- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / VII Årg. 1918 /
2:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L. K. P. R:s 15:de centralstyrelsemöte.

D:r Karolina Widerström väljes till Landsföreningens ordförande.

L. K. P. R:s 15:de centralstyrelsemöte
hölls i Stockholm den 8 och 9 januari
i K. F. IL K:s lokal, Brunnsgatan 3. På
grund av dyrtidens svårigheter hade
man icke väntat sig så stor tillslutning,
och desto mera glädjande var det att
ett 80-tal medlemmar infunnit sig från
olika delar av landet* från Kiruna och
Boden, från Ystad och Tomelilla och
allt vad däremellan ligger, trotsande
köldens och järnvägsresornas
besvärligheter.

Mötet öppnades av vice ordföranden
d:r Karolina Widerström, som lämnade
en översikt av rösträttsfrågans läge ute
i världen och noterade de framgångar,
som vunnits, bland vilka segrarna i
England och New York intaga främsta
rummet. D: r Widerström redogjorde
även för de aktioner, som
Landsföre-ningen stått i spetsen för sedan förra
centralstyrelsemötet och erinrade
särskilt om den vädjan att framlägga
re-geringsförslag om kvinnans politiska
rösträtt, som gjordes till dåvarande
statsminister Swartz och vari 18
kvinnoföreningar deltagit. Hon erinrade
vidare om hur förhoppningarna på att
rösträttsfrågan skulle lösas vid 1917 års
riksdag, åt vilka uttryck givits genom
det stora mötet i Auditorium den 13
maj, svikits och att frågan fallit i
riksdagen. Den hade emellertid fallit
framåt, och framstående högerpolitiker
hade förklarat sig uppgiva sitt
principiella motstånd. Som en framgång finge
man också anse det faktum att högern
i sitt valprogram ej nämnt något om
kvinnorösträtten. Vidare erinrade hon
om den hänvändelse, som vid
Swartz-ska regeringens avgång gjordes till de
liberala och socialdemokratiska
particheferna med anhållan att tillse att
rösträttsfrågan ej sammanblandades
med de övriga författningsfrågorna,
samt om den framställning om
proposition, som gjorts så snart den nya
regeringen tillsatts och som resulterat i
ett löfte om en dylik.

Som andra märkliga händelser
under året nämnde d:r Widerström
högerkvinnornas rösträttssammanslut-ning, sommarmötet i Ronneby,
tillsättandet av 2 kvinnliga medlemmar i
kommittén av sakkunniga för
kvinnornas yrkesutbildning, aktionen med
anledning av det s. k. Nöbbeledådet och
de nya barnlagarna, vilken sistnämnda
resulterat i flera viktiga ändringar i
enlighet med kvinnornas önskningar,
samt den omständigheten att en
kvinna för första gången fått uppträda i
Andra kammarens talarestol.

Till slut uttalade d:r Widerström sitt
djupa beklagande av fröken Signe
Bergmans avgång som
Landsföreningens ordförande och erinrade om
hennes plikttrohet, duglighet och
uppoffrande arbete i rösträttsrörelsens tjänst.

Val

Efter av L. K. P. R:s sekreterare
förrättat namnupprop valdes till
sekreterare för mötet fruarna Ester Brisman
och Ella Billing samt fröknarna Karin
Blomdahl, Elsa Moberg ocb Héléne
Phi-lipson. Till p^esskommitterade valdes
fru Frigga Carlberg, fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga och fru Maja
Srandberg samt till referenter fruarna
Hilda Sachs och Elin Wägner. Till
medlemmar i V. IL omvaldés d:r
Karolina Widerström, friherinnan Ebba
Palmstierna och d:r Gulli Petrini samt
nyvaldes fru Anna Wickseil. Till
suppleanter omvaldes fru Ester Brisman
och nyväldes fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga.

Efter den avgående ordföranden
valdes d:r Karolina Widerström med
acklamation till Landsföreningens
ordförande.

På förslag av V. U. avsändes ett
tetegram till fröken Signe Bergman av
följande lydelse:

Centralstyrelsen i Landsforeningen för
kvinnans politiska rosträtt, samlad till
årsmöte i Stockholm, ber att till sin nu
avgående ordförande få frambära uttrycken
av varmaste tacksamhet för de flydda
åren» outtröttliga hängivenhet, för aldrig
svikande intresse och för sällsport
värdefulla insatser i arbetet för de svenska
kvinnornas medborgarrätt.

Till fru Ann Margret Holmgren, som
från sin sjukbädd sänt centralstyrelsen
en hjärtlig hälsning med hopp om
fruktbärande samarbete, avsändes
följande hälsning:

Genom rösträttsknogets Öken
var du tron, som aldrig svek,
var du ljuset, som ej vek
inför motgångs mörka töcken;
därför tack i dag vi saga,
glada över att dig äga.

Vidare avsändes telegrafiska
lyckönskningar till mrs Chapman Catt och
d:r Aletta Jacobs som representanter
för New Yorks och Hollands
kvinnliga rösträttsföreningar. Ett särskilt
lyckönskningstelegram tillställdes
Finlands kvinnor med anledning av den
vunna självständigheten.

På förslag av fru Frigga Carlberg,
som erinrade om det utomordentliga
sätt, varpå Signe Bergman lett den
svenska kvinnorösträttsrörelsen såväl i
Sverige som i utlandet, valdes Signe
Bergman till ständig ledamot av
centralstyrelsen.

Till representanter i C. S. A.
omvaldes fröken Anna Whitlock och fruarna
Mary von Sydow, Kristina Borg och
Leonore Odencrants samt nyvaldes
fröken Gerda Planting-Gyllenbåga
efter fröken Bergman, som avsagt sig.

Meddelanden från sekreteraren.

L. K. P. R:s sekreterare, fröken
Signe Jacobsson, lämnade därefter
meddelanden om arbetet under det gångna
året. Som ett resultat av den
agitions-verksamhet, som bedrivits genom
föredrag och spridning av broschyrer i
olika delar av landet har under årets lopp
26 nya föreningar bildats, vilket vittnar
om ett glädjande intresse på
landsbygden. Flera turnéer ha anordnats i
Lappland, Jämtland, Härjedalen och
Dalar-ne. Omkring 40,000 exemplar
agita-tionsskrifter ha utgivits, däribland
upplysande broschyrer i olika sociala
frågor.

De Bergman-Österbergska
samhälls-kurserna. .

Friherrinnan Ebba Palmstierna
redogjorde för dessa kurser, som börjades
med en kort kurs i Kristianstads län
med fröken Emma Aulin som ledare.
Senare fortsattes kursarbetet i
Väster-norrlands län, där fröken Aulin höll
50 föreläsningar på 15 platser för icke
mindre än 5,685 åhörare. I Gävleborgs
län måste kursen avbrytas på grund
av smittkoppsepidemien, men i Örebro
län höllos 68 föredrag för 7,191
personer. Höstterminens kursledare har
varit fröken Tilly Borg, som besökt
Hallands län samt Göteborgs och Bohus
län. Samtidigt anordnades under
fröken Aulins ledning en kurs i Älvsborgs
län. Till de båda kursledarna frambar
friherrinnan Palmstierna kommitténs
varma tack för deras nitiska och
uppoffrande arbete i
samhällsupplysnin-gens tjänét.

Till komnritterade för
samhällskur-serna för 1918 valdes för Götaland fru
Frigga Carlberg, fröken Emma Aulin
och fru Maja Strandberg med fru An-

na Wickseil som suppleant För
Svealand valdes fru Ellen Hagen, fru Gerda
Hellberg och d:r Gulli Petrini med fru
Ella Billing som suppleant, och för
Norrland fröken Märta Bucht, fröken
Anna Grönfeldt och fru Gerda Modén
med fröken Hilma Blomstrand som
suppleant.

L. K, P. R. och pressen.

Nästa punkt på programmet inleddes
med en redogörelse för tidningen
Rösträtt för Kvinnor av fru Gurli
Hertz-man-Ericson. Tidningen har under
å-rets lopp utkommit med 24 nummer,
därav 2 dubbelnummer. Av dessa ha
7 nummer varit fyrsidiga, 14 nummer
sexsidiga och 1 nummer åttasidigt. På
grund av de oerhört ökade
omkostnaderna kommer tidningen att under år
1918 inskränkas till att i regel
utkomma endast med fyrsidiga nummer. På
förslag av fru Anna Wickseil beslöt
centralstyrelsen att i tidningen införa
artiklar i rent politiska frågor, belysta
från olika partisynpunkter.

Barnavärdslagstiftningen under debatt

Efter en timmes frukostrast
återupp-togos förhandlingarna med fröken
Ebba Paulis inledningsföredrag om
önskemål angående den under revision
varande barnavårdslagstiftningen.
Ta-larinnan lämnade en saklig och
veder-1;ätlig redogörelse för den lagstiftning,
vilken intar en särskild plats i ett lands
lag-ar därför att den vill värna om dem
som icke ha och icke kunna få
röst-ocli stämma i samhället. Den är
samhällets föräldragärning.
Föräldrain-stinkten behöver sporras och
utvecklas till handling, och i den nya tid det
gäller alt skapa måste kvinnorna vara
med. Den moderna barnlagstiftningen
kan liknas vid ett läggspel, där
somliga bitar fattas och inte kunna fylla
de toiuma planen. Vansinniga och
föräldralösa barn voro de första, som
erhöllo tillsyn av lagarna, och ett
oändligt företräde visas i allmänhet dem,
som handha lagen. Den nuvarande
fattigvårdslagen säger inte mycket om
barnen, och rätten till fattigvård är
enligt svensk lag ett märkvärdigt
begrepp. Juridiskt sett existerar
nämligen ingen rätt till fattigvård. Det nya
fattigvårdsförslaget skapar däremot en
verklig rätt till fattigvård. Den tar
nämligen varje individ för sig och
behovet grundas på det faktiska
tillståndet. I Sverige existera 35,000 barn, som
äga fattigunderstöd i sina hem, men
detta stora antal övervakas för lindrigt
från samhällets sida. Det nya förslaget
pekar i annan riktning. En
synnerligen mörk tavla erbjudes också av alla
de barn, som äro intagna i fattighus
och fattiggårdar och som där
sammanföras med en massa undermåliga
individer. Det nya förslaget upptar förbud
häremot.

Efter minderårighetens upphörande
vid 15 års ålder förlorar
fattigvårds-styrelsen all rätt över barnet. I denna
punkt är kommittén emellertid icke
enig. Reservanterna önska höja
minderårigheten från 15 till 16 år och vilja
att fattigvårdsstyrelsen skall
tillerkännas tillsyningsskyldighet, tills barnet
fyllt 21 år.

Fröken Pauli upptog därefter till
behandling en annan gren av
barnlagstiftningen, nämligen
fosterbarnslagar-na. Hälsovårdsnämnden utövar tillsyn
av barnet endast i dess egenskap av
barn, uppfostrat mot ersättning, i
annat fall saknar den all kontroll, och
termen att barnet mottages för en
summa i ett för allt erbjuder många
kryphål undan myndigheterna.

Vad slutligen lagen om vanartiga och

sedligt försummade barn beträffar, har
man aldrig tillräckligt beaktat
vanvården i hemmen, och i många fall äro de
uppfostringsanstalter, som finnas,
otillräckliga och olämpliga.

Talarinnan framhöll nödvändigheten
av att kvinnor komma in i
barnavårdsnämnderna, ty som det nu är föreligger
en brist på kontakt mellan dem, som
besluta, och barnet självt.
Barnavårdsnämndernas uppgift har numera ökats
genom lagen om de utom äktenskap
födda barnen, ty dessa äro i stort antal
fattigvårdsbarn och fosterbarn.
Barna-vårdsmannaskap innebär en vädjan till
medborgarnas offervillighet och den
uppgiften måste upptas av de socialt
intresserade. Svårigheten ligger i att
få lagarna ut i det verkliga livet.
Olyckan förut har varit att lagarna varit
juristernas gärning, men arbetet de
enkla praktiska människornas
gärning. Den medborgerliga
foräldragär-ningen måste bli framtidens önskemål.

Efter fröken Paulis intressanta och
varmhjärtade föredrag följde en livlig
diskussion, varunder den nya lagen om
barnavårdsmän belystes ur olika
synpunkter.

Det halvenskilda m5tet.

Vid aftonens halvenskilda möte i K.

F. U. K:s stora sal talade
yrkesinspek-tören, fröken Kerstin Hesselgren om

Kvinnornas ställning till frågan om
yrkesskolorna.

Talarinnan framhöll hur sedan 1870
frågan om yrkesutbildningsskolor och
anslag till sådana varit vilande.
Emellertid har yrkesutbildningen gått
oerhört framåt och det i sådan grad att
även den allmänna opinionen förstått
nödvändigheten av statsunderstöd.

Yrkesutbildningen har nämligen fått
ei annan karaktär, och man har tänkt
sig att skolorna skulle komma att bestå
av tvä avdelningar, dels
fortsättnings-skolcr. som en påbyggnad på
folkskolan, och dels lärlingsskolor. Ämnena
för fortsättningsskolan sönderfalla i
tre grupper: arbetskunskap,
medbor-garkunskap och modersmål.
Beträffande lärlingsskolan framhöll tal. vikten
av att möjligheten för flickor att
förvärva yrkesutbildning icke må bli en
rätt, som stannar på papperet, ty det
har framkastats att detta slags
undervisning huvudsakligast bör finnas till
för gossarnas skull. Flickor behöva
e-mellertid samma grad av
yrkesutbildning för att inte bli efter i
konkurrensen.

En ny sak på området äro
lärlingsskolor i husligt arbete, vilket för
första gängen får heder och värdighet av
yrke. Fröken Hesselgren lade
kvinnorna på hjärtat att för sakens skull
underkasta sig de besvär och kostnader
som dessa skolor otvivelaktigt skulle
medföra. Även om motigheter skulle
yppa sig, så är principen om det
husliga arbetets värde alltför viktig för att
man inte skulle göra allt för dess
framgång och även de unga kvinnorna
måste lära sig inse vilka möjligheter, som
detta nya arbetsfält skall öppna för
dem.

Rösträttsfrågan just nu

var ämnet för fru Ellen Hagens
entusiastiska och tändande föredrag.
Tala-rinnan uppritade i kraftiga konturer
situationen i de länder, där kvinnornas
rösträttsfråga dels segrat och dels
skjutits ett avsevärt stycke framåt.

I Ryssland lotsades frågan genom
slussen i det avgörande ögonblicket,
och samhörigheten med männen ha
kvinnorna köpt med sitt blod. I Eng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrattkv/7/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free