Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg, att han hade ännu flera papper af det slaget i sin
plånbok. Och då jag senare alldeles förtviflad gick
neröfver vägen med den branta fjällväggen på vänster hand
och älfven på den högra och det inte på långa vägar fanns
en människa utom jag och stadsherrn, som gick ett par
bösshåll framfor mig, då tänkte jag: Simon, eftersom det
har gått så galet i dag och man till på köpet utskrattat
dig i ditt nya elände, så far du försöka på något annat
vis — —“
“Simon“, skrek hustrun och tog honom krampaktigt
om halsen, så att hon nästan syntes vilja kväfva honom,
“säg inte mer!“
“Jag vet inte heller något mer“, sade han.
“Den gode Guden har bevarat dig!“
“Honom tänkte jag inte på. Jag tänkte på dig, Maria,
— barnen där — —“ Rösten svek honom.
“Men“, fortsatte han bittert och hånfullt, “bekymra
dig ej för herrn från staden! Han går frisk och kry på
vägen till Engadin, och du har ju en sådan präktig man,
som ännu länge kan låta hustru och barn svälta.“
“Svälta kunna vi då inte tala om“, sade hon, “och
om vi och våra barn måste lefva i bekymmer och mödor,
så är väl detta svårt nog, när det går andra väl, men att
man därför skulle blifva en dålig människa —“
“Tyst!“ ropade han häftigt, “vi äro nu en gång här
i världen för att slita ondt, och det hjälper ej att prata
aldrig så grant härom. Du är då också bra enfaldig.
Hade du behållit pengarne, som du hittade i somras, i
stället för att spela bort dem till kejsaren, som har alldeles
nog förut, så hade jag sparat mig denna dag med all dess
förtret. Det borde du kunna ha tänkt dig, om du haft en
enda liten smula förstånd i ditt trånga hufvud.“
“Ja, naturligtvis!“ svarade hon med hetta, “men du
trodde mig mer än gärna, när jag berättade dig vår
inbillade lycka. Och nu skall jag ha skulden! Gå ur vägen,
ungar!“ och därmed sköt hon barskt undan barnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
