Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oordning. Emellanåt mumlade han något, som ingen kunde
uppfatta.
Maria hade stått vid spiseln och betraktat honom,
från sidan.
“Nå“, sade hon slutligen, “ryck nu fram med det!“
“Ett helvetes skoj och bedrägeri“, skrek han vildt.
“Men Simon — — hvad står på? Du har väl icke — —“
stammade hustrun utan att kunna fullborda frågan.
Då vände han sig till henne och skrek henne midt i
ansiktet: “lögn och sladder alltihop!“
“Men det kan väl inte vara möjligt?“ hviskade hon.
“Inte en endaste lumpen kreuzer ha vi vunnit“, ropade
han. “Inte ett enda nummer — hör du, inte ett endaste
ett! — af dem, som stå på vår fördömda papperslapp, har
vunnit. Antingen är det något fusk med i spelet eller
något djäfvulens streck, som gör, att just de nummer, som
det där patrasket lämnade dig, passade in. De skrattade
åt mig, när jag kom och ville ha pengarne. Jag trodde
nästan, att jag skulle taga lotteriskrifvaren om strupen.
Det var riktig tur, att de ej arresterade mig. Jag säger
dig, att en kan blifva som ett vilddjur af ilska, när man
inbillat sig ha påsen full af pengar, och så ett enda ord,
ett röfvareord, kommer och rycker allt ifrån en. Ett slikt
röfvareord var det, som skrifvaren sade, när han såg på
lappen: ’hvad vill Ni? Inte har Ni vunnit något!’— Lymmel,
sade jag honom midt i ansiktet, Ni tror, att en fattig
arbetare inte kan försvara sig, och så vill Ni bedraga
honom. Ja, det var, som jag sade, det fattades mycket litet,
att de hade burat in mig.“
Den stackars Maria hade blifvit helt blek. Hon satte
sig på spiselbrädet och sade icke ett ord. Barnen kommo
fram till henne och frågade, hvar penningarne voro. Hon
torkade den minstes näsa med förklädet. Och med samma
förkläde for hon därefter öfver sitt eget ansikte, ögonskenligen
för att utföra samma förrättning på sig själf, men i
verkligheten blott för att dölja sin gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
