- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
3:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 3

K0STBÄTT FÖR KVINNOR

Kvinnorna och statsämbetena.

Av fil. d:r Gulli Petrini

Lärarelönenämnden har haft att
yttra sig om vilka tjänster vid läroverken
kvinnorna borde få rätt att söka enligt
den bekanta grundlagsändringen av år
1909, då i Regeringsformen § 28
följande mening tillades:

"Till lärarebefattningar vid statens
läroanstalter, de teologiska
lärartjänsterna vid universiteten likväl
undantagna, till andra beställningar vid
inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst samt till läkarebefattningar,
må i den ordning som ovan sagts och
med tillämpning av grunder, som av
konungen och riksdagen godkänts,
kunna utnämnas och befordras även
infödda svenska kvinnor."

Om innebörden av dej;ta beslut har
rått en något olika uppfattning, i det
att somliga anse, att kvinnorna
därigenom icke skulle ha fått några
rättigheter alls, utan att riksdagen kunde
vid utarbetandet av "grunderna" ta
bort hur många av ämbetena som
helst, medan andra anse att beslutet
innebär, att kvinnorna böra få söka alla
häri inbegripna befattningar utom
dem, som de av alldeles speciella
anledningar kunde anses olämpliga till
— vilka då borde undantagas i
"grunderna". Nämnden påstår t. o. m. "att
anhängare och motståndare till
utsträckt användning av kvinnor i
statstjänst kunnat enas vid beslutets
fattande, därför att de var för sig inlagt
olika betydelse i detsamma". Detta
sista är dock svårt att förstå, var
nämnden fått ifrån, ty vid beslutets
fattande första gången år 1907 rådde
verkligen inte någon större enighet,
utan där förekom först en —
åtminstone i Första kammaren ganska
långvarig diskussion — varefter
motståndarna blevo ikullvoterade. Låt vara att
en del av anhängarna gent emot
motståndarnas konstitutionella
betänkligheter framhöllo, att grundlagen först
borde ändras, och att man därefter
kunde enas om vilka tjänster som
borde uteslutas, inte var det väl ändå
meningen att göra hela
grundlagsändringen till ett spegelfäkteri, genom att se-

dan ta den tillbaka vid utarbetandet av
"grunderna".

För sin del ansluter sig emellertid
nämnden till den tolkningen, att
kvinnorna böra få rätt att söka alla
befattningar, som ej av särskilda skäl
böra besättas med män. På grund
härav föreslår nämnden, att kvinnorna
må kunna söka såväl lektors- som
adjunktstjänster samt även
rektorstjänster vid statssamskola, högre
lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium, varemot endast män skulle
få söka rektorstjänster vid realskolor
och högre läroverk för gossar.
Ävenså föreslår nämnden, "att minst halva
antalet ämneslärarbefattningar vid
realskola för gossar och högre allmänt
läroverk skall bestridas av män, samt
att vid ¾olkskoleseminarium minst
halva antalet ämneslärarebefattningar
skall bestridas vid lärareseminarium
av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor. Ävenså finns en uppdelning
för övningslärare, så att manlig slöjd
och gymnastik för gossar förbehållas
åt män, och kvinnlig slöjd och
gymnastik för flickor förbehållas kvinnor,
medan sång och teckningstjänster få
sökas av båda.

Mot dessa bestämmelser är ju inte
så mycket att erinra. Att det i regel
är bäst att ha en manlig rektor för en
gosskola kan ju vara riktigt, ehuru
hela bestämmelsen är skäligen
överflödig, därför att överstyrelsen vid
förslag till rektorstjänst skall ta hänsyn
även till "erfarenhet och övriga
egenskaper, som företrädesvis erfordras
hos styresmannen hos ett läroverk",
och således ej behöver rätta sig
uteslutande efter lärdoms och
tjänstemeriter, varför risken att läroverken
skulle i större utsträckning beklädas med
kvinnliga rektorer är ofantligt ringa i
alla fall. I praktiken spelar det därför
inte så stor roll om denna bestämmelse
finns eller ej, men det kunde ju hända,
att den i något enstaka fall vore
hindersam, om det någon gång skulle
finnas någon särskilt framstående
kvinna som kunde vara lämplig till rek-

torstjänst även vid gossläroverk/
Likaså borde ju konsekvensen ha fordrat,
att om man förbehåller
rektorstjänsterna vid gossläroverken åt män, så
skulle rektorstjänsterna vid
flickläroverken av ungefär enahanda
lämplighetssynpunkter lämnas åt kvinnorna, men
det föreslår nämnden inte. Ty- att ta
ifcån kvinnor rättigheter som de redan
ha, eller minska deras löner, det kan
låta sig göra, men att föreslå något
liknande gent emot mannen, det vågar
man sig inte på.

Slutligen har nämnden ett yttrande
om gift kvinnas behörighet att söka och
innehava lärarebefattningar. Nämnden
har här att stödja sig på en
mångårig erfarenhet från folkskolans
område, ity att de kvinnliga
folkskollärarna alltid haft och ännu ha rätt att
kvarstå i sin befattning som gifta, och
nämnden säger sig också ha tagit ett
starkt intryck av denna erfarenhet,
men den vågar i alla fall inte tillämpa
denna gynnsamma erfarenhet.
Riksdagen beslöt nämligen 1912, vid
uppförande på ordinarie stat av vissa
kvinnliga biträdesbefattningar vid
ämbetsverken,

"att gift kvinna må till
biträdesbefattning av ifrågavarande slag
befordras allenast efter Kungl. Maj:t på
framställning i varje särskilt fall
lämnat medgivande; samt

att, där kvinnlig innehavare av
biträdesbefattning ingår äktenskap, hon
icke skall vara skyldig att av sådan
anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande överordnade
myndighet med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande finner
det nödigt."

Som nu nämnden tydligen anser att
det är troligt att riksdagen skall
fasthålla vid denna ståndpunkt, föreslår
nämnden identiskt samma
bestämmelser för statsläraretjänsterna. Det kan
ju vara praktiskt, men varför skall
man låtsas komma med en utredning,
när resultatet är givet på förhand.

Kommitténs alla medlemmar ha
försett betänkandet med särskilda
yttranden, somliga innehållande
reservationer så där i största allmänhet, andra
mot speciella förslag i betänkandet.
Utom vad som i förra artikeln anför-

des från adjunkt Anna Sörensens
yttrande, måste man stanna något vid
hrr Nyström och Olof Olssons
yttranden.

Att lektor J. F. Nyström — den
kände motståndaren mot kvinnans rösträtt
— inte skulle vara alltför medgörlig,
när det gäller att släppa fram
kvinnorna till lärarebefattningar kunde man
ju vänta sig. Han anser, att det all-:
deles självklart var statsmakternas
mening med grundlagsbeslutet, att
kvinnorna "icke skulle erhålla andra
statsämbeten än sådana, vilkas uppgif ter de
visat sig kunna sköta". Hur
kvinnorna skulle kunna visa det, innan de
någonsin fått försöka sköta platserna, t.
ex. professurerna, är litet svårt att
förstå, men det bekymrar inte hr
Nyström.

Han anser emellertid att kvinnorna
visat sig kunna sköta undervisningen
på adjunktstadiet, men ej på
gymnasialstadiet för manliga elever, varför
han avstyrker att kvinnorna skola få
söka lektorat vid högre läroverk. Han
stöder sig härvid på lönereglerings-,
kommittén och ett uttalande i dess
betänkande av rektor Hernlund, vilken
emellertid absolut ingen erfarenhet har
på detta område, men låtsas inte alls
om alla de uttalanden som finnas
tillgängliga från rektorer vid
provårslä-roverken och samskolor, vilka varit i
tillfälle att bedöma kvinnornas
förmåga i detta fall, och därför i regel ställa
sig gynnsamma mot kvinnors
anställande som lektorer. Sedan har hr
Nyström en verkligt rolig passus, när han
avstyrker, att kvinnor skola få bli
rektorer vid statssamskolor, högre
lärarinneseminariet och kvinnliga
lärarinneseminarier. Den lyder sålunda: "Jag
erkänner mig vara nog gammalmodig
att anse det som en absurditet, att en
kvinna sättes till chef för en kår, som
till stor del består av män. Dessutom
torde kvinnans förmåga på detta
område vara ännu mer oprövad än på
något annat Nämnden anför väl, att
kvinnor grundat och lett vissa analoga
läroverk, men framhåller icke, att de
då i förhållande till de manliga
lärarne vid dessa intagit ställningen av
arbetsgivare för män, som haft sin
Ihu-vudsakliga sysselsättning på annat

I de stora ögonblicken.

En svensk kvinnas Intryck från Frankrike.

Det storartade hjälparbete, som från
internationella
kvinnorösträttsallian-sens huvudkvarter i London
organiserats, har kanske mer än något annat
bidragit till att man mest haft blicken
riktad på vad de engelska kvinnorna
under kristiderna uträttat, liksom över
huvud taget de engelsktalande
ländernas kvinnor även inom
rösträttsarbetet intagit en framskjuten ställning.
Särskilt har det sätt, på vilket de
internationella förbindelserna
upprätthållits, väckt vår livliga beundran.
Även i Tyskland ha kvinnorna, genom
meddelanden som från
Lvceumklub-ben i Berlin kommit oss tillhanda,
berättat om det hjälparbete som därute
organiserats. Från Frankrike ha
underrättelserna varit sparsammare.
Visserligen ha vi ^enom en och annan
blankare, som Rösträtt för Kvinnors
läsare torde erinra sig, stärkts i
medvetandet av att även den romanska
kvinnan börjar lösgöra sig ur gamla
traditioners våld och får blicken öppen
för sin medborgarplikt. Den
omröstning rörande den kvinnliga rösträtten
som tidningen le Journal föranstaltade
bland Frankrikes kvinnor gav ju det
vackra resultatet av 505,972 röster för,
och endast 114 emot. Ävenledes minnas
vi den hjältemodiga madame Macherez,
som vid ett kritiskt tillfälle övertog
borgmästarämbetet i staden Soissons
och ingöt mod och förtröstan hos dess
invånare. Men dessa meddelanden ha
varit enstaka, och därför kan det ha
sitt stora intresse att höra vad ett

ögonvittne fått för intryck av den
franska kvinnan vid krigsutbrottet.

Vår förre militärattaché i Paris,
kapten Carl Amundsons hustru, gav oss
vid ett personligt sammanträffande en
livfull och medryckande skildring av
den franska kvinnan, för vilken hon
hyste den djupaste beundran och av
vilken hon ansåg att vi hade mycket
att lära.

"Kriget omskapade hela franska
folket", yttrade fru Amundson, "och i
synnerhet kvinnorna» som kanske i högre
grad än någon annan fått bära dess
bördor, men som villigt, och utan ett
ord av klagan, lagt dem på sina
skuldror."

Vid krigets utbrott befann sig fru
Amundson i en liten stad, La
Férté-Alais, belägen fem och en halv mil från
Paris och här fick hon vara med om de
dagar, som rymde så mycket av
spänning, oro och ångest, men också
mycket av offervillig entusiasm och
hänförelse.

"Inte för något pris ville jag gått
miste om de ögonblicken", utbrast fru
Amundson, "man kände sig buren av
en så stark stämning, att allt smått
och vardagligt krympte samman till ett
intet."

Hela franska folket besjälades endast
av en tanke, och den tanken bar dem
som en flodvåg högt över vardagslivets
omsorger och skapade av kvinnorna
hjältinnor, som med bleka kinder men
lysande ögon sågo sina män dra ut i
striden.

Mobiliseringen försiggick med den
största ordning och precision, n£gra
timmar efter krigsförklaringen hade
männen lämnat siti arbete och sina

hem, och där stodo kvinnorna,
ögonblickligen beredda att fylla luckorna.
De gjorde det utan att ett ord av knot
hördes, de böjde sig för den hårda
nödvändigheten och skötte sina dubbla
plikter och sitt dubbla ansvar med ett
lugn och en tillförsikt, som man
knappast skulle tilltrott en så lättrörd
nation. Klockan 4 på morgnarna kunde
man få se de kvinnor, vilkas män idkat
handel, gå ned till hallarna och inköpa
de förråd av frukt, grönsaker och
andra livsförnödenheter, som de sedan
skulle avyttra under dagens lopp.

I en liten chokoladbutik, som fru
Amundson brukat besöka, stod nu
hustrun i stället för mannen bakom
disken. Två små barn om 3 och l1/* år
lekte bredvid henne och det tredje
skulle snart komma till världen. Hon
såg klen och medtagen ut.

— Och ni har er man ute i kriget,
sade den besökande medlidsamt

Då rätade den lilla kvinnan på sig
och det blixtrade till i hennes ögon när
hon svarade:

— Ja madame, han försvarar
fäderneslandet.

Inte ett ord som förrådde hennes
egen ängslan. Hon begärde intet
medlidande. Hon var stolt att få offra.
Sådana voro de alla» och Frankrikes
kvinnor ha genom sina hjältedåd i det
tysta förskaffat sig en lika ovansklig
ära som de män, vilka blött på
slagfältet.

I varje stad organiserades
sjukvården och frivillig arbetshjälp
strömmade till i massor* Kvinnor tjänstgjorde
vid ambulanserna ock i Böda korsets
tjänst. De högsta» såväl som de lägsta»
voro lika brinnande i sitt nit. Arbetar-

hustrur, som dagligen vissa timmar
suttit i parkerna med sin sömnad,
medan de små lekte i sanden, syntes nu
ivrigt böjda över stickstrumpor och
yllebindlar. Alla tankar voro hos dem
som blödde för Frankrike.

Som något, vilket inte nog kan
värderas, berättade fru Amundson, att när
arbetarna drogo ut i kriget, var det i
medvetandet om att hustrun och
barnen icke behövde falla staten eller den
allmänna välgörenheten till last, ty i de
flesta fall hade familjerna en sparad
slant på kistbotten, och åtminstone
under den första tiden var det sörjt för
att de hemmavarande inte skulle
behöva lida nöd. Detta var något som i
fru Amundsons tanke hängde intimt
samman med hela franska nationen.
De kunde genom sparsamhet och
ordning reda sig även under små
förhållanden och hade alltid en slant över.
Rörande är också den kärlek, som den
franske arbetaren ägnar sina barn. För
den kommande generationen sparar
och arbetar han, och han har en god
hjälp och ett fast stöd i hustrun som
sköter hemmet exemplariskt och håller
barnen så rena och prydliga, att det
ofta väcker förundran.

Men även societetskvinnan, som man
i vanliga fall icke väntar så mycket av,
visade att hon mognade under det
ansvar, som nationens kvinnor
gemensamt måste bära. Hennes lust för lyx
och prydnader förvandlades i ett begär
att försaka för fosterlandets skull, och
allt vad man kunde offra av kontanta
medel gick till krigsförnödenheter. I
närheten av Fontainebleau ligger ett
.gammalt praktfullt slott från Henrik
f IV:s tid, som äges av markis Garnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free