- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
6:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 6

RÖSTRÄTT FÖR KVIXKOR

3

Värnplikt, krig* och kvinnorösträtt.

Det uppstår som bekant ofta inom
politiska och sociala stridsområden
vissa stundom rätt fyndiga,
epigram-matiskt tillspetsade
ordsammanställningar, av vilka man i
tidningspolemik, vid föredrag och diskussioner
med förkärlek använder sig, och som
slutligen, tillräckligt ofta och
tillräckligt kraftigt upprepade, ingå i det
allmänna medvetandet med något av ett
axioms självklarhet. Och så ha vi
"slagordet*’ färdigt På alldeles
samma sätt kunna vissa begrepp, i själva
verket av den mest skiftande,
svårdefinierbara art, genom att
sammanhållas med vissa andra, till synes
jämförliga begrepp, komma i en alldeles
särskild, därför avsedd belysning och
bringas till en enkelhet och
allmängiltighet, som av den mindre
tankediscip-linerade hälsas med synnerlig
tillfredsställelse.

Även rörelsen för kvinnans politiska
rösträtt har icke gått fri från dylika
lättfattliga, bekväma och bestickande
"slag"-begrepp, vilka med framgång
låta sig användas i polemik med
motståndare och oftast bliva mottagna med
ett gillande sorl inom de egna leden.
Det är närmast två av dessa snart sagt
axiomatiska begrepp, som kommit mig
att i ämnet taga till orda. Det ena är
sammanställningen mannens värnplikt
= kvinnans barnafödande. I den
kvinnliga rösträttsrörelsens första
skede, då motståndarnas argument nya
och fraicha ännu lågo färdiga att blott
låta sig upplockas från marken,
spelade man ofta ut mannens värnplikt
som trumf mot kvinnans ohemula
rösträttskrav. Det dröjde icke länge
innan man på kvinnohåll som
kompensation hade uppfunnit —
moder-skapet! Det fanns väl icke — och finns
väl icke än — det hem där
rösträttsfrågan debatteras och värnplikten
överlägset föres fram och lägges i
vågskålen, där icke våra försvarare helt
stillsamt och med fullkomligt lugn för
effekten svara: — "Nå, men moderska-

pet då, det är väl en värnplikt så god
som någon!" Antagonisten tiger då
vanligen, böjd som han ofta är som
man att snarare över- än underskatta
moderskapets mödor och bekymmer.
Sammanställningen klingar bra, den
har använts otaliga gånger i föredrag
och artiklar och har väl i detta nu en
helgd, som det kanske är förenat med
en viss risk att söka rubba. Och dock
— vad ha dessa två saker med
varandra att göra1? Vad har denna mycket
gamla naturföreteelse, som kallas
fram-alstrandet av nytt liv gemensamt
med den helt modärna institutionen
mannens värnplikt? Mindre än intet,
synes det mig. Jämförelsen är i
själva verket skev och gör den som för
länge stirrar på densamma skev i
ögonen. Hävdar man den uppfattningen
att det är kvinnans plikt mot staten
att föda barn, ställer sig saken något
annorlunda, ehuru även här
konsekvenserna av de båda sammanställda
företeelserna mynna ut i det orimliga.
Jag är emellertid kättersk nog att
anse, att man ej har rätt att lägga vare
sig plikt- eller rättssynpunkter på en
naturföreteelse, även om den vore av
högsta och mest betydelsefulla art.
Staten kan teoretiskt lägga vilka
plikt-eller rättssynpunkter den vill på dessa
saker, individen kommer aldrig att
göra det. Om nu moderskapet verkligen
behövde tagas till som motvikt till
värnplikt såsom meriterande för
politisk rösträtt, skulle man någorlunda
kunna förstå saken, ehuru icke gilla
den! Men så är ju ingalunda fallet.
I intet land ställas de båda begreppen
värnplikt och politisk rösträtt i någon
sorts relation till varandra. Motsatsen
vore absurd.

Så komma vi till den andra av de
till dogmer upphöjda trossatser — de
äro säkerligen än flera — som på
senaste tiden med framgång lancerats.
Man har- mycket talat om "detta av
män beslutade och av män förda
krig", som ett det allra kraftigaste och

mest oemotståndliga bevis för
rättmätigheten av kvinnornas rösträttskrav.
Det vill med andra ord säga:
kvinnorna ha, utan allt direkt inflytande i
parlamenten som de äro, icke kunnat
hindra kriget, som nu rasar runt omkring
oss, att utbryta, och som de icke såsom
soldater kämpa i de stridandes leder
ha de heller intet med själva dödandet
att göra — både iscensättningen och
utförandet av detta ohyggliga
skådespel är mannens verk. De äro
emellertid nog storsinnade att ej sitta i
kakelugnsvrån med armarna i kors som
sysslolösa åskådare, de träda fram och
söka bota revorna varhelst de visa sig,
arbeta på att ställa tillrätta där det
hotar att brista sönder och hela de sår
som slagits. Men de äro egentligen
krigets olyckligaste, mest maktlösa
offer, som oförskylt få lida för vad de
icke själva utan andra ställt till. Så
ungefär förefaller tankegången i vissa
kvinnosakskretsar.

Verkligheten har emellertid visat
vilken förfärande ömklig roll de
folkvalda församlingarna ha spelat, när det
gällt att förekomma kriget. Folken
vilja ej kriget, de regerande säga sig
ej heller vilja kriget — och ändå blev
det krig! Skulle kvinnans rösträtt och
valbarhet varit i stånd att förhindra
detl Skola de i framtiden kunna göra
det? Därpå må det vara tillåtet att
tvivla. Och att vi av fysiska skäl ej
lämpa oss för soldatyrket och således
ej själva behöva lägga hand vid
"mördandet", är åtminstone ingenting att
yvas över. Kriget beskär lidande i
rikt mått åt alla det lands inbyggare,
i vilket det föres, åt männen på
slagfälten och lasaretten, åt kvinnor och
barn i skövlade hem med nöd och
umbäranden för ögonen. Att mäta djupet
och bitterheten av dessa lidanden för
att jämföra dem med varandra torde
vara något av det vanskligaste man
kan företaga sig. Kvinnorna ha igen
rätt att känna sig särskilt förfördelade
över att det skiftas blodiga hugg ute
i världen. Det är ju dock så, att de
livsvärden, för vilka vart och ett av de

Pl¾mer bortslumpas

För att ej behöva ligga Ume med för
stort lager bortslumpar |ag under e:a
14 dagar hela mitt lager av äkta
afrikanska plymer till nedanstående
konkurrenslöst billiga priser:
Kvalitet I:

Plym cm. lång em. bred kr.

n:r 1 c:a 84 11 1.80

2 » 85
14 2.65

8 » 89
16 8.65

4 p 45
18 4.90

5 » 50
20 8 —

6 » 55
22 18.75

7 * 60
24 18.50

Kvalitet extra fina:

8 » 40
16 7.7fi

9 » 43
21 18.05

10 - 45
22 16.50

11 . 50
21 18.90

12 » 55
28 20,—

Sändas till
landsor-ten"pr efterkrav med
rätt att återfå
penningarna om varan
ej utfaller till
belåtenhet.

Hjalmar Möller, Malmö 25

(Importör.)

stridande folken tro sig med all rätt
kämpa, äro hela nationens.

För den som i likhet med mig anser
kvinnans fulla medborgarrätt som en
av de självklaraste saker i världen, är
det beklämmande att gång på gång se
argument framförda, om vilka det
måste sägas, att de brista, i det
väsentliga, hållbarheten. Det blir en
förvirring i uppfattningen av vad som är
"manligt" och vad som är "kvinnligt",
vilken till slut alldeles förvänder ens
syn. Kvinnorösträttens förkämpar
behöva icke gå ut på spaning efter
haltande jämförelser och självgjorda,
småförnumstiga utläggningar av vad
som händer och sker. Bed
motståndarna ett ögonblick lyssna till de
sociala missförhållandena, som skria runt
omkring oss! Bed dem se på
nedpressade kvinnolöner, försvårade eller
stängda befordringsmöjligheter, på
ål-derdomspensionerirgen — där man för
kvinnornas del uppfunnit en mindre
procent att som pension utgå på de
över hela linjen lika stora
pensionsavgifterna! — på
äktenskapslagstiftningen, på reglementeringsfrågan, som
hotar att slumra in! Behöva vi icke
rösträtt? Jo förvisso.

Låt oss taga ärliga och kraftiga tag,
men icke tänka oss något Eldorado,
när vi en gång hinna dit vi vilja! Och
låt oss slippa höra talas om att vi äro
mödrar i stället för värnpliktige, och

Motboken.

Hjälpbyråernas vittnesbörd.

Yid de instundande
stadsfullmäktigvalen i Stockholm är det ett namn,
som det särskilt bör vara av vikt för
kvinnorna att komma ihåg. Det är
icke meningen att i Kösträtt för
Kvinnors spalter driva partipolitik, och det
är icke i hans egenskap av frisinnad
kandidat vi vilja särskilt anbefalla d:r
Bratt i kvinnornas åtanke. Det är
härvidlag hans storartade arbete i
nykterhetens tjänst, som är av betydelse. Vad
detta innebär, visas kanske
ingenstädes bättre än på hjalpbyråerna, där
arbetarhustrurna gång på gång vittna
om vilken välsignelse motboken varit
för dem. Den har ju i många fall,
kanske de flesta, inskränkt mannens
spritkonsumtion till en bråkdel av vad den
förut varit, och en större del av
arbetsfört j änsten har kommit hemmet till
del. Och i de fall, där mannen sökt
missbruka motboken, har den helt och
hållet fråntagits honom. Det är
särskilt de mobiliserades hustrur, som
vända sig till dessa byråer; de ha
varit enstämmiga i att uttrycka sin
belåtenhet med motboken, och då man
frågat dem, om de skulle vilja återgå
till det förra tillståndet, har svaret
alltid blivit ett uppriktigt nej.

Det är alltså av yttersta vikt för oss
kvinnor, att d:r Bratt verkligen
bevaras åt stadsfullmäktige, så att det
arbete han begynt också får fullföljas.
Vi veta nog att många brister kanske
fortfarande vidlåda systemet, men vi
äro också medvetna om att d:r Bratt
besjälas av ett brinnande nit och en
aldrig svikande vilja att söka avhjälpa
dessa.

Brev från Tyskland.

Till L. K. P. R:s ordförande har med
anledning av den av Centralstyrelsemötet
utsända internationella hälsningen
ytterligare följande tacksamhetsskrivelse ingått:

Tillåt mig att till Eder i den tyska
Landsföreningens för kvinnans
politiska rösträtt namn uttrycka det
hjärtligaste tack för Eder skrivelse av
januari och för de med oss lika
strävande svenska kvinnornas däri uttryckta
varma hälsningar och goda
önskningar, som vi på det hjärtligaste
besvara. Vi äro eniga med Eder, icke blott i
övertygelsen om den stora betydelsen i
dessa så fruktansvärt svåra tider av
våra internationella förbindelser, utan
också i vår oförbehållsamma erkänsla
och beundran för den internationella
byrån och redaktionen av Jus
Suffra-gii, vilka vi icke kunna vara nog
tacksamma för vad de under så oerhört
svåra förhållanden göra, för att i alla
till alliansen anslutna länder
upprätthålla den internationella andan. Av
vilken djup betydelse detta är för oss
alla och för vår rörelse, kommer först
efter kriget att i hela dess omfattning
visa sig — och såsom vi hoppas att
bära goda frukter. Må den tiden snart
komma!

Med kollegiala hälsningar Eder
uppriktigt tillgivna

Marie Stritt,

ordförande i tyska Landsföreningen

för kvinnans politiska rösträtt.

Det är kvinnornas plikt att nu göra
sitt yttersta för d:r Bratts val, det är
för sina hem och sina barn de därvid
i första rummet arbeta.

X.

Nya framgångar i Förenta Staterna.

För första gången i den amerikanska
kvinnorösträttsrörelsens. historia har
nu en av sydstaterna, konservatismens
säkraste fäste, inträtt i kampanj
staternas led. Den 26 januari antog
West-Virginias parlament utan föregående
debatt och med överväldigande
majoritet — i senaten 28 röster mot 1, i
underhuset 76 röster mot 8 — ett
lagförslag om politisk rösträtt för kvinnor.
För att slutgiltigt antagas måste det
emellertid föreläggas valmännen,
vilket kommer att ske genom
folkomröstning 1916, och West-Virginias
rösträttskvinnor bereda sig med tillförsikt på
kampanjen i sin stat, som blivit den
första murbräckan i sydstaternas
hittillsvarande kompakta motstånd.

Blott tre dagar efter segern i
West-Virginia vanns en ny sådan, denna
gång i Tennessee, där förslaget nu
antagits av parlamentets bägge hus. Enligt
denna statsförfattning måste det
emellertid först antagas av ännu ett
parlament, innan det kan hänskjutas till
valmännen, varför Tennessee ännu icke
är färdigt att intaga platsen vid
West-Virginias sida bland kampanjstaterna.
Dess omröstningssiffror ställde sig
sålunda: i senaten 26 röster mot 3, i
underhuset 70 röster mot 14, och
tillkännagivandet av resultatet mottogs med
applåder av hundratals kvinnor på
åhörareläktarna.

Internationell kvinnokongress
1 Holland.

Det samtidigt från flera håll
framkomna förslaget om anordnandet av en
internationell kvinnokongress redan
denna vinter i ett neutralt land,
exempelvis Holland, tyckes nu stå inför sitt
förverkligande. Den 12 och 13 febr.
ägde ett förberedande möte rum i
Amsterdam med ombud från England»
Tyskland, Holland och Belgien, varvid
beslöts att inbjudan skulle utfärdas till
en kongress i Haag i april, och ett
preliminärt program fastställdes.
Avsikten med sammankallandet av denna
kongress är att bereda kvinnor
tillhörande såväl krigförande som neutrala
länder tillfälle att komma tillsammans
och uttala sig i ämnen, som stå i
samband med kriget, och alldeles särskilt
för att genom ett gemensamt
uppträdande söka påskynda ett fredsslut, vid
vilket begäran borde framställas att
hänsyn också måtte tagas till
kvinnornas speciella önskemål. Bland förslag
till uttalanden märkes även en klart
formulerad fordran på rösträttens
utsträckande till kvinnorna i alla länder.
Ingen diskussion om ansvaret för
kriget eller sättet för dess förande
kommer att tillåtas. Anordningarna för
kongressen ombestyras av en holländsk
kommitté, vars ordförande är d:r
Aletta Jacobs och vice ordförande d:r
Mia Boissevain, båda kända från de
internationella rösträttskongresserna.

Glöm ej att vid inköp hos
Bäst-rätt för Kvinnors annonsörer
åberopa tidningen.

Felaktighet i tidningens expedition
torde alltid ofördröjligen anmälas å
posten. ______-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free