Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
RÖSTRÄTT FÖR KYINNOR
3
Ev länge skola vi tåla det?
Det hör tyvärr icke till
sällsyntheten, att kvinnorna ha att kämpa mot
orättvisor och fördomar, men jämföra
vi oss med forna tiders kvinnor, med
våra far- och mormödrar, som
förgäves sträckte sig efter den bildning och
de utvecklingsmöjligheter, som voro
männen ensamt förbehållna, ha vi dock
ansett oss ojämförligt mycket bättre
lottade, tills vi plötsligt ställas inför
en tilldragelse, inf ör vilken vi
tveksamma och förvånade måste fråga oss om
vi verkligen leva i en tid av frihet och
upplysning, som tillgodogör sig
individens möjligheter, eller om inte tidens
hjul rullat hundra år tillbaka.
Åtminstone kände nog flertalet kvinnor
något liknande, en berättigad harm,
indignation, inte bara över en
kompetent och duglig individs åsidosättande,
utan över de synpunkter av bornerad
och orättfärdig åskådning, som tagit
sig uttryck i fröken Maria Aspmans
förbigående vid tillsättandet av den
överlärarebefattning i Klara folkskola,
till vilken hon, såväl av allmänhet som
av pedagogiskt initierade personer,
ansågs självskriven.
Vi ha fått erfara trycket av de
fördomar, som utestängt kvinnorna från
en mängd ämbeten, yrken och
ansvarsposter, men hur skall man känna det,
när förlåten äntligen remnat och
vägarna öppnats, när man med glädje
sett männen hjälpa till att undanröja
missförhållandena, men denna gåva i
praktiken ofta visat sig liktydig med
att ge med den ena handen och taga
igen med den andra. Det är inte bara
harmen över att en person med fröken
Aspmans kompetens och meriter blivit
förbigången, som borde väcka
kvinnorna, utan det är grundsynen, känslan av
det outhärdliga att arbeta i ett
samhälle, där rätten har så litet att betyda
och så lätt kan vrängas, när privata
åskådningar, känslor och förhållanden
komma med i spelet
Det är inte vår mening att här ingå
på någon detaljerad skildring av
fröken Aspmans personlighet och det
livsverk hon lagt ned i Elära folkskola,
som hon under ¾Wa års tjänstgöring
tillhört, de äro av alla kända och
uppskattade och ha förut framhållits i
Eösträtt för Kvinnors spalter, men det
torde inte vara ur \’àgen att skärskåda
vad som kunnat vara bestämmande för
skolrådets och folkskoledirektionens
beslut.
Bedan för en del år sedan sökte
några kvinnor platsen som överlärare,
men folkskoledirektionen kunde inte
godkänna deras ansökan, emedan
pensions- och lönereglementet lade hinder
i vägen för kvinna att bli överlärare.
Detta hinder upphävdes på
folkskoledirektionens tillstyrkan av
stadsfullmäktige 1912, varför man kan säga, att
det numera förefinnes en moralisk
skyldighet att inte göra skillnad på
kön. I folkskoledirektionen sutto vid
det tillfället män sådana som Samuel
Fries, Fridtjuv Berg och Knut
Kjellberg, och direktionen föreslog även att
överlärarearvodet skulle bli för män
och kvinnor lika, vilket ock godtogs av
stadsfullmäktige.
Men när nu ett tillfälle gavs att
tillsätta en kvinnlig överlärare, mera
meriterad än sina manliga medsökande,
har direktionen genom att tillsätta en
mindre meriterad visat prov på så
föga objektivitet och omdömesgillhet, att
man kan fråga sig, hur det står till
med deras omsorg om den lärarkår,
som till */« består av kvinnor, och om
de lärjungar, där ungefär halva
antalet är flickor.
Vilka metoder tillämpas inom en
direktion, där man inte går efter
meritlista och kvalifikation, utan efter vad!
De grundprinciper och logiska
slutledningar, som borde ligga till grund vid
varje plats tillsättande och som bruka i
finna sin stränga tillämpning, ha har
nyckfullt brutits. Det är inte mênin-
drömlandet
För &ö8tråt£ för Kvinnor.
&v {Hjalmar Wallander.
Som när min mor förtaide mig en saga
om äventyr en gång för längesedan,
och det var mörkt i rummet, brasan brann,
jag såg först sagans bild i töcken draga,
en drömsyn lik, förbi mitt öga, medan
på ögonblickets vingar tiden svann.
Men så kom plötsligt kraft i linjer svaga,
och sagan stod där, levande och sann,
och innan brasan brunnit ut, den hann
båd’ mänsklig form och mänsklig skönhet taga.
Så är det ock med Sverige — sagans land!
Dess mörka skogar voro sagans gårdar,
dess jättetallar, näs och blåa berg
förgångna sagotiders minnesvårdar
av urtids seder och av urtids färg.
Djupt ur dess gömslen hörde jag en gång
som barn med hemlig bävan vitrans sång.
Där levde sagoting och troll och råt,
och bodde dolda krafter djupt i myr
och där låg farlig gast på lömskt försåt
— där levde också bragders äventyr
med purpurtrådars glans i sagoväven,
öch vid var insjöstrand, då månen slog
sin silverslöja omkring land och skog
jag hörde sjöfrun röra sig i säven
och såg hur mörkt och hemligfullt hon log
Sen dess ha åren gått; min barndom svann,
min ungdoms drömtid med, och jag blev man
och fördes bort av livets hårda vindar.
Min dröm är slut och själv jag är en ann\
3Vu lyser allting i en annan färg:
mitt land är starkt, med malm i sina berg.
I blekta trasor är min sagoväv,
glömd qjöfruns spökgestalt i strandens säv.
Där ligger landet med sin djupa skog,
sin teg som svartnat efter plöjarns plog,
ett mödans land, där också livet går
med frukt och frö i nutidsröjda snår,
sen berget öppnade sin sagovärld
och göt sin hårda malm i smältans härd.
Ja, så ha sagans dunkla bilder bytt
med verkligheten hamn, allt dunkelt flytt
Blott jorden, hemmets jord har än mig fången
och viskar sagor om en tid förgången,
från Sverige, sagans urhem stolt och fritt.
Då lyssnar jag, med »hjärtat fullt, till sången
ur sagans skog som till min moders röst
och känner, lisad, barn på nytt, hur mången
förtvivlans tanke lyftes från rrkitt brösta
gen att underkänna hr Ehlins, den nu
tillsatte överlärarens skicklighet och
kompetens, saken är endast, att fröken
Aspman visat sig ännu mera
kompetent, vilket också av förste
folkskoleinspektören, professor Frans von
Schéele, framhållits i hans till
Stockholms folkskoledirektion avlåtna
skrivelse, där det bland annat heter: "men
jämför jag honom med den av de
sökande, som av en reservant i skolrådet
förordats i första rummet, nämligen
lärarinnan vid Klara folkskola Maria
Aspman, så synas mig hennes
förtjänster och skicklighet för denna
överlärarebefattning ännu större än hr
Ehlins."
Professor Schéele framhåller vidare,
liksom reservanten,. d:r Karolina
Widerström, att skolrådets majoritet
synes ha underlåtit att uppföra fröken
Aspman på förslaget av det
principiella skälet, att en kvinna ej vore
lämplig till befattningen som överlärare.
D:r Karolina Widerström och, fju
Emilia Broomé ha i en reservation
gjort en jämförelse mellan fröken
Aspmans och hr Ehlins meriter och
kommit till följande resultat: vad angår
lärarerfarenhet, så har fröken Aspman
tjänstgjort i folkskola 8 år längre än
hr Ehlin. Dessutom är fröken
Aspmans lärarerfarenhet mångsidigare.
Hon har undervisat i flera privata
skolor samt vid Högre
lärarinneseminariets utbildningsanstalt för lärarinnor
i huslig ekonomi, medan hr Ehlin,
utom folkskolan, endast undervisat i
Stockholms Borgarskola. I fråga om
utbildning, undervisningsskicklighet
och kunskaper stå båda ungefär lika.
Båda ha även utgivit läroböcker och
utarbetat undervisningsmateriel.
Fröken Aspman har ordnat och lett
fortbildningskurser, ett viktigt företräde.
Hr Ehlin har framför fröken Aspman
den meriten, att han avlagt
musiklärare-, kyrkosångare- och
organistexamen. Fröken Aspman har vid
flerfaldiga tillfällen dokumenterat sig såsom
dugande organisatör och ledare.
Vidare blev hön år 1908 av K. M:t kallad
till ledamot i direktionen för stiftelsen
Sunnerdahls hemskolor på landet och
har även erhållit åtskilliga
förtroendeuppdrag för folkskoledirektionens
räkning. "Allt detta och dessutom
åtskilligt annat, som skulle kunna
framdragas, vittnar om en banbrytande och
ordnande, trots sin mångfald enhetlig,
pedagogisk och socialpedagogisk
verksamhet, som ådagalägger en eminent
organisatorisk begåvning. Något
motsvarande har icke vare sig uti
handlingarna eller under debatten
framlagts om hr Ehlin", yttra
reservanterna.
I trots av vad som av meritlistan
framgått, i trots av vitsord från tre av
våra mest framstående pedagoger, av
vilka den ene är förste
folkskoleinspektören, och i trots av den skrivelse
med bön om att erhålla fröken
Aspman till överlärare som till
folkskoledirektionen avgivits av 16 kvinnliga
medlemmar av Klara folkskolas
lärarekår, har dock folkskoledirektionen
fastställt skolrådets förslag och
utnämnt hr Ehlin med förbigående av
fröken Aspman.
Reflexionerna göra sig själva.
Vad är meningen med att förklara
en befattning ledig till ansökan även
för kvinnor, men vjd samma
befattnings tillsättande helt godtyckligt
frångå de principer, som borde vara
bestämmande, och i stället giva en min-.
drö meriterad person företräde på
grund av hans kön. Här föreligger en
så allvarlig kränkning av
rättsbegreppen, en så snedvriden syn på
tingen, att allmänheten, och vi kvinnor i
synnerhet, på det kraftigaste borde
reagera däremot och inte längre foga
oss i den ordning, som endast därför
att det gäller en kvinna, genast är
beredd att göra undantag och eftergifter
från det, som annars brukar gälla som
norm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
