Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö/ö/n e/
kvartalsprenumerationen å Rösträtt
för Kvinnor, tre månader — oktober—
december — för det billiga priset av
30 öre. En massprenumeration för sista
kvartalet är bästa sättet att få
tidningen känd i nya kretsar. En
masspridning av tidningen är bästa sättet att
sprida upplysning om kvinnornas
rösträttsfråga och värva nya medlemmar i
föreningarna. Må var och en göra sitt
till för att fylla nästa tusental
prenumeranter. En bättre användning för
tioöringarna finns icke.
Kom ihåg att all prenumeration sker
å posten. __________
Ett Giv akt
Redaktionen av Ronneby Tidning
har tillställt oss nedanstående den 16
september på ledareplats införda
artikel, vilken vi för dagen återgiva utan
kommentarier:
Kvinnor som gå baklänges.
Av tecken att döma pågår alltjämt
högeragitationen mot kvinnans politiska
rösträtt, även om det tiges stilla i dess press
om vad som föregår runt om i landet.
Det gäller tydligen för den kvinnliga
rosträttens motståndare att, tills frågan nästa
gång på allvar kommer före i riksdagen,
skapa en opinion mot densamma bland
ingen mindre än kvinnorna själva, for att —
om det lyckas — triumferande visa tillbaka
kravet med det faktum att så och så
många kvinnor på det bestämdaste motsätta sig
att bli indragna i det politiska livet genom
rösträttens inkörsport.
För skapande av denna utan tvivel
värdefulla opinion resa kvinnliga talare omkring
i bygderna och utså misstroende mot den
stora och vackra tanke som ligger bakom
kvinnorösträttsrörelsen.
Om initiativet kommit från kvinnorna
själva skulle åtminstone som förmildrande
omständighet kunna anföras att de visste
ej bättre, och denna dumma agitation så-
ledes fått ett mycket sorglustigt skimmer
Över sig. Men när man vet att deras
agitatorer göra slavtjänst åt reaktionära
element bland männen — for eller utan
betalning — måste man helt enkelt beteckna
dessa kvinnors "insats" i vårt politiska liv
som minst sagt olämpligt och osympatiskt.
Vad våra vakna, framsynta och
intelligentaste kvinnor mödosamt byggt upp
under åratals självuppoffrande, hängivet
arbete för hela släktets bästa och
framåtskridande, det ha alltså andra kvinnor
hjärta att på detta sätt söka störta samman.
Lyckligtvis har den svenska kvinnan i
allmänhet kommit så långt att hon vet i
vilkas ärenden antiröstrattsdamerna äro
stadda.
Det gäller emellertid särskilt för F. K.
P. R.-fÖreningarna att se upp med
anti-rösträttsrörelsens agitatorer och om
möjligt få diskussion till stånd på deras
möten. Detta kan understundom vara lättare
sagt än gjort då det synes ligga i rörelsens
natur att bli framdriven bakvägar och med
så litet buller som möjligt, en förmodan
som icke jävas av en del hållna mötens
karaktär.
Man letar förgäves i tidningarnas — icke
ens i högertidningarna — annons- eller
notisspalter om dessa antirösträttsmöten. De
tillkännagivas icke heller genom affischer.
Nej, mötena hållas i någon fridfull lokal,
helst på ett hotell, dit publiken: damer från
säkra högermäns hem, inbjudes i all
tysthet. Ett sådant möte hölls i lördags å
Stadshotellet i Ronneby där en fröken
Edith Kindvall i över två timmar lär ha
ovanligt tröttat ett ej ringa antal personer.
Skall Holland också ga om oss?
Brev till Rösträtt för Kvinnor.
Från ordföranden i den moderata
kvinno-röstrattsföreningen i Holland, De
Neder-landsche Bond voor Vrouwenkiesreeht, ha
vi mottagit följande redogörelse för
ställningen i detta land just nu.
Det väntas att förslag till
grundlagsändring före denna månads slut
kommer att föreläggas den holländska
riksdagens Andra kammare.
Vad betyder detta för de holländska
kvinnorna?
De sista allmänna valen ägde rum
1913, då de förenade liberala och
demokratiska partierna slogo de förenade
klerikala. De förra, som nu äro i
majoritet, räkna 54 medlemmar,
tillhörande fyra olika partier. Minoriteten
räknar 46 medlemmar, och består
likaledes av fyra olika partier.
I Första kammaren är ett motsatt
förhållande rådande med 18 liberala
mot 29 klerikala. Nästa val till Första
kammaren äga rum 1916.
De liberala och demokratiska
medlemmarna valdes 1913 på ett program,
som upptog allmän rösträtt for man
oeh med möjligheten att tillägga
rösträtt för kvinnor utan att behöva gå
till nya val på denna fråga. Hindren
för kvinnornas valbarhet måste
undanrödjas. Härmed menas att, sedan
grundlagsändringen genomförts, kan
ett enkelt lagförslag giva landets
kvinnor rösträtt.
Många kvinnor ogilla, att de inte
omedelbart få allmän rösträtt. Men då
man betänker, hur svårt det är att få
majoritet även för detta, så förstår
man, att om denna väg är längre, så
är den också den säkraste.
För en ändring i grundlagen
fordras ¾ majoritet. Det fordras således
13 röster från motsidan till de 54, som
uttalat sig för frågan. De klerikala
partierna ha icke kvinnorösträtten på
sina program. Några av dessas
medlemmar äro häftiga motståndare,
andra äro indifferenta, medan andra åter
gått så långt, att de förklara, att de
under vissa förhållanden icke skola
sätta sig emot saken.
Det finnes goda utsikter, att det
erforderliga antalet röster skall kunna
vinnas för det steg, som föreslagits,
medan ett förslag om allmän rösträtt
för kvinnor med all säkerhet skulle bli
förkastat.
Tidsläget och förhållandena i
allmänhet arbeta kvinnorna i händerna.
De holländska kvinnorna ha icke
hållit sig tillbaka, då det gällt att lindra
nöden, och männen äro villiga att
erkänna det. Tyvärr är deras antal
ännu ganska stort, som anse ett uttalat
erkännande nog. Då förändringar här
i landet endast ske gradvis och
mycket långsamt, är det svårt att övertyga
både män och många kvinnor, att
rösträtt är nödvändig icke endast för män
utan också for kvinnor.
Amsterdam, september 1915.
Marie Boissevain-Pynappel.
♦♦•■■•v
■____/47V.„..^b
■ (f. d. Barnängens lokal), f
S ASTRID SÖDERQÜIST ¾
1 Klass Damskrädderi.
Alltid välsorterat lager i fördelaktiga prislägen.
Specialité:
J. A. WETTERGRENS FABRIKATER.
BTMTKT 17 I AVGDVIT Sr Hin Sveriges äldsta, största o. bäst
• JU Ull fi LUrUÜLll 06 UiU renommerade specialaffär i
––––––-_«**. H;fle77–––––––––Siien-& Tlle-KIädningstyger
RikSt.*29 FreasBatan 3, Stockholm» a. t. so*8 P¾¾wt¾a¾ld,l(trtenrtndMII¾^Bo.i^««tt.
belåfeiv Iváft-ocÄFArgeri Aktiebolag Göteborg-
hoppas vår rösträttsfråga skall kunna
lösas, utan att vi behöva vänta så
länge som tills denna reform fullt
genomförts. Men i alla fall är det nog en
säker väg till målet, fast icke en kort,
och naturligtvis önskar jag för min del
livligt, att reformen måtte komma till
stånd. De högerkvinnor åter, som
kunde önska reformen för kvinnornas del,
men samtidigt frukta den på grund av
att den kan komma att försvaga deras
partis ställning i allmänhet, böra
betänka, att ifall de av detta skäl vilja
förvägra reformen sitt stöd, så ökar detta
i väsentlig mån deras skyldighet att
påverka sitt parti i riktning av en
förändrad ställning till rösträttsfrågan.
I egenskap av vänsterkvinna skulle jag
förresten också vilja påpeka för våra
högerkvinnor, ätt denna reform icke
uteslutande bör bedömas efter
partinyttans synpunkt; den innehåller också
samma rättfärdighetsmoment, som vi
åberopa för vår egen fråga. Därför
borde den kunna vinna bifall jämväl
av rättsinniga högermänniskor.
Härvidlag kan anföras ett uttalande, som
även d:r Bergström citerar, ur
docenten Gunnar Rexius’ arbete: "Det
svenska Tvåkammarsystemets tillkomst och
karaktär**. Författaren framhåller här,
att de liberala "tala i det de Geerska
systemets anda, då de i motionen av
1907 kritisera den konservativa
första-kammarref ormen såsom otillräcklig
och kräva att reformen, därest den
skall få något värde, utsträckes så
långt, att en mera varaktig
folkmajoritet småningom kan göra även
Första kammaren till uttryck för sina
önskningar".
____________________Anna Wicksell.
LAQBRSONS
SKOmAGASIN
Jakobsgalan 18 - Fredsgatan 8
Några intryck från ett
besök på andra sidan sundet.
Danmark har jag besökt flera
gånger förut, men det intryck jag denna
gång fick av dess kvinnor var nytt.
Det var en festlig glans över dem, en
jublande stämning, något av solsken
och lycka.
Vid den nyss avhållna Nordiska
fredskongressen såg jag många av
dem i talarstolen. De talade om
kvinnornas plikter som mödrar och
uppfostrarinnor, om hur de böra fostra
det unga släktet till broderskärlek och
lära det avsky våldsgärningar och
krig. De talade om kvinnornas
rättighet att få vara med, när det avgöres
om krig och fred, när det gäller att
värna de liv, som de fött med smärta
och fostrat under otaliga mödor.
De flesta av dessa kvinnor talade
med flytande lätthet och med en
logisk tankeskärpa, som om de varit
gamla vana parlamentariker. Och som
en underström gick det en djup känsla
av ansvar och ansvarsglädje.
Bland de talande fäste jag mig
särskilt vid fru Louise Nörlund, som med
en enastående energi och uthållighet
lär ha kämpat för kvinnornas politiska
rösträtt, och som, ehuru svag och
bräcklig, dock haft kraft att kväll
efter kväll uppträda på möten och tala.
"I omkring 25 år har jag varit med
om att leda kampen", sade hon till mig,
och här kom det en skälvning i rösten,
något hänfört över hennes anletsdrag,
"det finnes intet, som övergår det att
få offra sina krafter åt arbetet för
en rättfärdig sak, att genom oavlåtlig
kamp få föra den fram till seger."
"Ni danska kvinnor fingo er
politiska rösträtt så snart — endast 7 år
— efter den kommunala", sade jag.
"Ja", svarade hon, "det kom sig därav,
att kvinnorna voro så eniga här. Först
började de liberala samarbeta med
de socialdemokratiska, och snart
därefter kommo högerkvinnorna och anhöllo
att få vara med. Vi bannlyste all
diskussion om politik från våra möten
och överenskommo om att uteslutande
arbeta för detta enda: vår politiska
rösträtt. Högerkvinnor i den mest
framskjutna sociala ställning
öppnade sina hem för möten, till vilka de
inbjödo kvinnor ur arbetsklassen,
socialdemokratiska kvinnor. Dessa högt
uppsatta damer ha upprepade gånger
förklarat, att detta närmande varit
dem till ovärderlig nytta. De ha
därigenom bättre lärt känna en hel del
sociala förhållanden och —
missförhållanden — och ofta fått tillfälle att
beundra den oegennytta och
självuppoffring, som de fattiga arbetande
kvinnorna visa för att gagna sin saks
framgång."
Men vad som rörde mig mest var de
danska männens glädje över
kvinnornas rösträttsseger. Det var vid en av
de banketter, som gavs för Nordiska
fredskongressen. En svensk herre
hade hållit tal för kvinnan. Det var i
den vanliga stilen, något skämt och
många blommor. Då reste sig en dansk
man. Det var en enkel man av folket.
Han talade med en klart ljudande
stämma, som förnams över hela salen:
"När jag hör en svensk herre hålla ett
vackert skåltal för kvinnan", sade han,
"så vill jag ropa ut till honom — jag
skulle vilja ropa det till alla Sveriges
män — håll upp med de vackra
talesätten och ge edra kvinnor rösträtt i
stället. Jag är säker på, att de
förtjäna det, ty de äro lika goda och
kloka som våra."
Jag tryckte hans hand. Med ett ljust
leende sade han: "Jag håller så
mycket på att kvinnan skall vara med i
det politiska livet. Själv har jag en
sådan präktig hustru, och jag vet, att
det finns många, många sådana goda
och präktiga hustrur och mödrar."
Han stod tillsammans med några
vänner och en av dem sade: "När jag
kom in i riksdagen i dag (där höllos
Nordiska fredskongressens
förhandlingar) och såg en kvinna i talarstolen och
hörde hennes varmhjärtade ord om
arbetet för freden, då föreföll det mig,
som om det var bebådelsen om den nya
dag, som gfryr. Jag hoppas så mycket
av kvinnaas insats i det politiska
livet", fortfor han, "jag tror, att
kampen kommer att föras med renare
vapen, och a<;t vi komma att sikta till
högre mål, när hon är med. Männen
här i landet ha visst alla känt
detsamma, ty om den nya grundlagen ha vi
kämpat punkt för punkt, om dess
olika paragrafer ha meningarna brutit
sig våldsamt, men om en sak har det
ej varit strid, om en sak ha vi alla
varit eniga: och det är om kvinnans
politiska rösträtt
Och att vi kunnat göra detta nu mot
krigets mörka bakgrund, att vi
kunnat bevilja medborgerliga rättigheter
åt nya skaror just nu, när runt om i
Europa människorättigheter
förtrampas, det känna vi djupt."
Som en skärande motsats till dessa
ord träder för svenska kvinnors
minne den maning de fått från ledande
män i sitt land, att, så länge
vapenrass-let och kanondundret pågår därute,
tiga med sitt krav på medborgarrätt.
De danska och norska män och
kvinnor, som jag träffat i Köpenhamn,
gåvo upprepade gånger sin förvåning till
känna över det sätt varpå svenska män
värdesätta sina kvinnor, och en
svenska, bosatt sedan några år i Danmark,
sade till mig på tal härom: "Jag är
förvånad över de svenska männen. Jag
blygs över dem."
Tinni Sterner.
2
RÖSTRÄTT FÖR KVINH0R
N:r 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
