Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KTOSTHOR
N:R 20
En förlust inom den
Internationella rösträttsrörelsen.
James Keir Hardie †.
Kvinnorösträttens pionjärer bli allt
färre. Nyss har den svenska
rösträttsrörelsen i Karl Staaff mist sitt
pålitligaste stöd och i England har en av
kvinnornas förkämpar, James Keir
Hardie» lämnat ett stort och oersättligt
tomram efter sig. Keir Hardies
karriär, hurusom han från vanlig
kolgruvarbetare genom sin eminenta
begåvning och sina egenskaper som
ledare svingade sig upp till en
betydande politisk ställning, han var under en
lång följd av år arbetarpartiets
främste man, torde genom de
tidningsartiklar som förekommit vara väl bekant
Men hans betydelse för den engelska
rösträttsrörelsen och hans strävan att
åt kvinnorna förskaffa samma
medborgerliga rättigheter som åt männen,
ha» så vitt vi veta, inte på något ställe
förekommit. Dock var detta ett av de
reformsträvanden han satte främst,
och de, som bevistade
rösträttskongressen i Budapest, glömma nog aldrig
hans eldande tal och hans
imponerande personlighet med drag av profetisk
stränghet. Keir Hardie var en man,
som med logisk klarhet och beräkning
följde tidsrörelsens många problem.
Han hörde inte till dem, som sätta allt
på ett tärningskast, och som otåligt
vänta att det nysådda kornet skall
mogna till skörd. Han visste att
omvälvningarna försiggå långsamt, och
att i synnerhet det konservativa
engelska öfolket endast småningom och
gradvis omfattar en reform, som
bryter mot hävdvunnen tradition. Därför
ansåg han, att män såväl som kvinnor
borde nöja sig med begränsningar i
rösträtten, om de inte på en gång
kunde få den genomförd utan alla streck.
Hans erfarenhet av det politiska livet
i England sade honom, att bästa
sättet att främja den fullständiga
rösträtten vore att åtminstone först ge de
självförsörjande kvinnorna rösträtt.
Funnes det endast några kvinnliga
väljare, så skulle männen vänja sig
vid att avstå från det monopol på
utövandet av makt, som under århundra- j
den varit deras, och vägen beredas för |
en friare rättsordning. i
Ur en i England utkommen broschyr
citera vi följande uttalande, vilket bätt-1
re än långa utläggningar visar hans
ställning till frågan:
Jag har inte mycket att säga dem, som
äro motståndare till kvinnans
medborgarrätt. Det är bättre att beklaga dem än att
resohera med dem. Men när de förutspå
den syndaflod, som måste bli en följd av
rösträtten, då hänvisar jag dem till
kolonierna. Där äro kvinnorna medborgare,
men de ha inte för den skull upphört att
vara hustrur och mödrar. Deras livssyn
har vidgats genom rösträtten, som
antingen de velat det eller ej, nödgat dem att
omfatta politiska och sociala frågor med
ett visst intresse. På så sätt äro de ägnade
att bli bättre ledsagare åt sina män och
— jag säger detta med djup övertygelse —
bättre mödrar. De kvinnor, vilkas intresse*
sfär begränsas av grytor och pannor,
skvaller med grannarna och trätor med mannen,
kunna icke, vore de än så Ömma och
moderliga, verka annat än hämmande på sina
barns nyvaknade intelligens. Vidga
moderns syn på tingen och man Öppnar en ny
värld för barnet, och mången yngling, som
nu av brist på sina närmastes förståelse
ute i livet söker den sympati och det
kamratskap, som han endast kan finna hos en
bildad och vidsynt mor, skulle med starka
band vara fäst vid hemmet. Statsmän och
reformatorer erkänna också villigt, att
kvinnans inflytande i politiken verkat i en
god och sund riktning.
Den tidsålder, som tilldelade kvinnan
rollen av ’halvt ängel, halvt idiot*, är numera
en Övervunnen ståndpunkt. Hon kämpar
sig till en ställning på alla områden. Inom
det industriella arbetet upptar hon
tävlan med mannen. Få den akademiska
Kvinnornas Kalender
1916.
Framför mig ligger en liten läcker
volym i gult band och Över det
internationella rösträttsmärket står i guldbokstäver
tryckt Kvinnornas Kalender. Det är den
länge bebådade som nu blivit verklighet
genom Göteborgs F. K, P. R:s
initiativkraft och energi. En särskild honnör måste
frambäras åt kalenderns nitiska och
duktiga redaktör, fröken Hildur öijer, som
på ett så utmärkt sätt förstått att
kombinera det smakfulla med det nyttiga. Slår
man upp den lilla boken, fäster man sig
allra först vid illustrationerna, som äro
valda med god urskillning. Från V. U:s
välbekanta drag föras vi ned till Vättern
i det minnesrika ögonblick, då Gerda
Plan-ting-Gyllenbåga frambär
rösträttskvinnornas tack till Ellen Key och vidare till
Haag via Köpenhamn. Efter ett kortfattat
och innehållsrikt företal möter oss en
stämningsfull dikt Mod, författad av Elsa
Collin, som är känd från Eösträtt för
Kvinnors spalter, och sedan följer ett
sammandrag av Den nya lagen om äktenskaps
ingående och upplösning, klart och
överskådligt skrivet av jur. kand. Eva Anden.
Dr. Gulli Petrini bidrar med en artikel
om de för vår rösträttsseger så viktiga
landstingsvalen och Frigga Carlberg
saknas inte heller. Hennes namn står under
en mycket väl skriven och sakrik uppsats,
Vad man spått — och hur det gått, i
vilken hon, enkelt uttryckt, slår huvudet på
spiken.
Sedan följa många vita blad med årets
alla dagar, och då även blyertspenna
medföljer kalendern, kunna kvinnorna här
anteckna den nytta de gjort och det arbete
de utfört för rösträttens sak. Det bör ju
vid årets slut kunna bli ett ganska
intressant dokument. For varje månad finnes
även införd en tryckt sentens av
förkämparna för ljus och frihet: Susan Anthony,
,Fredrik Borg, Björnstjerne Björnson, för
att endast nämna några namn. I slutet av
boken är hela L. K. P. R:s Minneslista
intagen.
Kalendern föreligger alltså färdig och
naturligtvis försummar ingen
rösträttskvinna att skaffa sig den. När man
betänker, vad alla dessa sammanlagda
kronor komma att tjäna för ett syfte,
behållningen tillfaller nämligen
resetalarefon-den, så köper man nog hellre Kvinnornas
Kalender än någon annan bok att ge bort
i julklapp. Syftet är också tvåfalt. Med
sitt tilltalande yttre förenar kalendern den
egenskapen att vara av agitatorisk
betydelse och bör därför inte saknas på någon
kvinnas julbord. Tänk om vi kunde komma
så långt. Låt oss åtminstone anstränga oss
i den riktningen och dymedelst även visa
erkänsla åt Göteborgs F. K. P. B., som
raskt och beslutsamt satte den vackra idén
i verket.
G. H. E.
Kvinnorna och läroverken.
Ännu ett dokument.
EMIL HÄGG: J)e svenska läroverkens
förfall, Elanders boktryckeri,
Göteborg. 279 sid. Pris 3 kr.
Envar, som i denna kaotiska
övergångstid mellan ganimalt och nytt står
i lärarekontakt med ett gymnasiums
ungdomsskara, tvingas att stanna och
ta sig en funderare över varthän
utvecklingen väl skall leda. Trycket
under förslitna och utdömda former har
efterträtts av ett nytt lidande, som
stundom tyckes övergå det andra:
lösligheten, tänjbarheten och missbruket
av nya former, som ännu ej danat
någon hävd av självklara disciplinära
förutsättningar till ryggrad för en
skola, vars allra flesta lärarekrafter
själva vuxit upp under det gamla
systemet och med all god vilja stå som
famlande gränsbor mellan gammalt
och nytt Var och en som känner
skolfrågans allvar så brännande, att han
för "vår ungdoms och vårt lands
bästa" ropar ut sin oro och sin harm,
är värd en allvarsam prövning av sina
erfarenheter, de må nu ha hopförts
till höger eller till vänster om den
stora landsvägen. Jag tager sålunda
författarens nit om läroverkens sak som
utgångspunkt och centrum för denna
anmälan och skall blott i andra hand
något litet vidröra det stycke
kvinnopsykologi, som utgör det teoretiska
underlägget för förf:s fasa vid tanken
på kvinnliga lärarekrafters
användning i gossläroverken. (Förf:s utfall
mot enskilda personer förbigår jag helt
och hållet.)
De bägge grundfelen hos den
moderna undervisningen ser förf. i den
humanistiska bildningens förytligande
och i silkesvantarnas pedagogik.
Vad det förra beträffar, instämmer
jag fullkomligt med författaren i att
anse den Oerhörda massfabrikationen
av svenska studenter, kvinnliga som
manliga, för någonting mycket
olycksdigert. För karaktärsbildning och
initiativkraft är det löst påhängda
kunskapsgepäck, för vilket individen
aldrig haft ett uns av äkta intresse, för
vilket han aldrig arbetat med liv och
lust, utan endast tvångspluggat år
efter år, en livsfara, mot vilken man icke
nog kraftigt kan varna, såsom
författaren också gör, framför allt ur
samhälleliga synpunkter. Från ett
humanistiskt bildningsideals synpunkt kan
mani måhända alldeles särskilt om
man är språklärare, gripas av
förtvivlan inför "denna tröstlösa massa",
som dock består av levande individer,
som själva fara illa under persen,
emedan den universitetsförberedande
lärdomsskolan — som ju egentligen är
ett slags yrkesskola, också den — |
ingalunda kan bestå alla dessa med
den speciella träning de kunde behöva.
R "Vita mössan" är verkligen en
fåfängans fetisch, åt vilken det i vårt land
offras vansinnigt med pengar,
lärarekraft, ungdomsår och mera sådant, det
se undervisarne klarare än
lärjungarnas målsmän än så länge.
Men att den moderna
undervisningen skulle sikta åt en ytligare bildning
än det gamla filologhumanistiska
examensidealet, det måste bestämt
bestridas. Den vill ju trots allt bringa
lärdomen och livet närmare varandra än
den gamla skolan ens hade en tanke
på. Den vill ej endast formellt
träna intellektet, utan göra
bildningsinnehållet så gripbart, som det vore
möjligt. Den vill ju, som Pestalozzi
uttryckte det, psykologisera
undervisningstoffet, ej blott — om analogien
tillåtes — logisera det.
Vill Ja!
Nog är det så gott först som sist att
erkänna, hur långt vi stå, från målet.
Vi sakna i vår moderna skolbildning
en central undervisningskärna, från
vilken alla de enskilda facken liksom
kunde utstråla. En sådan har
filologien länge varit, en sådan var en gång
teologien, kanske rättare dogmatiken
med sitt imponerande, i sin glanstid
allt rymmande, kunskapssystem. De
nya kraven ha fört med sig ett
bred-vidvartannat av olika ämnen och
olika tillägnelsemetoder, som
sannerligen måste göra stora minus i fråga
om det mera enhetligt
filologiskt-lo-giskt inriktade kunskapskvantum, som
förut presterats som
mogenhetsexamen. Detta kunde dock endast betyda
att nya bildningsdimensioner ändrat
måtten för det gamla kunskapsplanet,
utan att därför representera ett
ringare kunskapsvärde, utan snarare
motsatsen. Men tyvärr betyder det också
en brist i fasthet och överskådlighet,
som ej blott minskar den rent
intellektuella träningen, utan också kan bli
menlig för karaktären. Det långt ifrån
ytliga, utan snarare alltför djupa
kunskapsideal, som icke enbart går ut från
vissa kurser, som skola utläras, utan
också från ett nytt tidsläges levande
individer, vilkas behov det skall
tillgodose (i statens intresse såväl som,
deras eget), kommer allt för lätt attr
i praktiken oscillera mellan kursen och
individen på ett i hög grad
olycksdigert sätt, varvid det omutligas
majestät ersattes med något alltför
tänjbart i bestämmelserna, något som
gärna för mig må bära öknamnet
silkesvantarnas pedagogik, då jag tror den
vara alldeles lika dålig som
överdriften åt motsatt håll: järnhandskarnas.
banan intar hon en framskjuten ställning
på grund av sin energi och sin intellektuella
styrka. Förr eller senare tvingas mannen
att erkänna henne som en like i fråga om
arbete och han kunde inte göra detta bättre
än genom att även erkänna henne som sin
like ifråga om medborgarrätt. Och de, som
underkänna kvinnans värde, borde ta del av
de läkares och advokaters åsikter om hen-’
ne, som med all kraft söka hindra hennes
inträngande på deras områden. En kvinna
kan bli Englands drottning, men hon har
intet att skaffa på de områden, där landets
högsta ämbetsmän vinna sin utbildning.
Kvinnornas politiska rösträtt är inte en
partifråga. Min åsikt är, att kvinnorna
inom politiken inte borde stödja något parti
eller någon kandidat, som inte helt och
hållet står på deras sida, och då skulle de,
om inte vid denna session, så åtminstone
vid nästa, i Underhuset få den motion
genomförd, som gör dem delvis
röstberättigade och politiskt jämnställda med män.
Detta är ett steg mot den allmänna
rösträtten; men hurudana villkoren än må bli,
måste de hålla fast vid den politiska
jämlikheten.
Målsmanskapet®
kon(sekvexi(ser«
Förra året nekades praktiserande
advokaten i Stockholm, fru Hilma
Hansson-Söderqvist, -att föra en av sina
klienters talan inför rätta, och nu är ett
liknande fall att notera från Skåne,
dock med någon skiljaktighet. Fru
Ester Hofvander-Sandberg från Eslöv,
som i egenskap av gift kvinna nekades
att uppträda som rättegångsbiträde,
företedde nämligen fullmakt från sin
man, men då lagen förbjuder sådana
som stå under målsmanskap att
uppträda inför rätta, förklarade sig rätten
inte kunna bevilja hennes önskan. Fru
Hofvander-Sandberg, som inte lät sig
nöja med detta, har nu vädjat till
högre instans. Ett lagändringsförslag,
som medger gift kvinna att föra
annans talan torde komma under
behandling vid nästa års riksdag och de
olägenheter, som de gifta kvinnliga
juristerna varit utsatta för, och som
måste menligt inverka på deras
utövande av sitt yrke, därmed avlägsnas.
Films.
Efter underhandlingar mellan
representanter för de engelska järnvägarnas sty*
relser och järnvägsmännens förening har
man kommit överens om, att kvinnor, som
med anledning av kriget användas i
järnvägarnas tjänst, skola åtnjuta samma
avlöningsförmåner som män i motsvarande
grad. Denna bestämmelse gäller för alla
järnvägar i England och Skottland.
Då Georg Brandes tör 40 år sedan hade
översatt John Stuart Mills "Subjection af
Women" till danska, ville ingen tidning
anmäla boken av fruktan, att den skulle
uppmuntra de gifta kvinnorna att sätta
sig upp mot sina män.
F. K. P. B. i Pennsylvanien har på tre
månader utdelat och sålt flygblad och
broschyrer till ett antal av 1,227,473 st.
Pennsylvanien hör till de amerikanska stater,
där kvinnorösträtten står under omröst»
ning i år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
