Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pestalozzis undervisningsmetod - 2. Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stora massan av folket förstår icke språket.
Präster och domare vittna om det, säger Pestalozzi. De
okunnige av folket förstå icke vad de bildade säga
och kunna icke säga vad de mena; även om de ha
rätt, säger en jurist, kunna de icke visa det. Det var
ett genialt grepp av Pestalozzi att sätta folket i
besittning av språkets skatter, så mycket mer på den tiden,
då de fattige ju icke hade några böcker.
För att rätt uppskatta Pestalozzis språkövningar,
måste vi ge akt på, att han ville ge icke blott
ordkännedom, icke heller blott sakkännedom, utan även
logik, metod. Framför allt är det då förhållandet
mellan delen och det hela, det enskilda och det
allmänna, som han vill ha fram. Det är partitioner och
indelningar i oändlighet. Häri ligger en ensidighet,
så till vida som andra logiska förhållanden icke så
mycket uppmärksammas, men det kan icke nekas, att
just partition och indelning äro särskilt ägnade att
åstadkomma reda. Det är väl därför som
skolundervisningen, om jag ser rätt, haft en viss svaghet för
dessa logiska operationer, medan den mindre
begagnat sig av orsaksförhållandet, vilket står så i
förgrunden i Rousseaus pedagogik. Om indelningar ge reda,
så ger orsaksforskningen kanske mera skarpsinne, och
säkert mera friskhet och praktiskt gagn. Emellertid
skulle man knappast rätt förstå idéen med det
omständliga angivandet av kroppens delar, om man icke ger
akt på det syfte till systematiskhet som ingår i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
