Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR K1T1HH0R
N:r 20
LAGBRSONS
SKOmAGASIN
Jakobsgatan 18 - Fredsaatan 8
¾^ltMd— ......■ III ■—— ......... ^^—»^
Ett besök på vår nyaste
advokatbyrå.
En imponerande namnskylt vid
porten» Vallingatan 18 och en halv
trappa upp till den Kvinnliga juridiska
byrån, där fordom fröken Anna
Petterson, men numera jur. kand. Eva
Auden residerar. Genom ett stort och
rymligt väntrum föras vi in i det
allra heligaste och fröken Anden reser
sig från det stora skrivbordet, som
erbjuder en såpass rymlig yta, som en
jurist kan tarva för sina handlingar
och lagböcker.
— Snälla advokaten, det är varken
fråga om skilsmässa eller arvstvist
eller något sådant, bara en liten
intervju.
Fröken Anden, som i förbigående
sagt gjorde ett så vederhäftigt och
förtroendeingivande intryck att man
inte skulle tvekat att lägga sina
kinkiga spörsmål i hennes händer, såg
genast en smula stram och tillknäppt
ut
— Det finns verkligen ingenting alls
att berätta, ingenting alls. Kom
tillbaka om ett år.
— Ett år — sade jag dröjande, det
är en bra lång tid.
— Ja, varsågod och sitt ned så länge.
Undef de första ögonblickens
tystnad tog jag interiören i betraktande.
Det amerikanska skrivbordet,
kassaskåpet, skelettet av en skrivmaskin,
söm skönjdes under ett vaxdukshölje,
en soffa och ett par stolar. En fullt
korrekt juridisk omgivning, men de
persiska vävnaderna i varma och
smältande färgnyanser gåvo ändå en fläkt
av kvinnlighet åt inredningen.
— Jaha advokaten, här finns många
blanka blad, började jag och bläddrade
i anteckningsboken.
— Vad ar det ni vill veta!
— Några data ur ert liv till exempel.
— Juris kandidatexamen 1912, under
ett år ledare av de
Bergman-Österbergska samhällskurserna, tjänstgöring på
domarkansli i Norra Roslags och Falu
domsagor, anställd på Tjerneld och
Morssings advokatbyrå och nu här,
räknade fröken Anden upp med en
fermité, som gjorde det svårt för
pennan att löpa i samma takt
— Och klienterna?
— Jag har ju så nyss börjat, men de
dugga ändå ganska tätt.
— Kvinnan jag mötte i trappan, hon
hade två små barn med sig, kom
kanske härifrån?
~ Jaså, ni mötte henne, då såg ni
väl också hur blåslagen hon var. Hon
vill skiljas, men mannen vill inte och
han tvingar henne genom att
neka henne barnen. Misshandlar henne
grovt, men hon har inga vittnen.
Sådana uppträden vill man ju helst inte
ha vittnen till. Nåja, hon kan ju vara
svår hon också, men i alla fall... Man
får vara med om många ruskiga
saker, när människor vänder ut och in
på sitt privatliv. Här gick de
stackars barnen oeh larvade omkring,
medan modern berättade sin lidandes
historia. Hon hade inte haft någonstans
att göra av dem.
I samband med dessa de mindre
bemedlades svårigheter i äktenskapet
oeh utom detsamma, berättade fröken
Anden, átt hon ämnade upprätta en
juridisk poliklinik, där hon en gång i
veckan lämnar avgiftsfria råd och
upplysningar.
— Det finns väl inte många
kvinnliga advokater i Stockholm, så en
kvinnlig juridisk byrå har säkert en
uppgift att fylla.
— Så vitt jag vet, är det endast fru
Hansson-Söderqvist och jag själv.
— Frågan om de kvinnliga
advokaterna har väl blivit än mera aktuell
†
Så har då allas vår besegrare döden I
fällt honom, förgrundsfiguren i svensk
frisinnad politik, mannen med det
livslånga fasthållandet vid sin ungdoms
ideal, kämpen för de smås och svagas
rätt, den varma fosterlandsvännen,
som satte Sveriges väl, såsom han
uppfattade det, långt över sin egen eller
sitt partis framgång.
Sällan har en svensk missförståtts
så grundligt, hatats och smädats så
intensivt som denne svåråtkomlige man
med sitt varma hjärta och sina rena
händer. I vilken grad han lidit under
de illvilliga anfallen och det måttlösa
förtalet, har han väl knappast
anförtrott åt någon, men för att förstå att
han lidit, behöver man blott vara
människa. Men ingen personlig bitterhet
eller smärta kunde hindra honom att
till det sista oavlåtligt verka för sitt
lands bästa, vilket under nuvarande
förhållanden betydde, att han med hela
sin auktoritet understödde den
uppriktiga neutralitetspolitik, som företrädes
av den regering, som efter den 6 febr.
kom till makten. Att han gick bort
utan att ha fått se utlösningen av den
spänning, i vilken världskriget försatt
varje land och varje människa i
Europa, förstärker i sin mån den tragik,
som i trots av allt omhöljar Karl
Staaffs gestalt.
Då tiden virvlat bort dunsterna från
partifanatismens gasbomber, skall
hans personlighet och hans verk
uppskattas efter förtjänst. Man skall
inse, att hans misstag berodde på den
oundvikliga begränsning, som varje
människa bär med sig i och med sin
egen natur, men hans vilja till
sam-hällsrättfärdighet, hans brinnande
fosterlandskärlek, hans lysande
intelligens, hans aldrig svikande plikttrohet
och hans ledarförmåga skola ställa
honom på den plats i Sveriges politiska
historia, som med rätta tillkommer
honom.
De svenska rösträttskvinnorna ha i
honom förlorat ett pålitligt stöd och en
varm vän. Länge nog uppfattade han
— såväl som det överväldigande
flertalet — striden för allmän rösträtt
uteslutande som en kamp för männens
politiska rättigheter. Men då det blev
honom klart, att de svenska kvinnorna
på allvar eftersträvade att bli erkända
som fullmyndiga medborgare, insåg
han rättvisan i deras fordran. Och
från denna stund blev kvinnornas
rösträttsfråga för honom en
rättfärdig-hetssak, och han gav den sitt starka
stöd. Icke mindre än fyra gånger
framförde han frågan i riksdagen i form av
motioner, undertecknade av Liberala
samlingspartiets förtroenderåd, och
vid 1912 års riksdag framlade den
Staaffska regeringen en kunglig
proposition om politisk rösträtt och
valbarhet för kvinnor på samma villkor
som för män. Ehuru tillstyrkt av
konstitutionsutskottet strandade frågan
åter på Förstakammarmajoritetens
motstånd. Ingen av de kvinnor, som
åhörde rösträttsdebatten i denna
kammare, kan någonsin glömma
statsminister Staaffs storstilade anförande vid
detta tillfälle. Han ansåg att det krav,
som framställts av kvinnorna omöjligt
kunde tillfredsställas genom något
annat än sin egen uppfyllelse, därför att
det ingenting annat vore än ett nytt
uppslag på ett särskilt område av den
största politiska kraft, som verkat
under mer än ett sekel, den politiska
kraft, som den franska revolutionen
formulerade som fordran på
jämlikhet. De ofrälse störtade
adelsprivilegierna, de medellösa censusrösträtten
och införde vad man kallat den
allmänna rösträtten, kallat, intill dess
kvinnorna fordrat att bli behandlade
som fullmyndiga medborgare. Likaväl
skulle också kvinnorna nå fram till
sitt mål. Kvinnornas fordran på
rösträtt vore ju också den naturliga
följden av den utflyttning i
samhällsarbetet, som utvecklingen medfört och som
ej kunde vridas tillbaka.
Karl Staaffs uppfattning av
kvinnorösträtten som ett krav, grundat på
rättvisa och samhällsrättfärdighet
förnekade sig aldrig. Han avspisade oss
icke med vackra, till intet förbindande
ord, han anslog ingen chevaleresk ton.
Han tog oss på allvar och behandlade
oss ärligt och rättframt. Vi kände, att
på honom kunde vi lita, han ville
arbeta för oss utan alla bihänsyn, ty
kvinnorösträtten ingick som ett led i
hans på’ djupa studier grundade
politiska uppfattning. Vid Karl Staaffs
bår vilja Sveriges rösträttskvinnor
frambära sin djupa tacksamhet till
honom, den storstilade och uppriktige
främjaren av deras sak.
Anna Whitlock.
./47\.
genom att fru Hofvander-Sandberg
nekades att uppträda inför rätta, fast
hon hade sin mans fullmakt Tror
advokaten att hon har någon utsikt att
vinna, när hon vädjar till högre rätt?
— Det tror jag inte. Frågan om man
kan upphäva målsmanskapet genom
fullmakt är mycket omtvistad. I
rättegångsbalkens 15 kap. § 3 står det
nämligen: "Den som under målsman står,
får ej uppträda som fullmäktig i
rättegång." Frågan hänger alltså intimt
samman med målsmanskapet och först
när vi få bort detta, som är roten och
upphovet till så mycket annat ont,
kan det bli ändring i dessa absurda
förhållanden. Betydelsen av att fru
Hofvander-Sandberg vädjar till högre
instans är att frågan kommer under
debatt, och att människor bli väckta,
De slumra så lätt till och behöva en
uppryckning då och då.
Klockan ringde därute och vi
ansågo oss inte längre ha rätt att uppta
fröken Andens tid.
Besöket på hennes byrå och hennes
egen sympatiska person, fastslog
emellertid betydelsen av att kvinnorna
numera ha kvinnliga advokater att
vända sig till, och att denna gren av
kvinnlig verksamhet, som hittills
varit ganska oprövad, går en rik
utveckling till mötes.
Fröken Anden är i rösträttskretsar
väl känd, dels såsom ledare av de
Bergman-Österbergska
samhällskurserna och dels genom sitt uppträdande i
diskussionen rörande
äktenskapslagarna, där hon på ett sakligt oeh
vederhäftigt sätt framförde sådana syn-
l-B. JOHN V. LÖFGREN & C:e
• Kungl. Hofleverantör -
RlkBt. 4
29 Freisgatan 3, Stockholm,
A. T. 50 48
Sveriges äldsta, största o. bäst
renommerade specialaffär i
Siden-& Ylie-KIådningstyger
Prove^t. landsorten aftpdaa gratis o. franco.
■ (f. d. BamängenB lokal). g
ASTRID SÖDEEQOIST
1 Klass Damskrädderi.
AUtid välsorterat lager 1 fördelaktiga prislägen.
Specialité:
J. A. WETTERGRENS FABRIKATER.
LÅfkemifklfvd*
taocbffe&MitEcl I
rekojmnerhOtf£2
"iffi Tváli-ochFÄrgertAJkiiebolagGoieborcr
"Vad kvinnan duger tUT
är rubriken på en ledande artikel, som
nyligen stått att läsa i Lunds Dagblad (h.).
Tidningen skriver:
"Så fort här hemma blir tal om, att
någon ny verksamhetsmöjlighet skall öppnas
för kvinnorna, sättes det alltid i fråga, om
hon "passar" eller "duger" att sköta de
nya affärerna. Därom överlägges
djupsinnigt och ingående av pressen och av
"sakkunnige", och alla utgå från såsom ett
axiom, att männen i allt äro kvinnorna
överlägsna, och att dessa sistnämnda äro ett
slags mindervärdiga människor, som man
endast med stor försiktighet och
urskiljning kan släppa in på männens hittills
monopoliserade arbetsfält.
Det kunde icke skada om dylika
viktig-hetsmakare finge studera ämnet i de
krigförande länderna. Där ha kvinnorna under
ett års tid haft tillfälle att dokumentera
sin duglighet både i praktiskt arbete, som
hittills alltid utförts av männen, och i
lé-dareställning."
Så citeras märket Volmar, som skriver
från Paris:
"Om man här så föga lider av kriget,
om livet går sin gång liksom affärerna, är
det parisiskans förtjänst. Mannen är ute
i kriget, hustrun står i butiken, sköter
affärerna, tar till och med hans yrke. Hon
duger inte till stenhuggare men annars
duger hon till nästan allt. Jag vet till och
med en kvinna, gift med en veterinär, som
utan examen remplacerar mannen så bra,
att hans klientel ökats under hans
frånvaro. Veckorna innan han mobiliserades
satte han henne in i de vanliga fall, som
förekomma, och nu skoter hon hans
praktik. Om kvinnorna i allmänhet fått
mannens tekniska utbildning skulle denne
under kriget bli Överflödig. Överallt ser man
nu kvinnor som konduktörer, bank- och
postbiträden, till och med brevbärare. I
början var det inte utan opposition, men
nu har man vant sig vid "la patronne".
Min kolleverantör, som mobiliserats jämte
sin son, remplaceras av sin hustru. Men
så är hon också en jättestark auvergniska.
Alla kolbärare här komma från Auvergne
och äro härdade bergsbor, som det hårda
yrket kräver."
Varpå Lunds Dagblad tillägger:
"Detta omdöme är fällt om världens som
mest "kvinnlig" ansedda kvinna. Vem
hade tänkt sig parisiskan sådan! Ku hár hon
emellertid visat att hon icke är den
bortklemade modedocka, som man trott, utan
att hon är fullt rustad att möta även livets
allvar.
Liknande saker berättas både från
England och Tyskland, överallt ha kvinnorna
under kriget gripit in och ersatt mannen
och gjort det förträffligt.
Månne icke detta tyder på, att hon är
värdig och mogen både att deltaga i
landets styrelse och att utföra arbete av vad
slag och beskaffenhet som helst."
punkter, som till och med en
horgmä,-stare i riksdagen erkände sig inte ha
kommit att reflektera över.
Fröken Anden, som är rik på idéer
och uppslag, torde inom Stockholms
rösträttskretsar snart ånyo göra sig
påmint genom att väcka diskussion i
en fråga inom
äktenskapslagstiftningen, som ligger henne varmt om
hjärtat, och som gäller ingenting mindre
än ¾ ett nytt rättsinstitut. Man kan
också känna sig övertygad om, att
fröken Anden inte "kommer att stelna i
någon juridisk formalism, hon står i
livlig kontakt med dagens frågor och
har blick för vad tiden kräver. Vi
tillönska henne därför all framgång på
hennes nya verksamhetsområde.
G. ff. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
