Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 19
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
3
rösträtt en vänsterfråga?
Hilma Borelius.
§T P. AHeERISOHS IOBELAFFSR Ü
• STOCKHOLM •
\ Gamla Kungsholmsbrogatan 26 R
(I (andra huset från Drottninggatan) (|
? Stort lager af finar* och enklare #
n Möbler n
£ i ek, mahogny, valnöt samt andra £
J träslag äfven målade, till billigaste priser. ¾
Ällrn. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 Q
Flyglar, Pianinon
och orglar i konstruktion och kvalité
oöverträffade. — Högsta utmärkelser å flera
världsutställningar. Begär priskurant från
Kungl. Hovleverantör.
A.-B. ÖSTLIND & ALMQUIST, ARVIKA.
Advokat EVa UNDEN
JURIS KAND.
Rvinnliga Juridiska Byrån
Vallingatan IS * Stockholm G.
KL. 10-4. Ällrn. tel. 18336.
En oväntad reklam
för kvinnans politiska rösträtt
kommer, enligt vad vi erfarit, att inom
kort igångsättas från unghögerhåll.
Vi ha i våra händer ett brevkort med
Europas karta i rösträttsfärgerna gult
och vitt — vi tycka att vi känna igen
idén — med de länder, där
kvinnorösträtten är genomförd, utmärkta med
gul färg och de övriga i vitt. Kortet
upplyser i sifiror, vad som redan
vunnits för saken, och vad som ännu
återstår att vinna. Förmodligen komma
nya upplagor att utges, allt eftersom
den gula färgen sprider sig och nya
landsträckor erövras. Upplysningsvis
bör kanske nämnas, att också Island
bör till Europa, och borde för
korrekthetens skull ha utmärkts med gult
redan nu. Vi önska lycka i
fortsättningen. ___________
Lunds kvinnliga stnienthem.
Bedan for åtskilliga år sedan väcktes
tanken på att ordna ett hem för de
kvinnliga studenterna i Lnnd. Och genom
professorskan Ribbings intresse och
ekonomiska generositet samlades en grundfond,
som under årens lopp ökats så, att den nu
kunde få tas i anspråk för realiserande av
planen. Men alldeles tryggat var ändå inte
företaget, och det hade sannolikt blivit
uppskjutet ännu en tid, om inte idén fått
en så varmt intresserad förespråkerska i
fröken Ellen Bruzelius, som välvilligt
ställde både sig och sina gamla vackra möbler
till det blivande hemmets disposition. Tack
vare denna frikostiga hjälp och under
hennes ledning har Lunds kvinnliga
student-hem i höst alltså hlivit verklighet. Och en
förtjusande sådan. Ännu ar det inte så
stort: sex helinackorderingar och tio à tolv
matgäster kunna mcttagas. Det är inga
vanliga studentrum i den klassiska stilen
med inventionssoffan och de Övriga bekanta
mobilierna, som möter en här. Fint och
smakfullt ordnade böra de verka i hög
grad lockande på hemlösa studentskor. Till
lägenheten hör också en stor* vacker
matsal och ett hemtrevligt samlingsrum med
piano. Sommartiden och långt fram i
Skånes blida höst torde kaffevrån i den
vild-vinshägnade trädgårdstäppan bli särdeles
uppskattad. Då slutligen priserna äro
synnerligen moderata, särskilt i dessa tider,
och läget är mycket centralt — vid St.
Algatan — så kommer säkert det kvinnliga
studenthemmet att på ett förträffligt sätt
fylla sin uppgift.
L. M.-S.
år kvinnans politiska i
Av docenten J
Frågan om kvinnans politiska
rösträtt är i och för sig ingen partifråga.
Det är sant att en motståndare, som
uppfattar rösträtten som en funktion
i statens tjänst, vid ett flyktigt
påseende kan tyckas stå mindre svarslös än
en motståndare, som kallar rösträtten
för en mänsklig rättighet. Men det är
också endast vid ett flyktigt påseende.
I själva verket är svarslösheten bara
uppskjuten ett steg. Ty på frågan:
"varför ej också på kvinnor överlåta
denna funktion1!" kan ej svaras
annat än med åberopande av samma
"skäl", som står även
rättighetsanhängaren till buds: "emedan de äro
kvinnor." Att utestänga kravet på
kvinnlig rösträtt med begreppet
"maktfaktor" låter sig ej heller väl göra. Har
àet icke ideligen på vers och prosa i
"tal för kvinnan" framhållits, att
kvinnorna äro en makt. "Kvinnorna böra
ej ha politisk rösträtt, ty de utgöra ej
en maktfaktor", betyder i själva
verket, om det betyder något alls:
"kvinnorna böra ej äga politisk makt,
emedan de ej äga politisk makt." Den
senare satsen förefaller enklare än den
förra, men är blott en översättning.
Med resonemang av det slaget
kommer man ingenstädes. Något företräde
framför den logiskt enkla satsen
"kvinnor äro kvinnor"* som i denna eller
liknande formulering efter vad vi nyss
skådat är lika användbar för en
socialist som för en högerman vid
undan-förandet av obekväma kvinnliga
anspråk, har den ovan anförda knappast.
Det är icke de teoretiska
definitionerna utan den vilja, som står bakom
de teoretiska definitionerna, som
avgör det reella innehållet i en politisk
åskådning. Vad kvinnans politiska
rösträtt beträffar, är det ej teorien som
sådan utan teoriens tillämpning, som
delar i anhängare och motståndare.
"Höger" och "vänster" äro relativa
begrepp, och den verkliga
åsiktsgränsen är alltid i vis» mån flytande.
"Högern" har mer uppskattning av det
förflutna i förhållande till det närvarande
och av det närvarande i förhållande
till det framtida än "vänstern", men
en "höger", som icke finner att något
behöver förnyas, och en "vänster", som
icke finner något värt att bevaras,
kunna intet uträtta, endast hålla varandra
i ett dött jämviktsläge. Sker något
framsteg, så är det genom personer,
som vilja både förnya och bevara,
vare sig tonvikten för dem ligger på det
ena eller andra momentet, och vad de
än i överensstämmelse därmed kallas.
Eftersom politisk rösträtt för
kvinnor är något, nytt i förhållande till
föregående tider, är det naturligt nog,
att den har lättare att vinna terräng
hos "vänstern" än hos "högern". Det
motstånd, som dess nyhet såsom
sådan har att övervinna reses ju ej à
priori av "vänstern" men väl av
"högern", eller närmare uttryckt, detta
motstånd, vanemotståndet, som i
denna punkt kan vara rätt starkt även
hos vänstermän, är hos dem mer
isolerat från deras övriga åskådning,
medan det hos högermännen står i
förening med och mätes av deras
totalförhållande till nytt och gammalt i
allmänhet.
Så till vida är en viss tröghet och
hårdsagdhet hos "högern" i den
kvinnliga rösträttsfrågan psykologiskt
förklarlig och intet att förundra sig över.
Så till vida är det naturligt, att
rösträttskvinnorna av vänstern lättare och
beredvilligare upptagits av sitt parti
än rösträttskvinnorna av högern.
Men kvinnans politiska rösträtt är
icke en vänsterfråga.
Det rimliga vore, att den "höger",
som icke endast syftar att bevara det
gamla eller återgå till det ännu äldre,
lika väl som "vänstern" vore
förmögen att se ett positivt gott i kvinnans
rösträtt. Varför skulle kvinnans hjälp
att bevara vara mindre värd än hen-1
nes hjälp att förnyad
För några år sedan tycktes det
också här hos oss vara på god väg att bli
så som det är naturligast: att
kvinnlig rösträtt skulle komma att
framföras genom positiva anhängare inom
både höger och vänster, ej som ett
vänsterkrav, för vilket högern endast
passivt, genom minskad motståndskraft,
gav efter. För ett* tiotal år sedan var
politisk rösträtt för kvinnor ej en ak-1
tuell vänsterpolitisk fråga. Däremot
hade principen då ännu eller redan,
som man tar det, goda vänner bland I
säkra högermän. På den tiden var det,
som det kunde inträffa, att den
grundlagsförändring för öppnande av till-1
gång till statens ämjoeten för kvinnor, j
som sedan gick igenom 1907, och som i
Sveriges läroverkslärare nu under
anförande av en socialist vilja annullera, |
segrade i Första kammaren, ehuru den
föll i Andra.
Arga motståndare till kvinnosak i
allmänhet och energiska förfäktare av!
mansprivilegier finns det fortfarande
i alla läger. Det är tragikomiskt att se,
hur lätt höger- och vänstermän finna
varandra, och hur eniga de äro, när
det gäller något slags uppdelning
mel-lan män och kvinnor. I denna tidning |
behöves ingen påminnelse om talande
exempel härpå i frågor, som ur andra
synpunkter rört upp mycket damm. i
Med sådant för ögonen är det
omöjligt att ur kvinnosakssynpunkt
särdeles högt värdesätta vänsterns
programanslutning till rösträtt för kvin-!
nor. Sin stora betydelse har den nog
ändå. Genom väckande av
uppmärksamheten, ja även genom det
inflytande, som en ideligen sig presenterande’
föreställning utövar, påverkas den
personliga åsikten hos de anslutna, och I
omröstningssiffrorna äro på en gång
ett påvisbart, om än till sin reella halt
omtvistligt resultat, och ett tekniskt I
villkor för det segerrika
genomförandet av kvinnlig rösträtt. Men det
egentliga stödet har den kvinnliga
rösträttsfrågan haft hos de
vänstermän, som icke av partidisciplin eller
partiberäkning utan av verklig
övertygelse fört den fram. Till dem står
rösträttskvinnornas höger i lika stor
skuld som deras vänster. Även i dessa
förbistrade tider, i vilka
"övertygelsen" på alla håll så ofta framföres
med en skrikande bravad, som kommer
den att te sig som blott fraser även där
den är sann, även i dessa tider ha i
svenska riksdagen hörts ord av varm
och äkta klang för kvinnans politiska
rösträtt.
Länge hade det, efter de
genomgripande förändringar i åskådning och
typ, som riksdagens höger undergått,
varit endast från vänsterhåll, som
dessa ord hördes. Är icke nuvarande
justitieministerns uppträdande i den
kvinnliga rösträttsfrågan ett
lyckobringande varsel? Där fanns klangen.
Där förnams personligheten. I
motståndet hade det "personliga" gjort sig
gällande i form av misslynt smågnat
och billiga kaféroligheter. Ett mörkt
och ogenomträngligt moln döljer
framtiden. Men det är gott att
högersinnade och ridderliga ord för kvinnans
rätt åter klingade i Sveriges riksdag
från en högerman, ej själv
riksdagsman visserligen, men medlem av
regeringen. Det är gott som löfte och
vittnesbörd om att det finns — även nu —
en annan höger än den, som länge
ensam hoverat sig i riksdag och press,
och det är gott som maning och
uppmuntran till rösträttskvinnor av
högerfärg att hålla ut och taga i på nytt.
En sådan maning och en sådan
uppmuntran behövdes väl. Så
kringskurna som högerkvinnorna av F. K. P. R.
varit i fråga om möjligheter att kom-’
Ett steg och ett domslut.
Det går långsamt, men det går med
de stora reformerna eller rättare de
nödvändiga rättelserna. I dessa dagar
har ett fruktansvärt missgrepp fått
över sig avkunnat förkastelsens ord.
Reglementeringskommitténs
betänkande blev färdigt efter sju års
arbete. Det är nu nära fem år sedan det
utställdes till olika institutioners
domslut. Nu har medicinalstyrelsen
äntligen fällt sitt: den instämmer till fullo
med kommitténs förklaring att det
gamla systemet bör avskaffas. Och än
mer! Kommitténs majoritet hade
framställt ett förslag om ett slags nytt
po-lisövervakande och straff för s. k.
hel-prostituerade. Mot detta hade två
ledamöter, professor Johansson och
kamrer Westerberg reserverat sig. Och det
är med dessa reservanters uttalanden
för fullkomligt slopande, som nu
medicinalstyrelsen instämt. Därmed kan
man hoppas, att vid vår nästa riksdag
prostitutionsreglementeringen faller.
Vi kvinnor kunna inte — när dessa
tvångsåtgärder riktade enbart mot
kvinnor nu äntligen torde avskaffas
även i vårt land — vi kunna inte se
ett bättre exempel på vad det
kvinnliga modet kan uträtta. Det var en
kvinna, som började kampen, kvirinor
som under skymf och hån fortsatte
den.
De flesta torde känna Josephine
Butlers namn, denna engelska prästfru,
i som då hon förlorat sin dotter, ägnade
sitt liv åt att hjälpa förvillade unga
flickor, ja tog dem i sitt hem.
Reglementeringen, en frukt av krigen — den
uppstod i Frankrike under
Napoleonstiden — hade införts i ett par engelska
städer. Josephine Butler såg hur den
band fast dem som ville komma ifrån
ett oordnat levnadssätt, och i januari
1870 grundade hon ett förbund av 70
kvinnor, som ingingo med en petition
till parlamentet, samt började en
livlig agitation över hela landet. Den
ovilja det väckte att en kvinna vill tala
om sådant, gick ända därhän att hon
höll på att inte få en bostad, emedan
folkmassan ville storma hotellen, och
måhända än värre voro prästers,
läkares, det fina sällskapets skymfande
omdömen. Det kan vara gott att höra
att bland dem, som kraftigast
uppmuntrade henne och profeterade seger
I var kvinnosakskämpen John Stuart
; Mill. I sitt land segrade hennes och
i hennes medkämpars idé. Likaså i
Holland, Italien, Schweiz, där hon även
stritt för saken. I de skandinaviska
ma till tals med sitt parti, är det
begripligt nog, om än ej efter min
mening försvarligt, att så många av dem
blivit passiva, antingen de då
kvarstått som overksamma medlemmar av
F. K. P. R. eller rent av utgått. De som
kvarstått, och. som bevarat åtminstone
viljan till aktivitet, böra känna sig
stärkta i tron på att dock omsider
kunna uträtta något och i pliktkänslan att
ej få överlämna rösträttsarbetet åt
vänsterkvinnorna ensamma. Ett stöd ha
de faktiskt i någon enstaka av
landsortens högertidningar. Den hållning,
som högertidningen Lunds Dagblad
t. ex. iakttager i rösträttsfrågan och i
andra kvinnofrågor därjämte är ej
vacklande, ej heller är den blott
allmänt välvillig utan utfästelser. Även
på den tid, då högern i allmänhet var
vänligare stämd mot kvinnans
rösträtt än nu, förekommo knappast så
bestämda och skarpt pointerade
uttalanden som dem Lunds Dagblad sedan
några år, tid efter annan, utsänder av
helt och hållet eget redaktionsinitiativ,
utan någon som helst påtryckning
från rösträttshåll.
Vad är, när det gäller det stora hela,
ett högeranförande, en högertidning?
Antydningar om att den kvinnliga
rösträtten icke heller nu och hos oss
är en vänsterfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
