Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sluten omröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ostracism,
då de röstande genom namnets skrifvande på
musselskal “ostra“ eller genom svarta eller hvita stenar,
kunde landsförvisa någon medborgare, som hotade att
blifva alltför mäktig i staden.
Förfaringssättet, hvilket infördes i Athen af
Kleisthenes (efter 510 f. K.) drabbade flere framstående
män såsom Themistocles m. fl. och blef Kleisthenes,
som bekant genom en slags nemesis sjelf ett af de
första offren för detsamma.
I Syracusa på Sicilien förekom ett likartadt system
under namn af
”petalismos”
emedan blad ”petala” i stället för skärfvor användes
vid omröstningen.
Äfven hos de gamla romarne stod den slutna
voteringen högt i anseende och fick af Cicero
benämningen
VINDEX TACITAE LIBERTATIS
(“frihetens tysta värn“), samt användes både vid
valtillfällen och vid behandlingen af nya lagförslag.
Dervid tillgick så, att den röstande på sin tabula eller
skifva (af trä eller annat ämne) skref antingen
bokstäfverna V. R. (uti rogas). “Må det ske på sätt som
du begär“ — bifall, eller A. (antiquo) “jag håller på
det gamla“ — afslag, kastade sedan tabulan i en s. k.
cista, hvarefter uppräkning skedde genom särskilda
personer som kallades för diribitores.
De olika lagar som innehöllo tid efter annan
fastställda bestämmelser om den slutna röstningen
kallades Tabellariæ leges, och den bland dem som mest
påminner om nutidens omröstningssätt är den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
