Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ARG.
STOCKHOLM, 1 JANUARI 1917.
N:r 1.
IN o.
Vi ha längre sett mot 1917 som ett för
kvinnornas rösträttsfråga avgörande
år. Denna riksdag är den sista i
perioden. Tiden är inne, då vår fråga
äntligen bör få en positiv lösning
efter sin långa riksdagshistoria. I
motsatt fall stå de svenska kvinnorna
inför utsikten till minst en ny
sexårs-period, innan de kunna få genom
rösträtt utöva inflytande på landets öden.
Men de svenskaC rösträttskvinnorna
vilja icke ens förutsätta denna senare
möjlighet. De godtaga inga skäl,
varför de skulle få avslag och ännu en
gång sättas på tillväxt. Ingen kan
komma med det påståendet, att vårt
lands ställning är sådan, att det i
yttre etter ku?e avseende skulle löpa
fara, om den svenska riksdagen
samlade sig till en handling, som
Danmark utan risk vågade under
världskriget, och som för övrigt skulle stå i
överensstämmelse med den allmänna
tendensen ute i världen. Vidare,
frasen om att kvinnorna inte ha med
politik att skaffa borde ingen man, allra
minst riksdagsman med känsla för
logik och ansvar, våga ta i sin mun, sedan
de sista årens erfarenheter så tydligt
visat, hur politiken reglerar inte bara de
stora linjerna i folkens liv utan också
dess detaljer, inte minst inom kvinnans
gamla maktområde, hemmet. Det vore
ett stort misstag av de bestämmande
att tro, att sammanhanget undgått
kvinnorna själva. De ha i mycket stor
utsträckning dragit den konsekvensen
av sina egna krigsårserfarenheter så,
att de vilja ha sin hand och sina
representanter med, när det gäller besluten
och inte mera blott inskränka sig till
att ta befallningar och lyda.
Om det här ovan sagda gäller i
främsta rummet husmödrarna, så ha
de självförsörjande för sin del en
känsla av att de i dessa den ekonomiska
omvälvningens tider ha i bokstavlig
mening livsintressen att bevaka.
Många erfarenheter, såsom, för att ta ett
färskt exempel, tillvägagåendet vid
pensioneringen av affärsanställda, då
kvinnorna tillerkändes lägre pension
än männen mot högre avgifter och
den mycket tvivelaktiga fördelen av tv
Vid årsskiftet.
I mörker sänkt nu ligger land och vatten,
och millioners suekan hörs i natten,
oeh millioner sträcka sina händer
mot himlen upp från alla jordens länder.
”Är måttet än ej rågat, världars Herre?”
I bävan fråga de, ”och stunda värre
och värre dagar än för Dina trogna,
vilka som fordom äro redobogna
att verka for Rättfärdighetens rike
oeh se i varje människa en like
med samma rätt till himl«n och till jorden,
en varelse till Skaparns avbild vorden?”
Än dröjer svaret. Men på himlen stiger
en ensam stjärna upp oeh stilla viger
det nya året in. I mörkret glimmar
dess svaga ljus, igenom nattens timmar.
\
Det dallrar fram en ton av sällsam tjusning,
det sprider sig allt klarare en ljusning
oeh sänker sig till kvalda hjärtan ned.
Hugsvalande det viskar: Fredi
H. Ph.
digare pensionsålder, ha visat dem, att
kvinnorna i kampen för tillvaron
behöva det fulla medborgarskapets
rättigheter. Och alla, husmödrar så väl
som självförsörjande, mödrar, hustrur,
systrar, ha så starkt känt de
utanför-ståendes vanmakt, när det gällt landets
livsfråga: avgörandet om krig och
fred, att därur växt en vilja till
delaktighet och det icke en gång i en
oviss framtid, men nu.
När nu folken i alla länder arbeta på
att få i egna händer makten över sina
öden för att kunna göra gällande sin
vilja till fred och broderskap, då ha de
folk, som i detta arbete ta sina kvinnor
med, fått ett krafttillskott, som icke
kan överskattas. Ty om den ställning
kvinnornas flertal intar till kriget och
till freden och fredens organisation,
behöver man icke tvivla: de äro
fredsvänner, och de skulle med glädje se
möjligheten att kunna med sin kärlek
till fosterlandet förena sin positiva
fredsvilja.
Alltså: kvinnornas samfällda
intressen peka mot en lösning av
rösträttsfrågan nu. Till de här ovan anförda
skälen kommer ännu ett annat, vars
stora psykologiska betydelse icke får
förbises, nämligen det att Sverige icke
får sätta sina kvinnor yttermera i
efterhand i jämförelse med de andra tre
nordiska landen. Det är ingen fras, att
en sådan- förödmjukelse skulle kännas
smärtsamt och djupt av otaliga
svenska kvinnor. Inga ursäkter, intet
smicker kunde bortförklara faktum, att
detta skulle betyda, att de svenska
männen sätta mindre lit till sina kvinnor
Riksdagsman Daniel
Persson i Tällberg
höll söndagen den 17 december på
inbjudan av iiorlänge-Stora Tuna F. K.
P. K. föredrag i Borlänge över ämnet:
”Kvinnans sociala och rättsliga
ställning i samhället/’
Talaren framhöll, att skälen mot
kvinnans politiska rösträtt nu bli allt
svagare, men att Första
kammar-högerns motstånd alltjämt tyckes svårt
att övervinna. Men, yttrade tal., så
visst som ljuset skall segra över
mörkret, sanningen över lögnen,
rättfärdigheten över orättfärdigheten, så visst
skola kvinnorna nå fram till sin fulla
medborgarrätt. Vissa ”politiska
sömn-gångare” ha anfört som skäl mot de
svenska kvinnornas krav på rösträtt,
att de visat för liten iver i sitt
röst-rättsarbete. Å andra sidan anse
samma motståndare, att de engelska
kvinnorna gått för aggressivt till väga,
och därför böra de ej ha rösträtt.
Talaren betonade, att de svenska
kvinnorna genom sin storartade
opinionsyttring i samband med
rösträttspetitionen år 1914 tydligt visat, vad de
önska. Att de uppträda sansat och
värdigt ansåg talaren som ett bevis på att
de äro mogna för deltagandet i det
politiska livet. Många anse, att det är
olämpligt att i dessa orostider
framlägga kvinnornas krav på politisk
rösträtt och att Över huvud taget söka
genomföra politiska och sociala
reformer. Häremot gjorde talaren den
åsikten gällande, att orostiderna böra egga
oss att arbeta för rättens och
rättfärdighetens seger. Vi böra under sådana
tider stärka samhörighetskänslan
genom att gå in på de
rättfärdighets-krav, som framställas såväl från
männens som från kvinnornas sida. Forna
tiders naiva uppfattning av kvinnans
värde bestå vi nu ett medlidsamt löje.
Vi kunna vara förvissade om att —
några generationer framåt i tiden —
ett sådant löje skall ägnas vår tids
rädsla för kvinnornas
rösträttssträ-vari. Sedan talaren redogjort för de
reformer till kvinnans bästa, som
genomförts från 1850-talet, framhävdes
vikten av att ej anse att tillräckligt
än deras bröder i de andra länderna.
När nu avgörandet skall ske, ligger
det i sista hand hos riksdagen. Men
förvisso ha de svenska väljarna
möjligheter att klargöra stämningen i
landet till kvinnornas rösträttsfråga, och
att därmed på ett fullt lojalt sätt
influera på utgången av det
betydelsefulla beslutet*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
