- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
4:1

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Jlc

....

Mk..>-< .C.-C.

-ijrc

./><•

>..y"**"

^

ROSTRÄTT FOR KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Morro: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

iv. Arg.

STOCKHOLM, 15 FEBRUARI 1915.

N:r 4.

RÖSTRÄTT FÖR KYIKSOR

utkommer den 1 och 15 i var månad.

Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan i

Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V*3—V»4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Ällrn. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris för 1915 1 krona. Lösnummer 5 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.

Den dag vi vilja.

Den närmast till hands liggande
hållningen infor världskriget är den
absoluta hopplösheten. Vad kan man väl
göra, säger man sig, inf ör den besatthet,
som gripit världenl Ett ont öde tyckes
vila över människors barn, och fåfängt
är att uppresa sig däremot. Frestelsen
är stor att strö aska på sitt huvud,
att sätta sig ned orörlig på botten och
förbida vad som skall övergå en.
Frestelsen är stor, den är hart när
oöverkomlig, men vi måste övervinna den,
icke bara en gång eller två gånger,
men ständigt på nytt igen. Trots allt

–––ändå, måste bli vår lösen. Vi få

icke uppge hoppet, få framför allt icke
nppge striden för det vi hålla för rätt.
Det vi trodde på före världskriget, de
rättens principer vi stredo för då, dem
måste vi alltjämt strida för. När
människor svika, då är stunden att hålla
oss dess hårdare till idealen. Aldrig
voro väl människor som bekänna
idealen dyrbarare än nu, aldrig människor,
som hoppas på framtiden mera
efterlängtade, aldrig människor som vilja
slå ett slag för sanning och rätt mera
nödvändiga.

Det är bland det slaget av
människor —* som ha gamla traditioner i
mänsklighetens historia om också icke
så gamla som dem våldsmänniskorna
ha — det är bland dem vi måste finna
kvinnorna.

Så mycket har framgått av
diskussionen kring världskriget, att det
denna gång icke är bara passivitet
världen begär av kvinnorna.

Den tanken tyckes utbreda sig, att
passivitet å deras sida nu skulle vara
ingenting mindre än ett brott, en
bankruttförklaring. Det finns en oklar
känsla av att åskådarna genom tusende
år nu måste träda fram och handla.
De ha dock börjat lära vad de icke
kunde förr: att tala för sig själva, att

Så långt som solen lyser och de fria vindarna nå
på jorden, flyga våra fredsbud som duvor oss
emellan från land till land, från stad till stad, ostörda av
drabbningarnas dån och fejdens bitterhet, på det
världen må veta, att fridens och kärlekens Qud är
mäktigare än krigets ande, och tro, att han kallat oss

till sina tjänarinnor. _ . ., Ä

J Fredrika Bremer.

handla gemensamt, bilda sig en egen
mening och lita på den. Och vår mer
ning om kriget kan icke vara mer än
en! Om vi, som icke bära vapen,
erkände kulor som argument och
bajonettstygn som bevis, och gåve den rätt
av två, som var snabbast att döda,
då hade vi ju ingenting annat att
göra än att antingen uppge varje
tanke på att någonsin få rätt i
någonting eller också lära oss att bruka
vapen. Men blotta föreställningen om
kvinnosläktet i vapen klargör för oss
i vilket absolut motsatsförhållande vi
stå till kriget. Vi föddes att hata det,
då vi föddes kvinnor, och de av oss,
som förlikt sig därmed, de ha lyssnat
alltför mycket till män, för litet till
sitt eget hjärta.

Nar vi var för sig ångestfulla
’betrakta hur det blodiga dramat rullar
upp sig, se hur vanvett föder
vanvett och hat mera hat, känna vi
maktlösheten krypa över oss och hota
att förlama vår viljekraft. Det vi
skulle kämpa emot är så fruktansvärt,
så mäktigt, har ett sådant grepp
omkring människorna. Den enda
möjligheten vi ha är att räcka händerna åt
varandra och åt de män som arbeta
för samma ideal som vi, att söka hjälp
hos den unga samhörighetskänslan
mellan kvinnorna. Vi
rösträttskvinnor höra till dem, som starkast
förnummit denna samhörighet, helt
naturligt, då vi arbetat för samma mål.
Vi känna också geimm vår
världsallians vägarna till varandra, och vi böra
kunna göra vägvisares tjänst.

Till de stridande ländernas kvinnor
är vägen ännu stängd, när det gäller en
gemensam krigsförklaring mot kriget.
Men de neutrala ländernas kvinnor
måste finna varandra till en gemensam
handling och göra det snart.

Det är millionerna som räknas. Men
redan vi äro millioner, den dag vi vilja
vara det.

Inför årets statlsfnllmäktigval,

Kvinnliga kandidater»

I mars står Stockholm åter inför
stadsfullmäktigval, och för kvinnorna
gäller det nu som alltid att arbeta för
att trygga de kvinnliga kandidaterna.
I alldeles särskilt hög grad gäller
detta d:r Karolina Widerström, som
redan har en flerårig
stadsfullmäktigverksamhet bakom sig och om vilken
man med fog kan säga, att hon är
oumbärlig inom stadsfullmäktige
såsom kvinnornas representant och
företrädare av kvinnornas intressen. Hon
har bland de kvinnliga
stadsfullmäktige av olika partier utgjort den
samlande kraft, som då något kvinnornas
gemensamma intresse stått på spel
förenat dem alla till gemensamt
uppträdande. Så var t. ex. förhållandet, då
stadsfullmäktige hade att yttra sig om
kommittéförslaget angående allmän
pensionsförsäkring. I den debatt som
förekom i detta ämne, talade d:r
Widerström i främsta rummet för mera
tillfredsställande pensioner åt kvinnorna
och framhöll de orättvisor lagförslaget
mot dem innebar. Det var också hon,
som framförde det uttalande till
protokollet — gående ut på att såväl
avgiftspensioner som tilläggspensioner
borde, med lika inbetalningsskyldighet
för båda könen, utgå med lika belopp
för kvinnor och män.

Då det gällde att organisera
pensionsnämnderna i Stockholm, var det
åter på hennes initiativ, som ett
samarbete kom till stånd mellan de
kvinnliga stadsfullmäktige för att söka
trygga inval i samtliga
pensionsnämnder av kvinnliga ledamöter. Sitt
intresse for förbättring av kvinnornas
arbetsvillkor har Karolina Widerström
visat genom en motion i
stadsfullmäktige om ett särskilt anslag till
flick-och samskolorna i Stockholm för att
bereda tillfälle till ett dyrortstillägg
till lönerna för dessa skolors
lärarinnor — i analogi ined vad som av
Stockholms stad göres för att bereda lärarne
vid statens läroverk härstädes något
förmånligare villkor än å andra
billigare orter. Då denna motion vid
statbehandlingen 1914 "för närvarande"
avslogs på grund av kristidens hårda
tvång till undvikande av nya utgifter
talade motionären med värme för de i

motionen framförda synpunkterna och
framhöll det behjärtansvärda i att
förbättra villkoren för den arbetsamma
och plikttrogna kår, vars verksamhet
är av så stor betydelse för samhället.

Men även på det socialhygieniska
området har Karolina Widerström
visat sitt intresse inom stadsfullmäktige.
Beträffande nykterhetsfrågan har hon
med sitt votum alltid understött
reformintresset och då det gällt den
uppväxande generationens fysiska fostran och
omvårdnad har hon varit outtröttlig i
varmt intresse och goda praktiska
uppslag. Initiativet till den
frilufts-skola för klena barn som utgör
folkskoledirektionens senaste
socialhygieniska försök har tagits av d:r
Widerström och erinrar man till slut om den
välkända undervisningsanstalten
Barnavårdsskolan, torde det för var och en
stå klart, att det inte bara är
kvinnornas, utan även barnens vän som med
Karolina Widerström tar säte i
stadsfullmäktige. Hon är en personlighet
om vilkens kandidatur kvinnor från
skilda läger borde kunna enas och det
är att hoppas, att kvinnorna i stor
utsträckning begagna sig av sin
kommunala rösträtt för att säkerställa d:r
Widerströms 2:dra plats i 5:te
valkretsen och därigenom verka för de
speciellt kvinnliga synpunkter för
vilka hon alltid varit en så varm
förespråkare.

D:r Widerström, som även varit
ordförande i Stockholms F. K., P. R., är
sedan 1914 vice ordförande i L. K. P. R.,
vars Verkställande Utskott hon
tillhört sedan 191¾

Förutom d:r Widerström, som står
under omval, . upptar de frisinnades
listor tre nya kvinnliga namn.

Fru Ella Billing, som är uppsatt på
3:dje platsen i 3:dje valkretsen, har
under en längre följd av år tjänstgjort
som lärarinna vid Kristianstads
folkskola. Livligt intresserad av alla
sociala spörsmål inträdde fru Billing
som medlem av fattigvårds styrelsen i
Kristianstad och ägnade även sin tid
åt andra institutioner av social art.
De tre sista åren har fru Billing varit
bosatt i Stockholm och därunder gjort
sig känd som en mycket intresserad
och energisk medlem av F. K. P. R.,
vars styrelse hon tillhört sedan våren
1913. Var och en, som följt med
rösträttsarbetet vet hur fru Billing genom
täta resor och föredragsturnéer på
landsbygden sökt verka for
spridandet av rösträttens idé och att hon
under namninsamlingens dagar uträttat
en dryg del av arbetet. Under den
nuvarande kristiden har fru Billing
varit verksam i nödhjälpsarbetet och när
kommunala hj alpbyråer för de
mobiliserades familjer organiserades, blev
fru Billing föreståndarinna för
Kungsholmsavdelningen, en post som hon
ännu bekläder och där hon utvecklat sin
kända förmåga och arbetskraft. Alla
sociala reformer komma att i fru
Billing få en varm förespråkare och
hennes val skulle tillföra Stockholms
stadsfullmäktige ett värdefullt tillskott.

Annonsera i Frostnatt för Kvinnor.

Annonspris 10 öre efter texten, 12 öre å textsida pr mm.-höjd, spaltbredd 65 mm. Marginalannons samt annons å bestämd plats 20 öre pr mm. Årsannonser 20 % rabatt,
halvårs 10 % rabatt, kvartals 5 % rabatt. För annons till införing 1 eller 2 gånger torde likvid medfölja ordern. Annons bör vara insänd senast 5 dagar före tidningens
utgivningsdatum till Rösträtt för Kvinnors expedition, Lästmakaregatan 6, Stockholm. För annonsavdelningen: Rikstel. 456, Ällrn. tel. 456, meilan 9 f, m. och 7 e. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free