Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öppen omröstning - Sluten omröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månad detta år i en artikel, hurusom lagstiftare i
allmänhet kunna delas i tvenne stora grupper, hvaraf
den ena består af ledamöter, som nästan uteslutande
behärskas af en åstundan att blifva återvalda. Dylika
riksdagsmän tillåta aldrig sin egen öfvertygelse att
lägga hinder i vägen för sådant, som de anse “opportunt“,
vare sig för egen framgång eller för sitt partis
välfärd. Deras valspråk är; “Följ folkmeningen,
sök aldrig att leda den“! Många bland dem, som
styras af dessa känslor äro ingalunda mutbara. De
äro ofta framstående statsmän med ädel karaktär, men
de draga sig för att, genom en
”opopulär röstning”
— en sådan som ej hyllas af deras parti eller
valkrets —, i frågor som de anse vara af underordnad
betydelse, utsätta sig för kritik af sina vänner eller
klander af sina motståndare. Det kräfves äfven för
visso en hög grad af
moraliskt mod
(heroism of a high order) att fasthålla vid sin
öfvertygelse och rösta derefter, om man säkert vet, att
man derigenom äfventyrar sin plats i kammaren och
utsätter sig för en störtsjö af klander. Mången finnes
som då heldre af politiska skäl, tummar på sin
öfvertygelse och tillfällen och kombinationer kunna ju ibland
tvinga den mest samvetsgranne att kompromissa.
Den andra gruppen följer uteslutande sin egen åsigt
oberoende af hvilka följder det kan medföra för dem
sjelfva i afseende på återval eller kritik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
