikke i tilstraekkelig maengde om dem.
Vi deltar for litet i det forberedende
ar-beide. Mange holder sig borte fra
partior-ganisationerne, saa kvinderne blir i en
sör-gelig minoritet inden disse, saa de enkelte
som er med, kan ikke med den fornödne
kraft og myndighet haevde kravene paa
kvindelige repraesentation i et rimelig
for-hold. Og der er andre ting ogsaa, som det
vil for langt at komme nsermere ind paa.
— Men hvorom alting er, saa forekommer
det mig beklagelig, at det gaar saa traatt
med at faa kvinder ind i kommunestyret i
Kristiania, som saa usigelig godt kunde
traenge kyndige kvinder til mangt og
meget, som skriker efter dem!
Hvordan det er gaat i de andre byer med
at faa kvinder ind i bystyrene, har jeg
des-vaerre endda ikke kunnet skaffe mig
besked om.
Kristiania 6:te december 1913.
Fr. Mörck.
Vetenskaplig utmärkelse.
Den första kvinnliga professorn i
medicin har i dagarna utnämnts. Det är den
unga tyska läkaren med. d:r Rakel Hirsch,
som på grund av sina vetenskapliga
förtjänster vunnit denna utmärkelse.
Professor Hirsch är överläkare vid ett stort
sjukhus i Berlin.
AUG. BEBEL: Kvinnan och socialismen.
Tidens förlag, Sthlm 1913. 559 sid. Pris
4 kr.
Bebels bekanta bok med ovanstående titel
— förut känd såsom ”Kvinnan i forntiden,
nutiden och framtiden” — har utkommit i
ny svensk upplaga. Den, som förut ej gjort
bekantskap med densamma, går givetvis till
läsningen därav med stora förväntningar,
som framkallas, ej blott genom författarens
ställning, utan äfven genom den spridning
arbetet fått i sitt hemland — översättningen
är gjord efter den 51:a upplagan.
Det kan emellertid sägas redan från
början, att alla dylika förväntningar bli
avgjort besvikna; man saknar i denna bok
allt, som skulle kunna ge den ett djupare
värde eller större intresse. En blick på
innehållet kan kanske i någon mån klargöra
detta.
Första avdelningen handlar om ”Kvinnan
under gångna tider”. Man finner där först
ett slags etnografisk skildring av familjens
uppkomst och det primitiva klansamhället,
som egentligen består av en del från olika
författare hämtade och tämligen löst
sammansatta notiser. Författaren fattar
emellertid utan tvekan position i de svåraste
vetenskapliga frågor, och om de främsta
vetenskapsmännen hava en annan
uppfattning, så beror detta blott på deras
”borgerliga fördomar”. Hela denna avdelning har
dessutom skadats av Översättarens
obekantskap med den etnografiska terminologien. —
Den därefter följande skildringen av
kvinnan i historisk tid äx relativt kort; den
handlar emellertid ej egentligen om
kvinnans ställning, utan består till stor del av
notiser och anekdoter rörande sedlighetens,
eller rättare osedlighetens utveckling under
olika tider.
Något liknande gäller till stor del
avdelningen ”Kvinnan i nutiden”. Hela det
moderna samhället utmålas i livliga och
utförliga skildringar som en enda orgie av allt
slags osedlighet, och äktenskapet är en
enda vävnad av humbug och bedrägeri. Trots
”det nuvarande äktenskapliga livets
elände”, är emellertid kvinnan ”med alla fibrer
i sin tillvaro hänvisad till äktenskapet”.
Hon ingår dock ej äktenskap av ideella
skäl, utan betraktar det ”som en
försörjningsanstalt”. Där äro kvinnorna så ivriga
att komma in, att det uppstår den vildaste
konkurrens mellan dem om männen, en
konkurrens, som kanske aldrig förr varit
så häftig som nu. Om tvenne kvinnor
mötas, så betrakta de varandra genast som
två fiender, även om de äro alldeles
obekanta. De upptäcka genast det minsta fel
i varandras toalett, o. s. v. Denna
konkurrenskamp blir så vild just därför, att en del
kvinnor äro dömda att bli lottlösa. ”Den
rådande seden förbjuder ju kvinnan att
erbjuda sig, hon måste låta sig väljas, hon
får icke fria. Infinner sig icke någon
friare, så inträder hon i den stora här av arma
kvinnor, som förfelat sitt livs ändamål, och
som i brist på säker materiell utkomst gå
till mötes nöd och elände samt ofta
prisgivas åt spott och hån.” I framtidsstaten
skall detta avhjälpas bl. a, genom att
kvinnorna få fria själva.
Med denna avdelning lämnas kvinnorna
definitivt ur sikte. I de följande partierna,
som omfatta nära hälften av boken,
behandlas kvinnan på summa åtta sidor. I stället
ägnas denna del åt det borgerliga
samhällets sammanstörtande och åt en skildring
av den socialistiska framtidsstaten, vilken
senare slår över i det rent orimliga och
fantastiska, Genom två å tre timmars dagligt
arbete skola alla bli i tillfälle att leva i
välstånd. Detta skall uppnås genom ett
intensivt utnyttjande av alla tekniska
hjälpmedel, och hela denna avdelning fylles av
utmålningar av de sagolika resultat, som
skola vinnas genom gamla och nya
uppfinningar, genom storslagna
bevattningsan-ordningar och kanalanläggningar, genom
att odla vin, frukt och andra
lantbruksprodukter i väldiga drivhus med konstgjorda
regnapparater, o. s. v. Om man frågar hur
dylikt kan vara möjligare i ett socialistiskt
samhälle än i det närvarande, så erhåller
man svaret, att i framtidsstaten alla dylika
anläggningar skola ske utan hänsyn till
kostnaden. På detta sätt skall man vinna
välstånd för alla.
24
Upplandsgatan
— 1 tr. till vänster
STOCKHOLM
24
HIbDA HEDEN I
■
Damekiperlng • Damskrädderi • Modeaffär •
" m
OBS.! Specialité: SORGBESTÄLLNINGAR 1
m
Allm, Tel. 21133 5
En ay dem vårt tack
aldrig nådde.
Emelie Bruno var icke någon ”berömd”
rösträttskvinna, men hon var en av vår
saks bästa och trognaste vänner. Hon har
själv valt att lämna ett liv, som för så
många av hennes medsystrar, och väl också
för henne själv, hade så litet ljuvt och glatt
att bjuda på.
Må alla vi, vilkas arbete och mål hennes
bästa välönskningar och djupaste
medkänsla gällde, stanna en stund i
tacksamhet inför hennes minne!
Den, som skriver dessa rader, stod icke
fröken Bruno personligen nära.
Rosträtts-arbetets slump hade sammanfört oss, och
för mig kommer detta alltid att vara ett
av mina bästa minnen. Enligt principen
att alltid vända sig till en av de äldre och
mera ansedda inom den affär där man
agiterar, kom jag att göra min första
bekantskap med fröken Bruno.
— Det var gott ni kom, sade hon, här
är mycket att göra. Jag trodde icke ni
hade bruk för varken mig eller mina
kamrater, men det är gott att höra att så är,
och jag är tacksam att få hjälpa eder så
mycket i min ringa förmåga står.
Så föllo hennes första ord. Hennes
senare handlingar visade, hur rätt hon hade,
när hon sade sig glädjas över att
”rösträtten” behövde henne, och hur orätt hon hade
i att tala om sin ringa förmåga.
Men detta var nog ett karaktäristiskt
drag för henne. Alltid flitig, alltid ivrig
att uppfylla sina skyldigheter, utan spår
av personlig pose eller pretention, var hon
avhållen och respekterad av kamrater och
åtnjöt sina chefers fulla förtroende oeh
vänskap. Uppfostrad i ett hem, som socialt
stod vida över den ställning i vilken hon
av ekonomiskt nödtvång framlevde sitt liv,
ägde hon förmodligen större
förutsättningar än många av sina yrkeskamrater att se
ut över nuet och fram mot bättre
möjligheter för kvinnorna.
Hon var en varm feminist, värdig och
orädd i sin förkunnelse, och svek aldrig,
icke ens i döden. En av hennes sista
handlingar var att skänka en summa till
rösträttsarbetet.
Emelie Bruno tillhörde redan i livet de
stilla existenserna. Nu har hon självmant
tagit steget över till den långa rad av
systrar, namnlösa och oihågkomna, som i
ensamhet och försakelse framlevat ett liv,
och vars minne för oss blivit det blekaste
och vemodigaste som kvinnohistorien
känner.
Må vi, som nu äro unga, och som ha kraft
att arbeta, icke endast for vår egen, men
ock för våra systrars ålderdom, arbeta så
att vi förmå bortröja åtminstone några af
de orsaker, som för vår bortgångna kamrat
gjorde livet för tungt att leva!
Vi känna icke, och kunna icke räkna var
och en det gäller, men om dem alla gäller
ordet undertecknad i sina första
feministi-ska dagars bitterhet ”diktade” om dem:
Saliga äro de tystlåtna, ty de skola dö
ensamma!
Gwen.
Med ett ord, Bebels bok är en bestämd
missräkning. Man möter där ej ens ett
försök att fördjupa vare sig frågan om
kvinnans ställning eller socialismens
åskådning, och om framställningens art för
övrigt hava kanske de ovanstående raderna
kunnat giva en aning.
Sven Brisman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
