Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Agathel låtsar, som om Mickel icke alls vore där.
Hon talar blott med Luidel och frågar: “skall du ända
hem i dag?“
“Ja visst“, säger Luidel.
“Då är det snart på tiden, att du går. Du har lång
väg för dig.“
“Ja, men om jag också kommer fram först i natt, gör
det ingenting“, säger Luidel.
“Men det blir alldeles kolmörkt där ute“, erinrar
honom flickan, “och tidigt i morgon bittida måste du vara
vid din såg. Och vid din ålder behöfver människan väl
sina softimmar.“
Nu tittar Luidel upp. Han ser först på Agathel och
sedan på gossen, som sitter vid hennes sida och sakta
lägger sin arm om hennes nacke.
“Hm, hm“, mumlar han slutligen, “jag tror, att Ni
vill ha mig härifrån. Ja, det är ju riktigt snällt af dig,
Agathel, att du har sådan omtanke om min sömn. Men
kan du redan ha glömtv hvad du nyss sjöng till mig?“
“Hvad har jag sjungit till dig?“ frågar hon skrattande.
“Jag har sjungit en gammal visa och du har sjungit
med, men hvilken jag menade, det kommer ingen vid.“
“Jaså“, mumlar han, “jaså!“ Hans magra fingrar
knäppa ännu ett tag på strängarne, och sedan säger han:
“min själ, ångrar jag inte hvar enda ton, som jag sjungit.“
Han lägger in sitt instrument i lådan, kastar rocken öfver
axeln och ger sig i väg.
“Och nu, Mickel, sjunga vi två“, säger Agathel spetsigt
till ynglingen.
“Sjunga“, svarar han långsamt, “nej, det har jag ingen
lust med.“
“Då spela vi väl cittra.“
“Det kan jag inte.“
“Men hvad vill du göra då?“
“Jag? — Hvad jag vill? — Lilla Agathel!“ Han lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
