Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kl
Fernqvisfs Kappaffär
OO Drottninggatan OO
n. b. och 1 tr. upp
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i F. K. P. R. lämnar 5 % rabatt.
Ett budskap från österrikiska kvinnor.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktör: Gtjbli Hebtzman-Ebicson.
Redaktion och Exp.: 6 Karduansmakaregatan11
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. l/*3—V*4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel, 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2: 50.
Lösnummer 15 Öre.
Ånnonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt.
RÖSTRÄTTSBYRÅN
0 Karduansmakaregatan II, Stockholm
Alim. tel. 147 29. Rikstel. 86 00.
Öppen vardagar kl. 1—V* 5 e. m.
L. K. P. R s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
Innebörden av det
ungerska rösträttsförslaget.
Då det ungerska regeringsförslaget
om kvinnans rösträtt framlades, kom
det ej alldeles oväntat. I jämförelse
med andra länder, t. ex. England, där
rösträttskvinnorna arbetat i femtio
år, är visserligen de ungerska
kvinnornas kamp för medborgarrätten helt
ny, men den har bedrivits med stor
intensitet och vunnit allt liera
anhängare, även om det fortfarande finnes
många kvinnor, som anse, att målet
med deras tillvaro är att vara en
lyxvara, med vilken männen belysa sin
rikedom och tillkämpa sig en ställning
i samhället.
Man måste hälsa regeringsförslaget i
Ungern med den allra största glädje, ej
endast därför, att dess antagande
hjälper alla andra ännu stridande kvinnor
ett stycke på vägen, utan även emedan
de ungerska kvinnornas
medborgarrätt är helt visst början till en
frigörelse av kvinnorna i monarkiens andra
land. Kriget, som sammansvetsat
Österrike och Ungern på ett förut
oanat sätt, kommer tvivelsutan att
förläna Österrikes kvinnor deras
medborgarrätt inom den allra närmaste tiden.
Kejsarinnan Zita lär själv vara livligt
politiskt intresserad, och lär ha
bidragit till, att förslaget så snart sett
dagen i Ungern.
Vi här i Sverige, som kämpa för lika
rösträtt för män och kvinnor, kunna
dock ej annat än beklaga, att
bildnings-strecket i förslaget satts så olika för
män och kvinnor. Männen äga endast
att styrka, att de äro läs- och
skriv-kunniga, varemot kvinnorna, förutom
den fyrklassiga folkskolan, som är
bottenskola i Österrike och Ungern, även
måste ha genomgått ytterligare 4
bor-garskolklasser — eller äga
motsvarande kunskaper — för att äga rösträtt
Vad städerna beträffar, så försöka ju
numera de flesta att ge även sina
döttrar denna överbyggnad till folkskolan,
och såväl de ekonomiska som de
praktiska svårigheterna härför äro
överkomliga. Helt annorlunda ställer sig
dock saken på landsbygden, och det kan
ieke betecknas annat än såsom en grym
orättvisa, att landsbygdens kvinnor,
som för Ungerns kulturella utveckling
betyda så mycket, skola på detta sätt
ställas utanför. Många unga flickor av
bondeståndet äro tvungna att från
tidigaste barndomen genom
hemslöjdsar-beten av skilda slag bidraga till
familjens uppehälle, och de kunna enligt
målsmännens yttranden icke avvaras
för att bedriva än så anspråkslösa
studier.
Vi följa utvecklingen av de ungerska
kvinnornas rösträttsfråga med vårt
livligaste intresse och undra om
deras Första kammare förr än vår skall
finna tiden vara inne att ge rösträtt
åt sitt lands kvinnor.
Nini Kohnherger.
”Herzlichste Weihnachtswunsche und
ein wirklich neues Jahr! så ropar det
mot mig ur brevet från den
Österrikiska pacifisten d:r Laura Stricker,
bekant här i Sverige från sitt
Stock-holmsbesök i våras, då hon på
uppdrag av österrikiska sektionen av I. C.
W. P. P. sökte få de nordiska
sektionerna att sätta sig i spetsen för
sammankallandet av en internationell
mö-drakonferens — något som dock
strandade på omöjligheten att få hit
deltagarna från ententeländerna.
Tiderna ha förändrat sig något
sedan dess — det visar ju blotta faktum
att ett brev sådant som detta sluppit
genom censuren, fyllt av övertygelse,
som det är, att alla länders kvinnor
börjat komma till insikt om att den
nuvarande och i all synnerhet den
kommande generationen blott har en fiende
— krigshetsarna i alla länder. Dessa
millioner måste dock till slut växa sig
starka nog att finna vägar och medel
att genomdriva sin vilja — viljan till
en allmän demokratisk fred —
Lans-downes, Asquiths, Renaudels fred,
fortsätter brevet i samma energiska, ljusa
ton, som kommer dess önskan att
klinga likt ett hoppfullt omkväde till allt:
Ein neues Jahr! Ein wirklich neues
Jahr!
Kanske!
I alla händelser har man uppnått
något nytt i Österrike, uppnått för
kvinnorna att få tala, få uttrycka sin
längtan, sitt hopp, sin vrede icke minst.
Det är detta brevet talar om.
I slutet av november föranstaltade
Allgemeiner Österreichischer
Frauenve-rein (alltså den österrikiska
motsvarigheten till vår L. K. P. R.) tillsamman
med österrikiska sektionen av I. C. W.
P. P. en serie fredsmöten för att ge
Wiens kvinnor tillfälle att demonstrera
sin önskan om en allmän
samförstånds-fred utan skadestånd och annexioner.
Om anslutningen till dessa möten kan
man göra sig en föreställning, då man
hör att ingen av de stora lokaler som
hyrts — lokaler sådana som
Volks-biihne, Drehersal, Bayrischer Hof o, s. v.,
rymmande var och en tusentals
personer, kunde rymma de tillströmmande
skarorna av kvinnor ur alla
samhällslager men också av dito män. Gatorna
näst intill måste avspärras och
massorna av avvisade lugnas med löftet om
att mötena skulle återupprepas med
samma talare dagen därpå.
Bland dessa talare märktes ett flertal
av Österrikes mest framstående män
och kvinnor som t. ex. Leopoldine
Kulka, Max Adler, d:r G. Touallion
m. fl.
På alla dessa möten fattades en och
samma resolution som med glädje
hälsade accepterandet av det ryska
freds-anbudet och regeringens
beredvillighet att ingå på en ärofull
samför-ståndsfred utan annexioner och
skadestånd, samt uttalades folkets
förväntan att denna ståndpunkt måtte under
alla förhållanden bevaras.
Resolutionen upptog vidare kravet
på kvinnans politiska likställighet med
mannen som en av de säkraste
garantierna för varaktigt mellanfolkligt
fredstillstånd, men erinrade samtidigt,
att det redan under nuvarande
förhållanden står i kvinnornas makt att i
alla länder verka som opinionsbildare.
Resolutionen avslutades med en
kraftig sympatiyttring för den
bolsjevi-kiska rörelsens ledare Lenin och
Trot-skij och en uppfordran till den
österrikiska regeringen att bekräfta sin nya
ståndpunkt till demokratien genom att
frigiva Fritz Adler. Den fredsvilja,
varav dessa möten varit ett lika
spontant som storartat uttryck, resulterade
på ett eftermöte i Volksbiihne den 2
december i bildandet av ett fredsparti,
vars uppgift är att på det kraftigaste
främja tanken på en samförståndsfred
samt verka för rättsliga, politiska och
moraliska garantier för ett varaktigt
internationellt freds- och rättstillstånd
i framtiden.
På tvenne senare möten, anordnade
av samma föreningar, kan man, ehuru
ingenting klart utsäges, dock avläsa
församlingens harm över Tysklands
undvikande hållning i Brest-Litovsk
av den på bägge mötena antagna
resolutionen som format sig till en kraftig
appell till såväl de allierade som
enten-tens folk, att alla hinder till trots
genom allt kraftigare manifesterande av
den fredsvilja som rör sig i folkdjupet
bryta de härskande klassernas
krigs-vilja. Man riktar sig därvid till de
borgerliga partierna med vädjan om
deras påtryckning på respektive
folkrepresentationer — samt till kvinnorna
i alla länder.
Ja, är icke tiden inne för oss — tiden
för hopp, det starka, envisa hopp, som
sätter även de neutralas armar i
rörelse att verka som förmedlare,
uppmuntrande, stödjande.
De österrikiska kvinnorna ha ju rätt
— överallt i världen har ju fredsviljan
vuxit sig allt starkare, allt otåligare
mot officiella halvsanningar och rena
bedrägerier.
Även i Tyskland har man börjat
vakna och ärliga ögon bevaka bekymrade
chauvinismens lurande manövrar mot
den försvarslösa friheten i Ryssland,
som den officiella ententen icke tyckes
anse värd ens en tanke.
Men också i England ror man på sig
och nya tankar ta sig uttryck genom
organisationer sådana som den för
De-mocratic Control, I. C. W. P. P., Ethel
Snowden Women Peace Crusade och
Labour Union. Klart och tydligt har
f redsviljan ljudit ut i Hendersons
märkliga kommentar till Lloyd
Georges tal — en påbyggnad, som går
miltals högre i luften än den egentliga
planen avsåg och över det officiella
Englands huvud lovar stöd och hjälp
åt de bolsjevikiska underhandlarna i
Brest-Litovsk — lovar, att om de äro
uppriktiga, skall nog Labour Party se
till att de få fair play!
Ett. tack.
För de oskattbara bevis på vänskap
och tillgivenhet, som vid
ordförandeskiftet i L. K. P. R. på så många sätt
kommit mig till del, för de storartade
gåvorna, för den vackra festen och för
alla de vänliga telegrammen ber jag
att genom Rösträtt för Kvinnor få
frambära ett från hjärtat gående tack
till rösträttsföreningar, till enskilda
föreningsmedlemmar, till vänner och
kamrater från när och fjärran. Ett
hjärtligt tack till alla från Eder
Signe Bergman.
överallt tala sålunda nu världens
socialdemokrater ungefär samma språk
— stå världens folk liksom på ömse
sidor om en mur och stamma nästan
samma ord, men förstå varandra ändå
icke — för murens skull.
Det ser för närvarande med tanke på
det förtvivlade läget i Brest-Litovsk ut
som om det blott genom de neutralas
hjälp kunde bli möjligt att få hål i
muren.
De neutrala socialdemokraterna
tyckas ha insett detta och arbeta for
In-ternationalens sammankallande.
Men vi kvinnor ha också vi en
International — vår Rösträttsallians.
Kanske det vore på tiden att vi
visade oss lika verksamma som världens
arbetare — vi, världens mödrar?
Tänk om t. ex. Sveriges L. K. P. R.
ville tanka på att följa sin Österrikiska
systerförenings exempel!
”Kvinnans likställighet med mannen
är en av de säkraste garantierna för
ett varaktigt mellanfolkligt
fredstillstånd.” Den tid kommer säkert snart då
en krigsutpinad värld kommer att
anse att blott om detta bevisas vara
sanning äro kvinnorna värda sin nya
makt.
Tillfället är inne för oss svenska
kvinnor att för vår del bevisa det —
att lägga i dagen vår omtalade styrka
som opinionsbildare.
For vad? Varför icke för en kvinno-*
konferens här i Stockholm i vår,
samtidigt med socialistkonferensen, som då
sannolikt blir av — en kvinnokonferens
anordnad — skulle man kunna tänka
sig det — av L. K. P. R. och de nordiska
sektionerna av I. C. W. P. P.
En sådan konferens eller kongress
har ju redan en gång varit på tal och
frågan kunde ju i alla händelser tagas
upp till nytt övervägande.
Anna Lenah Elgström.
# #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
