- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / III Årg. 1914 /
7:4

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En sorgehögtid.

Mäktig och gripande var den stund, då
Klara Lindhs jordfästning ägde rum i
Stora kyrkan i Gävle, lördagen den 14 mars.
Kraftiga och manande ljödo orden som
tolkade det djupa allvar och den sorg som
be-mäktigade sig de närvarande. Solen lyste
genom fönstren och kistan, som i förväg
placerats å katafalken, var bäddad i
blommor. Bland de många deltagande voro F.
K. P. R:s medlemmar talrikt samlade.

Sedan processionen intågat och en psalm
sjungits, höll kyrkoherde O. Hedberg en
vacker ocli känslig dödsbetraktelse,
tolkande det vemod, som man gripes av inför ett
i förtid avbrutet livsverk’. *

”Ifrån min synpunkt sett”, yttrade
kyrkoherden, ”hava vi på visst sätt alla del i
den gjorda förlusten; vi ha knappast råd
att förlora någon som vill hjälpa oss att
bygga upp ett lyckligare samhällsliv. Och
att hon, vars stämma här nere för alltid
tystnat, ville vara med i det arbetet är
ingen hemlighet för någon av dem som velat
visa henne den sista hedersbevisningen i
dag. Jag liar inte fullmakt att tala å
någons vägnar mer än mina egna. Så vill
jag därför inskränka mig till att frambära
mitt eget pei*sonliga tack för de stunder vi
fingo arbeta tillsammans, för det lugna,
vänliga sätt, på vilket hennes arbete
utfördes och framför allt för den kärlek till
de små och förbisedda, som var den
bärande grunden i allt.”

Ute vid graven hade många samlats för
att betyga den hädangångna sin vördnad.
FÖrst framträdde fru Ezaline Bolieman ocli
nedlade å L. K. P. R:s vägnar en krans i
gult och vitt, varefter hon tolkade
Landsföreningens känslor vid den avhållna
kamratens och pionjärens bortgång.

Fröken Anna Sundbom nedlade en krans
från Gävle kvinnliga rösträttsförening och
uttryckte därefter dess varma tack för den
dödas ädla livsgärning.

Bland det hundratal kransar och
buketter, som höljde graven, märktes: Från
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt — ”Tack för ädel k vinn ogärning.”
Från Gävleborgsförbundet av L. K. P. R,

— ”Tack for enande trofast arbete för
gemensamt mål.”

Från Gävle F. K. P. R. — ”Ditt ärliga,
gedigna arbete skall mana oss*till fortsatt
strävan för vår stora sak.*’

Från kvinnliga rösträttsföreningar i
Kastet och Bomhus, Sandviken, Storvik,
Bollnäs, Söderhamn, Kilafors-Hanebo,
Hudiksvall, Ljusdal.

Från styrelsen för Stockholms
rösträttsförening — ”Med varmt tack och djupaste
saknad.”

Från Gävle stads folkskolestyrelse, från
Gävle frisinnade valmansförening samt
från åtskilliga andra korporationer.

m ^ wu ur i i ii iiimm

Varför tänka?

I sin elegant inredda salong sitter fru
rådmanskan bekvämt lutad mot vilstolens
stcd, och över hennes välmående ansikte
vilar detta självmedvetna leende, som
skvallrar om ekonomiskt oberoende ocli en
god social ställning. Fru rådmanskan
gäspar en smula eftertryckligt, sjunker
lättjefullt tillbaka i stolen ocli låter blicken med
dåsigt välbehag glida från ”Nya Dagligt
Allehanda”, som råkat hamna på golvet,
över tebrickan på bordet och bort till
dörrens tunga draperier. Så sluter hon
ögonen. Fru rådmanskan tänker. Det är
sällan fru rådmanskan ägnar sig åt en dylik
tröttande sysselsättning, och av det plötsliga
skarpa strecket mellan ögonbrynen
framgår, att den vållar henne ett visst besvär.
Men blott ett par minuter hänger hon sig
ut den ovanliga ansträngningen. Ögonen
öppnas åter, det skarpa strecket försvinner
och fru rådmanskan reser sig hastigt och
med en liten missnöjd min, som ville hon
säga: ”Varför tänka. Det är onödigt och
verkar bestämt menligt på hälsan.”

Ty lien känner sig med ens alldeles
uttröttad.

Öch fru rådmanskan vet ej själv, huru
innerligt rätt hon har. Det är farligt att
tänka., mycket farligt. . .

ARTHUR HÄLLS fSi

sSr:~ja;

~njniLnjT:~:r

rSfr£|Sn cj

. Ö o C3 JZ3

För Stockholm försäljning av

DAMKAPPOR - KOSTYMER

i minut till bestämda fabrikspriser.

Btaiäilningar utföras förstklassigt och billigt.

En uros, OBS.! Ingen butikslokal.

ARTHUR BALLIN, Käppfabrik, Mälartorget 13, 2

tr.

Akademiskt bildade
kvinnors förening

som den 28 mars iirade 10-årsdagen av sin
tillkomst med en fest å Konstnärsklubbens
lokal, stiftades den 25 mars 1904 på initiativ
av d:r Anna Ahlström, som varit själen i
den petition, som den 29 maj 1913
inlämnades till K. M:t och vars syfte framgår av
följande huvudpunkter:

1. Att sådan tolkning av skollagen
fastställes, varigenom akademiskt bildade
kvinnors rätt erkännes att på samma villkor
som män bliva vid allmänna läroverken
anställda och befordrade till ordinarie tjänst.

2. Att vid de föreslagna samskolorna
likställighet mellan lärare och lärarinnor med
avseende å såväl kompetens,
tjänstgöringstid och tjänstgöringsstadier som i fråga om
avlöning, tjansteårsberäkning, lönegrad och
pensionsrätt i stadgarna få sitt tydliga
uttryck.

Vid denna petition fäste emellertid K. M:t
intet avseende.

D:r Anna Ahlström kände nu behovet for
akademiskt bildade kvinnor att
sammansluta sig i arbete för rättvisa och likställighet,
och sedan hon intresserat docenten Elsa
Eschelson samt några av sina kamrater för
saken, resulterade det i föreningens
stiftande, och åtog sig docenten Eschelson att bli
dess ordförande.

Föreningens uppgift är att arbeta för,
att åt akademiskt bildade kvinnor
tillerkänna rätten till de förmåner, som de av
dem avlagda kompetensproven enligt
gällande lagar oeh författningar tillförsäkra
män med samma kompetens.

FÖTeningcns första åtgörande var att få
till stånd en sådan grundlagsändring av
§ 28 x Regeringsformen, att .kvinnor måtte
få tillträde till åtminstone vissa statens
ämbeten med kungl. fullmakt.

Efter väckta motioner om ändringen,
sista gången vid 1907 års riksdag av hrr
Trygger och Knut Kjellberg, antogs den,
men måste vila till ny riksdagsperiod.

Den del av § 2S i Regeringsformen, som
ändringen berör, har haft följande lydelse:

Konungen äger att i statsrådet utnämna
och befordra infÖdde svenske män till alla
de ämbeten och tjänster inom riket, högre

ocli lägre, vilka äro av den egenskap, att
konungen fullmakter därå utfärdar, doek
böra vederbörande förut med förslag hava
inkommit, där sådana hittills ägt rum.

Härtill har nu fogats följande tillägg:
Till lärarebefattningar vid statens
läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna
vid universitetet likväl undantagna, till
andra beställningar vid inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst samt till
läkarebefattningar må i den ordning, som
ovan sagts, och med tillämpning av
grunder, som av konungen och riksdagen
godkänts, kunna utnämnas och befordras även
infödda svenska kvinnor.

Frågan om kvinnors tillträde till vissa
statsämbetcn är således icke utagerad med
antagande av ändringen. Det gäller två
saker:

1. Om kvinnor skola få tillträde till alla
fullmaktstjänster och

2. på vilka ekonomiska villkor.

Alltså frågan om lön, pensionsålder och
pensionering.

Detta uppdrogs åt
löneregleringskominit-tén att utreda, och den verkställde även en
utredning, som remitterades till vederbö-*
rande institutioner i riket. Den blev
emellertid från såväl dessa som från andra håll
föremål för en synnerligen skarp kritik och
kunde uppenbarligen icke läggas till grund
för någon K. M:ts proposition.

Frågan vilar sålunda alltjämt hos K.
M:t. Vad som gjort att dess avgörande
fördröjts, är att dess behandling råkat
sammanfalla med utredningen av
lärarlö-ner i allmänhet. Denna utredning har
ecklesiastikministern anförtrott åt den s. k.
lärarlönenämnden. Givet är, att då
denna nämnd skulle behandla de olika
lärarkårernas avlöningsförhållanden, den bl.
a. även skulle utreda frågan om kvinnliga
lärares löner, pension m. m. Finge man
så här vissa principer fastställda kunde
man stödja sig på dem, när man sedan gick
att behandla grunderna for kvinnors
anställande i andra ämbeten.

Akademiskt bildade kvinnors förening
räknade år 1904 43 medlemmar och äger nu
162. Dess nuvarande styrelse består av:
d:r Karolina Widerström ordförande, d:r
Anna Ahlström vice ordförande, fil. kand.
Adéle Philipson sekreterare samt d:r
Lydia Wahlström och docenten Eva von Bahr.

Nästa steg.

Något för professor Thyrén att taga vara på.

Mrs Humphry Ward, en av den engelska
antirörelsens ledande personligheter tror
sig äntligen ha funnit en utväg att
åtminstone för någon tid framåt kunna
utestänga kvinnorna från parlamentet och
ändock giva dem det politiska inflytande, som
till och med mrs Ward i vissa fall anser
bör tillkomma dem. Hon föreslår
tillsättandet av en kommitté bestående av 20
kvinnor och 20 parlamentsledamöter.
Denna kommitté skulle uttala sig om alla
frågor rörande kvinnor och barn, som
parlamentet har att behandla, endast
rösträttsfrågan skulle hållas utanför.
Sammanträdena skulle äga rum i underhuset.

Mrs Humphry Ward*s nyaste förslag är
ingenting annat än en utveckling av idén
om ett särskilt kvinnoparlament, säger
Woman’s Journal i sina kommentarier till
förslaget.

Kvinnorna och kriget

utgjorde ämnet för ett föredrag av
professor Oscar Montelius vid Kvinnoförbundets
för Sveriges Sjöförsvar årsmöte. Talaren
vidrörde de olika roller kvinnorna i gångna
tider spelat både såsom deltagare i krig
och såsom lindrare av krigets följder, men
framhöll tillika, att deras viktigaste
uppgift är dock att förekomma krig. ”Det är
så mycket viktigare, och där är kvinnans
mission så mycket större”, fortsatte
professor Montelius, ”som väl den dag en gång
kommer — för mig skulle den gärna få
komma snart, jag har i åratal uttalat min
åsikt om det berättigade däruti — då
kvinnan får politisk rösträtt och då hon får
politisk valbarhet tillika.

Då blir kvinnans uppgift ännu större: att
omsätta i handling läran om rättfärdighet,
läran om att intet krig är ärofullt, om det
icke föres till fosterlandets värn. Hon har
icke rösträtt i vårt land ännu. Hon får
den utan tvivel förr eller senare. Jag
hoppas det icke må dröja länge, därför att det
är rätt. Men det dröjer länge, innan
resultatet av alla dessa lärdomar hinna slå ut i
blom på det sättet, att hela jorden blir
rättfärdig, alla människor bli rättfärdiga och
all strid, allt split upphör. —”

Den internationella kvinnodagen.

I Berlin höllos icke mindre än 39
offentliga möten med anledning av den
internationella socialdemokratiska kvinnodagen,
vid vilka tal höllos för kvinnans politiska
rösträtt. Liknande möten höllos i de flesta
övriga storstäder i Tyskland samt i
Österrike, Schweiz och Holland.

I Petersburg blevo de tillämnade mötena
i sista stund förbjudna av polisen utan
angivande av skäl.

Det ringer. Över fru rådmanskans
ansikte far ett uttryck av glad förväntan. En
liten skvallerstund vid tebrickan vore inte
ovälkommen, helst 0111 hon kunde få veta
något om kaptenskans nya sammetsdräkt
och borgmästarinnans nya jungfru. Och så
den sista skandalhistorien! I fru
rådman-skans ögon tändes en glimt av intresse, som
dock vid dörrens öppnande hastigt
försvinner. Fru rådmanskan stelnar till. Med en
föga inbjudande gest ocli i kylig ton
anmodar hon den inträdande att taga plats.

”Jaså, rösträtt för kvinnor, opinionslistor”,
säger fru rådmanskan med en skymt av
förakt i rösten, medan ögonen hastigt
granska rösträtt sk vin nan framför lienne. Hon
erfar en känsla av missräkning vid åsynen
av den enkelt men smakfullt klädda unga
damen med det mjuka, behagliga ansiktet,
och plötsligt far ett moln av oro över
hennes släta panna. Unga, vackra damer
borde ej tillåtas springa omkring i husen så
där ogenerat. Hon känner sig en smula
orolig vid tanken på sin egen man och hans
svaghet for de yngre av det täcka könet.
Rådmanskan får hastigt ett uttryck av
överlägsen värdighet.

”Min fröken”, säger hon, ”jag litar
fullkomligt på min man och han röstar för
mig. Jag vill ingen rösträtt ha.”

Ett omärkligt leende far över den unga
rösträttskvinnans ansikte. Hon har så ofta
hört dera upprepas, dessa ord, som använ-

das av rösträttsfientliga fruar, och som
uppfunnits och inlärts av samtliga fruars
män. Och inom henne uppstiger en känsla
av oändligt medlidande och ett behov att
hjälpa dessa i fördom och blindhet
snärjda kvinnor. Det kommer en hänförelsens
glans i hennes ögon då hon talar,
övertygande och med en säkerhet, som tyckes
göra alla invändningar omöjliga.

Fru rådmanskans hållning har ett
ögonblick blivit mindre självsäker, hon
känner att hon är underlägsen den andra.
Hon stryker nervöst med handen över
vilstolens blommiga schagg och söker i
minnet efter något räddande argument,
uppsnappat från männens konversation. Men
det är svårt att finna någöt.

Rösträttskvinnan talar alltjämt, men fru
rådmanskan hör ej på. Det har kommit
över henne -något av hjälplöshet, som
pinar. Visserligen talar fru rådmanskan
gärna om sig och andra kvinnor, såsom
varande bräckliga käril, dem man bör fara
varligt med, men hon blir illa till mods
vid att verkligen känna sig sådan. Och det
retar henne att ej kunna visa den andra
sin överlägsenhet.

Fru rådmanskans ansikte har
småningom antagit en högred färg, och i de
blanka ögonen tändes plötsligt en glimt, som
inför en anad triumf. Hon sätter sig
tillrätta i stolen. Orden äro funna. Fru
rådmanskan talar:

”Min fröken”, kommer det överlägset och
med en skym* av nedlåtande vänlighet, ”jag
förstår ej alls vad Ni talar om, oeh jag
vill ej heller förstå det”.

Fru rådmanskan gör ett litet uppehåll.
Hon har återtagit sin värdiga hållning och
njuter tydligen av att höra sin egen röst.
I hemlighet önskar hon, att mannen
kunde höra hennes vältalighet. Nåja, han har
då aldrig synnerligen förstått att
uppskatta den, så det bör vara ett rättvist straff
att han nu går miste om den. Det kommer
plötsligt något lidande i rösten då fru
rådmanskan fortsätter:

”Jag gillar icke dessa moderna kvinnor
med sina samhällsupplösande idéer. För
resten vet jag ej alls, vad det är de vilja,
men jag har hört min man säga, att de
äro okvinnliga och till ringa prydnad i ett
hem. Jag är en hemmets kvinna. Låt
männen sköta om politiken och allt, som
hör dit. Och för övrigt är hela min dag
upptagen av omsorger om man och barn,
och hushåll, och någon tid övrig för annat,
har jag ej,”

Fru rådmanskan är utomordentligt nöjd
med sig själv och sjunker åter tillbaka i
stolen. Hon betraktar med välbehag sin
runda arm och konstaterar, att tlet nya
armbandet gör sig utmärkt emot armens
vithet. Vad den andra säger, hör hon ej
på. Hon har talät och hon är nöjd med
sig själv. Det är nog. Med en långsam rö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/3/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free