Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armen ännu fastare om hennes nacke och vill luta sin kind
mot hennes.
Agathel stiger raskt upp och säger: “åh nej, gosse
lilla, du missta’r dig! Gå du ner till Kroissdorf, där sitter
en, som längtar efter dig. I Tannerhof är det också en,
som väntar på dig. Du tänker kanske draga en tredje vid
näsan i denna månad?“ .
“Hvarför“, frågar Mickel något snopen, “hvarför skickade
du då i väg sågmästaren?“
“För att se’n få skicka dig samma väg.“
“Men om jag inte går?“
“Så skall du få flyga i stället, om du väntar litet.“
Mickel förstår först icke, hvad hon menar. Huru skall
han kunna, flyga, då han icke är någon fågel? — Men om
en stund förstår han. En hurtig och vacker jägare kommer
in i stugan. Agathel går honom till mötes, tager honom i
hand och säger blidt: “Guds fred och välkommen, Anton!“
Jägaren har en varm blick, med hvilken han först ser
på flickan och sedan på Mickel, som missmodig krupit ihop
i en vrå.
“Hvad vill den där?“ säger jägaren för sig själf. Men
fast han säger det alldeles tyst, hör Mickel det, reser sig
snart och drager sina färde.
Och äfven vi, käre läsare, tro oss vara öfverflödiga i
stugan och träda ut i det fria. Dock kunna vi ej låta bli
att lyssna vid väggen en liten stund. Där inne smälta två
vackra röster samman och sjunga så innerligt och förtroligt:
“Vi älska, vi älska så ömt hvarann,
att sällare par man ej finna kan.
I kärlekens lycka vi speglad se
den salighet, ljufva himlar oss ge.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
