Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vädjemålet. Tegner frikändes, och samma afton hedrade
honom Oberarchs musiksällskap med serenad. Fru grossörskan
Bergé stängde sina fönsterluckor. Sannolikt led
hennes lille son ännu af så svår hufvudvärk, att han icke
kunde fördraga musiken.
Stormen var öfver. Lugnt och stilla förflöt nu vårt
lärarepars lif. Med sträng plikttrohet fyllde de sitt kall,
tålmodigt bärande och delande mödor och bekymmer. Under
sitt nyktra, alldagliga arbete visste de icke själfva, att
de uträttade någonting stort.
När man senare erinrade öfverläraren, att han mycket
bättre skulle kunna sköta sina enskilda intressen, om han
unnade sig hvila från sina mångåriga mödor i skolans tjänst,
förstod denne vinken och begärde pension. Albin Tegner
blef hans efterträdare. I sin föregångares fotspår trädde
han dock icke. Visserligen skötte äfven han det lilla
jordområde, som hörde till skolhuset, men befattade sig dock
alltid mera med barnuppfostran än ladugårdsskötsel. Han
gjorde sitt lilla jordstycke till ett slags experimentalfält,
där han under lediga stunder sökte göra sina lärjungar
förtrogna med landtbruksgöromål.
Hvad skolbarnens uppförande beträffar, så hade skolrådet
fattat ett egenmäktigt beslut. Hade ett barn begått
någon verkligt dålig handling, ägde öfverläraren att
anmäla det till skolrådet, och detta hade att bestämma
kroppsstraffet och i föräldrarnes eller deras ställföreträdares
närvaro låta utföra det samma. Till denna ytterlighetsåtgärd
grep man ytterst sällan. Den offentliga domstolen var
t. o. m. för de vildaste ostyringarne något allt för
skräckinjagande, och därför härskade ordning och tukt inom
skolan. Mellan lärare och lärjungar uppstod ett hjärtligt
förhållande. Barnen slöto sig till läraren äfven utom
lärotimmarne, och när de en gång lämnat skolan, behöllo de sitt
varma intresse för den samma.
Ynglingens ideal, när han trädde ut i lifvet, hade
varit högtsväfvande, så högtsväfvande, att den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
