Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jo, Gud vare lof, han kommer.“
Maria såg det själf. Med stora, men mycket långsamma
steg kom Simon gående öfver den sanka myren,
dar det här och där låg en brädstump att sätta foten på.
Sin käpp begagnade han som ett tredje ben, när han hoppade
öfver en vattenpuss eller ett dike. Det finnes ju rakt
ingen väg till vår eländiga lilla kåk, tänkte Maria. Det är
då en evinnerlig lycka, att man en gång får komma
härifrån. — Och huru Simon går och tittar ned och ler! Han
har icke en gång pipan i munnen. Man kan då riktigt se
på honom, att det är något särskildt ... Det är ju också
lätt att förstå, ty han har icke haft mycket att göra med
tusendetal i sina dagar.
Då Simon klef öfver gärdsgården mellan ähgen och
stugan, bräckte han en stör, så det knakade, och kastade
den långt ifrån sig. Han är redan öfvermodig, tänkte
Maria. Nå ja, vi behöfva ju icke heller mer det där gamla
stängslet.
“Våren nu lugna, barn, nu komma pengarne!“ hviskade
Maria. “Nu komma pengarne“, skreko barnen och
stormade mot dörren. Denna flög upp hastigare än
vanligt och var nära att slå till de små. Simon inträdde.
Utan att säga ett ord sköt han barnen ifrån sig, gick därpå
tungt öfver golfvet, tog af sig sin tröja och kastade ned
den på bänken. Maria blef nästan rädd. Han brukade ju
eljest alltid hänga tröjan helt försiktigt på kroken, när han
tog af sig den. Hvarför skulle han då just i dag, när en
fylld plånbok låg i fickan, icke göra det? Simon måtte väl
aldrig vara en af dem, som blifva lättsinniga, så snart de
få pengar! Åh nej, men han har väl tagit sig ett glas.
Och det gör ju ingenting, nu kan han godt unna sig
själf litet.
Simon gick med hatten på hufvudet och brättet litet
neddraget i ansiktet fram och tillbaka i stugan och torkade
sig med skjortärmen i det grofva, af värmen röda ansiktet,
hvarvid han bragte sitt yfviga skägg i den vildaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
