Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r "5
RÖSTRÄTT FÖR KYINNOR
Den nya äktenskapslagstiftningfen.
Regeringens proposition framlagd för riksdagen.
Kungl, proposition till lag om
äktenskaps ingående och upplösning har nu
lämnats till riksdagen. Såsom var att
vänta följer propositionen i allt
väsentligt lagberedningens hösten 1913
avgivna förslag; de ändringar som
företagits äro både få och små och
dessutom till största delen av rent
redaktionell natur. Av lagrådets protokoll,
som vidlagts propositionen, ser man
vilka anmärkningar, som där
framställts mot förslaget; även dessa äro
på det hela rätt oväsentliga, och på de
få punkter, där de röra förhållanden
av större betydelse, har k. m:t i
allmänhet lämnat dem utan avseende.
Lagberedningens förslag har under
hösten 1913 ganska ingående
refererats i denna tidning, varför här nedan
endast lämnas en kort översikt över
de ändringar av mera genomgripande
natur, som av k. m:t föreslagits.
I det första kapitlet, om trolovning,
ha inga sakliga ändringar företagits.
Lagrådet hade här önskat, att
bestämmelsen om att män under 21 år skulle
vara fritagna för den
skadeståndsskyldighet, som enligt 3 § drabbar den,
som är skyldig till att en trolovning
brytes, sedan hävdande ägt rum, skulle så
ändras, att åldersgränsen sattes till
den vanliga kriminella
ansvarighetsåldern eller 18 år. Det har synts
lagrådet naturligare att här sätta
åldersgränsen vid inträdandet av den fulla
kriminella ansvarigheten än vid den
civila myndighets- och
äktenskapsåldern, och för min del tycker jag, att
de goda skälen här äro på lagrådets
sida. Regeringen har dock ej velat
biträda dessa skäl, fast den medger, att
de låta säga sig; huvudorsaken torde
ligga däri, att de norska och danska
förslagsställarna ej voro med om
någon ändring för sin del på denna
punkt.
Den önskan, som kommit till synes
från kvinnohåll, att i detta kapitel
måtte beredas plats för en
moderniserad bestämmelse om de s. k.
ofullkomnade äktenskapen har varken av
lagrådet eller regeringen ens omnämnts.
Detta är nog intet att förvåna sig över;
för de offentliga myndigheterna
gäller i mycket hög grad den gamla
satsen, quod non est in ■ actis, non est
in mundo: den som icke talar om sina
önskningar för k. m:t, kan ej heller
vänta att hänsyn skall tagas till dem.
Jag hade hoppats att en petition i
detta syfte, även omtalande ett par andra
smärre önskemål, skulle ha inlämnats
till k. m:t; det blev emellertid icke av,
då tid var, och att nu skicka in en
skrivelse till lagutskottet ha
vederbörande icke brytt sig om. Skälet, att
hela denna fråga skulle vara av liten
praktisk betydelse, d. v. s. att det
skulle vara ett helt litet antal kvinnor,
som hävdas under trolovningstiden,
och som alltså skulle vara i behov av
det skydd ett institut som de
ofull-komnade äktenskapen kunde giva, kan
jag för min del icke gilla, även om det
skulle vara riktigt, vilket jag icke är
säker på. År saken rätt i och för sig,
är det så att en kvinna, som givit
efter for mannens böner, i god tro
räknande på, att han under alla
omständigheter skall skydda henne, men som
svikits i denna sin tro, åtminstone bör
skyddas mot den orättfärdighet, att
världens dom och förkastelse drabbar
henne tiotusen gånger hårdare
för*hen-nes godtrogenhet och obetänksamhet,
än den drabbar honom för hans svek,
då är det lika mycket rätt för få som
för många, och för den som faktiskt
blir utan sin rätt blir det icke ett jota
mindre hårt, därför att orätten träffar
henne ensam, än om den också träffar
många andra. Dessutom är det som
sagt visst icke säkert att själva
sakförhållandet är riktigt; att det varit
ett ytterligt litet fåtal, som under
senare tid begagnat sig av de
bestämmelser om ofullkomnade äktenskap,
som vi ha, det är nog obestridligt; men
därav följer ingalunda, att det endast
är ett litet fåtal som skulle ha
begagnat sig av institutet, om de å ena
sidan känt till det och det å andra
sidan varit så inrättat, att de ansett sig
kunna och vilja honnettemang begagna
sig därav. Ingen människa har tänkt
på att behålla institutet i dess gamla
form; vad som nu skulle begäras vore
endast, att kvinnan skulle få rättens
dom på, att hon den gång hävdandet
begicks var att räkna som äkta
hustru, fast äktenskapet sedermera
upplösts; hon skulle däremot aldrig få
någon giftorätt eller annan förmån, som
är knuten till det lagvigda
äktenskapet. Därtill kommer att ifall ett
dylikt moderniserat ofullkomnat
äktenskap införts, och det efter några år
visat sig vara till oemotsägligt gagn för
kvinnorna, så skulle också begreppet
trolovning lätteligen kunna utsträckas
till att omfatta även en del
angränsande förhållanden, som nu icke kunna
räknas dit. Vi tänka härvid på det
alltjämt stigande antal fall av
sammanboende i äktenskapligt syfte, som
kallas stockholmsäktenskap. Med dem
ställer det sig så att sålänge
förhållandet består, så länge mannen finns
kvar hos sin familj, så länge är
kvinnan skyddad; så länge hon faktiskt
har "man och barn" som de andra, så
aktas hon som de andra. Men om
mannen dör, eller om han av ett eller
annat skäl tar sin mats ur skolan och
övergiver sin familj, så är med ett
slag allt förändrat för henne; då är
hon plötsligt en ogift kvinna med
oäkta barn, och samma värld som
förut behandlat henne som en fullt
hederlig hustru, vänder sig mot henne
med all den skoningslöshet, som
världen alltid visat övergivna och
värnlösa kvinnor.
I kapitlet om äktenskapshinder ha
heller inga väsentliga ändringar
företagits. I samband med detta kapitel
hade vi emellertid också ett önskemål
att göra gällande, nämligen att då
äktenskapsåldern för kvinna höjes från
17 till 18 år, då borde också den
kvinnliga skyddsåldern höjts, helst upp till
samma ålder. Nu blir det tre år i en
kvinnas liv, då hon ostraffat får
förföras, men då hon icke får ingå
äktenskap. Man kan visserligen säga, att
i ett sådant fall skulle k. m:t
säkerligen meddela dispens; det är ju bra
för de få fall, då mannen är nog
hederlig att vilja gottgöra sin orätt
genom att gifta sig med den förförda;
men i den stora massa fall, då han
alls icke är så sinnad, har han ju nu
en utmärkt position, då han vid
framställd fordran på giftermål kan svara:
kära ni, det är icke lagligt
Beträffande lysning och vigsel är
propositionen också, trots några
formändringar, överensstämmande med
lagberedningens förslag. Lagrådet hade
här rekommenderat, att man icke
skulle begära någon skriftlig på tro och
heder avgiven försäkran om
obefintligheten av könssjukdom i smittosamt
skede, utan övergå till det system med
endast s. k. sanningsplikt, skyldighet
att i tillfälle sådan sjukdom finns före
äktenskapet därom underrätta andra
parten, som de norska och danska
lagförslagen upptagit, men k. m:t har ej
funnit ftkäl att frångå
lagberedningens uppfattning. Däremot äro alla
myndigheter fortfarande rörande
eniga om, att man ej, när det gäller
könssjukdom, får begära läkarintyg, ens då
"det finns anledning antaga", att sådan
kan vara för handen, Difficile est
sa-tyram non scribere.
Reglerna om återgång och separa-
tion och skilsmässa ha ej heller
undergått annan än rent formell ändring.
Vid 10 $ 6 kap. fäster man sig
visserligen vid, att misshandel skall vara
skilsmässoorsak endast då den gått ut
över andra maken, ej såsom av
lagberedningen föreslaget även då den
drabbat barnen; men ändringen
innebär endast att för dessa fall
separationsvägen anses tillräcklig.
Rättegång skall i äktenskapsmål
fortfarande anhängiggöras genom
stämning utom de fall då båda
parterna äro ense, eller den ena är borta
och där man följaktligen varit
tvungen att medgiva ansökan. Vi tycka
fortfarande att det skulle vara både
enklare och bättre att ha ansökan hela
vägen, men av någon större praktisk
betydelse kan ju detta ej sägas vara.
En verklig ändring är att medan
lagberedningen gjort stängda dörrar till
regel i äktenskapsmål, k. m:t vill
stänga dörrarna endast på parts därom
framställda begäran. Här ställa vi
oss på k, m:ts sida; principen om
rättsskipningens offentlighet är en
dyrbar princip, och en parts legitima
önskan att få offentligheten utesluten
torde vara skyddad även med regeln i
dess nuvarande form.
I promulgationslagen har insatts ett
tillägg, enligt vilket fearn som avlats
i trolovning, som måst återgå på
grund av sådan släktskap eller
svå-gerskap mellan föräldrarna, som
utgör äktenskapshinder, skall vara
äkta barn, så snart föräldrarna eller en
av dem varit i god tro. Lagrådet hade
gjort gällande, att ett sådant fall icke
kunde betraktas som en verklig
trolovning och att följaktligen dessa barn
skulle bli sämre ställda än vad i
allmänhet fallet är med barn avlade
under trolovning, och för säkerhets skull
har regeringen alltså infört en
uttrycklig bestämmelse om, att så ej får
bli händelsen.
Allt gott som kan sägas om
lagberedningens förslag kan alltså också
sägas om k. m:ts proposition; att inga
av de önskemål, som vi kvinnor i tal
och skrift pläderat för, villfarits eller
ens upptagits till behandling, skola vi
ej klandra k. m:t för, så länge vi ha
mera skäl att klandra oss själva.
Anna Wicksell.
Bara skicklighet.
Det var i en 2:dra klass kupé å
Västkustbanan. I ena hornet vid fönstret satt
en välfödd, mycket astmatisk äldre herre,
som mötte min väns och mitt inträde i
kupén med synbart ogillande, ungefär som
han skulle ha sagt: fruntimmer kan hålla
sig hemma. Vad i herrans namn skall de
resa för?
Vi försökte att göra oss så små och
omärkliga som möjligt och talade endast i
viskningar för att i någon mån försona
vår förbrytelse att — försedda med våra
betalda biljetter till samma pris som hans
— våga taga plats i hans närhet.
— Nej se farbror, är farbror ute och
reseri ljöd plötsligt en manlig röst från
korridoren och nu följde en å ömse sidor
mycket hjärtlig igenkanningsseen.
— Slå dig ned här, du Henrik — sade
den gamle med uppehåll mellan varje ord
och pekade på bänken bredvid sig — så
får vi språkas ve*.
Den yngre mannen visade sig vara
sjökapten och nu återkommen efter lång
bortovaro samt ivrig efter nyheter om
gemensamma bekanta.
Han frågade efter Pål och Per och Karl
och Kristoffer och slutligen kom frågan:
— Nå, hur har Sofie-Louise det? Det
var en så snäll och trevlig flickat
— Sofie-Louise t upprepade gubben och
flåsandet blev ännu våldsammare. — Jaha,
det är visst och sant en snäll och rar tös
— och duktig sen.
— År hon hos någon av syskonen sedan
föräldrarna dött? frågade kaptenen.
Om Rösträtt för Kvinnor
skriver fru Gerda Hellberg i
Karlstads-Tidningen:
"Den lilla billiga, trevliga,
underhållande och upplysande tidningen Kösträtt för
Kvinnor ingår med 1915 i sitt fjärde år.
Under sin knappt treåriga livstid har den
för sina läsarinnor — särskilt
naturligtvis för de mera arbetande i vingården —
blivit en kär och omistlig vän, vars
ankomst ivrigt emotses postdagarna. Till
alla kommer den med ny kraft, ny
värme, ny entusiasm — till dem som
ensamma och isolerade i avlägsna bygder
kunde vilja svalna och förtröttas, kommer
den med stimulerande hälsningar från
medkämparna hemma och bortom haven.
Tidningen har för den kvinnliga
rösträttsrörelsen blivit ett förenande styrkebälte, vars
psykologiska värde ej kan överskattas. Vi
ha inte alltid haft tidningen, och vi veta
vad det vill säga att umbära den. En
återgång till den tiden är nu omöjlig."
Efter en uppmaning till
rösträttskvinnorna att stödja sin egen tidning fortsätter
fru Hellberg:
"Men Rösträtt för Kvinnor borde även
läsas och understödjas av alla de kvinnor,
vilka gilla rörelsen och intressera sig for
den, ehuru de av växlande skäl ej kommit
att ingå i någon förening. Under arbetet
med massopinionen 1913 blev det klart, hur
många duktiga och intresserade kvinnor
det verkligen finns ute i bygderna, som
varmt och helt känna sig solidariska med
all kvinnornas strävan efter bättre villkor
i samhället. For alla dessa vore det
säkert en stor personlig glädje att genom
tidningen stå i samband med rörelsen.
Till slut torde det vara varken förmätet
eller lönlöst att vädja till de män, som
ivra för kvinnorösträtten, om ett handtag
för tidningen bland deras kvinnliga
bekantskapskrets. Tidningen är det bästa
medlef till upplysning om rörelsen. Och
upplysning om kvinnornas rösträttsfråga,
som med var dag rycker dem allt närmare
inpå livet, behöva alla kvinnor, inte minst
de okunniga och likgiltiga."
Nyvalda kvinnliga stadsfullmäktige.
Till förut lämnade uppgifter från höstens
stadsfullmäktigval har till oss insänts
meddelande, att i Visby valts doktor Sigrid
Engström (högern) och lärarinnan Vilma
Christiansson (de frisinnade).
— Nähä, svarade gubben — det vill hon
inte, fastän de gott kunde behövt henne —
Johanna har sju barn som ska ha
tillsyn, och Anders har sitt stora
lanthushåll me* möcke folk i maten — och så
tog hon plats hos Mauritz, och där sköter
hon om alltihop, både verkstaden och
butiken.
— Jaså. — Ja, hon lovade att bli duktig,
och gott förstånd har hon alltid haft.
— Ja, men det värsta är, att hon vet
om’et själv. Och det är inte småsmulor
hon kostar stackars Mauritz. Tänk dig, att
han ger’na — två tusen kronor om året!
— Ja, tvåtusen kronor om året är
mycket pengar, medgav kaptenen.
— Möcke, säjer dut — Gubben tyckte
antagligen att tonen inte var nog kraftig
och tillade därför:
— Det är rent okristligt töcker jag —
for ett fruntimmer! Vad ska hon kunna
bruka en sån summa tet Och ja’ säjer
jämt te Mauritz: skelj dej ve’na, säjer
ja’, för det kan aldrig gå väl i längden.
Het är så dåligt exempel för andra. Men
Mauritz säjer, att om hon begärde dubbelt
så möcke, så var han tvungen att ge’na det,
för han kan inte åvara henne, så skeckli’
är hon.
— Ja, det är verkligen mycket pengar
för ett fruntimmer, medgav nu den unge
mannen, som tydligen blivit smittad av
den äldres bekymmer — synnerligast när
man betänker att det är inte kunskaper
som skall betalas, utan endast skicklighet.
— Nähä, ser du, det är just det som
är det värsta — flåsade gubben — att det
är bara skecklihet.
Frigga Carlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
