Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\^-
RÖSTRÄTT FÖR
******’
Tidning utgiven av Landsforeningen för kvinnans politiska rösträtt
Morro: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
iv. Arg.
STOCKHOLM, 15 DECEMBER 1915.
N:r 24.
RÖSTRATT FÖR KYINNOR
utkommet den 1 och 15 i var manad.
Redaktion och Expedition: 6 Lfetmakaregatani
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. Vi3—Vil
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Kikat*!. 8*500. Ällrn, tel. 14729.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Fria tör 1915 1 krona.
4:de kvartalet 30 öre. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i poetanvisning ull tidningens ex*
pedition.
Ti få inte glömma ...
Mörkret vilar tungt över jorden
dessa gråa decemberdagar. Den fred vi
hoppas på är ännu långt ifrån
förverkligad, rykten dyka upp för att
åter dementeras, och presidenten
Wilson har nyligen förklarat, att han inte
anser det psykologiska ögonblicket för
medling vara inne. Kanske måste man
vara kvinna för att till fullo förstå
innebörden av Rosika Sehwimmers ord,
att det psykologiska ögonblicket fanns
i och med krigets begynnelse. Varje
månad som går, varje timme, varje
dag betyder ett förspillt tillfälle,
betyder mödrars och barns ångest,
betyder lidanden så omätliga, att endast
den som sett ett slagfälts fasor, kan
fatta hela vidden därav.
Nu, under årets mörkaste tid, när man
bereder sig att fira den högtid, som
framför alla andra är hemmens, måste
tankarna gå till de tusentals hem, som
nn ligga öde och förstörda, till
familjerna, som krigets hårda vindar
skingrat, så att modern icke vet av sitt
barn och maken icke vet av sin hustru.
Vi, som leva i ett land, där krigets
mordängel icke dragit från by till by,
vi som mötas i ljusen och värmen för
att begå den högtid, kring vilken
människorna alltsedan en grå forntid
samlats för att hälsa ljusets seger över
vintermörkret, måste vi icke, likt
barnen i sagan, frukta att ondskan slagit
sina bojor kring världen så fast, att
Ingen dag skall gry. Måste icke
glädjen slockna i våra ögon och leendet på
våra läppar, när vi tänka på de
fry-sande och hungrande barnen, på
soldaterna, som i skyttegravarnas
grott-värld vänta att deras ödestimma skall
slå, och på mödrarna, som berövats
sina Böner.
Det finns sträckor av ödelagda
landamären. De heta Belgien* Galizien,
Serbien och Polen, Nöden är där
fruktansvärd. Fattiga och elända i andra
Ælteftersom kvinnornas sociala inflytande tillväxer,
blir deras första plikt att skydda världen för förstörelse.
£>e måste första, att de som, aldrig burit vapen äro
förutbestämda att utbreda den kärlek och förståelse mellan
folken, som göra krig omöjliga. Be måste så småningom
övertyga våra styrelser, att rättvisa och ridderlighet böra
tillämpas nationerna emellan likaväl som mellan de
enskilda. S>e skola införa den goda tro, den välvilja inför
vilka millionhärarna skola nödgas kasta bort sina
onödiga vapen. Jag tror, att Jlaagkongressen har öppnat
kvinnornas ögon för den världshistoriska uppgift, som
skall bli deras. Jag hälsar den som en utgångspunkt för
den världsfred, som skall komma.
Selma %agerlöf
ur Valsning UU Jlaagkongressen.
länder ha åtminstone ett tak över sina
huvuden, men dessa, som färdas på
landsvägarna, vilkas hem äro skövlade,
och SQm icke äga en sten, mot vilken
de kunna luta sina huvuden, stiger inte
deras förtvivlans rop till ett skri, som
kunde ha makt att väcka all världen.
Sådant sker runt omkring oss och vi
låta det ske. Däri ligger det
förskräckliga. Lidandet och fasorna, som
övergå världen, äro skapade av
människor mot människor. Dé rykande rui*
nema av fordom stolta städer, de
brända byarna, de hemlösa barnen och àe
tusentals döda, som på slagfälten
bränts likt vissna löv, allt är
människors verk, människor, vilka bekänna
sig till en religion, vars första bud är
kärleken.
Kanske skall under själva julnatten
liv släckas och blod flyta.
Kvinnorna, som fira julen i kretsen
av sina kära, få inte glömma detta,
inte förgäta de lidanden, som förvandlat
jorden till ett inferno, hemskare än
någon Dantes fantasi förmått utmåla det.
Känslan av den orättfärdighet» som
begås mot livet självt, skall driva
kvinnorna att sluta sig närmare
tillsammans och bilda en stark syskonkedja,
och om det också inte ligger i deras
makt, utan politiskt inflytande som de
äro, att "vrida tiden rätt igen", skola
de dock aldrig upphöra att utslunga sin
protest mot våldet och
orättfärdigheten, sådana som de tagit sig uttryck i
det tjugonde seklets världskrig.
1916 års centralstyrelsemöte
kommer att äga rum i Stockholm
lördagen den 8 och måndagen den 10
januari. Deltagare i mötet torde i god
tid, helst före 1 januari, anmäla sig
hos L. K. P. R:s sekreterare.
■■*■
Jätteparad i New Tork.
iåjOOO kvinnor under rösträtt$banéret
Det var tron på framtiden och
fasthållandet vid höga ideal, som lördagen
den 23 oktober samlade 45,006 kvinnor
under fanorna i den jätteparad, som
tågade genom staden New Yorks gator,
och det var deras*allvar och
segervisshet, som gjorde denna parad till
något annat och mera än ett tomt
skådespel.
Fyrtiofemtusen kvinnor!
De kommo från palatsen o$b
villorna, f r¾lu kontoren och boddisken, från
köken och verkstäderna, det var rika
och fattiga, unga och gamla, vilka för
några timmar glömde allt som hörde
till deras dagliga gärning, för att ställa
sig i en stor idés tjänst <och
demonstrera den vilja, som bar dessa tusenden
likt en flodvåg genom New Yorks
gator, och vars lösen var rösträtt för
kvinnor.
Klockan 8 startade processionen från
Washington Square, och när klockan
slog 5, fanns det hundraden och åter
hundraden, som ännu inte satt sig i
rörelse. Kämpande mot en bitande kall
vind tågade kvinnorna framåt, led
efter led, med vajande fanor, bland
vilka den internationella gula
rösträttsfärgen dominerade och klädda i
dräkter, vilkas färger bildade ett
harmoniskt helt
New York har aldrig varit vittne till
en dylik rösträttsprocession. Dess
ordning och värdighet och den precision
med vilken det hela fungerade, gav
kanske mest av allt ett intryck av
makt. Detta var en flodvåg, som inte
stod att hejda, èn kollektiv vilja,
Inredd att genombryta alla hinder, och
så stark var den suggestion, som dessa
allvarliga, målmedvetna kvinnor
utövade, att folkmassan, som trängdes
på gatorna och de skådelystna, som
fyllde balkonger och fönsterrader, där
tåget drog fram, halsade dem med
vördpad och ¾allvar och glömde det
skeptiska leende, som här och var mött
förtrupperna.
Man beräknade åskådarnas antal till
1,500,000.
**•■■»•■■■■*»■■■»»»••■■■■■■»«■•■■■»■■■■•■■■
Det internationella rösträttsbanéret
bars av mrs Leonard Thomas och strax
bakom henne syntes alliansens
ordförande, mrs Chapman Catt. En av de
kvinnor, som jämte henne tilldrog sig
folkmassornas uppmärksamhet och
hyllades som en drottning, där hon gick
fram, var d:r Anna Shaw. Hennes
gamla ansikte lyste av ett soligt
leende, öch när hon stod vid ändpunkten
av Fiftyninth Street och såg de
oöverskådliga leden av kvinnor defilera
förbi, utbrast hon med rörelse: "Jag är
stolt över er, mina barn, mycket stolt.**
Och kanske kände hon i den stunden
pionjärens vemodsfyllda glädje över
att de unga skulle få uppleva den
tidernas morgonrodnad, som hon själv
sett bebådad, och att arvet och bördan
skulle lyftas på bärkraftiga unga
skuldror.
Även New Jersey¾ kvinnor, som redan
ägde visshet om att de förlorat vid
valen, deltogo i processionen, och någon
nedslagenhet märktes inte ibland dem,
D:r Shaw uppmuntrade dem med
hoppfulla ord och på deras fanor lästes i
gyllene skrift: "Not Down and Out,
but Up and Doing." I processionen
voro alla till Alliansen anslutna länder
representerade, således även Sverige.
En sektion representerade de stater,
där kvinnorna redan ha rösträtt. De
tågade, sida vid sida, med armarna"
vilande på varandras skuldror. Derå»
mantlar voro fodrade med rött och
blått* och samma färger, den
amerikanska flaggans vita, röda och blå bars av
presidenten Wilsons brorsdotter, miss
Margaret Vale, som representerade
Alaska. New York framställdes som
Rättvisans blinda gudinna, bunden av
Lasten, Fördomen och Okunnigheten,
höljda i svart. På fanor och band
lästes en mängd olika inskriptioner, som
tilldrogo sig uppmärksamheten, och
gåvo åskådarna åtskilligt att tänka på.
Även Antis voro representerade bland
åskådarna. "Jag tycker inte det är
mycket meå den här processionen", var
där en som sade. "Hur så!" frågade
hennes granne. "Varför ställer inte ni
antis också till med en procession!"
"Varför skulle vi göra det!" "Jag kan
åtminstone berätta varför ni inte gör
det", löd svaret, "ni är inte tillräckligt
många."
Mrs Chapman Catt tågade med i
processionen hela vägen från Washington
Square till Fiftyninth Street. "Jag
känner mig litet trött", sade hon, "men det
är det värt. Jag är säker om vår seger
den 2 november."
Några dagar senare fick bon bevittna
nederlaget. Men med sin amerikanska
seghet och med sin tro på framtiden
har hon också förstått, att nederlaget
endast är tillfälligt. Det betyder infe
de kampandes underkastelse, men det
betyder ökat arbete, ökade
ansträngningar och uppoffring av personliga
önskemål. Det betyder att rösträttens
pionjärer i Massachusetts, New York
och Pennsylvanien varken få unna sig
rast eller ro, förrän deras stora
slutmål är vunnet.
G. H. E.
––––––––––■–––––-^—»—–—-^_—__––- -_-»__ -_ ......n....».....,,i,.MlliMHiMIIII|imimil|nninim ■•■■••■■»••■■••■■*•■■■’■•■■■■«■■»■»■»■■■■■■■■■■■■«■■■■«■■■■*■■
Annonsera i Rösträtt för Kvinnor.
Bfajgdrtni» tall Rfletrttt f6r Kvrano» •xpaditKm, Lktmakaratntan «, Stockholm. For annoneavdelniniam: Rikatel. Norr 600, Allin. tel. U729, mellan 9 t m. oeh 7 •. m.
IWWiÄHilllllWIpMIMWltia-WIlMWItWIttiMiiiiliiiiiliMil^^iM*^^ _________
tf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
