- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
12:1

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:?

&f ■&*£**<*!

RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt

Motto: Vi kunna aldrig göra $å mycket for en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

iv. Arg.

STOCKHOLM» 15 JUNI 1915.

Na- 12.

RÖSTRÄTT FÖR KTIIBIHOR

utkommer den 1 öch 15 i var manad.

Redaktion och Expedition: 6Lästmakaregatan*

Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V*3—l/i4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
RiksteL "Norr 600. Ällrn. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris för 1915 1 krona. Lösnummer 5 Ore.

För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
ex-pedition.___________________ .

När få Sveriges
kvinnor rösträtt?

Det är den fråga de svenska
föreningarna för kvinnans politiska rösträtt
i dessa dagar ställa till Sveriges män,
enkannerligen till medlemmarna av
den svenska riksdagen, och den frågan
kommer att upprepas till dess att
svaret blir: i dag.

Nu äro vi helt omslntna av länder,
där kvinnorna äro verkliga
medborgare, och det kan ej förtänkas oss, om vi
måste fråga: äro då Sveriges kvinnor
så underlägsna de övriga nordiska
ländernas, eller är det Sveriges män, som
stå så långt tillbaka i rättrådighet!
I dessa tider, då man ser allt från en
ny synvinkel, då man ständigt
sysselsätter sig med tanken på vad som
åstadkommit världsbranden, på
möjligheten att släcka den och hindra
uppkomsten av nya krig, vill man gärna
se förklaringen i de riktningar inom
det moraliska och politiska livet, som
nu härska i världen. Det finns ännu
människor, som anse att vi leva i stora
tider, stora inte bara i ohygglighet,
utan även i god mening, därför att de
befordra fosterlandskärlek, nationell
enighet och uppoffring. Men den som
känner och talar så, har aldrig vetat
vad verklig fosterlandskärlek vill saga.
För honom är fosterlandet en fäst-1
ning, som måste förses med så starka
vapen som möjligt för att kunna stå
emot fienden. Men människorna, som
bygga och bo därinom, intressera
honom föga, annat än när han räknar
dem i arméer. Den enda uppoffrande
gärning han känner är offren för
krigskassan. Han förstår inte, att man
i djupaste fred kan göra de mest
lysande offer för fosterlandet genom att
avstå något av den egna
maktställningen, genom att göra hela folket
solidariskt och medansvarigt i arbetet för
landets väl. Ingen kan väl på allvar
bestrida, att den största
fosterlandskärleken är den, som under livets
vardagar sätter det egna intresset, perso-

Vi Mænd haaber at Kvindernes politiske Valgret
skal faa en heldbringende Virkning for Statsstyrelsen.
Det er min Tro, at Kvinderne vil elske Freden» og
at de vil fremme den sociale Lovgivning» I det Haab,
at denne Tro maa blive til Virkelighed, byder jeg
Kvinderne Velkommen som danske Medborgere.

Konseljpresident Zahle

HU kvinnodeputationtn I danska riksdagen den S juni 1915.

nens, klassens och partiets efter
fosterlandets och strävar att genom
Tättvi-sa åt alla samla och ena folket. Den
fosterlandskärleken behöver inte
uppeldas genom hets mot grannar och den
väcker heller ingen misstro hos deni.
¾värtom, en seger för större rättvisa i
ett land är till nytta även för andra
länder. Arbetet för rättvisa binder
samman, där chauvinismen söndrar.
Att det är den senare, som nu firar
sina segrar i vårt arma Europa, är
ovedersägligt.

Om man lagt ner lika stor möda på
att göra rätt inom det egna landet som
på att väcka hat och misstro mot andra
nationer, så hade kriget aldrig blivit
verklighet Hur mycket av allvarlig
äkta känsla för fosterlandet det än kan
rymmas inom denna
kapprustningarnas dreadnoughtspolitik, så är det dock
den, som bär ansvaret för kriget.

Och när vi tänka på vårt eget land,
så måste vi säga, att även vi smittats
av den härskande tankeriktningen; vi
ha fått för mycket av maktläran och
för litet av rättfärdigheten, och
därmed har som naturlig konsekvens följt
en reaktion i kvinnofrågan. I Sverige
söker man nu på alla områden driva
kvinnorna tillbaka — de passa inte in
i det "moderna" maktsystem, som här
predikas med pukor och trumpeter.
Med dess större beundran vända vi oss
därför i dessa dagar till Danmark,
som stått emot niaktberusningen. Mitt
under det att kanonerna dåna vid dess
gränser, har detta lilla land, vars
stämma ingenting betyder i den
europeiska konserten, givit ett exempel,
som skall överleva den ragnarök
kriget åstadkommit. Danmark har visat,
att det tror på alla sina medborgares
fosterlandskärlek och därför vågat att
mitt under krigsfaran ge dem full
medborgarrätt. Det är till denna den
ädlaste fosterlandskärlekens seger, till
den vunna nationella enigheten, som vi
nu lyckönska Danmarks folk, dess män
såväl som dess kvinnor.

Vid fredsslutet och
kvinnornas plats där.

Av Millicent Garrett Fawcett, L.LJX

För etthundratjugu år sedan
offentliggjorde en av Tysklands största
filosofer, Immanuel Kant, en uppsats om
"Ständig fred". Många stora män
från många nationer ha arbetat på att
föra fram samma tanke: hur krig skall
kunna förebyggas, hur grundvalen till
en varaktig fred skall kunna läggas.
Bland dem må nämnas Dante,
Erasmus Grotius, sir Thomas Möre,
Bentham, Rousseau och William Penn.
Ingun nation och ingen tid kan
sålunda tillskriva sig äran att ha kommit
fram med denna tanke. Den är i sann
mening internationell.

En metod, som så gott som alla de
stora män jag nämnt ha
rekommenderat, är bildandet av ett statsförbund
(ett europeiskt förbund), vars olika
stater förpliktigade sig till gemensam
aktion gentemot någondera av dem,
som bröte freden. Kants uppsats gav
uttryck åt denna tanke, men innehöll
därjämte en annan, som gav hans
förslag större aktualitet än något av de
föregående. Han påvisade, att frihet
och självstyrelse — demokrati således
— i hög grad skulle stärka fredens
grundvalar. Det är den oinskränkta
konungamakten, en autokratisk
statsstyrelse, som leder till krig, ofta för att
bevara sin egen makt och sina egna
företrädesrättigheter eller för att
avvända uppmärksamheten från
besvärliga inre angelägenheter. Fria
nationer gripa icke till krig annat än för
frihet och till självförsvar. Därför är
den första bestämda punkten i Kants
uppsats om "Ständig fred", att varje
stats författning skall vara grundad
på frihet och självstyrelse. Han stödde
sig på det antagandet, att det är
dynastierna och icke folken, som föra
anfallskrig. Kant har påpekat, att en
envåldshärskare kan göra en
krigsförklaring med lika stor lätthet, som han
kan ställa till ett jaktparti. Om hans
militära förberedelser äro goda, eller
han tror dem vara goda, anser han sig
helt naturligt kunna vinna mycket och
förlora litet genom ett krig. Han löper
ingen allvarlig fara för sitt liv eller
sin egendom; han spelar helt enkelt
det förnämliga spel, som inom hans

egen krets anses vara det enda slag av
sport, som är konungar och kejsare
värdigt Folket däremot är utsatt för
svåra lidanden, oerhörda fasor och
förluster, de som vinna såväl som de som
förlora. Därför, så resonerade Kant,
"lägg politisk makt i folkets händer,
och risken för krig minskas ofantligt".
Sedan Kants uppsats skrevs, har én
erfarenhet av nära ett och ett kvarts
sekel bekräftat riktigheten av hans
principer. Under dessa 130 år har
demokratins tillväxt varit oerhörd, oeh
demokratiskt styrda länder hava icke
börjat anfallskrig. De ha deltagit i
frihets- och försvarskrig, men de ha
icke försyndat sig genom lättsinnigt
anfall på oskyldiga grannar för att
vinna ökat landområde eller för att
vända allmänhetens uppmärksamhet
bort från besvärliga inre
förhållanden.

Min förhoppning är, att makternas
nästa stora kongress åter skall godtaga
den Kantska principen, att demokratin
är det bästa skyddet mot krig, men ge
den en ny tillämpning och en vidare
tolkning, än vad soni avsågs år 1795
eller 1815. Demokrati innebär nu mera»
än vad det gjorde då. "Folket" betyder
nu män och kvinnor inom varje
nation. Detta är vad som nu håller på
att bli verklighet i alla världsdelar. Att
utsträcka självstyrelse och politisk
makt till kvinnorna skulle ofantligt
stärka de krafter, som bidraga till att
skapa fred.

De oerhörda krigskostnaderna i
dyrbara människoliv framträda klarare
för kvinnorna i deras egenskap av
släktets mödrar än för männen; ja,
det är i själva verket först med
kvinnorörelsens gryning, som några
allvarliga ansträngningar gjorts av
världens härskare att på något sätt hejda
det avskyvärda ödslande med liv, som
kriget innebär. Före Florence
Nightingales tid kastades helt enkelt
hundratusentals liv bort av brist på anständig
vård.

Jag påstår icke, att kvinnor skulle
vara immuna mot krigsfebern, men vad
jag påstår är, att de sannolikt, mer än
män, innan krigsfebern brutit ut,
skulle vara benägna att skapa
förutsättningar för att krig skola kunna
förebyggas, att stärka sådana
förbindelser mellan staterna, som leda till
ömsesidigt samförstånd och god vilja
snarare än sådana, soih äro grundade på
ömsesidigt hat och konkurrensavund.
Det är denna synpunkt, som vi måste
försöka att med all den styrka vi äga
framhålla för de statsmän, vilka
komma att mötas vid den kongress, söm
måste sammankallas, när kriget är slut.
De skola mötas, det hoppas vi, i den
bestämda avsikten och strävan att söka
åstadkomma ett sådant sakernas
tillstånd, att anfallskrig omöjliggöres.

"Det är icke gott för mannen att
vara allena." Har verkligen mannen
ensam lyckats så förträffligt styra
världen, att han har råd att förakta den
hjälp, som kan bjudas honom av
kvinnan? Frankrikes, Belgiens, Polens,
Ostpreussens hemsökta fält må svara, och

Annonsera i Rö

för Kvinnor.

:
l

m ■

*



* v x A^onspris 10 öre efter texten, 12 öre å textsida pr mm.-höjd, spaltbredd 65 mm. Marginalannons samt annons å be«tämd plats 20 öre pr mm. Irsannonser 20 % rabatt^
| Halvårs 10 % rabatt, kvartals 5 % rabatt. För annons till införing 1 eller 2 gånger torde likvid ¾aedfölja#ordern. Annons bör vara insänd senast 5 dagar före tidningens
utgiv-I ningsdatum tall Rösträtt för Kvinnors expedition, I4tetmakaregataa 6, Stockholm. För annonsavdelningen: BiksteL Norr 600, Ällrn, tel 14729, meÄan 9 f. m. och 7 e. m.

■^■•■■■■■■MMM>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free